av Emmeli | maj 14, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen
Till ett hus.
Det pirrar i magen bara jag tänker på sommaren. Den kommer bli underbar, det känner jag på mig.
Nyckeln? Den går till ett vitt, gammalt, gammalt hus. Precis bredvid grusvägen, där min springrunda börjar. Det är en stor ladugård där, bredvid huset alltså. Kanske skulle jag ta dit en häst, det är ju trots allt min dröm. Och det där trädet, det här
…det tycker jag om redan. Massor. Vid det, ska jag sitta, i kvällssolen. Och njuta.
Men vi tar en sak i taget. Jag lovar. Tror jag? -ingen häst. Men i alla fall; i sommar hyr vi det här huset. Lilla familjen och Sommarhuset. Det kommer bli fint. Jag känner det i hela kroppen. Och nu, nu känns det mest som om jag bara vill vända om och åka söderut. För ja, precis. Sommarhuset, det är där hemmahemma. Vi är bara här i norrnorr och lyan, för en vecka och några dagar. För att några måste-saker som ska bli klara. Sen tar vi sommarlov, alla tre. Tillsammans. Förstår du? Jag kan knappt tro att det är sant. Min första sommar som mamma, till en miniman som får mig att tappa andan av kärlek. Varje dag.
Och mannen? Ja, hans längtan efter hus kommer att stillas en del, men samtidigt triggas ännu mer. Inte mig emot. Vi längtar efter hus, båda två. Men den här sommaren, blir en lagom början. Sommarhuset, det jag kommer kunna kalla för mitt ett tag. Pelargoner i stora lass ska köpas, vi ska springa på loppis för att fixa lite grejer och sätta vår prägel på det hela, och sen ska vi ha det där huset som ett rum för känsla av sommarfrihet. Näranära dom vi älskar.
Sommarhuset alltså.
Nu vet du,
nyckeln går dit. Och jag kan knappt bärga mig.
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 14, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Träning
God morgon!
Jag får flashbacks ifrån preggoteten. Där i börjanbörjan. När jag var så trött att jag, fastän jag sovit en låång natt, bara tänkte på när jag skulle få sova igen. Så känner jag idag. Behöver jag säga att jag är barnsligt kär i kaffekoppen denna morgon?
Morgonen är vacker. Underverket sover och jag är lockad att krypa ner bredvid honom. Men jag måste hålla mig. Eller måste och måste. Jag vet att jag antagligen inte kommer att bli piggare av det. Jag tänker snöra på mig snabbskorna och ge mig ut i spåret. Den grejen känns också lite som ett skämt… jag har sån träningsvärk efter backpasset häromdagen, att jag funderar på att beställa skjuts runt istället för att knata på själv. Äsch. Så fort jag börjat springa så släpper det nog (man kan intala sig mycket!).
Orkidéerna är så makalöst vackra nu. Kanske den bästa blomman. Det enda jag gör är att säga till dom att dom är vackra, vattna dom ibland och sen blommar dom. Om och om och om igen. Älskar att se hur en miniknopp växer till en knopp, som till slut blir en stor knopp och sen poff. En blomma!
Ja, jag säger då det. Det här är absolut en dag då jag skulle kunna sitta och glo på en orkidé som slagit ut. Men jag har lite annat som måste göras. Det börjar dra ihop sig, det som känts så långt borta men som nu plötsligt bara är här; mitten/slutet av maj månad, då jag ska slutföra kurser/examineras i sånt jag jobbat med under året. Jag har ju, som du kanske förstått, jobbat så mycket jag bara kunnat, i förväg alltså. ”Projektat”, du vet. Allt för att kunna ha denna lyxiga Liten-ledighet. Men just den där sista biten, examinationen, måste göras med resten av gänget. Så idag ska jag och bästa kompanjonen knyta ihop säcken, förbereda inför nästa veckas redovisning. Och pussa på bäbis förstås. Han, minimannen, gör att vi inte riktigt tänker på att det är måste-fix vi gör. Fråga mig inte hur han gör. Han bara är sån. Fantastisk, liksom.
En sista blick åt den där vackra. Några klunkar kaffe. Beskådning av underverket som är mitt och mannens. Vårt tillsammans-underverk. En löprunda i skogen. Och sen ska jag nog vara redo för att samla ihop hjärnan för en stund av lite måste-fix, som inte riktigt känns som måste-fix; så är det när man är i gott sällskap.
Men alltså. Det börjar dra ihop sig.
– och du. jag ska berätta en hemlis. jag lovar. senare idag!
Fridens!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 13, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen
Och så var vi hemma i lyan, igen.
Det är ju ändå sisådär 40 mil, men för sjätte gången sedan Liten föddes, har denna sträcka gått som hejsan. Han är ett bilåkarproffs den där minimannen. Ja, det är han. Vi stannade på mitten. Åt, sträckte på oss och sjöng. Jag kooolar varje gång som S försöker jollra med när jag sjunger! Det är så gulligt att kroppen värker. När hans små, små näsborrar fladdrar, han formar den där lilla, miniM-munnen till någon skön vokal. Och ut kommer det gulligaste oooooaaaaoooaoa-ande du kan tänka dig.
M är en mästare på att plocka ihop goda sallader; massor av kräftstjärtar ska det vara! Och jordgubbar. Och annat också, såklart.
Minimannen.
Med gott kaffe i muggen och Liberos våtservetter i högsta hugg, drog vi vidare norrut.
Och nu är vi alltså hemma. En liten myser med sin pappa. Dom väntar på morsan som bara skulle dagboka, lite fort först…för att sedan, ska vi dra ut på kvällsäventyr. Så spännande som en långpromenad ska vi ha det. Det är så skönt att komma ut i friska luften och röra på sig, efter en dag i bil. Åh vad glad jag är att ännu en resa gått så bra. Jag är ingen fantast när det gäller att åka bil. Så oj så skönt det är varje gång det går vägen (höhö, vitsigt!)!
Vi hörs imorn!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 13, 2014 | Emmeli funderar
God morgon!
Kikar bara in en snabbis för att säga hej och god morgon och att vi nu är på väg att dra norrnorr ut. Strax är tre gringos färdigpackade. Jag har precis avslutat morgonens plock- pack- och städrace och sitter nu och ska svepa kaffekoppen för att sedan hoppa in i pärlan och susa iväg. Det känns liiite surt att åka just nu; solen skiner varm och jag skulle mer än gärna sätta mig ute på altanen och rikta näsan mot solen. Men å andra sidan… det är ju väldigt mysigt att åka bil i vackert väder också, tillsammans med dom där två. Du vet.
Den ena av dom två ligger i en sån där ”aja-baja-vita-soffan”-fotölj och sover. Han börjar nog snart att undra vad i hela friden hans päron håller på med; åker fram och tillbaka, fram och tillbaka… men han klagar inte för det. Miniprinsen.
Näpp. Nu är kaffekoppen tom. Dags att ryta åt rumpan att lyfta på sig…. det behövs idag. Om jag säger så.
Tisdag är det idag,va?
Oavsett- Må så gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 12, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Tips på träningspass, Träning
Tjohooo!
…ja, så lät det när det var över. För under tiden, ja då var det väl inget tjohoooande att skryta med. M var min PT idag. Under morgonen när jag försökte pressa ur honom vad vi skulle träna idag, så sa han bara fundera inte så mycket!
Vi började med att njuta av den här vyn, i 2 sekunder. Sen uppvärmningsjogg… och då fattade jag vad som väntade. En backe. Och inte vilken som helst.
Precis färdig. Himmelskt skönt. Efteråt, alltså.
Backe. På tre olika vis.
1. Halvlånga intervaller, inte riiiktigt maxhastighet. 5 armhävningar på toppen, jogga ner, kör på direkten. 5 ggr.
Pussa på Liten.
2. Korta intervaller, explosivitet, det snabbaste vi hade. 10 russian twist på toppen, jogga ner, kör på direkten. 5 ggr.
Pussa på Liten. Klunka vatten.
3. Final. Lite längre intervaller än första blocket, så snabbt vi bara kunde. 10 armhävningar på toppen, jogga ner, kör på direkten. 5 ggr.
Pussa på Liten. Klunka vatten. Tjohooo!
Armhävningar. Och okejdå, jag hade fått vila lite för att orka gör den där endaste, enda. Tänka sig vad jag kämpar för dagboken… 😉 ”Halvlånga” , ”korta” … det säger inte er så mycket. En lång backe för mig, kanske är en kort backe för dig…
Men i alla fall. Så skönt att släppa kontrollen, att bara lyssna på någon annan. Min PT peppade bra; Kom igen! Snabba fötter! Fortare! (där och då ville jag bara slå honom. Men nu tycker jag nog att han är rätt ok igen!)
Liten stod säkert parkerad på mitten av backen. Han var världens bästa hejjarklack!
Sen pallrade vi oss runt, den där tommelmorundan, och vidare hemåt. Åt mellis och invigde sedan det nya trädäcket utanför bastun. En kaffefest blev det!
Och ikväll ska jag och M ta en kvällsbastu. En date, ju! Mormor får vara barnvakt en stund. Vi är på lagom långt avstånd ifrån Liten. Jag längtar!
Allt gott!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer