Arkiv | Drömgårdsliv

Ja, det blir det!

av Emmeli | jul 15, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen

Regnet är här idag.

Utan att verka ha den minsta tanke på att upphöra. Slätt, slätt regn. Om vi kallar det sommarregn så känns det liite, lite bättre. Så vi är inne idag, kryper tillbaka under täcket med en stor kaffekopp, med fötterna mot varandra och konstaterar att vi har det himla bra ändå. Trots sommaregnet…

Och det googlas på somriga recept. Litens moster, morfar och mormor kommer på middag idag och päronen här i huset har noll aning om vad som ska tänkas bjuda på. Men det löser sig nog, vi har ju några timmar på oss och dessutom verkar mannen nu ha hittat något somrigt och smarrigt!

Det doftar Jasmin ifrån sovrumsfönstret. Jag väljer att fokusera på den buketten, med vita, vackra, ljuvligt doftande blommor. Istället för att fokusera på fönsterrutan, menar jag. Den med stora, grå och rätt kalla och inte alls så somriga, regndroppar. Jag väljer fokus.

Och Liten?

Han väljer också fokus, på mat och sånt. Äter och äter…

….och ser på Pettson och Findus.

Förrutom att googla recept, dricka kaffe och se på Pettson, så längtar vi. Till huset på ön som är vårt paradis på jorden. Om ett par dagar så drar vi. Mot Gotland och älskade huset. Det är inte långt kvar nu. Men vi tar vara på dagarna här hemma först; har tisdag, med sommarregn och sånt. Strax är det dags att hoppa i regnkläderna och gå mot affären för att handla inför middagen.

Det blir en bra dag, det här. Ja, det blir det!

Må så gott!

Kram/lillafrun

Att ha en utav favoritstunderna.

av Emmeli | jul 14, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma

Och helt plötsligt var det kväll.

Det här är nog en utav mina favoritstunder på dygnet; när tidiga kvällen är här, kvällssolen strålar in genom köket och det är sådär ljuvligt lugnt här på gården och runtomkring. Fåglarna kvittrar, Liten ligger i sitt babygym och kvittrar han med. Han har badat ikväll.

På köksbänken framför köksfönstret. Han måste ju ha vacker utsikt, sa pappan.

Vi har även varit på bvc idag. Minimannen stegar på, både vikt- och längdmässigt. Och det är få saker som gör mig så lugn och glad, som att Liten växer och mår väl. Och sen har vi varit på den där skofabriken i Docksta också. Där Dockstatoffeln tillverkas. Pappan införskaffade en par nya, perfekt bruna, ekologiska dojjor.

Mamman blev snål och tyckte att hon ju hade två par redan….. hon drog på loppis istället. haha! Jo, det är sant. Men idag blev det väldans billigt, faktiskt. För 13 kronor, så fick jag den här

En trädgårdssax. Och med den var jag till Storan, på direkten. Och norpade rosor och daggkåpa! Stjärnflockan norpade jag ifrån svärmor. Perrrfekt!

Köket har nu nya och färska blommor. Det är sommar så det sjunger om det!

Och Liten har haft sin ena moster vid sin sida idag också. Han får inte för lite av kärlek, det är ett som är säkert. Och det är ju också helt underbart, att se hur älskad han är, av så många. Moster M och vi päron åt middag ute vid det där vita bordet med den rosiga vaxduken. Halloumisallad och köttiga, kryddiga korvar och en kall örtsås med timjan plockad direkt ifrån krukan på bordet. Hur gott som helst.

Men nu är det bara vi. Lilla familjen. Och det är kväll, sådär lagom kväll, så att det fortfarande är mycket kvar av dagen. Liten blir alltid så trött efter bad, så vi ska ut och promenera och låta han sova gott i vagnen, i sin pastellprickiga pyjamas. Alla tre, nöjda, nöjda, nöjda.

Vår måndag. Jag är tacksam. Och på toppen; liiite, liiite vemodig och funderande. Vi har det så bra här. Hur ska jag någonsin klara av att säga hejdå?

Kram/lillafrun

Livrädsla och måndag.

av Emmeli | jul 14, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning

Plötsligt var det ett märkligt ljus.

Sådär orange, nästan så att man kände sig lite lysande och skinnet på kroppen ändrade ton. Du måste komma ut och kolla, sa han. Och jag gick ut till mannen. I några minuter tyckte jag också att det var himla läckert. Märkligt, men småläckert. Sen vände jag mig om och såg den kolsvarta himlen och molnen som såg ut som en massa stora, arga ögonbryn. Den var på väg. Den där jädra åskan, som jag är så barnsligt rädd för.

I ett knyck försvann det där ljuset och det blev istället så mörkt att vi var tvungna att tända lamporna inne (inget man gör sådär himla ofta under en Norrlandssommar!). Och mullret kom. Och blixtarna löste av varandra. En efter en. Strömmen gick. Det blev kolsvart och jag var så rädd, som ett barn. Jag hade brännande tårar och satt och tjatade på mannen kaan vi inte åka iväg med bilen någonstans?? Snääälla?. Men han, med sitt himla lugn (ibland blir jag tokig, som till exempel när det åskar. Man ska inte vara lugn då!!!) tyckte att det var luuugnt. Liten? Han sov, så gott, så gott. Mitt i det läskiga så kunde jag inte låta bli att tycka att det var liiite, lite häftigt. Hur blixten liksom lyste upp hela rummet. Och utan att jag själv hann reagera, så somnade jag. Tack och lov för det.

Men idag vaknar vi som ett gäng tröttmörtar. Jag har pratat i sömnen i natt. Väckt M och sagt Martin, Martin, kan du rapa Sixten? Martin, vakna! Och M har blivit väckt, klivit upp för att göra vad jag bett honom om. Bara det att bäbisen sovit varje gång och inte alls varit i behov att något rapande…. och sådär har jag hållit på. Typ hela natten. Så ja, det är inte jordens piggaste gäng här idag. Jo, bäbisen är pigg!

Men nu har päronen precis tränat ett tabatapass ute, under äppelträdet, i riktigt varmt sommarregn. Så nu är vi som två nya människor. Yeah!

Happy mama! Efter bland annat en massa axelpressar, burpees, utfallshopp…

Nu ska vi iväg på en liten måndagsutflykt!

Kram/lillafrun

Det är så vi vill ha den.

av Emmeli | jul 13, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma

Vi har söndag.

En sån där riktigt lugn, sirapsseg vi-tar-dagen-som-den-kommer-skön söndag. Vi traskade efter frukosten iväg längs grusvägen. Barfota och med masande steg. Det är tunga ben jag går omkring med idag, den här sommaren bjuder på galna träningsveckor och idag känner jag mig så mör. Nåväl. Vi hamnade på loppis och jag råkade återigen falla dit. Alltså, nu vågar jag knappt räkna ut hur många kronor som loppats bort senaste veckorna. Men, det är bra grejer, det är det! Förrutom två stora dukar, en liten duk, ett vackert gammalt lakan med ett broderat S, två Rörstrandsfat, ett vackert örngott, två små vaser. Så har även ett par leksaker loppats denna helg. Litens första pussel och skallra. Ifrån loppis, hur bra kan det bli?

En liten vacker vas. Med en stor vacker pion.

Vi vandrade hemåt igen. Jag alldeles nipprig över att ha hittat dukar och grejer som passade mig alldeles perfekt. Mannen? Ja, han har nog gett upp sina försök att få sin fru att sluta loppa. Men! Jag spar in på kläder istället, säger jag (där har jag min trumf!). Och all Mangoshopping du gör då? , säger han. Då blir det tyst och jag påpekar att leksakerna är second hand, vilket är mijövänligt och bra. Och då får jag det där leendet, det som han ger mig när han tänker du är lite knäpp, men jag älskar dig ändå.

En gammal Brio-skallra i trä.

Jag och Liten blev trötta efter loppissvängen. Vi la oss i hammocken och slumrade.

Och när det blev eftermiddag, kramades vi hejdå och drog hemåt. Men på vägen var vi ”tvungna” att stanna vid en loppisskylt jag sett häromdagen. Vi klev ur bilen, på en gård jag kände direkt att jag blev kär i. En gård med en vacker lagård, en röd gammal och söt traktor. Ett rött hus, med en trädgård så vacker som ett smycke. Vi mötte loppisägarna. I nästa sekund slog det mig… Men det är ju DU! Känner du igen mig? , frågade jag kvinnan.

Och det gjorde hon. Ett mycket, mycket kärt återseende. Min gamla fritidsfröken från lillskolan. Ända sedan jag var liten, så har jag tjatat om att jag vill ha gungor med lååånga, långa rep. Varför? Jo, för att en gång, fick jag följa med en fritidsfröken hem, till hennes hus. Bada i hennes pool och gunga på hennes gungor, med lååånga, långa rep. Och vet du? Det var hos henne jag hamnade idag. Utan att ha den minsta aning om det. En åttaåring kommer liksom inte ihåg sånt. Men gungor med långa rep, sånt sätter spår. Och oj vad roligt det var att ses igen och jag kände mig som 8 år, på nytt. Jag och mina två pojkar fick en rundvandring i trädgården, förbi den där fina poolen med en radio som spelade sommarmusik. Upp på verandan som var vitmålad, fylld av röda pelargoner och dom vackraste vita korgmöblerna jag sett. Ett sammanträffande, kärt och oväntat återseende. Ett jag blev så otroligt varm i hjärtat av. Och som gjort att jag gått runt med ett litet leende hela eftermiddagen.

Vi kramades hejdå. Och åkte vidare. Till vårt sommarhemma. Och jag kände mig sådär löjligt, löjligt lycklig när vi rullade in här på gården, gick upp för trappen med prunkande blommor. En regnblöt trappa och känslan av att jag trivs här. Så förbaskat bra. Ja, vi trivs här alla tre. Liten och jag har lekt, slumrat ännu en lur tillsammans på stora sängen och bett Gud som haver…

Det bjuds på 20 grader och sommarregn ute. Vi sörplar kvällskaffe och sjunger tillsammans med en hoppgungande miniman.

Det är snart läggdags för älskade minimannen. Då börjar min och M´s söndagsdate. Vi har köpt chokladglass och ska sleva den, rakt ur burken, med varsin sked. Du vet, sådär småpinsamt, Lady och Lufsen-aktigt. Men, man behöver ju inte berätta det för nån, så är det bara vi som vet…..

Helt perfekt tempo för oss denna dag. Söndag. Den ska vara så här sirapsseg och vilande. Det är så vi vill ha den. Och tänk, jag fick känna mig som 8 år en stund idag. En liten stund. Det gjorde mig varm i hjärtat.

Allt gott!

Kram/lillafrun

För fulla muggar!

av Emmeli | jul 13, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner

God morgon!

Å vad gott jag har sovit i natt. Ni vet, när det känns som att man nästan varit smådöd eller så. Det betyder med andra ord att Liten också har sovit som en prins. Hela natten. Han blir, precis som vi, klubbad av havsluften här. Vid halv fem i morse, vaknade han och ville ha sin första frukost. Sen somnade han om på stört. Men inte jag. Jag var ut en sväng…Och titta vad vackert!