Nu är den här!
Äntligen.
Jag var som ett barn i morse när jag vaknade; DET SNÖAR!!!
Tänk vad det där sockervita, bomullslika och vinterkalla, kan göra för känslan. Särskilt nu, när det bara är få, få dagar kvar till julafton. Då villlll (!) man ha snö.
Det är torsdag idag. Och vi har ännu en rolig och mysig dag framför oss. Jag nyper mig i armen, för att få mig själv att förstå att jag verkligen är här och att vi bara har vad som känns som oceaner, av tillsammanstid. Mannen hämtade ut ett stort panduropaket igår på ica, så det ryktas om pyssel idag. Dessutom inhandlades en hel drös av fina saker att hänga i en gran igår… så ja, vi får se hur mycket vi väljer att ta oss för idag.
En långpromenad i snön är högst prioriterad!
God torsdag!
Kram/lillafrun
Jag får inte nog!
Håhå, vilken dag det blev!
En herrans massa affärer har vi travat in och ut i, tillsammans med resten av världen. Ja, vi hann till och med påbörja varv två, men då tog vi oss i kragarna och packade oss hemåt, efter att ha fått en hel drös av ärenden uträttade. Bara på dom där timmarna hann jag börja längta hem. Så det var så himla mysigt att komma hem till huset, dra på sig ullbrallan, sätta håret i en knut och fortsätta med det jag aldrig vill sluta med just nu; julpåta.
Tända ljus och dra på julmusiken. Och sitta där, mitt på köksgolvet, bredvid bäbisen som hjälper till med allllt!
Den här ljusslingan fick följa med hem idag. (En guldstjärna till den som gissar rätt var den kommer ifrån…..!) Liten konstaterade att pappstjärnorna smakade förträffligt och morsan konstaterade att dom ej bör utsättas för väta…
Och nu är det kväll.
Vi är trötta och mörkret ligger tjockt utanför fönstret. Vi sitter och spanar på julklänningar på nätet. Liten och jag. Jag frågar honom var den här fin? och han svarar med tystnad och djupblå ögon. Var den här fin, då? Samma svar.
Nu ska vi strax gå och välja saga och göra kvällritualerna för en Liten. Det ska ätas gröt, omvandlas från dagbäbis till pyjamasbäbis, ensas om en sagobok och bedjas gud som haver.
Slingan?
Den har hamnat vid Litens spjälsäng. Tror ni också att den kommer få hänga där? Helt orörd? Oförstörd i mer än en minut?
Nä. Så den ska nog få byta sin plats, jag har bara inte kommit på var den ska vara. Men alltså… det här är nog bland det roligaste jag gjort i mitt liv; att få gå all in och göra jul i hus, tillsammans med min alldeles egna Lilla familj.
Jag får inte nog!
Kram/lillafrun
Lill-lördagsbestyr.
God onsdag!
Titta vad jag möttes av när jag klev upp i morse
Min man satt och sydde som en galning. Ha, ha! Åh. Vad har jag gjort för att förtjäna honom?
Vyn av dom vackra vidderna genom köksfönstret, och synen av den där älskade mannen. Det gav mig en varm-i-hjärtat-start på denna lill-lördag.
Det är bara den där gardinen till det där köksfönstret, som är kvar. Innan det är helt färdigpiffat här, alltså.
M försökte väcka mig och Liten vid kalendertid i morse. Men det var stört omöjligt. Trots att han tvingade på mig Rutger-glasögonen och allt. Men vi somnade om, jag och bäbisen. Så skönt och mysigt. Men till slut vaknade vi och klev upp till det där. 
Lilla hundvalpen vi har här hemma, kröp det snabbaste kan kunde för att få tag på dom där rutiga sakerna som ska bli banden till en hissgardin. Jag har en bild i huvudet, som vanligt, hur jag vill att det ska se ut i slutändan. Och mannen gör nu verklighet av det. Jag syr inte på symaskin. Den avskyr mig och jag känner väl inte sådär jättestor kärlek tillbaka. Om jag säger så.
Kvällen igår?
Åh. Fantastisk! Den där konserten är alltid så fin! Dessutom! Hann jag knappt in genom kyrkan innan jag träffade en massa kändisar. ”Gamla”, goa, lärare som levererade stora kramar på löpande band. Jag njöt och blev stundvis Lill-Emmeli igen. Som när min lillskolefröken dök upp. Min älskade I. Det var tider, det! När jag gick i fyran och stannade kvar på skolan varje dag. För att vara med fröken, städa och plocka ordning i klassrummet. Jopp! Det är sant. Jag har alltid varit såhär; städtokig och småknasig.
