av Emmeli | jul 8, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Och idag är det tisdag.
Mormors-pionerna står på köksbordet och är så vackra att ord ej finns. Jag, jag går som en gammal tant och ojjar mig högt. Alltså…träningsvärk. Vi packar fikakorgen och stora flaskor med vatten och filtar och allt som kan tänkas behövas för en dag ute på varma klippor, tillsammans med familjen. Där, ute vid havet. Det ska bli härligt!
Igår hade vi en dag, bara vi. Låg på filten i solen. Jag blev överraskad utav M med 7 vackra, röda rosor. 7/7, ett magiskt datum. Och tydligen är siffran sju en kärlekssiffra? Vilken mitt-i-prick-grej! Utan att vi vetat om det. 
Varvade med att ligga under äppelträdet, i skuggan. Liten njöt. Jag och mannen åt gott och pussades och njöt av synen av en njutande bäbis i shorts och linne. Sen pratade vi om hur himla härligt det är att vara gifta. Och när vi ätit middag drog vi iväg på en spontantripp, hem till lilla byn, mitt hemmahemma.
En kaffekopp i solgläntan, en tidning i hammocken och bara ett lugnt avslut på en fin dag. Jag somnade till och med en stund i hammocken, med fötterna i mannens knä och det var bara så himla skönt.
Den här lille minimannen passade också på att softa i hammocken en stund. Alltså… han är fantastisk, den där lilla S.
Och idag är det alltså tisdag. Vi är på väg. Ut, mot havet!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 7, 2014 | Familj och Vänner, Hem och Inredning, Sommarhemma
Den här måndagen är himmelsk.
Himlen är blå utan en tendens till moln. Värmen är där, även i skuggan. Vindarna är mjuka och alldeles lagom svalkande. Och det är bara vi tre idag. Förra veckan var det en besökarvecka utan dess like. Jag var tvungen att räkna ut hur många som passerat för alltifrån en slätkopp kaffe, till lite mer fika, middagar och brakkalas. Typ 42 stycken, haha! Jag älskar att bjuda hem folk, särskilt till ett hus som är så stort att man ryms hela kalassällskapet på drygt 20 personer, i ett och samma rum. Men idag är det också väldigt skönt, att bara vara vi.
Igårkväll, så avslutades besökarveckan, på topp. Mina bästisar, Idan och Bobban, dom som känner mig ut och in och som gör att jag skrattar så magen krampar och hjärtat blir varmt av vänskapskärlek. Dom, dom var här igår. Vi satt ute i kvällssolen, åt jordgubbar på livet och jag måste ha hörts över hela byn. Någon i gänget var och paddlade i lördags… kanot. Med lågvatten, maxdjup på en meter, en sträcka på 1,9 mil. Några kantringar och en sisådär 7 timmar senare var dom i mål. Och kära nån, jag höll fullkomligt på att kola när vederbörande berättade om äventyret. Älskade vänner, vad jag tycker om er.
Veckan hade inte kunnat sluta på ett bättre vis. Och idag njuter vi också, av att bara vara vi. Att ligga på gräsmattan på filten med armarna och benen utsträckta, efter ett sjuhelsickes träningspass som gjorde benen till spagetti. Ja. Vi tar en sommardag till. Och det är inte klokt hur bra man kan ha det. Bröllopsdag och allt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 7, 2014 | Bröllop, Jag och M, Lilla familjen
Vad är det för en dag? Jo, det är en vanlig dag! Nej, det är ingen vanlig dag för det är våran bröllopsdag- Hurra hurra hurraa, hurra hurra hurraa!
Mannen kom in och sjöng i morse. Med bäbis och en god frukostbricka och pussar. För idag, är det vår bröllopsdag. Och den där mannen, han jag kallar för M och älskling och han som är pappa till min son. Han, han slutar aldrig att överraska mig med sitt vackra hjärta.
2 år. Och för precis ett år sedan, på vår allra första bröllopsdag, så fick vi tecken för det här
Bäbis. Ett plus på stickan, med andra ord. Kära nån vilken pirrig och omvälvande dag det var. Känslorna var så stora att vi hade svårt att förstå. Det var både helt underbart och helt makalöst läskigt, på samma gång. Men nu, ett år senare och med bäbis i famn, finns det inga som helst tvivel på att det är det bästa som hänt oss. Liten är livet för oss.
