Är ni beredda på typ Universums Längsta Bildregn? I princip som en hel långfilm?

Från Vår Första-Advent-helg!

Vi startade den igår, med Julhandlingen och allt det där. Jag höll i början nästan på att bryta ihop och få en stressatack bland allt folk, har inte varit iväg till någon slags större civilisation på drygt 3 veckor…. så mitt huvud höll på att vridas två varv, jag kollade på allt och trodde att jag behövde precis allting. Varpå mannen rykte in och drog nåt mantra; håll dig till listan älskling. HÅLL. DIG. TILL. LISTAN! Som för att lugna sig själv lite också. INGA SIDOSPÅR sa han. Och jag löd (kors i taket!) och listan betades av och nöjda som få var vi. Bebbeflickan var en liten ängel i vanlig ordning och charmade allt och allt runtomkring oss. Vi kom hem till kvällen, alldeles vimmelkantiga. Mötte Minimannen hos sin Farmor och Farfar och fick orden det finns mat till er också! Himmelrike! tyckte vi. 

Sen, gick vi hem. Nattade barn och påbörjade en tomteverkstadskväll jag sent kommer glömma. Så ljuvlig. Mysig julmusik, tända ljus i nya gröna ljuslyktor, en risgrynsgröt som kokade på spisen, limpor som gräddades i ugnen efter att skinkan griljerats färdig. Alltså, hur mysigt?

Ute på bron gjordes lilla adventsgranen i ordning med ljusslinga. Om någon såg mig, där kring tolvsnåret, i morgonrock och bara ben som blåste fram under rocken av stormen… jaa, då såg det väl inte helt hundra ut kan jag tänka. Någon verkar också ha varit lite guldfisk när det gäller julklappspapperet. När vi kom hem konstaterade vi att jag köpt en rulle här och en rulle där, på typ alla ställen det fanns papper. Nåväl.

Min och mannens tomteverkstadsskift avslutades såhär;

Med skinkmacka mitt i natten. Maj gadd så gott och stämningsfullt!

Plötsligt; Söndag och Första Advent!

God, god frukost, adventsljuset tändes och det var en sådär drömmig stund som jag fantiserat om innan jag blev mamma.

Barnen fick varsitt adventspaket….  Ett litet hus att tända ljus i. Minimannen blev superglad, såklart. Säg det han inte skulle bli glad för den där lillvännen. Inte någon leksak, utan helt enkelt något som kommer vara roligt att ha kvar när man är sådär lite nyvuxen och flyttat hemifrån och hittar sin första ljuslykta. Med ord under. Från Mamma och Pappa.

… Sen drog Adventssöndagen igång som ni ser! 

Mannen försökte göra allt för granen där ute. Den höll fullkomligt på att blåsa sin kos. Någon annan också för den delen… Men med broddar tog jag mig fram väl. En löptur i storm men favoritmusik i öronen. Hallelujah!

Och därefter? (Jo, jo, det är både lugnt och bitvis fartigt en sån här dag!) …

Mot Kyrkan härnäst!Barnen satt som ljus till en början. Somnade sedan i varsin famn hos sina föräldrar. Sov sig igenom det högsta orgelspelet och Hosiannasjungandet. Vaknade lagom till att gudstjänsten var över.

Okej att dom är två ungar som gör oss till bortskämda föräldrar.. men sådääär klockers trodde jag kanske inte det skulle gå. Stilla, en timme och tjugominuter, i kyrkan. S är i och för sig rätt kyrkomiljötränad och Juni är ju en filbunke. Så det kanske inte var så oväntat när jag tänker efter. Tack barnen, i alla fall. Det var en så fin stund.
Därefter, bjöd vi hem våra familjer på Kyrkkaffe!

Ljuset tändes igen, och såklart en massa andra. Bordet dukades med nybakt limpa, tunnbröd, julig frukt och från-natten-griljerade skinkan. Å dom där bullarna vi hjälptes åt med häromdagen, fick lovord som gjorde oss så glada. Minimannen serverade också sina traktorpepparkakor för glatta livet. Plockade såklart på sig en drös själv också!  Jag satt där och njöt av att ha huset fullt av våra hjärtenära. Nån gång, hoppas jag att vi kommer fira jul här. Men både jag och mannen är överens om att det blir när köket är lite fiffigare. Fasligt mysigt nu, men inte så laga-mat-till-många-fiffigt eller så.

Vi kramade alla hejdå och kände oss alldeles varma i våra hjärtan. Det är en ynnest med denna omringning vi har, av näranära. hej, hej! 

Vi hade råkat töntmatcha insåg vi. Lite stiligt ändå. Jag i glittrig skapelse i vinrött och VackerPappan med den där tröjan jag älskar när han har.

Som pricken över i:t på denna Adventssöndag, fick den granen där ute i stormen, äntligen belysning också. Så, det är bara att konstatera.

-Det är Advent!

Håhå, en eloge till er som tagit er ända hit! Men den här helgen har varit som en varm lussebulle i magen, hela helgen. Så, jag ville spara den. I hjärtat. Och precis såhär; i Universums Längsta Bildregn.

Ha det så gott alla ni, och hoppas ni haft det bra i helgen, ni med!

Lillafrun