av Emmeli | feb 9, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården
Det där var i söndags.
Efter att vi varit ute och promenerat i snuskväder tillsammans med Torehunden. Lagom till att vi kom hem skjutsades semlorna in i ugnen. Ja, helgens andra omgång alltså. Dels var jag skeptisk till lördagens konstigt jästa, och sen behövde jag fler…
Finporslinet dukades fram!
I höga, smårangliga småblommiga travar.
Den här söndagsvarianten gillade jag massor.
Då vi bjöd hem både mina Päron, M´s Päron och Storan med familj. Så himla mysigt! Vi tog helt enkelt vara på rikedomen, att vi har varandra så nära. Och så hade vi mysigt söndagshäng här hemma hos oss. Gjorde vår egen Semmeldag och hade det gott, helt enkelt.
Där ute på gården?
Jo, jo. Det var vår första anhalt; Vårt Hemmafjäll, där mannen grillade korv och serverade till oss kors och tvärs. På tunnbröd, precis som i fjällen. Fasligt gott!
.. vissa anlände till fots, andra med bil och vissa såhär;
Är det Norrland, så är det!
Vi gick in allihopa. Och där stod ju semlorna och väntade, som var fyllda med den hemgjorda mandelmassan som gjorts under morgonen och sedan toppade med spritsad grädde.
Mums!
Och ännu en gång konstaterade vi, jag och mannen, att vi är i det vi länge längtat efter. Att ha ett hem, med våra kära, nära. Att kunna bjuda hem och ses, en vanlig söndag liksom.
Liten med hans älskade kusiner!
Så vi hade en egen Semmelsöndag, vi. På vårt älskade Drömgården. Inte klokt, så fint.
Ha det så gott! Kanske dyker det upp en semla idag också… om man har tur?
Lillafrun
av Emmeli | feb 8, 2016 | Före och Efter, Köket, Köksförvandling, Norra Drömgården, Renoveringsprat
Där;
Det alldeles hutlöst mönstriga kaklet vi hade i vårt kök tidigare. Jag tyckte om det. Det tillhörde ju huset, liksom. Men nu när vi fick chans att välja nytt då vi helt sonika var tvugna att riva ner det gamla i och med Lilla Köksförvandlingen, så valde vi såklart inte ett lika mönstrigt, eftersom man tidigare tenderade att få ont i huvudet om man tittade på kakel och golv inom samma sekunder.
I alla fall!
-Eftersom Den Riktiga Köksrenoveringen är tänkt att komma om några år eller så, och vi nu enbart ville göra köket lite mer praktiskt (Typ mangla in en diskmaskin någonstans), så har vi använt små medel och mixtrat lite. Och är nu själva så himla, himla nöjda. Vi tycker att vi har värsta lyxköket nu!
Såhär såg laga-mat-delen ut tidigare;
Grilligt kakel. Låååg diskbänk. Det ser inte ni bara genom en bild, men. Ingen plats för diskmaskin. Tik, både här och där. Och tok-opraktisk diskbänk med noll utrymme mellan hoar och spis. Eftersom frun i huset önskade ha kvar samma köksskåp och inte ännu en variant, så har mannen fått trixa lite.
Nu ser vårt kök ut såhär istället;
Ett pastellhak. Och jag älskar det!
Vad ”vi” har gjort?
M har höjt hela faderuttan, byggt ny sockel. Sågat sönder det gamla underredet och puttat in en diskmaskin där i sågade gluggen. Skåpen är inuti lite ombyggda och någon skåplucka är som nygjord fastän i samma stil liksom. Så har han dragit om vatten och avlopp, eftersom diskdelen nu är längre till vänster än tidigare. Att det nu är så, diskhoarna till vänster, gör att arbetsytan mellan diskho och spis är G R Y M i jämförelse med tidigare. Och förståår ni hur skönt det är att baka och laga mat, och liksom kunna arbeta med ryggen rak? Kryddhyllan och listen ovanför kaklet är målad vit. Och köksbänken som tidigare var tik, är nu utbytt.
Kaklet är kritvitt och gör köket lugnare. För två veckor sedan vaknade jag upp och då var poff gamla kaklet borta och där satt nu istället ett nytt och fräscht vitt. Bra att övningskakla! , tyckte han som inte är rädd för att prova på någonting nytt.
Jag har mest hejjat på samt målat kökets alla mörkare luckor och lådor (förra söndagens färgburk, ni minns?). Dom var ju den här färgen förut, men väldigt nötta så nu är dom fräscha igen. Det vita runtom är också nymålat kritvitt. Och knoppar utbytta i hela köket.
Så lite egentligen, som kan göra så mycket.
Till skillnad från när vi flyttade in här för ett halvår sedan, så finns nu ingen heltäckningsmatta kvar i något rum. Vackra trägolv är framslipade. Litens Lekrum är i ordning. Stora Sovrummet likaså. Tvättstugan är numera rustad med både torktumlare och tvättmaskin. Köket har diskmaskin, rätt bänkhöjd och engreppsblandare (wöhöööw!). Och toan går att låsa (!!!). Sidär. Nedervåningen är därmed nu som vi önskar ha den tills den ska göras om på riktigt och vi river väggar och sådär…. Härnäst, i vår, kommer balkongen att färdigställas och hela bygget där ute att målas ett sista varv. Och så har jag en dröm om att vi ska kunna bestämma oss för ytterdörr och därmed skaffa oss en ny sådan… Sedan, är det med andra ord övervåningen som det planeras för härnäst. Och det är massor, massor. Men så himla, himla spännande! Där uppe blir det på-riktigt-riktigt. Det är ju liksom nästan utekallt där uppe nu. Lite skräckblandad förtjusning med det stora projektet, faktiskt…
Men Tjoho, för Drömgårdens ”nya” pastellhak till Kök!
(TACK Storan med familj för diskbänk. TACK grannarna för diskmaskin. TACK Svärisarna för Bänskivor och lite annat kolijox. TACK för massa tur och flyt, helt sonika. När vissa gör deras Den Riktiga Köksrenoveringen och vi enbart ville använda så få kronor som möjligt eftersom vi ju vet att det här ska rivas om några år.. ja, då får man säga att det är fasligt bra och turligt när såna här respektive husprojekt sammanfaller! Och TACK mannen för att du är så himla bra, på allt- Hur är det möjligt?)
Lillafrun
av Emmeli | feb 7, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Norra Drömgården
Söndagmorgon.
Det är blyertsgrått ute. Regnar och snöar, om vartannat. Riktigt surväder. Inte alls charmigt.
Jag tassar runt i tjocksockar.
Frukosten är uppäten.
Några har bakat ut ännu en semmeldeg. Jag blev så opepp på dom där konstigt jästa (och vissa i ugnen-bortglömda..) semlorna, att jag och Sisse tog tag i saken i morse när vi klev upp.
Den finaste semmelbullen av alla, ser ni här;
Och någon älskad är hemma.
Gogglar recept på mandelmassa och vevar mandelkvarnen för fullt. 
Har man nyligt loppat en gammal mandelkvarn är det klart att den ska användas!
Lillvännen sitter rakryggad i stora fotöljen och ser på barnprogram. Sempa (strumpa) har han tagit av sig. Går bättre att spreta på tårna då.
Och Torehunden ligger och vilar på storsängen. I natt har jag legat rygg i rygg med en liten människa. Känt hans vackra andetag i min rygg. Och vi fotändan har det varit någon fyrbent som värmt mina fötter.
Nu ska vi strax ge oss ut på långrunda, hela lilla Familjen. Surväder eller ej… Foffa Bajsa! Foffa Issa! som Sisse säger…
Ha en skön söndag alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | feb 6, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Träning
Medan lapphandskarna föll där utanför, hade vi morgon här inne. Vinkade sedan pappan hejdå för en dag av uppdragande. När han åkt drog jag och Sisse igång ett träningspass. Efter gårdagens löptur blev det idag ett styrkepass för överkroppen för denna mamma. Hejja mamma! sa lillvännen stup i ett. Bästa extravikten. Bästa PT:n. Bästa hejjaklacken.
Och sen, till dagens höjdpunkt för Sisse…
-Foffa! (Torehunden) dumpades innanför dörren av Mormor&Morfar, som var på väg på trevligheter.
Hej Foffa! Hej Foffa! Heeij Foffaa!
Ja, Liten är helt kär i Torehunden och vet inte till sig hur mycket han ska krama på honom. Håller lillarmen om lurviga typen och tillsammans är dom bara helt ljuvliga att titta på. Förut tyckte Tore att Sisse var stendryg. S visste liksom inte hur han skulle bete sig och kunde efter snällt klappande ge Tore ett ljuvnyp eller så. Men nu är dom så glada i varandra. Fast Tore blir lite Sisse-utbränd efter ett tag, men det bryr sig Sisse om ett endaste dugg.
Vi gav oss ut alla tre tillsammans. Efter tung, tung (för Morsan alltså) snömoddig promenad med vagn och hund och avslutande handling, så landade vi hemma. Pojkarna ägnade sig åt sånt här;
Liten sov i vagnen och Tore på min sängkant… 
Och jag la mig på sofflocket i köket en stund jag också. Kökssoffan är en utav mina favoritplatser här hemma.
Sen satte jag en semmeldeg som skulle jäsa i en smärre evighet (nästan två timmar). För att inte utbakningstid och gå-ut-med-Torehunden-för-kissrunda-tur nu skulle köra ihop sig , så har vi varit ute i snön ännu en gång. Liten åkte snowracer, blandat med att gå med kopplet i lilla handen. Så himla gulligt. Själv är jag så trött idag att jag helst bara ville lägga mig i en snödriva och säga Sisse gå till storvägen och vänd, mamma väntar här! men det gick ju inte såklart. Jag som är van att somna vid nio, typ. Och igår drog till med en 01-natt, är idag trött som jagvetintevad. Så ramlade vi innanför dörren och läste receptet lite mer noggrant… läser där att det var småbullarna som skulle jäst i två timmar och inte hela degen. Skit också. Men jag vägrar muttra över det (än om jag gör det lite i alla fall..) och hoppas att det ska bli bra i alla fall. Jag och Sisse har hjälpts åt att baka ut bullarna så snabbt vi bara kunnat (Jag rullade på livet och Sisse snodde deg..) och så har dom fått jäsa lite till. Med vispad grädde kan man lösa mycket, tänker jag. Pyttsan.. första plåten typ bränd nu också.. Äsch. Det kan inte gå bra jämt!
Så fort gräddandet är färdigt ska jag ta mina lördagskompisar och traska till Farmor&Farfar, då vi hipsvips lyxigt blev bjudna på lördagmiddag. Gudomligt skönt och gott ska det bli!
Ha en skön lördagskväll. Och ni! Tack för den fina responsen på morgonens inlägg.
Lillafrun
av Emmeli | feb 6, 2016 | Emmeli funderar
Vi har bara ett.
Ett var.
Dagarna som går.
Det är livet.
Igår hade vi en så god fredag. Gjorde saker vi tycker om och var tillsammans. Så kämpade jag på kvällen vid Litens nattning att hålla mig vaken. Mannen och jag låg på varsin sida om vår son, tittade på honom med varsin beundrande blick. Vi är så rädda om honom. Älskar honom så. Jag hade bett mannen att väcka mig, oavsett om jag började fäkta med armarna som för att slå bort en geting, när han då senare skulle försöka väcka mig. Det blev så. Lite fäktande. Men till slut satt vi i finsoffan tillsammans. Bara han och jag.
Vi såg på Husdrömmar.
Det enda program vi någonsin på riktigt följt, tror jag. Förra våren var vår första säsong, och känslan i kroppen, nu och då. Så speciell. Förra våren bara drömde vi, om att överhuvudtaget veta var vi skulle bo hösten därefter. Nu, ett år senare. Sitter vi här. I vår finsoffa, i huset vi älskar och knappt vågade drömma om för ett år sedan. Livet är ju så, man vet på ett sätt ganska mycket. Men på ett sätt inget alls.
Efter avsnittet var slut så var vi sugna att se något mer. Vi drog till med ett Bygglovsavsnitt.
En familj. En mamma. En pappa. Och två barn. Dom ville ha hjälp med lite av varje där hemma. Saker som blivit pausade.. ”på grund av att annat kommit emellan”.
Mamman var sjuk. Hade nästan blivit frisk. Men sedan sjuk igen. Det fanns inget att göra. ”Jag gör min egen behandling, sa hon,. Jag tränar, tar hand om mig. Är mycket i värme. Och jag säger gärna, när någon frågar, att jag mår bra”.
Alla hantverkarna och huvudprofilerna i programmet gjorde ett fint jobb. Familjen var så himla nöjda. Mamman grät. Det bästa i hela rummet var den där lilla fotoväggen. Med bilder på människor hon älskar.
Varm i hjärtat kände vi oss, jag och mannen, när programmet tog slut.
Vad jag, min lyckliga-slut-älskande människa, inte var beredd på. Var orden ”Till minne av…16 januari 2016”. Hon blev en änglamamma. Fick vingar och flög.
Jag brast i gråt, från en sekund till en annan. Hennes tråd brast. Gick av. Jag grät och grät och grät. Mannen höll om mig och tårarna rann på mig som ett barn.
Livet. Allas vår sköra tråd.
Det är vackert. Innehåller så mycket gott. Men ibland gör det bara för ont. Och tråden går av. Alldeles för tidigt. Jag tänker mycket. Funderar, analyserar. Hit och dit.
Handlar det om livet, så får jag antingen den där varma, genomlyckliga känslan. Ibland blir jag bara så himla rädd. Vill hålla alla mina älskade i min famn och inte släppa taget, överhuvudtaget.
Ibland är det så lätt att ta saker för givet, visst? Fastän man inte vill. Jag försöker att aldrig göra det. Lyckas ofta men inte alltid. Jag är bara människa.
Idag vaknar vi till en snöstormig lördag. Jag hade tänkt visa bilder på vår lilla köksförvandling som ju varit klar ett tag men som först nu hamnat i kameran. Men vi tar det en annan gång. Idag vill jag bara säga till alla er fina läsare där ute att;
Ta hand om er. Ha en fin lördag.
Jag känner bara att, få vakna upp idag. Till en ny dag. Det är så himla bra nog.
Livet. Allas vår sköra tråd.
Lillafrun
Senaste kommentarer