Älskade M. Tack för att jag får vara din fru och njuta livets alla dagar med just dig. Det finns ingen, ingen som Du. Vad vore livet utan dig? Det törs jag inte ens tänka på. Du är allt för mig.
Love you.
Tänk, vilken tur att det blev vi. En gåva jag kommer tacka för, varje dag, livet ut. Att han är så mycket min att jag får kalla honom för min. Att jag är hans fru och den han ler sådär ögonglimmande mot. Den han är kär i. Det är jag. Tänk att vi vågade satsa och släppa det vi stod och höll i för stunden. Att vi lät hjärtat bestämma och kanske inte göra det som verkade mest logiskt eller som var det allra schystaste mot dom vi hade nära då. Men vi tog steget, vågade släppa det som inte kändes rätt och satsa på vad hjärtat sa. Det blev vi och kommer för alltid att vara så. Tills döden skiljer oss åt.
Han är den jag vill dela livet med. 
–
Idag firar vi. 2 år som gifta.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 6, 2014 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Sommarhemma
Jag sitter här i eftermiddagssolen.
På den där slitna, mörkt turkosa trästolen. Det vinglar lite, marken är inte plan. Det är den på väldigt få ställen här. Det lutar lite hit och lite dit. Men jag älskar det. Jag är så stormande förtjust i det här stället att jag får nypa mig i armen och en och tre gånger om dagen. Tänk, att vi får ha det här som vårt. Hela sommaren. Jag vandrar längs med lägdan. Går barfota och känner hur gräset kittlar mellan tårna. Tänker att där, där ska min häst stå, och där, där ska jag ha en massa rosenbuskar och pinoer ifrån farmors trädgård.
Jag drömmer.
Ibland blir jag avbruten. Som när älskade, gullvännerna kommer på besök och det dukas fram god sommarlunch; ljummen potatissallad med varmrökt lax och frästa sparrissjälkar. Vi sörplar rabarbersaft och pratar i kapp.
Äter jordgubbar med grädde och vaniljbullar. Njuter av sällskapet som efter en stund tyvärr är tvunget att åka iväg. Men vi fick några timmar. I solen, sittandes på dom här stolarna. Dom som vinglar lite och snart inte har någon färg kvar.
Och vi hade det gott. Oerhört gott.
Och nu sitter jag alltså här. Tack vare att mannen har fixat en sån där 4G-grunka så kan jag blogga var än jag är. Det är kärlek, det där. Att fixa för någon annan, på det där viset som han gör. Och nu är han och återigen snor plats i svärföräldrarnas frys, 15 liter jordgubbar har köpts, idag igen. Det kommer inte gå någon jordgubbsnöd på oss, det är som är säkert. Ja, förresten, så går det ingen nöd på oss över huvudtaget. Just nu, har vi allt vi kan önska.
Och Liten?
Han sover i vagnen. Barbent och med sitt livs första gräs mellan tårna.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 6, 2014 | Dagens outfit, Frågor och Svar
Åh vilken mysig kväll vi hade igår.
(Världens bästa J, min äskade systerdotter, är en hejjare på att fotografera. <3)
Men allt det där tar vi en annan gång. Nu kör vi svaren till frågorna. Del 1. Det är så många frågor att jag delar upp det hela. Vi kör.
1. Hur började ditt intresse (din passion?) för träning? har du alltid tränat/sportat även som barn eller har det kommit i vuxenålder?
– Jag kan nog helt och hållet ”skylla på”/TACKA pappa för det intresset. Han har allllltid hållit på och tränat och grejat. Cyklat, sprungit, åkt skidor, paddlat, gymmat och så vidare. Att vara fysisk och röra på sig har alltid funnits som en naturlig del. Sen har jag alltid älskat idrotten i skolan, men mer än så, förrutom lite skidträning och maaassa hästande, har jag inte, fokuserat, tränat i yngre ålder. Det intresset vaknade nog lite lätt på högstadiet, med en del löpning och lätt styrketräninig. Men min passion, som du skriver, den har nog funnits där dom senaste 5-6 åren. Ju mer jag lär mig, desto roligare tycker jag att det är. Och att ha ett sånt här intresse tillsammans med den man lever med, är helt och hållet underbart. Att sticka ut och springa tillsammans eller kämpa med varandra genom ett tufft styrkepass, det är bland det mest romantiska jag vet!
