av Emmeli | okt 10, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år
När Morsan fyllde 25 år för snart en vecka sedan och det var en finklädd liten familj som svajsade omkring, då passade det helt enkelt sig med ett familjefoto där ute under äppelträdet. Det var när alla gästerna hade lämnat oss med kramar och varma hjärtan och jag försökte helt enkelt agera både fotograf och mamma-på-bild. Och med äpplen att halka på vid snabba inbromsningar från löpningen, ”stativet” (gamla staketet) till familjen. Jamen, då fick vi ju till det rätt bra.
Det där är det finaste jag har.
Och det blir så påtagligt, på något vis.
Nu när han har varit borta i flera dagar och flera nätter. Så kommer han hem, småskäggig, lite småtrött och med det där längtanslendet på läpparna som säger att han är så glad att se oss. Hans fru och son. Det är speciellt att vara ifrån varandra såhär, lite då och då. Jobbigt kan jag tycka ibland. Särskilt när jag ligger som en stirrögd om natten och lyssnar efter tjuvar. Annars älskar ju att vara tillsammans med min Miniman. Och på jobbet, ja där är ju ändå aldrig M med (ha ha, det skulle ju se fullt normalt ut..).
M. Han är min klippa i livet. Med det där lugnet han har för oss båda, tryggheten han ger oss, hela familjen. Kärleken han har för mig och S, som är så stor att den känns i precis hela kroppen. Han gör allt för oss.
Det påtagliga?
Han är min självsfrände. Ett liv utan honom skulle inte vara något liv för mig.
Idag vaknar vi bredvid varandra, med lillvännen emellan oss från att ha vaknat tidigt i morse och sovit vidare hos oss. Vi äter frukost tillsammans. Det är så fint att vara tillsammans att det inte är klokt.
Och det där pirret i magen, E och M emellan, som man kanske tror ska ha försvunnit under alla år…. är där precis lika mycket nu som den där sommarkvällen han kom till Sommarstugan med gitarren och sjöng och kramade mig på det där sättet som gjorde att jag förstod att vi nog inte skulle kunna hålla oss som bara vänner längre…..
Livet, alltså. Ibland för stort för att greppa.
Lillafrun
av Emmeli | okt 9, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Träning
Där;
Världens Finaste Miniman. Full av bilar, fredagen till ära.
Vi började ju städa och dona redan från morgonen, som ni ser.
Vädrade och bäddade rent i alla sängar.
Och sen fick vi fint, fint besök av Litens Faster och hans lilla gulliga kusin som är, så när som på dygnet, lika gammal som honom. Det är smått fantastiskt , det där. Hur M och hans Syster blev päron så himla samtidigt (S föddes en dag tidigare bara..). Det är otroligt mysigt!
Efter innelek, discodans till ”Tänk om jag hade en liten, liten Apa” och sånt. Och förmiddagsmellis. Då gick vi på långpromenad med vagnarna. 
Riktigt kyligt idag. Men skönt bara man var klädd. Ungarna somnade, trots att dom inte ätit någon lunch. Det var helt sonika för skönt där ute i varma vagnen och friska luften.
Så skiljdes vi åt, fmailjevis och jag och mannen passade på att tumanhand-äta lunch. Sen bad jag M hjälpa mig lite med städningen…
Han avskyr att städa och slipper alltid. Han gör så mycket annat och jag älskar ju att städa. Men idag hade jag så mycket tvätt att ta hand om också att allt skulle ta sån tid… och hand hjälpte mig, ju. Som ni ser. Och det där är så mycket M. Med en kaffekopp i handen.. 
Efter hans hjälpinsats drog han iväg på ett möte och jag städade färdigt resten. Liten sov och sov och vips var hela huset nystädat.
M hade matkassar och nejlikor med sig när han kom hem i morse. Så nu står det nejlikor härs och tvärs.
Efter en drös timmar vaknade S. Åt senlunch/tidigmiddag och sen tränade vi, hela familjen tillsammans. Maj gadd vilket cirkuspass. Det är så vansinnigt jobbigt att hoppa runt med en ettochetthalvtåring. Men bra träning!
Sen piffade vi till oss och rusade iväg på god middag hos Svärisarna, där vi bjöd på efterrätten jag mixtrade ihop i eftermiddags. Mörk- och vitcchokladmousse med syrliga skogshallon.
Älskade fredag.
Önskar er en trevlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | okt 9, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet
Fffffrrreeedag!
-Äntligen.
Idag, lite extraskönt eftersom jag tyckt det här varit en rätt jobbig och tröttsam vecka med allt livspusslande som bara blev i överflöd denna vecka. Mest det där med bil, då. Men idag är vi lediga, jag och Liten och vi ska tusiken ingenstans. Om en stund hoppas vi att pappan rullar in här på gården. Han har vi längtat efter, massor. Men! I gårkväll var jag så trött att det liksom inte fanns en chans att ens orka vara tjuvrädd, så jag somnade bredvid min varma, snusande lillunge och har så sovit heeela natten lång till jag blev väckt för en stund sedan av en fredagspepp Miniman.
Välbehövligt, jag blir knäpp av dålig sömn. Så jag tackar än en gång för att vi (i alla fall hittills) haft sådan tur med S som alltid varit och är en tycka-om-att-sova-lillkille. När han var plutt var det ju supersoft; han åt och sov om dagarna. På natten åt han typ var fjärde/femte timme på en gång och så tog det 7 veckor så sov han hela nätter också. Inte klokt när jag tänker på det. Nu? Nu sover han hela natten och en lång-gång om dagen och sen är det fullllll fart! Han tar igen sin softa pytte-bäbis-tid. Om jag säger så.
Fredag, alltså. Och vi har ätit frukost och går fortfarande runt i pyjamas och morgonrock. Tvättmaskinen jobbar på med dagens första tvätt, mattorna är utslänga för vädring. Sängkläderna är urdragna ur sängarna och vi kan konstatera att vi nog inte kommer ha några problem med att hålla oss sysselsatta, idag heller. Det blir med andra ord en hemma-fixar-dag. Inte mig emot!
Först lite mer kaffesörplande och pussande på Miniman.
Ha en finfin fredag, alla ni goda människor som är här inne och läser och lämnar rara och peppande spår! (tack. <3 )
Lillafrun
av Emmeli | okt 8, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Mammalivet, Minimannen & Juniflickans kläder och ting., Shopping
Där;
En del av all shoppingen som blev igår, under den där dagen som gör att jag fortfarande får ett snett flin på munnen även idag, när jag tänker på den. Som vi skrattade, alltså. Men i alla fall, på köksbordet.
En massa olika saker till hemmet och till Minimänniskan och sådär. Jag unnade mig själv en ny skön tröja, annars tyckte jag att det fick räcka med frisörbesöket. Sånt är snordyrt, tycker jag. Tur att det bara blir ett par besök om året!
Där på bilden ovan;
En fin grön växt och kruka (buketten).
Och titta här;
Tulpanlökar. Jag längtar som en tok efter att få en mysig stund att vara ute i trädgården och gräva ner dom där. Och det måste typ ske pronto. Imorn eller så. Så himla mysigt till våren med poppande tullisar härs och tvärs.
Och på IKEA så blev det mängder av ljus, både med och utan doft och så ännu några blommor.Nu börjar mina pelargoner tacka för sitt för denna sommar och då fyller jag på med grönt, som murgröna och den där andra blomman som också slingrar sig runt, runt och är jättevacker. En röd cyklamen ska få stå här på köksbordet och skänka lite färg och hemtrevnad.
Och så fylldes Litens höst- vintergarderob på lite till.
…bland annat med dom där tightsen. Dom som jag inte köpte, när jag köpte den likamönstrade tröjan, men som vi ju egentligen ville ha jag och Liten. Igår fann jag lilla brallan på halva priset, perrfekt! Jag som nästan alltid bara lyckas köpa saker till fullpris eftersom jag fastnar för det nyinkomna jämt. Och på samma randiga butik shoppades också, däremot inte på rea, nya bra och rejäla handskar och en fleecefodrad mössa.
En morsa med höstfixad frilla, vackra blommor att ha i fönsterna, lökar att sätta i marken för att bädda för en vacker vår och så lite fleecefodrad mössa och sånt. Vi är redo för höst- och vintermys, med andra ord.
Och idag är det torsdag och den här morsan börjar se ljuset i denna småsnurriga vecka. Mannen har varit borta på uppdrag sedan i tisdags morse och kommer hem imorn förmiddag. Så idag var ännu en sån där dag när Svärisarna ordnade så att jag tog mig till jobbet. Eftersom det var jag som lämnade i morse så blev det tidig morgon för min lillvän på Förskolan. Vi var lika trötta i morse både två… eller morsan möjligtvis ännu tröttare eftersom hon sovit typ ingenting. En usel sova-själv-natt. Liten låg och snarkade men jag bara kuuunde inte slappna av. Hoppas verkligen att det där blir bätttre. Nu har i alla fall jag och Liten haft mysig eftermiddag tillsammans. Jag checkade ut från jobbet och drog till dagis på en gång. Eller, först lämnade jag bilen hemma och rullade sedan vagnen tom till Förskolan, jag hade visst glömt packa ur vagnen ur bilen i morse. Men det gjorde som tur var inget för Liten skulle ju ändå ta sin sovning hemma i stället. Vi vandrade långpromenad efter dagishämtningen; morsan fick motion och Liten somnade bums. Nu myser vi lite under filten tillsammans, jag dagbokar och S ser på Skåpbilen Olle. Efter middagen väntar Föräldramöte för min lilla Miniman. Kära nån, alltså. Ska JAG på föräldramöte? Ska inte mamma med!?……….
Lillafrun
av Emmeli | okt 8, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet
Det där var igår;
När frosten ännu låg vacker kvar i gräset utanför och Minimannen fick mysig vällingflaska istället för gröt till frukost. Han tog morgonen med ro som ni ser, medan mamman sprang som en yr höna; duschade, piffade, packade pinaler till en Liten att klara sig över en dag i småkallt väder och sådär. Och så förevigade jag det milslånga barret…
Så kom hon, min käre Storan. Efter att först ha svängt in på Litens Förskola och hämtat några prylar vi behövde (alltså, kära familj!!). Sen sattes den där barnstolen in i Storan-bilen, Litens myste ner sig i den och så packades vagn och grejer in och Storan och Lillan likaså. Sen drog vi iväg. 
Svischade genom ett så vackert landskap att klockorna stannade.
Först mot Mormor och Morfar för att lämna en Miniman som skulle få sig världens bästa dag i Lilla byn. Sedan vidare, söderut. Mot Storan-Lillan-dag.
Och det var hundra år sedan en sån där dag, bara hon och jag. Så kära, kära nån vad jag njöt. Först dumpades jag hos frissan. Och det kändes så fint, för i en massa år har vi ju klippt oss hos en och samma frissa tillsammans. Storan har suttit där med preggo-mage, med ammande bäbis. JAG har suttit där med preggo-mage… men hann tyvärr inte få visa upp min livs stolthet. För plötsligt fick hon, vår gulliga K, vingar. Och flög upp i himlen, blixtsnabbt och utan förvarning. Sorg, faktiskt. Hon blev ju vår vän. Så slutade ju också dessa syskon-dagar att poppa upp med jämna mellanrum. Besvärligt också när jag bodde i Norrnorr, liksom.
Men så igår; uppstod dessa dagar igen och vi kände att vår Frissa-vän log i himlen när vi nu går till hennes salong, fastän till en annan jätteduktig tjej. Och jag tacksamhets-suckade ännu en gång över att allt bara blivit så bra för oss, att pusselbitarna fallit på plats och vi är här och ingen annanstans.
Efter sköna, sköna timmar i frisörstolen gick vi och åt lunch. Sen shoppade vi så vi blev alldeles vimmelkantiga. Skrattade så tårarna rann och magarna kramade. Jag stog med benen i kors och nej-jag-kissar-snart-på-mig-ställning, stup i ett. Och där, har ni en bild på packet;
Kameran tog en bild med självutlösaren…. märk väl att vi typ står på huk. Vi hade inget stativ direkt, så det fick bli sådär. Där ser ni hur stiligt det kan bli när en decimeter nött hår kapas bort och lite slingor läggs i, såna som man får gratis om sommaren men som jag gärna fake-ordnar under höst och vinter.
Efter att ha länsat alla butiker i hela Sundsvall stad. Typ, alltså. Då drog vi in på gul-blå-huset och gjorde det nödvändigaste i höstlivet; fyllde på ljusförråden…
Sen åkte vi hemåt i mörkret efter typ ett halvt liv i stan, med skrattet jämt och ständigt bubblandes i magen, och o-risken att det överhuvudtaget skulle bli prat-tyst en endaste sekund och med, det bästa av allt; Storan-Lillan-kontot påfyllt med tid att bara vara, vi. Hon och jag. Vi hämtade upp våra gräbs, Min gullunge och Litens små storkusiner (som hämtats under dagen efter skolan), efter en pangdag hos Världens Bästa Mormor och Morfar. <3
Finaste dagen, alltså. För oss alla.
Lillafrun
Senaste kommentarer