Att ha tröglördag.

31012015-IMG_6710

Äsch.

Vilken tröglördag det här har varit. Du vet hur det kan vara ibland. Det går trögt, liksom.

Så, ja.. trögt har det gått. Ja, förrutom att vara med Liten förstås. Att se på Pettson tillsammans med honom och snusa fjunig bäbisnacke och ta emot oändligt med bäbiskramar och hans eeeej! (heeej!) med världens gulligaste falsettröst. Det, har gått som hejsan. Men i övrigt? Nja, packningen ligger fortfarande i högar sådär.. äsch. Det ska nog reda till sig innan natten är här!

Dom där tunga ögonlocken har tjurats på hela dagen och jag har känt mig som en grinig sjuåring och skulle ha kunnat brutit ihop för noll och ingenting. Som till exempel när den där jädrapisskit-köksluckan tvärlossnade och gångjärnet gick av. Luckan ramlar ner bara man petar på den nu…luckan till soporna och komposten, dessutom…perfekt. Ännu mer fritt fram för någon oerhört älskad.. nåja. Det hade ju kunnat varit värre!

31012015-IMG_6686-2

Han är vänlig och koncentrerar sig på låda fyra istället. Där ligger alla mått som är helt fantastiskt roliga! Fast roligast är att bara stå där och hiva sakerna bakom ryggen i ett enda huj!

Innan M stack iväg på jobb var vi ute allihopa, vandrade långrundan och konstaterade att det nu, faktiskt, slutat snöa. Och i eftermiddags när Liten sov, passade jag på att träna veckans sista pass. När jag liks var på tjurhumör kunde jag lika gärna kötta på med ett tungt, tungt pass. Så det gjorde jag. Du har det här nedanför om du är nyfiken.

31012015-IMG_6716

Lördagsgris,alltså.

(Plyometriska utfall kan du söka på i sökrutan högst upp till höger! Totalt hinner man 2 gånger per ben på den övningen, eftersom det är en enbensövning).

31012015-IMG_6714

En blus som packas ned. Kanske, kanske kommer den att behövas vid ett särskilt tillfälle… 

Näpp. Nu ska vi ha lördagkväll här. Jag och min lilla älskling, han som förgyller vilken tröglördag som helst. Vi ska jobba på och har bestämt oss för att bli helt klara med att-göra-listan innan pappan kommer hem. Så kommer vi iväg så fort som möjligt i morgon bitti.

Det låter som en plan. Hepp, hepp!

Kram/lillafrun

Något vi kommer sakna. Något syrligt och suddigt. Och lördag.

Lördag! 

Och här bjöds det på skön sovmorgon, minsann. Kände mig dock lite snopen när mannen sa att klockan var nio och mina ögonlock kändes tunga som om det vore kring långt innan tupptid.

Vi hade en finfin kväll igår. Och vi konstaterade att det där med grannhäng, trapphushäng, att vissla vårt speciella vissel i trapphuset för att få kontakt med varandra genomlägenheterna… allt det där, det kommer vi att sakna. Massor. Men vi njuter nu, så länge det varar.

Den där pajen jag gjorde till efterrätt, var en syrlig ananaspaj. Den ni ser en suuupersuddig bild på här nedanför. I alla fall: helt och hållet ljuvlig! Receptet på den, och maaassa annat gott, hittar ni HÄR! (Jag lät den gräddas i en liten stund extra, tills man såg att pajen hade ”stannat” liksom).

30012015-IMG_6677

Serverades med vaniljglass till!

Och idag är det lördag, ja. Mannen drar iväg på uppdrag lite senare och det ska packas och grejsas. Imorn åker vi på äventyr, hela familjen. Jag och Liten ska jobba på tillsammans har vi kommit överens om. Det blir en bra dag det här!

Ha en god lördag!

Kram/lillafrun

En vit värld.

30012015-IMG_6588
Det är heeelt vansinnigt vad mycket snö vi har nu. På bilden ovan kliver M och Liten rakt ut från baltanen. Nära ögat att en viss Miniman voltar med pulkan där…

30012015-IMG_6582
En vit värld, liksom.

30012015-IMG_6651

Jag kommer inte ihåg sist jag såg såhär mycket snö. Vi har fått skotta ut oss från baltanen idag, för att komma ner på backen med vagnen. Snön täckte hela trappan och gjorde att vi trodde vi var i markhöjd när vi stod uppe på baltanen.

Tunga grenar faller en efter en till backen, i högljudda dunsar och lämnar djupa gropar i marken av den snö som fallit med från trädtopparna.

30012015-IMG_6583Bordet som står på gräsmattan har en hatt som ser såå rolig ut. Ja, du ser ju själv.30012015-IMG_6585

Så är drivorna så höga att det är svårt att förstå. Traktorn får liksom sträcka på sig allt den orkar, för att orka lyfta upp snön på toppen av snöhögarna. Plogbilarna jobbar på och överallt hörs snöslungor brummandes i kör.

Det här är vintern när den är i sitt esse.


30012015-IMG_6660-3

Så ja, idag har vi skottat, åkt pulka och fascinerats över snön.

Liten blir bara mer och mer glad i snön och att vara ute. Idag var han smått tokig och ropade MAAA!!, bestämt och tydligt. Jag skulle springa fortare. Håhå. I moonboots var det fett jobbigt. Särskilt eftersom jag och mannen fredagsfysat under förmiddagen också och liksom var toktrötta i hela kroppen. Men då fick jag äta upp mina egna ord, att jag (bland annat) tränar för att vara en stark mamma….. haha. Det var bara att springa på!30012015-IMG_6620Det pirrade gott i lillmagen och ungen såg helt överlycklig ut där han svischade fram.

30012015-IMG_6621

Han satt som en prins i sin nya pulka.

Och nu är det fredagkväll och vi är i riktig fredagsmysstämning; trötta, möra,  tokhungriga och hänga-med-grannarna-sugna. Sicken himla tur att det är precis det vi ska göra då; softa i sköna soffan, äta supermegagod surdegspizza med salami, färska champinjoner och massor av mozarella på, tillsammans med grannarna en trappa upp. Minimannen är förstås överförtjust eftersom det en trappa upp finns en liten prinsessa, som bara är liiite, lite äldre än honom och som han bara älskar att leka med. Såklart tycker vi päron också att det är väldigt mysigt att umgås med varandra, då vi har varsin uppsättning av en liten familj.

Nu ska vi kila en trappa upp och tillsammans fixa fredagmiddagen. Jag har gjort en efterrätt som jag hoppas kommer vara god. Nytt recept för mig, alltså! Vi får se om den blir god.

Vi önskar Er en finfin fredagkväll och en god helg!

30012015-IMG_6634

Kram från oss!

…Mannen, Minimannen (han som tyckte det var hysteriskt tråkigt att stå still. Och så jag.

 

 

/ Lilla familjen

Det rasslade bara till.

Just så.

Rassel och tjoflöjt, så var det fredag, igen! Alltid lika, på något sätt oförklarbart, härligt. Det behövs ingen anledning till att älska en fredag, liksom.

27012015-IMG_6297

Idag ska den där ljusrosa pulkan få visa vad den går för. Vi har liksom snö upp över öronen nästan, så här i inne i lyan är vi taggade på snölek. Ja, än så länge är det ju bara jag vaken, men jag hoppas pojkarna känner likadant.

 Än så länge har vi i alla fall en bra bit kvar innan vi är utanför dörren. M och mini-M sover fortfarande här bredvid. Så ska ju såklart dom vanliga morgonbestyren göras först; äta frukost, bädda, byta och klä på bäbis, väcka precis varendaste leksak till liv, plus tömma minst ett par kökslådor på innehåll som inte tycks behöva ligga på sin plats med än absolut nödvändigt.

Så ska det sörplas kaffe och bara tas lite lugnt. Sånt är viktigt, också. 27012015-IMG_6341-2

Bilderna är från häromdagen. Det var en så mysig stund. 27012015-IMG_6324

Jag slutar aldrig förvånas. Över det där hjärtat som hela tiden bara blir större och större, inte säger stopp någon gång. Suddar ut sina egna kanter och fylls på. Med ännu mera kärlek. Till den där lilla pojken. Han, som är min son. Det är så mäktigt.
27012015-IMG_6338

Jag hoppas på en lika fin snöstund idag som på bilderna här ovan. Mannen har hel-ledig fredag och då kan det ju bara bli en bra dag. Hela-familjen-dag hela dagen lång. Tillvaron just nu, är så vansinnigt lyxig. Eftersom lyx, för mig, är att få tid tillsammans med dom där två. Dom jag älskar mest. Tiden tillsammans, är det dyrbaraste och bästa jag vet.

Nu är det dags att väcka min två män för att den här dagen ska bli så lång den bara orkar!

Ha det så gott, tills vi hörs igen!

Kram/lillafrun

Alldeles särskilt märkvärdig, faktiskt.

29012015-IMG_6491
Som det har snöat idag, alltså.

Dagen började med att jag piffade mig i människokläder och vaknade till liv genom den snöiga promenaden till skolan. Jag lovar att jag hade dunjackan på mig då…

Väl där hade jag världens absolut roligaste pianolektion, någonsin. Jag var lyrisk. Har nog aldrig skrattat så mycket under en lektion. Glad i hågen gick jag hem, hög på livet, och möttes av en unge som verkade i samma feeling som morsan. Han har dessutom funnit ett partytrick i att fake-skratta, helt hysteriskt. Det låter småroligt, om jag säger så. När han kastar huvudet bakåt, visar sina två stora över-gaddar och pressar fram ett skratt likt en stor gubbe, som är proppmätt och klappar sig om magen.

Vi gav oss ut med vagnen. En främmande, vänlig man med gullig hund erbjöd sig att hjälpa till att lyfta vagnen över snövallen som blivit från vår baltansida. Att få hjälp, bara sådär, sånt är fint och kan göra vilken dag som helst förgylld. Sen följde en promenad på precis-nyplogade gångvägar. Lyx!! Liten sov och morsan-lunchen kunde sedan intas i absolut lugn och ro. Också lyx.

Sen har här fejjats. Vädrats, bäddats rent, städats, tvättats och strukits. Puh. Lyan doftar nu fräscht och ser helg-längtande ut.

29012015-IMG_6522

Nånstans mitt bland allt det där, har vi även varit en sväng till leksaksaffären. Köpte bland annat presenter till Litens polare som precis fyllt ett år. Idag hade jag kunnat gå hur bananas som helst, var på köpeshumör liksom. Men jag lyckades hejda mig något sånär. Tur.

I julas var jag dum och sa nämen, vi har ju en pulka hemma hos mormor och morfar, är det inte onödigt att köpa ännu en? när Litens farmor och farfar ville köpa en pulka. Dumt av mig. Vi behöver ju en pulka här också. Så idag fick han en utav morsan. Vi premiäråkte från bilen till lyan och det var succé. Vi är båda mycket förtjusta i färgen också.

Så fick han en sak till.

29012015-IMG_6531

Alltså, jag dog söthetsdöden när jag såg den här boken. Så galet söt och så handlar den om Bu och Bä som är i städtagen. Alltså… mer Emmeli än såhär blir det inte!29012015-IMG_6530

”Bra med dammsugare”, tycker Bu. 

Ja, jag vet inte. Men vissa dagar har man bara rätt glasögon på sig. Sånadär positiva, så att allt som händer känns gott och man ser och tar emot på ett skönt sätt. Och rycker på axlarna åt dom där betydelselösa motgångarna och känner tacksamhet över livet, i stort och smått.

En annan dag kanske jag hade svurit över att jag faktiskt hann fastna och nästan välta med vagnen, eftersom det kommit så mycket snö och jag var otillräcklig att lyfta vagnen själv. Jag hade också kunnat vresat över att köksmattan plötsligt badade i kaffe (igen) och att någon skulle plocka blommorna i vardagsrummet och hela blomvasen med äckelvatten spilldes ut, över duk och kista och ryamatta. Det fanns ju liksom redan nog på att-göra-listan. Så skulle jag också kunnat total-lessna på mina händer som är fulla i sprickor och det-är-för-att-du-ständigt-har-händerna-i-blöt-eksem, som svider så fort jag är i vatten. Sen var det förstås rysligt ledsamt att vi inte kunde ge oss iväg ikväll och gratta lilla ett-åringen, det snöar helt enkelt för mycket och är dåligt före och står still på E4-an.

Tur i oturen var ju ändå att vi blev varnade innan vi gav oss ut själva, att det slapp hända oss någon olycka och att vi istället kan ses en annan dag.

Ja. Det är ju inte var dag man lyckas ha dom där braiga glajjorna på sig. Men ibland, så! Idag var en sån dag.

Sen är jag nog en obotlig optimist också, som förblindat tycker att det oftast är väldigt bra, så länge det verkligen inte händer något som är hemskt, på riktigt. Jag älskar att känna tacksamhet och gör det mycket, gärna och ofta. För stora och små ting. Men jag är också människa som vem som helst, som ibland inte orkar och muttrar över petitesser.

En sån fin dag. Inte märkvärdig på något storslaget vis, du vet. Men för mig, har det varit en märkvärdig dag.

Hoppas, hoppas att Du också haft en härlig dag!

Kram/lillafrun

G-VMBJT57ZE4