2. Vad är dina och Ms största gemensamma drag/saker?
– Personlighetsmässigt, så är vi rätt olika. Jag är yvig och hispig och M är lugnare än en spegelblank sjö. Vi kompletterar varandra. Våra grundvärderingar, gällande livet är lika. Vi tänker lika och behöver oftast inte säga så mycket till varandra, för att den andre ska förstå. Sen är vi ju från Norrland båda två, kommer ifrån i princip samma ställe. Vi älskar livet på landet, att leva i friheten här och ha naturen intill husknuten. Som intressen har vi bland annat musik och träning som gemensamma. Och vi älskar att grejja i hemmet tillsammans och att sitta och drömma om framtiden. Likheter emellan oss är att vi är två väldigt ambitiösa typer. Även om vi gör olika saker, så vill vi alltid att det ska vara så bra som möjligt. I övrigt är vi två blåögda 90talister som båda är hejjare på att spreta på tårna! 😉
3. Ska ni åka något till Gotland i sommar?
– Yes! Huset står och väntar på oss, inom en rätt snar framtid så drar vi! Tjohooo!
4. Hur ser era framtidsplaner ut inom 5 år? (Som det ser ut nu i alla fall)
– Om vi drömmer oss bort: Då bor vi här hemma i höga kusten, i ett hus vi älskar. Jag och mannen jobbar med våra drömjobb, njuter av att ha våra familjer nära, renoverar det där stora huset och tycker inte att det är ett dugg jobbigt… och sen är Liten världens bästa storebror och den gulligaste hästägare på denna jorden. (Liten vill ha en ponny nu, säger han…). Typ så.
5. Ditt bästa recept?
– Det HÄR. Alla kategorier. Jag kan leva på det om det vore så. Ja, och några ägg på toppen förstås!
6. Vad har varit det bästa/tuffaste den första tiden som förälder?
– Åh, jag vet inte var jag ska börja. Att bli mamma är det mest fantastiska jag varit med och antagligen det mest fantastiska jag någonsin kommer att ha varit med om. Att få se mig och mannen i en blandning, formad till den vackraste människan vi vet. Magiskt. Än så länge magiskt, från början till nu. Jag har verkligen ingenting som jag tycker varit jobbigt. Men så är jag en sån typ också, det ska ha gått ganska långt innan jag väljer att se det som jobbigt. Det är klart att det är en väldig omställning att ha blivit förälder. Men som det verkar, att avläsa på allas uttalanden, har vi fått världens mest nöjda bäbis. Det går inte en dag utan att vi påpekar tacksamheten över hur lyckliga vi är över en välmående kille. Det kommer garanterat att komma tider då det känns tufft. Tider av oro och så. Redan nu jobbar mammahjärtat, dagarna i ända, trots att allt har flutit på. Jag älskar honom så att det gör ont i mig. Jag har en stor familj och för varje ny familjemedlem vi får, så får vi ännu en att älska. Helt underbart. Och på samma vis, får man ännu en att oroa sig över. Om du förstår vad jag menar? Det är vackert, det där. Att hjärtat inte tar slut på plats, det blir bara större. Det kan göra ont, men är underbart.
7. Hur kommer det sig att Liten fick heta just Sixten? (Huuuur gulligt som helst för övrigt!)
– Min älskade, älskade morfar hette det i mellannamn och det känns såå bra att ha en bit morfar i vår lilla Sixten.
Vi tar en liten del i taget, tycker jag. Jag måste ta mig en paus. Liten har precis vaknat och då får dagboken vänta lite. Dessutom börjar jag snacka gojja… ber mannen att åka på ica och köpa kallJÄST lax och sådär….
Nä, älskling, det lär inte smaka gott. Jag kör på varmrökt istället…..
Älskade man, alltså. Och ja, vänner. Vi säger så, för nu.
God söndag!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer