Den ligger mig varmt om hjärtat.
Man börjar här
På gården. Och idag var det krispig snö under fötterna också.
Först kommer man hit, om jag springer så brukar jag börja här. Men idag gick vi. 
Den första sträckan går längs med vattnet, hela tiden. Så himla vackert.
Sen börjar det gå uppför. Först superbrant. Sen planar det ut lite. Men tommelmobacken är lång.
När man är här, då undrar man om den aldrig ska ta slut. Svinjobbig att springa, men nästan lika jobbig att gå med barnvagn framför sig. Särskilt med jordens träningsvärk i rumpan.. (pappas tungcykel alltså, den är galen, jag skulle vilja ha en egen sån!).
Förstå så skönt att få ligga där, ombäddad i voksipåse och bli skjutsad, på sådär lagom guppig väg.
Hej hej!
Det är rätt skönt när man kommit hit, upp på toppen. Då har man klarat hela backen, liksom. Här tittade jag bakåt. Och framåt?
Då kommer dom vackra vyerna.. så, där vandrar man, längs med grusvägen och sedan fortsätter man, där asfalten tar vid. Ser du vägen, där till höger i bild, här nedanför?
Ja, ända dit ska man.
Och som sagt, idag knarrade det under fötterna. Om man gick liksom vid dikeskanten. På vägen? Ishalka. Jag gick som en pingvin på många ställen.
Uppför den här knicksen gick jag varje, varje morgon när jag skulle till lillskolan när jag var liten. Så den här kringelkroken hör min runda till. Det bara är så. Likaså förbi farmor och farfars hus. Och mormor och morfars hus. Sen är vi nästan runt.
Och då är man här nere. Snart med vattnet på sin vänstra sida igen. Och med mina favoritvidder framför, dom jag låtsas ser ut som om jag vore på Irland eller Skottland eller nåt. Jag har ju ingen aning om hur det ser ut där. Bara sett filmen ”Ps. I love You.” och liksom drömstk bildat mig något eget, här hemma, i lillabyn.
I den där vackra filmen, finns i alla fall inga vita balar. Det gör det däremot i min version, som du ser!
Alldeles, alldeles strax hemmahemma. Bara några ynka meter kvar.
Det där är tommelmorundan, med några extra kringelkrokar förbi farmor och mormor och sen hem igen. Den där rundan. Den ligger mig varmt om hjärtat. Att springa den på sommaren bland grönska och ljumma vindar? I sommarregn? Att traska den en höstig, småmelankolisk dag? Att gå den en krispig höstvintermorgon? Oavsett. Den gör undervärk. Jag känner mig alltid lite som en ny människa när jag kliver in genom dörren igen. Det är säkert!
Idag har timmar spenderats ute i det makalöst vackra vädret. Det glittriga snötäcket som förvandlat lillabyn till ett vintervackert julkort. Två utav Litens kusiner är här och det, är vardagslyx om något. Att få träffas, en vanlig onsdag liksom.
Och ikväll väntar bastu. Så ohyggligt skönt det ska bli.
Jag laddar batterierna. För fullt!
Kram/lillafrun
Bättre kan det inte bli.
Till slut så trampade det på bron.
Jag och Liten höll fullkomligt på att smälla av, av förväntan och pirr i magen. Vi väntade och väntade. Men ja, till slut, så stod han där. Älsklingspappan och mannen jag är gift med och så förbenat lycklig över.
Resan hade gått alldeles utmärkt, toksnabbt. Tror jag det! Varken någon bäbis som ville ha sträcka på benen-paus eller någon fru som promt skulle in på nån affär i Umeå, som inte finns på andra ställen. Såna stopp brukar nämligen kunna ta längre tid än överenskommet.
I alla fall.
Vi samlades kring matbordet och njöt färsk pasta och pratade i kapp, men framförallt; beskådade Minimannen hur han så storögt tittade på sin pappa och inte riktigt kunde förstå är han här nu? är det verkligen på riktigt? Inte bara det där himla face time?
Han klappade och pussade på pappa och traskade runt, runt i huset. Efter några timmar hade han förstått, pappa är här nu. Då var det natt och vi kröp ner ner i stora bädden tillsammans. Jag fick somna till den vackraste syn jag vet; M och Liten, tätt, tätt intill varandra.
Och idag är det onsdag. Jag älskar att vakna här på övervåningen, till den här utsikten. Solen håller på att stiga upp bakom berget. På marken ligger ett tunt, tunt lager snö. Det är frostigt och så otroligt vackert. Jag och Liten ska bara morgna oss lite till, sen ska vi traska nerför trappen. Mannen? Han är på uppdrag. Nära här. Det är därför vi är hemmahemma den här veckan. Det är därför jag och Liten får ett extralångt lov. Japp. Precis så.
Lycka!
Nu är truppen samlad igen. Bättre kan det inte bli!
Kram/lillafrun
Den här holidayvistelsen…
Vilket busväder det är idag.
Först vräkte regnet ner, sådär på snedden och liksom trängde sig in i barnvagnen bara jag sprang med den från förrådet och under altanen. Sen har regnet övergått till snö och mysfaktorn steg på en gång. Men det här, är en innedag. Helt klart.