Nä. Nu ska vi pausa allt vad som pågår här hemma och packa in oss i bilen för en tur till stan. Några småärenden ska uträttas. Jag var visst inte heeelt klar med julklapparna, hade glömt julklappsleken. Mammamormor dyker upp när som helst, så vi får dessutom finfint sällskap med oss!
Så det är vår lill-lördag, så långt.
Må så gott idag!
Kram/lillafrun
Att vara smått överlycklig.
Håhå, vad jag bara älskar att vara här!
Jag börjar bli människa igen. Med pulsen lite lägre och med axlarna sänkta. Ja, alltså, jag kan ju inte påstå att vi suttit stilla så mycket sedan vi kom hit. Men det här är vila ändå. På hög nivå! Vi ääälskar ju det här. Att vara här, fixa och grejsa så det står härliga till. I vårt Sommarhemma som gör oss så löjligt lyckliga.
Idag har vi gjort allt möjligt.
Bakat bröd, (recept finns HÄR! Det receptet skrev jag för längesedan. Det märks. In och läs så förstår du vad jag menar…. tvätta en veckas tvätt.. på en sketen dag!? Det var då, det!)
Så har vi fyllt på Rocky road-förrådet så vi kan bjuda alla som sticker in näsan här i huset. Som pappa till exempel, som kom in på mitt-på-dagen-kaffe! Vilken vardagslyx. Besök av pappa, alltså!
Jag putsade sovrumsfönstret och hängde upp en så, så vacker gardin, jag fick låna av mor igår.
Och granris! Det är det i, nästan, varje vrå nu. Vi var ute på tur i eftermiddags. Så skönt!
Ute på bron lyser lyktan och på dörren hänger en enriskrans, så fint.
Det är jul här.
Och det är här jag vill vara. Och är. Tjohoooo!
Nu ska morsan piffa till sig lite. Borsta håret för första gången på jagvetintehurmångadagar, rosa kinderna och åka mot den julkonsert som jag var med på varje år som kulturskole-elev. Ikväll ska jag njuta av älskade systerdöttrarna och spana på världens bästa musiklärar-Storan! Pojkarna lämnar jag hemma. Det riktigt lyser bus i ögonen på dom.
-FF! , säger han.
-FF!, svarar den andre.
Allt gott!
Kram/lillafrun
Årets Julkort.
Förra veckan satt jag, nästan en hel dag och pysslade julkort. Så vansinnigt mysigt, pillrigt, tidsödande och stämningsfullt.
Två olika kartongpapper använde jag mig av. Hälften vi skickade till, fick kort med prickar på och hälften med Merry Christmas-text. Jag kunde helt enkelt inte välja vilket som var finast. Båda!
Det svåraste med det hela, var helt klart att få till stämplarna bra. Men jag vägrade ge mig innan jag fått till fina, på varendaste en.
Korten var beställda i så liten storlek det bara gick och dessutom med en vit ram omkring, som jag klippte bort. Allt det där för att få kortet sådär prydnadsstort, lagom för att kunna ha hängande framme om man vill. (Vem i hela tjocka släkten vill INTE ha Liten framme 24/7? ha,ha! Morsan är partisk Deluxe. Med glimten i ögat, såklart!).
Ja, sen klistrade jag bara fast det på kartongen, fäste en öggla av en bit jutesnöre,med lack och stämpel. Och skrev en hälsning, från Familjen L. 
Så här!
Med bild på den gulligaste tomtenissen jag kan tänka mig. En bild som togs sent i höstas, hemma hos mina päron. Det var inte alls tänkt att det skulle bli julkortsfotning där och då, men så föll det sig bara så. Den där röda luvan låg helt plötsligt framme och jag satte den på den nyvakna bäbisen, med rödblommiga kinder. Och tada! Dom vackraste bilderna, är dom man lyckats fånga där i stunden, tycker jag.
Vill du veta det tråkiga i kråksången?
– varendaste stämpel verkar ha pajat i posten. Spruckit och lämnat ett rött smul i varje kuvert. Såklart. Det hade jag ju kanske kunnat räkna ut innan.
Negativt? Tänker jag materiellt och trångsynt, så är det såklart urtråkigt när man lagt ner tid och kraft, i slutspurtsvecka och allt, på att få någonting så bra som möjligt.
Positivt? Heela stämpeln är inte paj, den är kvar så pass att korten sitter fast i snöret. Och! Det äär ju bara materiella, världsliga ting. Det hade ju kunnat varit så mycket värre. Med en lite pappersbit kan man dessutom putsa bort det röda smulet.
Och tomtenissen, han är precis lika fin i alla fall.
Så det var det, det. Årets Julkort!
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
