Ja, precis så.
När jag vaknade i morse och tittade ut genom fönstret, så var det så vackert ute. Frost och en nyvaken morgonsol. Jag steg upp och klädde på mig. Väckte prinsen. Vi gick ut.
Nu har vi precis kommit in till ett varmt hus, efter en krispig morgonpromenad. En brasa brinner och lördagsfrukost väntar.
GOD MORGON!
Såja!
Proppfull godisskål, en mjuk filt och soffan hela kvällen lång. Nu kör vi, fredagsmys. På riktigt!
Ville mest kika in för att önska dig..
Idag är det en skön dag.
Förutom att planera för nästa vecka, skriva text-papper och söka fakta om Py Bäckman, så har jag tagit mig an det där. Det som ingen vill göra.
Jag bor ju inneboende hos Storan och hennes familj, under veckan. Det är liksom smidigast så och dessutom tycker jag att det är så himla mysigt att vara nära syskobarnen. Och det är ju verkligen hur snällt som helst av syster och svåger. <3 Så, som ”betalning” (eftersom jag absolut inte får betala med pengarpengar), så tänkte jag Äh, jag gör väl det där då.
Vad är det egentligen som är så himla drygt?
Ta hand om dom två små monsternas lekrum. Alltså… gaaalet med leksaker, ifrån golv till tak. Och den där regeln om att man leker tillbaka det man lekt med.. ja, den är inte helt självklar för dom små männen här i huset.
Men moster har fixat. Städ-nerven blev mättad. Prima! Så på ett par timmar såg det helt plötsligt annorlunda ut…
Nöjda små. Och som sagt. Jag lever och lär som en riktig musiklärar-morsa. Coolt!
Ikväll ser jag fram emot att umgås med mannen, när han kommit hem efter dagens arbetsuppdrag. Det är så många olika uppdrag han har att jag knappt håller reda på alla. Men idag tror jag att han har utbildningsdag för ett gäng, här i hemmahemma-närheten. Tror jag, sa jag. Det jag vet är i alla fall att jag kommer få ligga med fötterna i hans knä och må sådär bra som jag gör i närheten av honom. Och kanske orkar jag till och med vara vaken längre än till 21 och vi hinner prata, på riktigt, med varandra. Sådär länge, om allt möjligt, som vi älskar att göra. M har varit här sedan i onsdags, och jobbat, men jag har varit så trött på kvällarna när vi väl kunnat ses. Jag säger bara: praktik med Storan, ingen lek. Men lärorikt! Men i princip det enda M hunnit säga till mig när vi setts, är Godnatt älskling. Samtidigt som han bäddat täcket om mig, som om jag vore ett barn.
Men det har fått vara lite så denna vecka. Nästa vecka kommer jag förhoppningsvis vara piggare. Då kan jag schemat bättre, känner eleverna bättre och kan på så vis slappna av lite mer.
Så, idag är det fredag. En lugn och skön dag med lite fröken-fix och en storstädning av mini-männens rum. Och en kväll, med M nära.
Fredag.
Hur skönt? Ja, precis så skönt som alltid. Älskar fredagar.
morgonlugn
… under morgonrundan.
…Med Storan.
Älskart! Fredag.
Wöhööw! 😀
Sådärja, nu är det helg. Eller ja, tyyp i alla fall. Syrran har ett slags in-i-dimman-schema måndag till torsdag, 90 % på fyra dagar. Och sedan är hon ledig fredag. Så, då är ju jag också det, ifrån undervisning i alla fall. Tack gode Gud för det. haha!
Jag tröstar mig själv, genom att tänka att det är som värst i början, innan man kommit in i allt.
Imorn kan jag med andra ord ta det rätt lugnt och planera och tagga för vecka två, som jag tror kommer kännas lättare.
Jag har landat hemma hos svärföräldrarna och ätit middag. Nu ligger jag på sängen i mannens gamla pojkrum och tittar på när han, M, grejjar. Jag tror att tanken är att det ska bebbe-anpassas här inne så småningom. Det känns ju helt galet när jag tänker på det. Att det där som puffar i min mage, inte bara är nån lök som gjort magen sur. Det är faktiskt ett liv där inne. Som är drygt 20 centimeter långt, ifrån huvud till stjärt. Och som känner igen sin mamma på rösten, redan nu. Livet alltså. För stort för att förstå.
Och ställer jag mig upp och tittar neråt. Då ser jag det här. Varma fötter i världens skönaste ullstrumpor. När jag mötte M efter min frökendag idag, så hade han en present till mig. Här älskling! För att du varit så duktig på din första praktikvecka. Och för att du är sån snygg musiklärare.
Ja, man tackar, man tackar! Han är för fin alltså.
En torsdag, med jordens största lökringar efter undervisande av smågalna barn och många skratt med min älskade Storan. En Seger-gåva ifrån maken och en kväll där jag bara kan koppla av. Jag mår bra. Tacksam.
ÖNSKAR DIG EN SKÖN KVÄLL!
Senaste kommentarer