Han är hemma.
”Mäh, titta! Pappa! ”
Ja, älskade lillvän. Pappa är hemma. Helt, crazybananashärligt.
Önskar er en fin oktobersöndag!
Lördagsäventyr.
När man är liten behöver man inte så mycket för att äventyret ska vara fasligt festligt.
Och faktum är, att jag är lite likadan. Vi kompar rätt bra alltså, min Miniman och jag. Den här lördagen har innehållit flera äventyr för stora och små.
Efter morgonbestyren inne så klädde vi på oss och gick ut. Vandrade lilla biten till Farmor och Farfar och ungefär där, behöver S inte mer för att lyckan ska vara total. Att få ”hjälpa” Farfar att skruva i bilar och hänga i garaget är bland det coolaste som finns. 
Dom är en fröjd att se på, dom där två.
Sen slet vi oss från bilmekandet och gick hem för lunch. Och som för att späda på dagens lycka, så packade vi in oss i den återigen-lånade Farfarsbilen och åkte iväg till Litens Mormor och Morfar. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen;
Det är så fantastiskt att bo nära vår Familj såhär.
Att bara över dagen kunna åka till min hemby och få MammaMormor-bakad pizza och kaka och sörpla kaffe. 
Spela på pianot och hjälpa Morfar att göra upp eld i kaminen. Se Liten bli skitglad över att få träffa vov-vov (Torehunden) och bara känna att vi är på en liten lagom utflykt, helt enkelt.
Och när Liten sov i vagnen passade jag på att sticka ut på en långrunda i vacker-hösten. Jag var otroligt speedad i början, hade nämligen för ovanlighetens skull musik i öronen och sprang som en ko på grönbete. Så, när jag hade sprungit några kilometer var jag så slut att jag funderade på att lägga mig i diket och sova en stund, typ. För då dog dessutom telefonen….Men, jag kände ändå att kroppen orkade mer än vad knoppen trodde. Det är en bättre känsla, än tvärtom. Så, jag bet enkelt i och fortsatte springa på så snabbt jag bara orkade. Lite komiskt var att när jag sista kilometern var så trött att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, då började telefonen att leva igen? Vilket resulterade i en galenrunda på 7-8 kilometer med maxpuls sista delen och småvitt ansikte vid mål. 
Nu njuter vi kvällen här i lill byn. Elden jobbar på i den nya och vackra täljstenskaminen. Gör mig längtig till att våra gamling där hemma också ska vara duglig att elda i. 
Nu ska få lyxa med MammaMormorlagad middag och sedan rulla hemåt för att möta en älskad som är så efterlängtad att det inte är klokt.
En så himla, himla fin lördag.
Lillafrun
TACK, Lördag och Sisse och sånt.
Nä, jag vet tusan inte vad jag ska skriva.
Ni är helt enkelt fantastiska. Eran pepp, spåren med hjärteord, går inte av för hackor och kan rädda en Melankolisk och Ferdinandsuckande Morsa en fredag, hur lätt som helst. Tack. Både här och på Instagram (@lillafrunsdagbok). <3
Igår eftermiddag stötte jag och S på Farfar som direkt bjöd oss på middag. Mina Svärisar, alltså. Dom bästa. Jag och S tackade glatt Ja, tack! till middagsinbjudan och sa då ordnar vi något fredagsgott! och drog ner med vagnen på affären och köpte banan och kiwi och vit choklad och vindruvor och god vaniljglass. Jordgubbarna hade vi hemma i frysen. Så bjöd vi på Gino med vaniljglass till efterrätt. Nog min favoritefterrätt. Valfri frukt och/eller bär, med hackad vit choklad som gratinerats i ugnen en liten stund. Det blev en så mysig fredagkväll och S tyckte det där med varm frukt (jo det är ju lätt att hoppa över den vita chokladen till pyttisar) och en egen klick glass var fasligt gott. Han och jag vandrade sedan lilla biten hem, med stjärnorna som trygga lampor ovanför oss. Så somnade vi i en liten varm hög tillsammans. Med pappan i luren på nattduksbordet. Han är så fin, den där M.
Och idag är det lördag!
Liten väckte sin mamma genom att hoppa på henne, krama henne, hålla småhänderna om ansiktet och dela ut riktiga långpussar till sin mamma. Håhååå som jag älskar vår lillunge!!
Klockan var strax efter 09 när vi vaknade, jag och min Sisse. Det är så han heter nu, enligt han själv. Det är så vaansinnigt gulligt när han försöker säga sitt namn själv. Först får jag lite ont i hjärtat av dåligt samvete, det är ju ett väldigt svårt namn vi gett honom. Men så himla fint. Och sen, när han väl får fram sitt lilla namn på ett vis som gör honom såå nöjd, då blir jag så varm i hjärtat att det kokar över.
S i s s e
I alla fall. När vi vaknade så hade vårt samtal med pappan passerat 10 timmar…. jag och Sisse hade tydligen varit med på både hotellfrukost och annat under morgononen (vi sov och M gjorde annat liksom). När vi sa godmorgon till pappan så satt han i bilen och var på väg mot veckans sista uppdrag. Ikväll kommer han hem. Hurra!!
Så idag känns det som att det blir en lite mindre deppig dag. Helt klart.
Jag och S har haft frukostdate och sen bjöd jag min Miniman på ett lördagsbad och fiiii vilken dum mamma jag var då ett tag. Plötsligt har han kommit på att det är förfärligt med vatten över huvudet.. det som inte varit några problem hittills. Nåja, det går nog till sig. Samma vändning har vi haft med tandborstningen; först gick det som hejsan, sen har vi haft några nej-jag-vill-inte-veckor och nu går det bra igen. Aaah säger han och gapar och när han är färdig slår han av kranen, tar sin lillpall och ställer den på rätt plats och stänger dörren. Inte klokt vad han lär sig mycket nu.
Nu sitter han här bredvid mig, nybadad och lördagsfräsch och tittar på lite Katten i Hatten medan mamman bloggar så fort hon bara kan. Men nu är jag färdig och vi ska ut och njuta i sol och friskluft!
Tack igen, för alla fin ord. Jag har läst alla era spår men inte hunnit svara ännu. Och det där träningspasset ni var intresserade av, som jag körde igår och som idag har gett en skön träningsvärk, det ska jag såklart ordna åt er inom kort.
Ha en god lördag!
Lillafrun
-och Sisse.
Melankoli och Ferdinandsuckar…
Det var ju bara som att vifta med en påse full av karameller framför någon som älskar godis, det där;
Att han kom hem i natt och sov och sen bara hann äta frukost innan han skulle dra igen. Okej, vi hann också ut på en sån där långpromenad i vackra, vackra hösten. Det var fint. Men sen, då var det bara att kramas hejdå igen. Kändes faktiskt fasligt tungt idag. Det brukar gå bra, vi har det så bra liksom, på båda håll. Jag tycker det är jättemysigt att vara själv med Liten och M har verkligen fått fart på sitt uppdragande och gillar det han gör. Men nä, det sög hästpung att han drog iväg idag igen, helt enkelt… Det tyckte vi alla tre..
Någon ville helst följa med, såklart.
Och ni vet ju hur jag är vid här laget; en obotlig optimist som ibland nästan blir less på mig själv över att jag så sällan tillåter mig själv att klaga, tycka saker är dåliga. Eller grinar över att det tar emot eller så. Det är så mycket skönare att försöka se saker från den ljusa sidan. Jag är tjurig som en gammal get och gör alltid ett och tretton försök till att göra varje dag till den bästa. Ibland går det lättare, ibland är det trögare. Ni vet, livet. Sen kommer det dagar som idag, när jag inte har den minsta lust att göra ens ett försök. Och då får det vara så. Punkt slut.
Så idag har jag mest gått runt och varit melankolisk och Ferdinandsuckat. Dels tyckt lite småsynd om mig själv och sen gått runt och bara vacker-suckat åt allt och inget. Det äär ju så makalöst fint ute nu att det tusiken gör ont i kroppen. Och den där solen tar sig in i huset också på ett sätt som gör att allt är lite gyllene, på något vis.
Efter en morgon ute i friska luften och efter att M åkt, så gick vi in i huset igen. Deppmorsan och den lilla Solstrålen som jag tackar för, varje, varje dag. Slängde kläderna och napp och trasan på köksstolen, satte igång och bakade limpa (HÄR finns ett inlägg med mina bästa brödrecept. Idag blev det Trishas Sirapslimpa). 
… och så röjde vi bort en liten bit slagbord som ni ser, så att S kunde rejsa mer än helt fritt genom huset..
”Å, min trasa, mamma!”
Så åt vi lunch och sen var det sovdags för S. Han somnade på några minuter där ute i sköna luften. Jag satte mig med en kaffekopp på järntrappen till Gårdshuset. Det är prima solläge där. Och så Ferdinandsuckade jag lite till, såklart. Sen blev jag snorless på mig själv och väntade bara en liten stund, till limporna var färdiggräddade..
..och sen körde jag igång ett träningspass som både innehöll hög puls och svidiga muskler. Det gick så jädra bra och jag tog ut mig till max. Finns intresse kan jag dela med mig av det! Svetten rann och känslan efteråt åt var grym,
Endorfinhög så känns det lite bättre nu. Vi ses ju imorn natt, säger jag till mig själv. Och sen är det söndag och då är vi hemma alla tre igen..
Jo. jo. Träning är bra på så många vis. Jag mår så himla bra av att det. Älskar att känna mig stark och svettas och få den där energin. Träningen gör att jag känner mig stark under hela vardagen. Stark i både kropp och knopp, alltså. För mig har träningen blivit en naturlig del i vardagen, den glöms inte bort liksom. Den prioriteras och koms ihåg på samma sätt som veckohandlingen ska bli gjord… Idag fungerade passet lite som ett lyckopiller! Väldigt skönt.
Liten sover fortfarande ute och går snart i mål på sin tredje snusande timme. 
Jag fullkomligt älskar hösten. Så nu ska jag ut och sätta mig på trappen och försöka njuta en stund och vänta på att min lillfis ska vakna så att jag kan få bjuda honom på lite nybakt limpa till mellis.
Melankoli, Ferdinandsuckar, Träning och Vacker-Höst.
Hoppas att ni får en mysig fredagkväll! -och trevlig helg till er, också! <3
Lillafrun
Fredagmorgon.
Det är fredagmorgon.
Vi tänder favoritdoftljuset, dukar fram frukost, värmer bröd och konstaterar att det är fasligt mysigt att ses, alla tre efter ett par dagar ifrån.
Liten slevar in. Grahamsgrynsgröt med kanel och pyttelite socker. Och så hårdbrödmacka till. Denna unge alltså. 
Fredagsfeeling…
Och mannen är hemma, ja. Rullade in på gården i natt och dök på oss med pussar och kramar. Vi tillsammans i ett tokstädat hem och startar dagen med grötfrukost och nybryggt kaffe. 
Och nu ser det lite ut såhär;
Mannen och jag sörplar kaffe, ungen har rymt eftersom han blev jätteklar först av oss alla. En dutt gröt är kvar eftersom mannen fyllt våra tallrikar till bredden och det liksom, trots stor matlust, är svårt att tömma en sån tallrik. Och så x antal papperstussar och våtservetter härs och tvärs. Bra så.
Nu ska jag och Liten njuta av att M är hemma några timmar till.
Senaste kommentarer