För idag vaknade vi till En Riktig Semesterdag.

Kändes smått jättekonstigt. Nu har vi haft tre veckor av Tillsammanstid hela familjen. Tid att få känna oss lediga, men alltid i kombination med att hela tiden putta brädfodringsprojektet framåt. Men nu är vi ju lite mer än halvvägs och har gått i (del)mål för att nu ha två veckor av Bara-vara-Semester. Det känns mer än skönt faktiskt. Nu ska vi njuta av hur långt vi kommit och ha det så gott vi bara kan, andra halvan som VackerPappan har Semester. Sen väntar såklart ett race till med fasaden innan vi tycker att vi är i mål på riktigt för detta år. Men, det tar vi senare!

Och vilken dag det här blev, då! 

Skönt häng här hemma på Drömgården. Svassa runt i somrig stass. Äta Äpple och busa med pappan i kojan ovanpå klätterställningen.Som morsa faktiskt hinna dunsa ner mammakroppen i sköna vilstolen när Lillan sov. Stolen som precis som alla misstänkt, inte använts flitigt alls. Men var sak har sin tid, säger jag!

…

Dessutom få bonusen att krama om och fika tillsammans med hjärtevännerna från Norrnorr som hade vägarna förbi. Jag och kidsen smet hemifrån sedan, för att åka till stora kyrkan och öva lite. Väl hemma blev det en svettig löptur med sovande barn i vagn, tillpiffande och uppladdande inför kvällen…

Och vilken kväll!

Vi åkte till vackra, vackra grannbyn. Alla fyra! Brandispappan hade liksom till och med bytt bort sin jour för några timmar, så att han också skulle kunna följa med. Kärlek på den. <3 Njöt av den vackraste sång och musik av min Syrra och M´s kusin. Kära hjärtanes så underbar, njutbar musik av lyssna till en vacker sommarkväll som den här. Hedrande var det också att få vara med på ett litet hörn, som pianist till Syrrans fantastiska röst, spela på stora flygeln, i mäktiga kyrkan. Alltsammans, med vattnet precis utanför. Dessutom, dessutom, dessutom! Var det massor av släkt och vänner som kommit till kyrkan för att lyssna. Wow, alltså. GullMammaMormor och Juniflickan. Ni må tro att min mor tyckte det kändes speciellt att hon fick se sitt yngsta barnbarn i sin yngsta dotterns klänning från typ -91.

Nu är vi trötta som lortar hela gänget. Ungar som rejsat timtals längre än vanligt och päron, ptjaa.. på pärons vis sådär till-kvällen-alltid-vansinnigt-trötta-trötta. Alltsammans inlindat i stor tacksamhet. Över hela alltet. Liksom.

Hoppas att ni haft ett gott veckoslut, ni med!

Lillafrun