av Emmeli | aug 26, 2015 | Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet
Min lilla, lilla bäbis. Med persikolena kinder, oförstörda fötter och fjunigt hår som killar i näsan vid varje snusning. Min lilla, lilla bäbis. Du som ligger i min famn, klunkar mjölk och tittar på mig som om jag är den allra, allra finaste du sett.
Älskade Liten.
Nu är du ingen bäbis längre. Nu är du istället den finaste, finaste stora, lilla Minimänniskan jag vet. Med det största lilla hjärtat. Med vinden i dina lockar, med blåmärken på bena och gräs mellan tårna, är det så underbart att se dig nyfiket, tryggt och glatt traska genom livet. Dagarna i ända frågar du va ’ä ’e hä?. Du vill bara veta mer och mer.
Jag älskar att få hålla din hand i min. Men på något sätt älskar jag också när du släpper, säger kan själv och tror på dig själv. Då blir jag varm i Mammahjärtat.
Liten blir Stor. Och idag tar vi ett nytt steg i livet tillsammans. Första inskolningsdagen på Förskolan är här.
Både jag och mannen vill vara med och har, i alla fall idag, båda möjligheten. Vi ska följa vår lilla pojke tillsammans. Åh.
Lillafrun
av Emmeli | aug 25, 2015 | Emmeli funderar
Är det sista Sommardagen idag, tro?
Det ryktas om det… men, ingen aning säger jag. Så, det gäller att passa på! Njuta av sommarvärmen så mycket det bara går. Redan i morse när jag var ute och sprang innan tuppen ens hade vaknat, viskades det om en fin dag. Det var rysligt grusigt i ögonen när alarmet ringde, men när väl springkläderna är på och dörren öppnas. Då är det något helt annat. Det ärsmått magiskt att vara ute om morgonen, faktiskt. Och i morse var inget undantag.
Nu har vi kväll och ska ta till vara på dessa lugna, solmjuka timmar tillsammans. Vi ska ut på äventyr, hela lilla familjen! Mysigt ska det bli. Kanske bästa sättet att avrunda en tisdag på.
Sommarn, alltså.
Kanske slut. Kanske inte. Vi njuter så länge den varar.
Lillafrun
av Emmeli | aug 25, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Mammalivet, Norra Drömgården
Jag är av den typen att jag tycker förändringar är rätt jobbiga. Än om det kan bli hur bra som helst, kanske ännu bättre, det där nya…
Så nu är jag i funderardagar och kan konstatera att det ju inte är så konstigt att livet känns rätt mycket och omvälvande just nu. Det har ju hänt en del det senaste… och händer en massa nya saker just nu.
Det här var våren då mycket som stod på spel. Vi var ifrån varandra, men återförenades efter tre veckor, lyckliga som få. Vi packade ihop en hel lya. Någon tog sin Lärarexamen. Och så flyttades det. Och en massa hejdå:n sas, till älskade vänner och ett skolliv som varat huur länge som helst. Dags att ge sig ut i livet på riktigt!
Drömmen gick i uppfyllelse; Drömgården blev vår.
Så blev det då sommarlov, med stort S. Oceaner av tillsammanstid och otaligt många timmar av fix med hemmet. Inflytt, infartsgrävande, verandabygge, möbelfix. Två rum förvandlades och blev ett vackert Sovrum och ett lekigt Lekrum. Det var kalas och middagar och Sommarfest och ett par utflykter upp på fjället till vår Fäbostuga gjordes. Det här var sommaren då jag gjorde många, många fikabrickor till älskade mannen och svärfar, efter alla sena kvällar av snickrande. Det här var sommaren då vi inte hann klippa gräset så ofta men någon annan, min älskade pappa, ordnade vackert grönt i alla fall.
Den här sommaren glömmer jag aldrig, aldrig.
Sommaren då min älskade unge sprang på våran egen gräsmatta, i full fart. Plockade vinbär med sina småhänder, lekte i sin alldeles egna sandlåda. Traskade efter grusvägen om och om igen. Det var sommaren när vi levde varje sekund utav vartenda dygn. Ibland kanske lite väl mycket, men då tog vi också tag i bromsen någon gång…. som den där veckan när vi åkte till ön och bara njöt. Då vi badade och solade och åt och sov och tränade och åt glass och levde loppan.
Plötsligt blev det augusti och svisch var Sommarlovet med stort S, slut.
Morsan började Musikfrökna och fullkomligt älskade det. Men hon tyckte inte bara att det var lätt och roligt… det var förfärligt jobbigt att åka hemifrån och veta att timmar av Litens liv missas.
Plötsligt blev Liten stor.
Plötsligt springer han, bara fortare och fortare. Plötsligt säger han inte bara titta hää! som sin längsta mening. Utan; va’ ä’ e’ häÄ? (vad är det här?). Han har en egen pall att stå på när han borstar tänderna. Han slänger sig om mig och kramar mig, medvetet. Säger heeeeeej! med de ljusaste av toner…. som svar på att jag från han var pyttebäbis alltid sagt heeej älskling! med ljus röst. Plötsligt ska min lilla bäbis börja på Förskola…
Det händer så mycket nu.
Jag vill stoppa tiden. Jag hänger inte med.
Igårkväll hade jag och Liten världens finaste kväll, bara han och jag. Vi satt i sandlådan, tittade på när världens bästa farfar trimmade tistel på vår lägda. Liten och jag hjälptes åt med lite tvätt, han gillar ju att hjälpa till min Miniman. Och sen matade han mig med en herrans massa svartvinbär. Så snurrade vi, runt runt, på vår alldeles egna Kärleksbrunn. Till sist fick S ett bad, manikyr och välling innan han fick somna i vagnen. Kvällen hann bli alldeles för mörk för min smak, så den där kvällspromenaden vart på mitten tvärt enbart skitläskig… eller Liten tyckte den var mer än skön och somnade så gott. Och det var väl det viktigaste.
Han. Den viktigaste på jorden.
Håhå. Jag är så tacksam för allt vi får vara med om, vi lever verkligen vår dröm. Men ibland knyter det sig bara, livet blir för stort och svårt att greppa, liksom.
Lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2015 | Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Och så var livets första Musikfrökendag avklarad.
Hallelujah! så bra det gick och så roligt det var! Kanske bara nybörjartur. Det får förresten vara vad det vill. Gott att starta med en bra dag, i alla fall.
Jag svischade hemåt så snabbt jag bara kunde efter arbetsdagen. Jag hann inte träffa Liten i morse, bara pussa på honom där han låg och snusade. Sjusovaren. Så jag längtade efter honom såklart, men sen hade jag och M missat denna dag i almanackan. Båda på jobb och därmed en Liten Miniman i kläm. Det insåg vi mitt i den där röriga lördagen som redan var nog kaosig…Till vårt försvar hade vi enligt första-plan tänkt ha skolat in Liten på Förskolan redan nu, men så insåg vi i mitten på sommaren att vi faktiskt kunde ha honom hemma lite till, förlänga hans Sommarlov till max. Men den här dagen, ja den hade som sagt blivit en miss. Därför tackar vi idag gudarna för Mormor. Än om det bara var drygt en timme som behövdes barnvakt idag, så var det ju toknödvändigt och mer än guld värt. (tack mamma! <3)
Så himla härligt att då komma hem och mötas av en lycklig unge som höll på att leka med Mormor i sommarvärmen. Varmt, varmt och klätterrosen bara växer och växer och blommar nu för fullt.
S grät storgråten när Mormor åkte iväg, men det gick ju bra med mamma också, kom han på några sekunder senare. Vi åt lite mellis innan han slocknade i vagnen för sen vila. 
Och jag?
Jag bredde ut sommartäcket på gräsmattan, för första (!) gången på hela sommaren. Och slocknade jag med.
Kanske en utav sommarens allra skönaste stunder.
Att slå upp ögonen och se det här… åh.
Nu har här lagats middag och ätits tillsammans med min lillvän. Mannen kommer inte hem förrän sent ikväll, så han läntar vi lite efter. Fast vi har det rätt bra ändå. Disken är undanstökad, vi har lugn kväll. Jag och Liten är ute och springer runt gården för att pricka in att se Stortraktorn som är ute och slår på en utav lägdorna runt oss. Lycka för en ettåring som älskar traktorer- att se en alldeles riktigt en!
Och jag får än en gång nypa mig i armen. Det är så mycket som känns i hjärtat just nu.
Musikfröknande. Päronmiss. Klätterros. Gräsmattestund. Och lycka för en liten. Vilken måndag, alltså.
Ha en skön kväll!
Lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2015 | Emmeli funderar, Mammalivet
Så var det plötsligt måndagmorgon och tuppen har knappt vaknat och dimman ligger fortfarande tät över åkern.
Jag har rivit av ett tidigt träningspass, gjort mig i ordning. Pojkarna sover fortfarande. Jag känner mig peppad på dagen. Idag börjar nämligen det nämligen på riktigt och jag ska för första gången i livet undervisa som Musikfröken. Håhå, så häftigt,va!
Och jo, ni må tro att jag knappt tro att det är sant att jag fått detta jobbet. På en gång, liksom. Min alldeles egna Musiklärartjänst. Jag var beredd på att behöva vikariera och mixtra såhär i början. Men ibland faller helt enkelt bara en massa pusselbitar på plats och så blir det så himla bra. Jag är tacksam till tusen, tro mig. Och sen känns det så förbenat bra att både komma in i Läraryrket på en gång, börja jobba medan jag har allt färskt liksom. Jag menar, inte ens det, att kunna jobba musiklärare på en gång, kan man ju ta för givet. Så dessutom får jag en massa, massa tid med Minimannen, precis som jag vill. Jag kommer att jobba 50 % till en början, lite mer vissa veckor. Och det är drömmen för mig; att få jobba med det jag älskar (musik <3), men också få massa hemma-tid på vår fina Drömgård. Tillsammans med min älskade unge och (när han inte är på uppdrag) man.
Och håller koll på veckan? Ja, det gör jag med stil, tack vare gåvan från braiga Personlig Almanacka. Ni ser ju bara hur überfantastisk (tycker jag, såklart. Inte alls partisk…) min nya almanacka är. Täckt med bilder på den där lilla människan jag är så kär i att det inte är klokt.
Men nu är här färdigbabblat.
Måndag var det, ja!
Lillafrun
Senaste kommentarer