En sån dag, där bäbisen sover ute fast under tak, med vindskydd och ligger lite extra ombäddad. Och så är det ju dagen då M kommer hit, så jag har först varit ute i förrådet och svettats som en gris på tungcykeln, sunkat till mig lite extra liksom, för att sen göra mig lite extrafin i kjol (gina tricot) och peplumtröja (bondelid, mq). Älskar att det pirrar i magen, trots att vi varit Vi i ett helt gäng år.
Och det är en sån dag där vi kokar varm soppa och äter till bröd med alldeles för mycket smält ost på. Ohyggligt gott!
Och så eldas det i brasan och kaffebryggaren går varm. Vi sörplar kaffe och bryter en bit mörk choklad till. Det är vardagslyx.
Det är så lugnt och skönt här och jag tror inte du förstår hur skönt jag tycker att det är. Att liksom få slappna av, ha dom här lugna dagarna, att bara tänka på bäbis och mig själv. Inte bry hjärnan i någonting annat.
Den här holidayvistelsen, alltså. Åh!
Kram/lillafrun
Idag är det tisdag!!!
God morgon!
det är jag, igen.
ååh, idag är det tisdag!!!
Det betyder att pappa är på väg hit. Han ska bara jobba färdigt för dagen, sen ska han börja bila söderut. Mamma är orolig, då smhi varnar om busväder, med snö och sånt. Men pappa är coolast i världen, så jag har en bra känsla i mjölkmagen.
Titta här!
Jag har hittat värsta bästa latjolajbanlådan. En rosa väska från när min moster var en plutt som jag. Där i ligger en massa roligt.
Så jag leker så jag blir alldeles andfådd.
Det är så mysigt att vara på lov hos mormor och morfar. Dom liksom älskar mig så dom riktigt tjuter. På riktigt. Så fort jag gör någonting, spelar iiingen roll vad, så klappar dom händer, pussar mig, tjoar och skrattar. Hysteriskt, alltså.
Men jag älskar dom tillbaka. Massor. Så jag skrattar och skriker skräcksfilmsskrik och gapar och ja, så har jag ju börjat krypa framåt nu också. Ni skulle sett igår… kära nån. Tänk dig; en massa stora människor som låg på golvet. Samtidigt. Hejjade på. Och bara tittade, på mig?
Men åh, vad tiden går lååångsamt nu. Jag som längtar så. 
Tänk att jag varit på höstlov hemma hos mormor och morfar, i snart en hel vecka. Med baara mamma. Fett mysigt! Men nu längtar jag efter pappa.
Ha en världsbra tisdag, Du!
(Min dagens; från topp till tå, Lindex).
Kram/Liten
Idag har det hänt grejer!
Och det är kväll och jag sitter här.
Det här har varit en alldeles särskilt fin måndag. För det första gav bäbisen sin mamma sovmorgon i morse, vi åt sedan god frukost och gick därefter ut på en långpromenad. Liten somnade och när vi kom tillbaka hoppade jag direkt in i förrådet. Skrev ihop ett träningspass med 1-minutersintervaller. 9 övningar i en cirkel. Tre varv. Håhå,
Övningarna?
1. Höga knän.
2. Armhävningar.
3. Cykel, full fart.
4. Upphopp.
5. Rygglyft.
6. Cykel,full fart.
7. Utfallshopp.
8. Sida-till-sida med pinne (se HÄR).
9. Cykel, full fart.
60 sek per övning, 15 sekunder vila mellan varje övning. Ett varv tar 11 minuter och 15 sekunder.
Det var roligt och jobbigt. Jag tycker att 60 sekunder är lång tid att ösa på allt vad jag orkar och blev tokslut. Skramlade ihop 100 armhävningar, det var ju coolt. Men på sista varvets ”höga-knän”, så spårade jag ur och började istället dansa fuldans för mig själv, där ute i förrådet. Gymmet med hardcore-feelingen på topp! Det skulle ni ha sett, om ni kände för ett gapskratt eller så!
Det allra, allra bästa med dagen?
Den här bäbisen.
Det gäller alla dagar. Och idag, har det hänt grejer. Han får mer och mer koll på kroppen, har blivit bästis med Torehunden (det är dock inte ömsesidigt, som du kanske ser, haha!) och! han tar sig framåt nu. Wiihoo!! säger han och drar sig fram med dom små starka armarna och efter kommer ett par sprattlande ben. Min bäbis börjar bli stor. Åh.
Och nu sitter vi här. Okej, jag har lagt bäbisen i soffan och sitter här bredvid honom. Det blev så hiiimla varmt med sprakande brasa, varm filt och en bäbis mot kroppen. Men den där grejen, att han somnar i famnen, det händer inte så ofta nuförtiden så jag njöt så av den där stunden. Han är ju ändå pytteliten, trots att han kan ta sig framåt själv.
En fin dag stoppad i hjärteasken. Sovmorgon, långpromenad i gott väder, svajnjobbigt förrådspass. Och det bästa av allt; en älskad bäbis som både är så stor att han crusar framåt och på samma gång så liten, att han somnar i mammans famn. Jag är så tacksam, för allt det där.
Ha en god kväll!
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
