av Emmeli | feb 26, 2015 | Frågor och Svar
För det första finns det ju inga dåliga eller dumma frågor. Men jag tycker på riktigt, att ni ställt så roliga, finurliga och bra frågor.
Så, då kör vi då.
Svar på frågorna, Del 1.
1.Blir lite nyfiken vad är det du gör då du låtsas jobbar?
– Jag gör helt enkelt min slutpraktik i min utbildning. Tycker bara det låter så tråkigt med ordet ”praktik”, slänger dit ett ”låtsasjobbar” istället. Helt sonika hänger jag med en musiklärare under fem veckor. Askulterar, undervisar och får ännu bättre grund inför framtidens på-riktigt-jobbande.
2. Hur skulle du fira/överraska din man på ett romantiskt sätt?
– Åh, jag kom direkt att tänka på vår favoritrestaurang vi har på Gotland, vårt kärleksparadis. Vore det sommar och vi var på ön, skulle jag definitivt bjuda ut honom på date, dit. Fira att han är världens bästa man genom en middag jag vet han skulle uppskatta så.
Men han är inte den där typen som behöver ha dyrt och flådigt. Tvärtom. Han uppskattar saker i sin enkelhet. Som att vi skulle cykla iväg, bara han och jag, med en filt och välfylld picknickkorg. Slå oss ner vid något ställe som betyder mycket för oss, prata, pussas och vara bara vi. Men som du hör, mat verkar vara inblandat oavsett, ha ha.
3. Bästa helgmiddagsreceptet?
– Palt, världens godaste, om du frågar mig. Vilken dag i veckan som helst. Men förrutom det, älskar jag sommaren med en riktigt god grillad köttbit, massa halloumi, god och fräsch sallad. Färskpotatis som rostats i ugnen och mängder av tzatziki som innehåller så mycket vitlök att man nästan får dåndimpen.
4. Vad är Sixtens favoritleksak?
– Just nu, tror jag tusiken att pusslet är hans favvo. Inte för att han lägger dit bitarna på rätt plats, snarare att han plockar bort, jag lägger dit, han plockar bort och så går han och bär omkring på bitarna. Annars är finlampan, burkskåpet och alla lyans murgrönor det roligaste som finns att hänga i!
3.Hej! Har något bra rougetips? Jag är i jakten på ett nytt.. Hälsningar från Finland!
– Jag använder sugar pink, från Make Up Store. Tycker det är fräsch och fint oavsett sommar eller vinter!
4. Åh så roligt med frågestund 🙂 Jag undrar hur du ser på er framtid. Både i lite längre perspektiv och kortare?
– ljust! Kort och gott. Med fler ord: jag är otroligt pirrig, ibland outhärdligt pirrig, inför framtiden. Det är så mycket som väntar bara bakom hörnet och vi har flera stora beslut att ta framöver.
5. Vad/vilken produktion jobbar mannen med?
– M driver eget företag där han i nuläget gör största delen av sina uppdrag som gästföreläsare på Luleå Tekniska Universitet samt jobbar med livesändningar inom TV, då främst SHL.
6. Bästa matreceptet?
– Alltså, jag kan ju inte svara palt igen. Och bästa matreceptet… det kan variera. Just nu har jag en vegetarisk lasagne som storfavorit. Vi åt den för andra gången häromdagen och den är så försvinnande god. Receptet finns HÄR. Ett recept jag både kan använda en vardag men samtidigt lika gärna skulle kunna använda när jag bjuder vännerna på middag. Användbart, helt enkelt. Och med en god sallad till och gott att dricka, är det här en utav mina absoluta favoriträtter, just nu. Sånt där kan svänga. Det är bara palt som består…
7. Vad har ni för bil?
– En Audi A4 Avant. Silvrig och fin.. så mycket mer vet jag inte, haha!
8. Hur känns det att lämna staden i norrnorr, kommer du sakna något mer än vännerna?
– Åh, det är klart att det känns i hjärtat. Vi har bott här i fem år, i vår gulliga lya som vi trivts så himla bra i. Högskolan här är fantastisk och vi har haft makalöst roliga studieår, både jag och mannen. Det bästa av alla dessa år är så klart alla våra vänner som vi fått. Och ja, kära nån så vi kommer sakna dom. Men vi är eniga om att hålla kontakten och med det känns vänner-biten ändå bra. Vi är ju inställda på att det en dag skulle bli såhär; alla sprids för vinden.
I övrigt kommer jag sakna: grisan (älskade grisan), så många mil och så många backar senare, ska vi snart skiljas åt. Okej, skärpning Emmeli. Det är ett jädra elljusspår du pratar om…
Annars kommer jag sakna vår långpromenad längs med vattnet, att kunna spontanhänga med vännerna, att få gå i skolan (jo, det är sant. Jag skulle nog kunna gå i skolan livet ut..) och att bo nära hjärtevännerna som är som familj, där ute på landetlandet.
Men i övrigt? … vi är färdiga här. Vi kommer minnas dessa år som ett så fint kapitel i vårt liv. Vår första gemensamma lya. Det var här vi träffade vännerna för livet. Vännerna som stod vid vår sida den dagen vi gifte oss. Det var under detta livskapitel jag bar på vårt barn och vi blev föräldrar till vår älskade unge. 
9. Vill ni hemhem eller drömmer ni om att bo någon annanstans?
-Ja. Vi vill absolut hemhemåt! Sedan Liten föddes har det blivit ännu mer klart för oss. Det är så fint att ha mor- och farföräldrar nära, att kunna ses, be om en stunds hjälp och så vidare.
10. Blir det någon hund?
-ha, ha! Jaa det är klart det blir en hund! Nån gång….
11. Har ni köpt sommarhuset och ska flytta dit eller letar ni hus nu i närheten av hemma?:)
– Nej, vi har inte köpt det. Vi letar inte, då vi redan hittat vårt drömhus.
12. Ska du sommarjobba något i sommar?:)
– Nope! Jag ska vara Liten-ledig så det sjunger om det. Förrutom något sånguppdrag, då! (vad fiffigt det blev!)
Det var del 1, det. Och jag blev alldeles nipprig och längtig till sommaren.
Fridens!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 26, 2015 | Familj och Vänner, Liten 10-12 månader
Så är det visst tisdag, torsdag menar jag ju…och det är bara jag och pappa, igen. Morsan är på sitt låtsasjobb. Det verkar vara jag, Liten alltså, som fått uppdraget att väcka dagboken till liv för dagen. Jag har egentligen inte alls tid med det här, ska ni veta. Som Miniman i sina bästa år, har man mycket att göra, må ni tro! Oj, oj, oj.
Men jag tar mig tiden!, för morsans skull. Jag har ju ändå hela dagen på mig sedan, att leka, mysa med pappa och jobba vidare på mitt mest spännande uppdrag; söka upp dom skåp som pappa inte satt Minimannen-lås på…
Så… vad var jag skulle jag säga..jo!
Tänk, att ha en mormor.
Att dessutom ha en morfar, farmor och farfar. En hel drös av mostrar och morbröder. En faster och farbror och typ huuur många kussar som helst. Förstår du vilken lycka? Precis det där, har jag. Och mamma och pappa, förstås. Min familj.
Häromdagen fick jag paket, av mormor. Med min tjockoverall som jag glömt hemma. Overallen som är från en kusse (sånt är också übelyxigt!), en gullig lapp som fick mig att längta efter mormor och dessutom en spännande Alfons Åberg-bok.
Päronen brukar surra mycket om det där, att det betyder så mycket. Att ha alla dom där människorna runtomkring sig, alltså. Och dom har så rätt.
Dom brukar också säga att dom alltid varit överens om att drömmen har varit att bli päron tidigt, för att få uppleva det här med mormor och sånt, så länge som möjligt. Morsan är ju sist i sin syskonskara, en riktig, riktig sladdis. Men hon har ändå fått lyckan att uppleva alla fyra mor- och farföräldrar, till och med rätt länge. Och hon har njutit som bara den, av det. Såklart hade hon önskat ha dom i sitt liv, ännu, ännu längre. Så nu njuter hon av lyxen att hennes barn få ha unga och pigga mor- och farföräldrar.
Det är festligt! När mormor kryper runt och leker med mig på golvet, morfar är ute och drar mig i barnvagnen med Tore-hunden bredvid. Och när farmor leker jaga runt runda bordet i finrummet och farfar plockar fram stora duplolegohinken (sedan pappa var liten!) och låter mig gå bananas i legohimlen.
Jag älskar lappar, precis som mamma. Och den där lappen, gjorde mig så glad.
Nu får ni ursäkta, men jag har inte tid längre nu. Nån måtta får det vara.
Ha en bra tisdag, vettja! Men åh. TOOORSDAG, menar jag ju!
Kram/Liten
av Emmeli | feb 25, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan, Träning
En raggsocksgrå onsdag, i slutet av februari.
En dag som varit trött, trött, trött. Jag nattsuddade alldeles för länge i natt, har alltså bara mig själv att skylla. Dagen har gått ändå, såklart, om än lite grusigt så att säga. Jag har musikfröknat idag. Efter lunch längtade jag så efter att få ta promenaden hem till min lilla Miniman, att jag nästan höll på att gå av. Ett par timmar går bra, sen får jag Liten-abstinens. Han mötte mig i dörröppningen som vanligt, när jag kom hem. Och jag vet inte om det bara är lyckträffar eller om han helt enkelt fattat grejen. Med att kramas. Han knatar fram till en, tar armarna om en och kramas, på riktigt. Så förbenat gulligt och mammahjärtat liksom svämmar över.
Jag tog vid den älskade stafettpinnen och mannen drog iväg på uppdrag. Jag och liten har myst, läst bok, ätit mellis och sett på Pettson. Nu sover han och jag har passat på att öva piano, förbereda lite inför morgondagen och dessutom kört ett överkroppspass som gett mig spagettikropp. Idag var det extra skönt att röra på sig, lyfta tungt och få känna sig stark. Ja, typ oövervinnerlig. Den känslan, ger träning mig. En känsla värd all svett i världen.
Förresten… Vi har en mal här hemma. Ja, inte en sån där elak en som äter upp våra dyra ullkläder. Utan en väldigt gullig en, med buslysande ögon och rosiga kinder. Liten, aka Bokmalen. Att mala i sig pekböcker är hur gott som helst, tydligen. Steghyllan i köket är inte lika fancypancy och innehåller inte bara två rutiga kokböcker längre. Näpp. Nu beblandas inredningen med Pettson- och Alfonsböcker. Finare inredning kan jag faktiskt inte tänka mig. Böckerna tillhör ju ungen jag älskar så jag nästan går sönder.
Vår lilla bokmal. En mal att älska.
Nu ska jag väcka bäbis och sedan ska vi laga middag tillsammans, han och jag. Kommer gå som smort. Jag står vid spisen och kockar, han står vid skåpen utan bebbelås och drar ut alla grejer på golvet. Sen ska vi ha onsdagsmys hela kvällen lång.
Ha en skön kväll, du med!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 25, 2015 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Lyan
Vi höll på att somna i degbyttan igår, alltså.
Bilderna ni såg igår, när degen nästan jäst över, hade avsaknaden av två timmars jäsning. Ni kan ju tänka er hur det såg ut, när det var färdigjäst. Det skulle bli bröd, det förstod vi.
Mannen var så idog. Sådär som han är. Metodiskt, arbetade han sig fram, plåt för plåt. Vi hjälptes åt, allihopa. På var våra vis.. 
Minimannen, numera även kallad Guldlock (!), satt på köksgolvet, nybadad och iklädd pyjamas, och envägskommunicerade med assistenten.
Det var riktig tomteverskadsfeeling på hela kvällen. Vi bosatte oss liksom i köket, där det var varmt och gott och där kaffet snabbt kunde fyllas på och där ugnen minsann fick veta vad den gick för. 
Och jag njöt så, av att vi pysslade på alla tre, tillsammans. Jag och Liten tappade dock tålamodet efter en stund. Inte mannen. Men vi. Precis, Minimannen är inte baaara, bara lik sin far!
Så vi hämtade storkudden och dunsade ner oss med en bok. Bäbisen la sig med benen i kors, som han alltid gör och så plöjde vi Pettson. Om och om och om igen. Kortversionen, alltså. Den, där man bara pekar på Pettson och Findus och sedan bläddrar vidare… ja, såklart. Annars hinner det ju börja växa mossa på en, om man ska läsa alla ord som står….
Morsan var ju också nybadad, därav morgonrocksutstyrseln. Det var cirkus 250 grader i köket och vi höll på att kläckas alla tre. Ugnen jobbade på allt den orkade, vi hade dessutom ljus tända och fönsterrutorna immande igen. Vissa blev alldeles ohyggligt trötta och la sig till slut på köksmattan, det var det enda rätta… 
Efter att ha fått provsmaka en brödbit, gick Liten sedan och knöt sig. Och efter flera timmar av gräddande, var allt bröd klart.
Det blev så vansinnigt mycket bröd. Jag och M stod och skrattade åt oss själva.
Och till sist, när allt var bortdiskat, allt bröd låg på gallret och svalnade, ugnen hade tystnat och ljusen nästan brunnit ut. Då, kvällsfikade vi. Nybakt bröd, halvsmält smör och ost. Och iskall mjölk till. Så himla, himla gott.
Timmar som dom där, är livskvalité för mig.
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 24, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Träning
Alltså, det här är ju inte klokt.
Jag fick en till bonusdag som jag inte hade räknat med. Jag blev alldeles till mig i morse när jag fick reda på det. Började nästan springa på stället och klättra på väggarna. Uppskruvad till max, tjoade jag till mannen; åh, Jag kommer hinna göra hur mycket som helst idag!. Mannen som tittade upp bakom kaffekoppen, med ögonbrynen höjda och minen sådär talande. Jag såg nog vad han tänkte. Det där vanliga; du är knäpp, men jag älskar dig ändå.
Vi sörplade kaffe i lugn och ro. Sånt kan vi pyssla med länge, jag och mannen. Det är under våra sörpla-kaffe-stunder vi planerar stordåd, skissar på drömhusritningar och fantiserar om framtiden. Så tittade vi på den där virvelvinden som gör att vi gapskrattar flera gånger om dagen. Det är helt galet, hur busig man kan vara när man bara är elva månader och knappt torr baka öra!
När han för femtielfte gången river ut alla burkar och lock ur samma skåp, eller letar upp ajja-bajja-pappersmappen i bokhyllan som han absoluuut inte får ha, eller när han står bakom soffan och håller på att välta ikull finlampan… jamen, då kan man inte annat än att gapskratta. Med honom. För det är precis det, han gör. Kinderna lyser och ögonen likaså, och så skrattar han som den lilla minimarodör han är. Ha, ha.
Sen började jag min bonusdag nummer två. Mannen drog ut på skidtur, jag och Liten gick ut på långpromenad med vagnen. Jag satte en monsterstor deg, skickade iväg ett helg gäng med mail som jag tänkt få iväg länge, länge och spelade fiol. Såna där saker, är såklart sysslor att göra. Men ändå vila, på något sätt.
Och i eftermiddags när bäbisen skulle sova igen och M skulle gå ut för att premiäranvända sin skyffel, så stack jag ut och sprang. Wailade i kapp med Carola, låtsades att jag var Kalla. Sprang som en tok och kom hem som en lycklig och svettig tomat.
(Det där pannbandet går tyvärr inte att köpa i butik. Det har JAG sytt, hrm. Typ i åttan. Min syslöjdfröken sa att det var en ”snabbgrej” och borde vara klar på en syslöjdsgång. Perrfekt, tänkte jag. Ptja… det tog mig 4-5 gånger, och då blev det så jädrans snett ändå, plus att jag hann sy mig i båda tummarna. Jag säger ju att det där med symaskiner inte är min grej).
Nu har vi ätit mannens specialité, risotto. Jag räserdagbokar innan jag ska hoppa i plurret tillsammans med Minimannen. Sen är kvällen räddad, om man säger så. Jag råkade visst göra dubbelsats av det kalljästa brödet, vars deg stått på jäsning hela dagen, och det är ju en deg av 3 liter vätska. Pretty mycket bröd kommer det att bli och ”en stund” kommer det att ta innan allt är gräddat. Men fett nice, när det är färdigt och jag får slänga allt i frysen och känna att frukostbrödet är räddat en lång tid framöver!
HÄR är det gamla vanliga, världsbraiga receptet.
Ha en fin kväll!
(Ps. Frågestunden i inlägget nedanför, pågår ju fortfarande för den som missat den! Ds.)
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer