av Emmeli | jun 12, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Shopping
Av M.
Dom absolut sötaste, skönaste, mest Jag-iga trädgårds- och fixarbrallorna, i heela vida världen. Ja, det var häromdagen då vi var i stan. Jag gick före med Liten, hoppade in i baksätet för att servera eftermiddagsmellis till S och där på sätet låg ett par übergulliga brallor. Men det enda min amningshjärna hade i huvudet, det var att just amma. Så jag fattade nada och ingenting. När M sedan kom till bilen sa han men älskling! har du inte sett? din present?
Nä. Det hade jag inte. Men gissa om jag blev glad. Jag har önskat mig såna här i flera år, men dom har alltid varit slut när jag velat köpa. Eller det är faktiskt snarare mannen som surrat om att såna där borde du ha! och spanat efter såna till mig. Och häromdagen var lyckan där.
Tack M. Du är för söt.
Jag känner mig som när jag var liten och fått ett par nya, tokrena skor. Går och tittar på benen stup i ett och tycker att jag är väldans fin. Brallorna har suttit på hela dagen. För idag har det minsann grejats här hemma. Bland annat har 90 stycken minipizzor bakats… jag och M har varit ett grymt team. Jag höll redan vid pizza nummer tre, på att bryta ihop. Fattaru!? 90 stycken ska vi göra! Det är trettio gånger så många kvar nu!!
Tänk inte, älskling. Bara gör, sa M.
Efter ett par timmar och många skratt, så är vi nu framme. Vi har tävlat om vem som gjorde snabbaste pizzan och jag vann. Ha! Du vill ha receptet. Och det ska du få. Men inte nu! Nu ska vi röja upp här hemma medan Liten sover eftermiddagsvila. Såpan ska fram och det ska bli skinande rent. Sen ska jag dra iväg till det där huset, där absolut ingen bor. Men där finns määäängder av vita syréner. Och dom vill att jag ska plocka av dom, så att jag kan sätta syréner i varendaste vrå här hemma. Och jag tänker lyda dom.
Och Efter det, ska vi dra iväg på kalas. Till världens bästa svärfar som fyller år. GRATTIS!
Och Du!
-ha en skön kväll.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 12, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
Det var inte vilken onsdag som helst igår.
Efter att jag tränat mitt monsterpass, under både regn och solsken, så gjorde vi oss snygga och fräscha, hela högen. Liten plockade fram snyggbrallan, pappan rakade kinderna från det där sommar på landet- förväxta skägget och morsan rosade kinderna och sprutade ett sprut med sommarparfymen. Syrénerna på diskbänken i köket, lovade att hålla ställningarna en stund.
Sedan gick vi iväg till kyrkan, på skolavslutning. Mötte hela Storan-familjen, mamma, pappa, syrran, svärfar och ett gäng vänner. Lyssnade på glada barn som sjöng drömmande om sommarlov. ”Och jag ska sova ut var morgon i min sköna säng… För vi har pluggat färdigt och skolan den är slut. Och sommarlovet börjar, om bara någon minut..” Tillsammans sjöng vi den blomstertid och prästen pratade om bautastora havsöringar som fastnat i dammar. Fastnat och inte kunde komma någon vart, inte utvecklas, fortplantas, på grund av dammarna. Hinderna. Så han uppmanade oss: ”bygg inga dammar. Er emellan. Ta hand om och var snälla mot varandra. Möts över gränser och bygg inga dammar”. Jag håller med honom.
Lilllebror hade farrrt i benen. 
Och var så gullig att man small av. Precis som vanligt. Och jag och mamma, vi hade likadana skor. Älsklingsmamma. 
Sedan kramade vi den sjuåring som fått sitt livs första sommarlov. Och moster- och gudmorshjärtat vet inga gränser. Som jag älskar den där lilla R.
Vi travade sedan hemåt igen. Jag och M och Liten. Det var kallt och vi frös lite.
Men väl inne på vår lillväg så blev vi varma, på något sätt. Inte utifrån kanske. Men inifrån.
Det. Är. Så. Mysigt. Här.
Och vi mår så bra här.
Vi kurade inne i huset. Spelade onsdagsmysig, lagomsvår jazz. Mixade mangosmoothie och värmde bröd i ugnen och åt med mycket smör och ost på. Vi konstaterade att vi hade det bra. Fullständigt, makalöst, bra. Det blev kväll, sen kväll. Och jag låg där, mitt i den ljusa sommarnatten, mellan mina två hjärtan. Det enda som hördes var ett svagt, evigt tickande ljud ifrån köksklockan. Och så S och M. Som sov.
Och jag kände mig, så rik. Min familj, både den som jag är född i och den jag bildar tillsammans med M och S- det är min stoltaste ägodel.
Idag är det torsdag. Och nu är det sommarlov, på riktigt. Vi har massssor att göra idag och det är mer än dags att sätta igång!
På återseende!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 11, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Träning
Idag är grått ute. Lika grått som det vackraste Gotlandsfåret, för att vara mer precis.
Det regnar och blåser. Inte sommarvarmt tycker vi, så vi myser inomhus. Och jag har suttit och gjort någonting som står på min att göra när jag får tid-lista; gått igenom bilder från Litens första dag i livet, fram till idag. Och så ska jag göra varje kvartal, och sedan sätta in i en fotobok. Hela hans första år. Och som det känns nu, så har vi verkligen lyckats fota hur mycket som helst. Sånt som är så fantastiskt roligt att ha kvar. Första, första, första av allt möjligt. Och det är så otroligt mycket känslor som bubblor inombords när vi kollat på bilderna. Ja, det är helt obeskrivligt vilken kärlek jag känner till det här barnet. Min son. Min Sixten. Jag har gråtit x antal gånger under dom senaste tre timmarna. Nu är ögonen som två dataskärmar och jag längtar ut. Under denna korta stund som jag skrivit här, så har det hunnit börja skifta i väder. Det spricker upp, köket blir ljust och termometern visar 23 grader. Jag ska stega ut och träna ett eftermiddagspass ute i trädgården. Det blir nog det HÄR passet idag igen, så ska jag tävla med mig själv från förra veckan. Huvvaligen, det kommer bli jobbigt.
Dom här två ska hejja på mig, har dom lovat.
Att M pepprat med vacker musik under tiden jag kollat på alla bilder, har inte gjort att mina känslor hållits i schack precis. Kära nån vilken känslomänniska jag är.
Näpp. Onsdagsträningspasset väntar…
(Det här är en gång när jag INTE är så peppad på att träna. Men jag har bestämt mig. Så det är bara att tuta och köra. Jag tänkte bara berätta det för dig, så du inte får för dig att det allltid går utav bara farten för mig. )
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 11, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Träning
Så skönt att det är onsdag.
Även om allt gick bra igår, med Liten menar jag, så var jag ändå helt knäckt efteråt. Vi drog iväg till stan, uträttade en rad olika ärenden. Som tu var, var syrran med som smakråd till mig. Jag kände mig som en virrpanna, hade svårt att koncentrera mig. Kände på Liten stup i kvarten, men nuu är han febervarm, va? Verkar han slö? Mannen drog iväg och handlade mat och köpte en sån där monstertermometer, för att jag skulle sluta oroa mig. En så man bara behöver rikta mot Litens panna, eller stoppa i örat, för att avläsa kroppstemperaturen. Det var bra tyckte mamman, som då fick klart för sig att ingen feber var där.
Liten shoppade lös på polarn, 
En turkos byxdress med lamm på. Han ska han den när han åker till huset på Gotland i sommar, säger han. Ja, han tänker då på allt. Lillprinsen. Och sedan slog han till på ett par marinblå, sköna shorts och en rosa- vitrandig body. Och av syrran, hans moster, fick han världens gulligaste sockar.
Jag älskar att han älskar rosa, lilla minimannen. Vilket sammanträffande, liksom!
Ja, så vi svajsade på där på stan och gjorde det ena ärendet efter det andra. Jag kände mig lite malplacerad bland alla shoppinggalna och alla tokpiffade människor. Jag var tvungen att fundera på om jag ens borstat håret för dagen… Allt sånt där, shoppande till mig själv, skippade jag igår. Jag älskar att piffa och shoppa kläder, men igår var inte dagen för det. Igår var dagen nu gör vi alla viktiga ärenden i ett knyck, sedan åker vi hem till mamma-mormor och pappa-morfar och hänger där hela kvällen-dagen.
Och precis så gjorde vi.
Mammas lasagne går inte av för hackor. Och det var preciiis den vi fick till middag. Galet gott. Mannen tog sin löptur innan middagen och jag stack ut efteråt. Sprang min typiska hemmahemma-runda för första gången sedan preggoteten, och det gick så himla bra. Det var svinjobbigt, för jag sprang i ett för mig högt tempo. Men jag gav mig inte, utan matade på ändå. Häftig känsla, att orka! Sedan hoppade jag rakt in i den vedeldade bastun. Mannen masserade min spända nacke och mina spända axlar. Mammahjärtat värkte, för nog märktes det på Liten att han inte riktigt mådde helt hundra. Det är inte riktigt hans grej att klaga… men igår förstod vi att han försökte säga oss något. Småbenen ömmade nog lite och lilla kroppen gjorde nog lite ont. Stackarn.
Medan kaprifolen doftade som allra mest. Sådär kryddigt och bara så gott att jag var tvungen att stoppa näsan i den flera gånger. Då, då drog vi hemåt. Åkte hem i den ljusa sommarnatten, med en snarkande Liten. Det var makalöst vackert. Titta på den här i farten-bilden
Älvorna dansade på vattnet. Vackert, va? Mystiskt på något vis…
Vi rullade in på gården och sedan kröp vi ner i storsängen, på en gång, alla tre. En gång vaknade vi till i natt, Liten var ledsen under några minuter. Men inte mer. Så skönt. Vi har blivit bortskämda jag och M med att sova hela nätter. Från att Liten var pytteLiten så har han vaknat en, max två gånger, men rätt snabbt blev det max en gång och nu är det ingen gång. Så att han vaknade i natt var ett tecken på att det inte stod riktigt rätt till. Men jag är ju nojjan själv, jag vet. Idag verkar han vara precis som vanligt. Formar den lilla munnen och pratar och pratar. Och mammahjärtat smälter och kan lugna ner sig. För nu borde det vara lugnt. Har inget hänt hittills så kommer det nog inte nu heller.
Vi tar onsdag nu. Jag och M sitter och kollar på Liten som ligger på kökssoffan och håller i kaninens ena öra, med ena handen. I den andra handen har han trasan. Och sen snusar han gott, gott. Vi funderar på att göra honom sällskap. En stund i alla fall.
Må så gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 10, 2014 | Okategoriserat
Nu är det där jobbiga över.
Sprutracet alltså. Liten – 3 månader gammal. 7400 gram tung och 64 centimeter lång. Kralliga killen. Han satt i pappas knä, hade morsan framför sig och log. Precis som han brukar. Läkaren och barnmorskan räknade till tre. Ett två tre STICK. Ett i varje ben. Jag gick sönder lite inombords. Dom där lyckliga blå förstenades för några sekunder och sedan förstod han. Det gjorde ont. Och då kom tårarna. Men efter några sekunder och en mammafamn så gick det bra igen. Men jag, jag är fortfarande skärrad, men känner mig nöjd att jag var med honom, hela tiden.
Ett plåster på varje goselår. Åh. Nu ber jag för att han ska slippa feber och skit. Åtminstone inte få en skyhög sådan, eller jätteont. Som det är nu är han som vanligt. Har precis ätit lunch och tar nu sig en siesta på kökssoffan.
Mammahjärtat alltså. Det är ditt, Sixten. Mamma älskar dig.
Nu ska vi packa in oss i bilen och dra iväg på utflykt. Till stan. Ett gäng ärenden ska göras. Bland annat ska Liten gå på polarn o pyret och sommarshoppa, säger han. Och jag tänker hänga med, för det är han sannerligen värd!
Lilla, älskade hjärtat.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer