av Emmeli | maj 2, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Lekstökigt vårljust kök.
En katt som verkade känna på sig att han där inom några minuter skulle gå från, om han får säga det själv, jäääättemanlig. Till inte lika, lika.. lillkissen är ganska så slö men verkar må bra efter lilla operationen.
Sovande Älsklingar i morgontimma. Den ena som nu lärt sig sträcka ut sin lilla hand i luften och samtidigt helt överlyckligt säga heij!. Och den andre darlingen går mest och ser cool ut, samtidigt som han säger tummmen upp!, med lilltummen i vädret.
Spejande rundor här på gården. Efter knopp av olika slag! Snart, snart.. 
Och sån där tid som är så värdefull att ord ej finns. Amme- och Gosemys på sofflocket med min lilla bäbisflicka. I morse hade vi en ljuvlig stund sådär. Där hon somnade gott på mitt bröst, med småfingrarna tvinnade i det där mammahåret hon hela sitt liv gosat med. 
Och så lite olika vårfixgrejer i hemmet. Som att städa ur alla garderober, packa ner höst- och vinterkläder och fylla upp med ljust, vårigt och somrigt i stället.
Jag längtar efter att bära klänning och gå barfota i gräset. Känna doften av grönska på barnsben och njuta av den där känslan av att aldrig vilja gå och lägga sig, för att det är så dånande ljust och vackert.
Traskande med kids i Snabbvagnen. Promenerande. Då mammans kropp har vila några dagar, från tuff-träning. Sånt behövs ju också ibland, liksom. 
Vi passade på och plocka några solar med oss hem. Och så stannade vi på Loppis också. 
Minimannen shoppade en byggsats. Som till hans förtvivlan tydligen saknade en trekantsskruvmejsel. Det värsta är att ungen har rätt och jag vette katten hur vi ska få ihop den där. Jag får ont i huvudet och vill kasta ritningen åt skogen bara jag tittar lite på den.. ja, precis. Hej, hon som köper loppismöbler och inga ikea-skruva-ihop-grejer. Minimannen är däremot på god väg mot en hel monstertruck. Den där ungen, alltså. 
Själv är jag nöjd över krukan som följde med hem. Och det där fatet som jag fick för ingen krona alls. Så fint!
Sköna-maj-dagar, alltså. Helt sonika underbart! Hoppas att ni också har det gott.
Ta hand om er. <3
Lillafrun
av Emmeli | maj 1, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
För igår hade vi bjudit hem till Vårfest här på vår Drömgård.
Det var en lång att-göra-lista vi hade gjort oss och alla i Stora Lilla Familjen hjälptes åt på sitt vis.
Det lagades och förbereddes och efterrättspajer vilade ute i blåsten. 
En stund var också avsatt för en hela-familjen-springtur. Sånt behövs också.
Och tussilagoplock, såklart!
…
Det var sån trevlig dag och vi jobbade på tillsammans och allt flöt på förvånansvärt bra.
Barnbordet!
…som fick agera lite köksö emellanåt.
Att ordna storkalas med två småttingar kunde ju har varit lite för världssvettigt. Svettigt och fartigt, det var det. Inte tu tal om det. Än fastän dom var nöjda och så, så är det ju ändå passning alltid och det var balansgång mellan lagande och fixande till 20 personer och samtidigt ha ögonen på två busar. 
Där ser ni min eminenta dukningshjälp! Hon som hängde i pyjamas toklänge och lekte titt-ut under duken.
… morsan hittade sig en i-bra-tid-lucka för att tvaga och klä också. Igår fick det bli dom där mom-jeansen som legat i garderoben och väntat på premiärande. Mammigt och mysigt kändes det! Sån jeansmodell som säkert min lilla mor hade som ung mamma. <3
…
Ja. Allt flöt på fint….. tills klockan bara drog iväg och vi hade stått med en fyra-gånger-receptet-stor sats bearnaisesås som vi helt sonika haft i lite (ganska mycket) för mycket vit balsamvinäger i. 
Här var det ”panik” i lägret. Den smakade stryk… när klockan var 30 minuter innan gästerna skulle komma.
Ingen katastrof såklart. Men det kändes allt annat än kul när vi lagt ner så mycket tid på den så vi försökte allt vi kunde (det vill säga; tog allt smör i kylskåpet vi hade) och försökte rädda upp det hela. När klockan var några minuter i kalastid stod jag och försökte röja upp en diskbänk som såg ut som helsicket själv. Med bea alla over the place.
Mannen måste fullkomligt ha kutat genom duschen. För hur det var, så blev röran som bortblåst på nolltid och mannen stod ute med tänd grill och vi kunde hälsa älskade välkomna. Minimannen gjorde det sistnämna med bravur, i vanlig ordning.
”Välkomna iin!”
-Till Vårfest på vad som är vår Drömgård.
Det finns alltid mycket att fira. Vi firade in våren. Att vi har varandra. Att vi, Stora Lilla Familjen väntar, ja faktiskt, som ett helt nytt liv här framöver. Sa hejdå till April och hurrade in vackra månaden Maj och all extrahärlig tid som väntar här framför.
Åt årets första grillmiddag, med den där bean som bytt smak från oätlig till god. I ugnen brann det typ olja, då vi rostat potatis i omgångar i timmar. Hej ingen varmluftsugn. Hej inte jättesmart med klyftpotatis då. Men hej!! Det löste sig det också och alla mm-ade och åt.
Sen gick vi i kolonn mot Majbrasan.
Pussades efter vägen.
Och hamnade slutligen vid Valborsgfirandet vid kyrkan.
Hörde gulliga kyrkokören sjunga Vintern Rasat och Sköna Maj Välkommen!. Kan liksom inte bli mer rätt. Samtidigt som brasan sprakade och värmde mer än väl.
Så gick vi hem därefter och värmde oss i varma huset. Sörplade kaffe, åt Citronpaj med färska jordgubbar och vispad grädde. Jag och Storan satt som fängslade vid vad som är som både ett dyft Mormor och Farmor stöpt i ett för mig nu. När varken Farmor eller Mormor går här nere på jorden längre, menar jag. Mannens NorgeMorfars Fru A, alltså. Hon är fantastisk. Ja, både NorgeMorfar och hennes A. Vilket gulle-par, alltså.
Så blev det natt och småttingar knoppade. En efter en. Förutom Lillan. Hon höll igång, minsann ända till vi kramade alla hejdå och tackade för en så himla fin Fira-in-våren-kväll. Jag och mannen började inte röja det första vi gjorde, utan njöt av mysmusiken som spelades. Dansade lång-lång-kort-kort på fnissigt som-på-högstadiet-vis och pussades i kakelugnens ljussken.
Så kröp vi sedan ner bredvid dom två små människorna vi älskar till månen och tillbaka. Stjärnorna som är våra barn och det bästa vi vet. Somnade, med hjärtana fyllda av en så fin dag.
Och idag är det Första Maj.
Vårens Första Dag, tänker jag.
Och det är många känslor här hos denna känslomänniska.
Otrolig tacksamhet, över gårdagens Vårfest. Tillsammans med älskad familj. Att bara kunna, liksom. Att ha dom där människorna runt omkring oss. Som vi dessutom kan bjuda hem, till vårt alldeles egna hem. Som inte alls är så stort ännu att det finns sådär jättemycket plats för 20 personer. Men hjärterum finns. I massor.
Tacksamhet, alltså.
…Och trötthet. Såklart.
Men sån där skön, nöjd-trötthet. Ni vet, när man jobbat för något, svettats på vägen och så blev det sådär mysigt och lyckat till slut. Lycka, på det!
Och Kärlek. Som vanligt. Till Livet.
Att få ha det så här bra. Det är en ynnest jag aldrig kan tacka nog för.
Dessutom. Idag. Skulle M, om det hade varit i tidigare-års-ordning, åkt iväg till något ute-i-världen-land och jobbat på VM och varit hemifrån i flera veckor. Men istället, är han hemma och skruvar fast stödhjulen på sin sons cykel, så att han ska få ta sin cykel-med-stödhjul-premiär när än han vill. Inget kunde kännas mer rätt. Det förstår ni nog.
Så idag har vi välkomnat Våren med största famn;
Med gårdagen kvar i magen som varm bomull. Har jag skurat mig genom hemmet med gottdoftande skurmedel, medan pojkarna donat där ute och Lillan sovit timme efter timme i vagnen, efter att hon minsann var på Vårfest till halva natten igår! Stora vita dukarna vajar i vinden ute på strecket och lövkojan doftar himmelskt i vasen här bredvid. Sköna maj, välkommen!
Åh.
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer