av Emmeli | jan 16, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Lyan
Precis som alltid, när man gjort nåt sånt där. Med mycket press och förväntan. Så tar det tid att förstå att man får slappna av. Jag gick som på moln igår. High-fivade med mannen, stekte pannkakor och åt till mammas hallonsylt och massa vispad grädde. Liten fick också parta lite, med några pannkaksbitar. Han höll på att studsa ur stolen. Så gott han tyckte det var!
Så när Liten skulle sova bäddade vi ner honom i vagnen. Lät han somna ute i vinterfrisk luft. Jag och M gick en skön promenad, stötte på tre älgar som gjorde att jag höll på att göra i brallan (har extremsvårt för älgar sedan vi krockade). Älgarna studsade fjäderlätt i den djupa, djupa snön. Mäktiga djur. Vi gick vidare, kom till sist tillbaka hem till lyan igen. Bäbisen sov och päronen pratade non-stop och städade samtidigt. Kvalitetstid för mig och mannen. Ljus brann, jag tog mig ett varmt, varmt bad och så nattfikade vi innan vi kröp ner i det renbäddade sängen. Snacka om ljuvligt.
Idag vaknar vi till fredag.
Det känns så vansinnigt lyxigt. Vi är nämligen hel-lediga. Hela familjen.
Så vi har lugn och skön morgon. Hade väckaren på halv åtta men vaknade nio. Pekar på Alfons och kramar Ulf (Ugglan…). Så sörplar vi kaffe på nymalda bönor och äter frukost så långsamt vi bara orkar. Jag har ont i kroppen, en blandning mellan vanlig träningsvärk men också värk efter alla spänningar. Det är obeskrivligt hur fantastiskt skönt det är att det här är över. Jag är så stolt över hela min fina klass, alla är så himla, himla duktiga och fina människor.
Fredag, alltså. Här ska njutas. Och jag känner mig lycklig och efter-opponerings-bakis. Bra så.
Önskar Er den finaste fredagen!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 15, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 10-12 månader
Vilken jädra dag det har varit. Så nervös, snurrig, känslosam, hormonfylld, mjölkbombad och alldeles, alldeles underbar.
I morse var jag så uppe i det blå och så fokuserad att jag vinkade mina älsklingar hejdå och drog iväg, sjukt nöjd över att vara nyduschad, ha rena kläder på mig och rosiga kinder. Alla papper i ryggan och förbereddheten visste inga gränser. Jag hade kommit ihåg allt, liksom. När jag kommer fram till högskolan kommer jag på att, HELLSKOTTA! Litens andra frukostomgång!! Jag GLÖMDE amma ungen.
Bannade mig själv. Jä**a pucko, HUR DUM FÅR MAN VARA!? Till saken hör att Liten från och med igår, börjat hinta om att han minsann tänker bli stor pojke och snart bara ammas morgon och kväll. Vi är inte helt där ännu, men vi är helt klart inne i en förändringsfas. Eftersom detta är asjobbigt för morsan, så har vi här hemma beslutat att ta itu med detta efter dessa dagar av anspänningar. (Men det här kan alltså vara en förklaring till morgonens morsan-miss).
I alla fall.
Minimannen fick gröt och macka av pappan i stället, det gick hur bra som helst. För morsan flöt det också på. Men jag fick under dagens första opponering (som jag bara satt och lyssnade på) skicka panik-sms till mannen; Ni måste komma hit. Jag kommer sprängas annars och hjärnan dimmar sig. KOM HIT!
Mina pojkar kommer till högskolan. Vi stänger in oss, jag och Liten. Men Minimannen var ju gröt- och mackamätt.
Kaos för en kossamorsa.
Pojkarna går hem igen och jag börjar känna av den där hormonvågen som jag brukar känna i amningstid. Känner mig liksom känslosam, lättrörd och blir dimmig i huvudet då. Detta händer alltså när jag precis ska gå in salen och sitta som respondent; försvara mitt examnesarbete. Så jädra formellt. Inte nog med det, så vet jag, att bara jag är klar med detta, har jag bara några minuter paus för att sedan gå in i nästa sal och opponera på ett annat examensarbete. Här gäller det att bita ihop.
Jag var så galet nära att börja gråta innan dessa två moment. Vilken mardröm för en amningshjärna. Värst var det förstås innan första momentet. Sen kunde jag slappna av lite när jag insåg att vår uppsats fått så fina ord. I amningshjärnans grövsta dimma, går jag och kompanjonen sedan in och har vår opponering.
Vi klarar oss igenom allt.
Vilken lycka. Jag hoppar, dansar, tjoar och har mig, högt och ljudligt. Så traskar jag hem så fort jag kan och möts av det här
Min älskade, älskade, älskade bäbispojke. Pussar med mycket tunga, kramar och nos-mot-nos-mys. Och det bästa av allt; mjölkbomberna tömdes. (För mamma-mat är ju ändå favoriten, än om han tänker sig bli stor pojke, snart).
Hujedamig, vilken dag. Nog jobbig om jag varit klar i hjärnan. Att dessutom genomföra allt detta, med känslorna utanpå och hormonerna som ett slags hånande gäng runtomkring mig. Vojne, vojne.
Men nu, såhär på andra sidan, när allt är genomfört och ungen har tömt tankarna som stått fulla sedan i morse. Ja, då är det tamigtusan världens bästa dag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 15, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Okategoriserat
Just så. En efterlängtad dag väntar.
Dessa dagar av redovisningar, responderingar och opponeringar, har känts så oerhört långt borta. Nånstans där framme, vid tunnelns andra sida, där ljuset skymtar fast ännu lite längre fram. Där! ..har dessa dagar skymtats. En bävan men samtidigt en längtan att ta sig dit.
Och nu är vi där. Här.
Idag ska jag och kompanjonen både sitta som respondenter och opponenter. Jag är pirrig i magen. Men ser fram emot dagen. Hoppas så innerligt att det ska gå bra. Vill liksom få det här överstökat och kunna sätta ännu ett check mot det stora målet.
För att blinga till denna dag, sätter jag dom vackra örhängena i mina öron. Tänker att dom bringar mig tur. Tindrar med kärlek. Från mannen. Han är bäst och hejjar, tillsammans med lillvännen, på mig här hemifrån. Örhängena var ännu en julklapp från honom. Älskar dom. Och han, såklart.
Just så. En efterlängtad dag väntar.
Bring it on!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 14, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Träning
Hå, hå.
Så mosig man kan bli i huvudet, alltså. Av en dag av full koncentration och lyssnande. Skönt var det då att traska hem genom det makalöst vackra vinterlandskapet, där träden var så tunga av snön och himmelen var sådär magiskt mörk, fast på något vis ändå, ljust blå. Att komma hem till gulliga lyan med bolmande element, snö på insidan baltandörren och vackra vita nejlikor i vardagsrummet. Och till mina pojkar, förstås. Byta om från fancypancy-kläder (jaja, mer uppstyrda än långkallingar i alla fall..) och hoppa i vintermunderingen. Ljuvligt.
Vi gav oss ut, alla tre. Det var liksom för vackert ute för att inte tas tillvara på. Och friskluft när man känner sig mosig i huvudet, ja, det är minsann ett vinnande koncept! Och det var så himla mysigt. Nu är det dessutom inte sådär snorkallt längre, heller. Perfekt vinter, helt sonika.
Oftast går vi ju bara med vagnen när Liten ska sova, men nu var det inte sovstund så han satt upp hela långpromenaden, nerbäddad i sin Voksi. Dagens eftermiddagsäventyr var en riktig höjdare, enligt Minimannen. Föräldrarna var också makalöst nöjda.
Visst har Liten världens finaste tjocksockar? Farmor har stickat. Lyx, alltså.
Så nu är vi rödrosiga om kinderna och sådär skönt trötta. Jag känner mig inte lika mosig i huvudet längre och snart är köttfärssåsen och spagettin klar, jag är så hungrig att jag smäller av. Ikväll ska här laddas inför morgondagens pirrigheter. Äta köttfärssås så det står ut genom öronen, pussa på bäbisen tills han säger MÄÄÄäH! (NÄÄÄäH!). Så ska jag och M träna varsitt träningspass också.
Ja, det blir nog en finfin kväll, det här.
Må så gott, ni med!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 14, 2015 | Emmeli funderar, Liten 10-12 månader, Musik, Träning
Det där var igår eftermiddag.
Precis efter att jag hade tränat färdigt. Då fick Liten ääntligen som han ville; leka träning. Han är som tokig i alla vikterna och älskar att stå i träningsgömman och peta på alla saker. Han gillar när det blänker, så jag tror det är det; det silverblanka. Så tycker han nog att det ser ut som att mamma vill dansa, eller nåt, där hon står och hoppar och har sig och vill helst av allt vara med precis hela tiden.
Och idag är det onsdag.
Det där passet känns skönt i hela kroppen. Och min lilla träningsfreak ska jag lämna här hemma med snyggpappan. Jag ska traska iväg några timmar. Till högskolan det bär, för dag ett av två. Dag ett kommer för mig bestå av att gå på andras opponeringar. Dag två, imorn, det är en mer spännande variant för mig och kompanjonen. Men det tar vi då.
Nu laddas med frukost och morgonmys tillsammans med mina två. Sen så; början av ännu en slutspurt. Håhå, vad skönt det ska bli när det här är över!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer