av Emmeli | dec 17, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Sommarhemma
God onsdag!
Titta vad jag möttes av när jag klev upp i morse
Min man satt och sydde som en galning. Ha, ha! Åh. Vad har jag gjort för att förtjäna honom?
Vyn av dom vackra vidderna genom köksfönstret, och synen av den där älskade mannen. Det gav mig en varm-i-hjärtat-start på denna lill-lördag.
Det är bara den där gardinen till det där köksfönstret, som är kvar. Innan det är helt färdigpiffat här, alltså.
M försökte väcka mig och Liten vid kalendertid i morse. Men det var stört omöjligt. Trots att han tvingade på mig Rutger-glasögonen och allt. Men vi somnade om, jag och bäbisen. Så skönt och mysigt. Men till slut vaknade vi och klev upp till det där. 
Lilla hundvalpen vi har här hemma, kröp det snabbaste kan kunde för att få tag på dom där rutiga sakerna som ska bli banden till en hissgardin. Jag har en bild i huvudet, som vanligt, hur jag vill att det ska se ut i slutändan. Och mannen gör nu verklighet av det. Jag syr inte på symaskin. Den avskyr mig och jag känner väl inte sådär jättestor kärlek tillbaka. Om jag säger så.
Kvällen igår?
Åh. Fantastisk! Den där konserten är alltid så fin! Dessutom! Hann jag knappt in genom kyrkan innan jag träffade en massa kändisar. ”Gamla”, goa, lärare som levererade stora kramar på löpande band. Jag njöt och blev stundvis Lill-Emmeli igen. Som när min lillskolefröken dök upp. Min älskade I. Det var tider, det! När jag gick i fyran och stannade kvar på skolan varje dag. För att vara med fröken, städa och plocka ordning i klassrummet. Jopp! Det är sant. Jag har alltid varit såhär; städtokig och småknasig.
Nä. Nu ska vi pausa allt vad som pågår här hemma och packa in oss i bilen för en tur till stan. Några småärenden ska uträttas. Jag var visst inte heeelt klar med julklapparna, hade glömt julklappsleken. Mammamormor dyker upp när som helst, så vi får dessutom finfint sällskap med oss!
Så det är vår lill-lördag, så långt.
Må så gott idag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 16, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Recept, Sommarhemma
Håhå, vad jag bara älskar att vara här!
Jag börjar bli människa igen. Med pulsen lite lägre och med axlarna sänkta. Ja, alltså, jag kan ju inte påstå att vi suttit stilla så mycket sedan vi kom hit. Men det här är vila ändå. På hög nivå! Vi ääälskar ju det här. Att vara här, fixa och grejsa så det står härliga till. I vårt Sommarhemma som gör oss så löjligt lyckliga.
Idag har vi gjort allt möjligt.
Bakat bröd, (recept finns HÄR! Det receptet skrev jag för längesedan. Det märks. In och läs så förstår du vad jag menar…. tvätta en veckas tvätt.. på en sketen dag!? Det var då, det!)
Så har vi fyllt på Rocky road-förrådet så vi kan bjuda alla som sticker in näsan här i huset. Som pappa till exempel, som kom in på mitt-på-dagen-kaffe! Vilken vardagslyx. Besök av pappa, alltså!
Jag putsade sovrumsfönstret och hängde upp en så, så vacker gardin, jag fick låna av mor igår.
Och granris! Det är det i, nästan, varje vrå nu. Vi var ute på tur i eftermiddags. Så skönt!
Ute på bron lyser lyktan och på dörren hänger en enriskrans, så fint.
Det är jul här.
Och det är här jag vill vara. Och är. Tjohoooo!
Nu ska morsan piffa till sig lite. Borsta håret för första gången på jagvetintehurmångadagar, rosa kinderna och åka mot den julkonsert som jag var med på varje år som kulturskole-elev. Ikväll ska jag njuta av älskade systerdöttrarna och spana på världens bästa musiklärar-Storan! Pojkarna lämnar jag hemma. Det riktigt lyser bus i ögonen på dom.
-FF! , säger han.
-FF!, svarar den andre.
Allt gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 16, 2014 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Lilla familjen, Liten 7-9 månader
Förra veckan satt jag, nästan en hel dag och pysslade julkort. Så vansinnigt mysigt, pillrigt, tidsödande och stämningsfullt.
Två olika kartongpapper använde jag mig av. Hälften vi skickade till, fick kort med prickar på och hälften med Merry Christmas-
Det svåraste med det hela, var helt klart att få till stämplarna bra. Men jag vägrade ge mig innan jag fått till fina, på varendaste en.
Korten var beställda i så liten storlek det bara gick och dessutom med en vit ram omkring, som jag klippte bort. Allt det där för att få kortet sådär prydnadsstort, lagom för att kunna ha hängande framme om man vill. (Vem i hela tjocka släkten vill INTE ha Liten framme 24/7? ha,ha! Morsan är partisk Deluxe. Med glimten i ögat, såklart!).
Ja, sen klistrade jag bara fast det på kartongen, fäste en öggla av en bit jutesnöre,med lack och stämpel. Och skrev en hälsning, från Familjen L. 
Hur det blev till slut?
Så här!
Med bild på den gulligaste tomtenissen jag kan tänka mig. En bild som togs sent i höstas, hemma hos mina päron. Det var inte alls tänkt att det skulle bli julkortsfotning där och då, men så föll det sig bara så. Den där röda luvan låg helt plötsligt framme och jag satte den på den nyvakna bäbisen, med rödblommiga kinder. Och tada! Dom vackraste bilderna, är dom man lyckats fånga där i stunden, tycker jag.
Vill du veta det tråkiga i kråksången?
– varendaste stämpel verkar ha pajat i posten. Spruckit och lämnat ett rött smul i varje kuvert. Såklart. Det hade jag ju kanske kunnat räkna ut innan.
Negativt? Tänker jag materiellt och trångsynt, så är det såklart urtråkigt när man lagt ner tid och kraft, i slutspurtsvecka och allt, på att få någonting så bra som möjligt.
Positivt? Heela stämpeln är inte paj, den är kvar så pass att korten sitter fast i snöret. Och! Det äär ju bara materiella, världsliga ting. Det hade ju kunnat varit så mycket värre. Med en lite pappersbit kan man dessutom putsa bort det röda smulet.
Och tomtenissen, han är precis lika fin i alla fall.
Så det var det, det. Årets Julkort!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 15, 2014 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Det tar ju sin tid för mig, du vet.
Att komma ner i varv, liksom. Just nu känns det som om både kropp och knopp jobbar på högvarv, fastän det inte alls behövs. Och det är svårt att bara slappna av, tvärt och på en gång. Men jag jobbar på det.
Idag har vi prioriterat att fylla kylskåpet, lagat lunchmat till Liten (han tog den allra sista portionen med sig, i matsäck igår på färden. Bra beräknat, Minimannen!) och frusit in.
Julen för mig, är bland annat alla goda dofter. Så vi har också stoppat nejlikor i apelsiner idag.
Minimannen var så koncentrerad. En mini-stund, men ändå…
Och det där är väl jul, om något! Och doften är himmmmelsk!
Att bara göra annat än vad man oftast gör en måndag, är så skönt. Varva ner, genom att peta nejlikor i en frukt. Kräver inget engagemang av hjärnan. Eller sitta på kökssoffan och sörpla kaffe ur dom där små, små kopparna. Så skönt. Det blev tyvärr ingen risjakt. Vi höll på att halka och slå oss, bara vi gick utanför dörren på lillvägen precis utanför. Det har spöregnat hela dagen, vilket är fullkomligt ofattbart denna tid på året, men så är det. Blött, mörkt, grått, halt och en otäck kyla. Nu önskar vi vackert juletidsväder, visst?
Nu har jag slappnat av ännu mer, genom ett träningspass. Det låter omvänt, jag vet. Men man är väl aldrig så uttömd på spänningar och gammal-stress-energi, som efter ett träningspass? Att nu bara få sätta sig i bilen och rulla mot min hemby och mina föräldrar, för middag. Det, är så lyxigt att jag ramlar baklänges. Och alla dessa dagar av tillsammanstid vi har framför oss, Lilla familjen, det är också så lyxigt att jag inte vet vart jag ska he mig åt för håll!
Men ja. Det tar ju lite tid, det där. Att landa, börja andas lite lugnare och djupare andetag, efter att det varit mer än full fart. Och man får låta det gör det. Ta tid, alltså.
God kväll, rara Ni!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 15, 2014 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Sommarhemma
Vi är vid vårt mål. Här, i vårt Sommarhemma.
Och det finns ingen annanstans i hela världen, som jag hellre vill vara just nu, än just här.
Resan gick nästan helt snopet bra igår. Så skönt! Lunchpaus hos en nära vän i Umeå bara, och vips var vi sedan framme. Svängde direkt och kramade Storan och gänget. Sen åkte vi hit. Vi möttes av världens sötaste gran på gården, med ljus i. Ljusstakar i fönsterna. Och på köksbordet låg paket och hemstöpta ljus. Älskade familj.
Vi packade snabbt in oss, slängde in allt innanför dörren typ, och landade sedan hos svärisarna för så god middag. Lyx! Sen, gick vi hem.
Hela kvällen spelade vi julmusik så det dånade om det. Mannen roade Minimannen och jag gick ann som en tok.
Vi gjorde jul.
Packade in oss i garderoberna, städade (rekord i städning på ett dygn hos undertecknad! Ja, om man inte räknar med mitt sommarjobb som grovstädare av stora bussar, dom där somrarna för x antal år sedan. Håhå vilket jobb det var!). Så hängde jag upp stjärnor, tände ljus och håll i dig; putsade fönster i svarta natten och hängde upp gardiner. Sen gick vi och la oss.
Jag låg där i stora sänghavet, bredvid mina älskade två, under det varma duntäcket. Liten sover i sin säng om nätterna nu, men ibland kan jag bara inte låta bli att ha honom näranära. Som i natt.
Och känslan? Att vara här?
Obeskrivlig.
Det är städat, inpackat, gardinerna hänger där dom ska. Men det här, är definitivt en före-bild. Idag ska här pysslas och påtas. Vi ska ut på granris- och minigrans-jakt. Bland annat!
Trots att det är så ohyggligt snuskigt väder, glashalt och regn och kallt, så tycker jag ändå att det är mysigt att vara här. Det här har varit mitt mål hela hösten. Att få landa här med min lilla familj, när skrivandet är över och bara kunna njuta.
Jag har inte riktigt förstått att vi är här än. Igår när vi kom hit visste jag återigen inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag kände mig mest tom, liksom. När man har kämpat för något en hel höst och plötsligt är man i mål. Då känns det ganska snopet, på något vis. Men nu ska här varvas ner, slappnas av och sånt…. (jag menar: pyssla,påta, fixa,baka…)
Vi hörs snart igen!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer