Solen skiner in genom fönsterna och strålarna värmer vår våning till likt en bastus temperatur. Liten väcker sin mamma på det där sättet som är så himla gulligt; lägger sig nära, klappar på mig och försöker, med sitt språk, få liv i sin päronmamma. Vi öppnar balkongdörren en aning, luften som strömmar in är rent himmelsk. Himlen är blåare än allt blått. Och det bådar gott, för en fin söndag.
Ha en fin dag!
Den här vyn, som är precis i början på den där tommelmorundan, ni vet. Den, är alltid vacker tycker jag. Oavsett. Snötäckt, sommargrön eller som idag; regnmolnig och grå.
Sådär med ett sjusovarväder utanför fönstret och en ständigt brinnande brasa i kaminen här inne. I förmiddags gav vi oss ut på en långpromenad, trots vädret. Friskluft är alltid skönt. Till en början traskade vi i lite lätt duggregn. Men innan vi var hemma vräkte regnet ner.
Och;
Vi. Blev. Så. Blöta.
Regnet gjorde luften så syrerik och skön att andas. Och så doftar det ju så gott när det regnar. Så länge det inte regnat i sju tusen år på raken, så kan ju en dag eller två bara vara mysigt. Tycker jag. Dessutom gick ju vi så vi var varma i kropparna och slapp frysa. För någon värme i regnet, det är det inte att tala om, ännu.
När vi kom hem sov bäbisen och jag gjorde coreövningar tills kroppen vek sig, snodde sedan åt mig lyxig mammatid; varm dusch och tillpiffning. Men det går så jädrans dåligt med det där löftet jag gav förra veckan; att efter frissabesöket bli bättre på att borsta håret och inte ha mer än typ fem tovor åt gången. Liten har nämligen slarvat bort min borste. Eller också är det jag. Men jag skyller på honom (dålig morsa, alltså). Men jag lovar, att han som brukar påpeka, med finurligt leende, det där om att du kanske ska borsta håret, älskling. Han, kommer skita fullständigt i om jag ser ut som ett ruffs i håret eller inte när han ser mig efter 18 dagar ifrån. För han har saknat och längtat på mig då. Och det är en sån fin känsla, att veta det. Min M. Nu längtar jag efter Dig. 
I eftermiddag har vi varit och lekt på det dagiset som jag gick på som liten. Himmelriket för en liten Miniman. Och för morsan! Det var ju bara som en endaste stor sandlåda tyckte S och njöt i fulla drag. Jag kunde också slappna av, då det ju är staket runtom (och bom typ, jag höll knappt på att ta mig varken in eller ut på stället. grindens låsning är mer avancerad nu än för 20 år sedan!) för att inte småungarna ska komma ut. Perrrfekt!
Nu har vi precis ätit middag och jag blev helt plötsligt så trött att jag ser stjärnor. Liten är också trött då vi hoppade över eftermiddagssovningen och istället passade på att haka på lilla kompisen som gick till dagislekplatsen där i eftermiddags. Än fast jag inte sover när S gör det, så är det såklart ändå en vila för mig när virvelvinden snusar. Men nu tar vi oss i alla fall en liten tur till Mäjadalen, hälsar på Storan och gänget. Så himla mysigt, att kunna svischa dit en vanlig lördagkväll. Det är annat än när vi befinner oss i Norrnorr!
S har hoppat i pyjamas redan och tänker ta vällingen med sig. Klok Miniman.
Vill önska er en skön lördagkväll!
Jo, vi har en ny morgonrutin här på våningen.
Jag och Liten låtsas att vi bor i en stor våning, högst upp i ett vackert och högt, högt hus med havsutsikt. I själva verket bor vi på övervåningen hos Litens mormor och morfar, visserligen har dom ett fasligt fint hus, med en rymlig övre våning och vattnet vi ser är Ångermanälven och det är ju inte fy skam.
Så, här på våningen har vi en ny morgonrutin.
Mannen, pappan, vår älskling är ju just nu väldigt långt ifrån oss och ska så vara i 13 dagar till (tjohoo! nyss 18, idag 13!) och för att vi inte ska bli som galna och nästan längta ihjäl oss, så startar vi varje morgon med en sån där teknikens-under-grej;
FaceTime.
Vilken grej det är. Jag är lika impad varje gång det funkar och min hjärna rinner halvt ut och lägger av i samma stund som jag försöker förstå hur det går till. Så jag funderar inte så mycket, bara njuter av att det funkar och av synen av mina två fina pojkar. Dom är så tighta dom där två. Så magiskt att se.
Liten har såklart lite (jätte) svårt att förstå var pappa är men blir väldigt glad när han dyker upp med ett stort leende på lill-macen. Varje morgon pratar vi på det där viset. Pappan sänder till sent på kvällen, så det är för sent då, Liten sover.
På morgonen däremot, då är det full fräs och Minimannen är pigg som en lärka, springer till stora bokhyllan och hämtar bok för att pappa ska läsa. Stickning och virkning för vänsterhänta är en bok som dyker upp mer än en gång. Verkar ju superintressant..
Sen sjunger dom imse vimse och gör rörelser till. Det där med att sjunga och göra rörelser till, är ett utav det allra senaste tricken som Liten grejsar på med. Dansa är han omåttligt förtjust i också. Då står han och stampar med foten i golvet, klappar händerna och är så söt att jag går av lite.
Och den där morgonfrillan, går inte av för hackor!
Vi vaknar till lördag och har precis haft en sån där date, en sån som tillhör vår nya morgonrutin. Fina grejer.
Så idag har vi haft första maj och hälsat denna underbara månad välkommen.
Startade dagen, det gjorde vi kring det där frukostbordet som aldrig går av för hackor. Bland annat nykokt jordgubbssylt á la Mammamormor, serverades. Den, alltså. Jag konstaderade att jag känner mig snäll idag och samtliga drog en lättnadens suck.
Sen gick jag och Liten ut och satte oss i sandlådan.
Lekte med bilarna och byggde sandkakor för glatta livet (jag byggde och Liten rev i samma sekund en kaka var klar). Jag satt och tänkte på någon som jag råkar vara vansinnigt kär i, och plötsligt var där ett hjärta.
… men det fick inte heller leva så länge. Häpp.
Sen hittade vi på alla möjliga saker. Som att gunga i den där gamla trädgårdsgungan som stod i min farmors trädgård när jag var liten. Sen skjutsade morsan Minimannen i skottkärran och så busades det med Torehunden.
Dom är så himla gulliga tillsammans, dom där två. Ja, förutom när Liten inte fattar vinken och fortsätter försöka leka fånga svansen och Tore försöker säga till med ett litet morr. Oftast är dom sams och Liten älskar honom verkligen.
Efter lång lekstund ute la jag S i vagnen. Han somnade och jag hade bestämt träningsdate med mig själv. Gjorde tabben och råkade sätta mig i solen, som precis kommit fram och värmde så gott, och höll på att somna. Där satt jag en stund och bara njöt. Sen tog jag mig i kragen och körde det tabatapass jag tänkt. Ett pass jag körde även förra veckan och hade träningsvärk av i flera dagar.
Stora övningar, vanliga, okrångliga, ni vet.
Träning behöver inte vara så klurigt för att det ska vara bra träning. Jag älskar att känna att träningspasset är lättillgängligt och bara vilar runt knuten om jag så vill. Att träna med kroppsvikten som jag gjorde mestadels idag, är ett exempel på att träning inte behöver vara klurigt, innehålla en massa redskap eller så. Än om jag tycker det är roligt också, förstås.
Sen har vi lekt ute ännu en sväng. Denna gång med liten minikompis. Den ena gick och sa hej! till alla och den andre (Liten) sa tittah! tttittah!. Två små som kommunicerar, det måste ju vara bland det gulligaste som finns!
Och nu är middagen i magen och här konstateras att årets första maj varit otroligt fin. Nu väntar en kväll. Solen skiner, måsarna skriker som galningar och det är vår i luften.
Ljuvligt, må jag säga.
Hoppas ni haft en fin första maj!
Det blev en så himla fin valborgsmässoafton, det där. Visserligen kom regnet, och det var kallt så in i bängen när vi drog ut på byrundan. Liten satt ombäddad i vagnen och såg ut som en liten tomtenisse när han tittade fram från sin lilla lucka.
Vi gick upp på lillskolan, den skola jag gick på som liten flicka men som nu är nedlagd sedan något år tillbaka. Så himla. himla tråkigt, men det glädjer mig ändå att lokalerna används. Som föreningslokal och så. Igår var det tipsrunda och grejer där. Vi var såklart där och vandrande rundan.
Det slutade regna efter ett tag och högen av paraplyer kunde viras ihop och vi jobbade på med frågorna, där den ena var klurigare än den andra.
Ni vet, när man är en storfamilj och allt som oftast träffas alla, alla. Då kan det vara tokfestligt att som igår, bara ses en liten skara av hela skaran. Vi var verkligen ett så himla mysigt litet gäng igårkväll. Helt klart något jag kommer lägga på minnet och sent glömma.
Det är en gåva med en storfamilj. <3
Ja, så vi traskade rundan och när vi kom tillbaka till lillskolan då tyckte minsann prinsen att han suttit för länge igen.
Så, han drog. I vanlig ordning. Helt orädd och med noll och ingen tanke eller bryddhet över att morsan ropade hejdå Sixten, nu går mamma! . Han vinkar då bara och sätter i väg åt sitt håll i alla fall. Fulllll fart framåt!
Kolla här
En morsa som efter en heldag börjar vekna, bränslemässigt. I handen har hon en ettåring med så mycket energi och bus i kroppen att det inte är klokt.
Frusna och nöjda över lyckad tipsrunda drog vi hemåt.
Liten skulle gå själv såklart.
Så kom vi hem, värmde oss framför elden, kokade kaffe och dukade fram efterrätten.
Citronpaj med vispad grädde till. Och färska jordgubbar. Hå, hå så gott! HÄR finns receptet.
Syrligt och sött på samma gång.
Så kikades det på majbrasan uppe på balkongen ifrån. Alldeles lämplig stund av kyla efter den tidigare turen under kvällen. Minimannen hade show till för-en-ettåring-sent och det var helt enkelt bara en så himla fin kväll. Mamma, Pappa, älskade systerdottern, Liten och så jag. 
Vi somnade så gott i stora bäddsoffan, jag och S. Sa godnatt och tack april för den här gången! . Och idag vaknar vi till första maj. Det klingar fint tycker jag! Sköna maj, välkommen! . Minimannen bjöd på sovmorgon till strax efter 09. Alltså, tack älsklingsunge.
Önskar er en fin första maj-dag!
(14).
Senaste kommentarer