IMG_6078Sommarlovets sista dag.

Och den där stunden är svårslagen, alltså. Då vi satt på Gårdshustrappan, i varma solen. Njöt av lugnet och tuggade egenodlade morötter och sockerärtror så det nästan stod ut genom öronen på oss. IMG_6086Så himla, himla mysigt det har varit att kunna gå dit till lilla odlingstäppan i sommar, och äta och plocka in till middagssalladen och så vidare. Sockerärtor äter vi ungefär morgon, middag, mellis, kväll. Alla älskar dom! IMG_6085

Helt underbart att veckan börjat såhär också;

IMG_6095IMG_6097En hel familj hemma på Drömgården.

Det har varit och är helt galet intensiva veckor just nu…mycket på precis alla fronter. Som livet ju är; ibland lite lugnare, ibland alldeles finfint, ibland nästan bara för mycket. Längtar något ofantligt till helg och tillsammanstid. Att krama M massor och bara vara vi fyra. Jag och barnen känner mest av det hela på det där viset att vi inte sett Vackerpappan särskilt mycket. Men allra tuffast tänker jag nog att det är för han som är iväg åt alla möjliga håll. Ritar hus, släcker bränder, brädfodrar om ett skitstort hus och plötsligt drar iväg till Huvudstaden ett gäng dagar för att sända tv världen över. Så beundrande den mannen och allt han kan. Och är. Den finaste människan på jord. IMG_6099För så kommer han hem. Så längtig i blicken. Med det största hjärtat för sina barn och sin fru och fyller upp det där tomrummet som varit när han inte varit med oss. Veckan kunde omöjligt ha börjat bättre!

Och så idag då!

IMG_6105

Förskolestart!

Ryggan på och nya snabbskor dagen till ära. Ni må tro att peppen var total här i morse. Minimannen var så, så taggad på att få träffa sina småvänner igen. Vi har haft ett extralååååångt och mysigt sommarlov tillsammans, och nu var Herr Liten redo för Föris igen….det har vi fått klart för oss senaste dagarna. Kära nån, vilken nedräkning vi har haft… igår svarade jag för typ tvåhundrade gången på frågan ”men när äär det fööris, mamma?” …och då kunde jag svara ”om tretton timmar och fyrtio minuter!”. Ja, ni förstår ju.

S har typ haft sommarlov extralänge, senaste veckan, för mammans skull…. han är min hjälte. Säger inte att det inte kan ryka ur både hans och mina öron ibland, att vi kan vara prick hur osams som helst och så vidare. Men för det allra, allra mesta så är det bara så otroligt fint att få vara nära-nära barnen såhär, deras första tid i livet. Älskar det. Och kan liksom inte (även denna höst) vara helt fine med det där att lämna på föris när jag är hemma med J. Men samtidigt vet jag att det finns massa gott med det, att det dessutom är världens bästa föris och så trivs ju S så bra där.. .så jag skulle känna mig knäpp om jag inte lät honom susa iväg för sina Förskoletimmar på veckan. Jag och mitt känsliga hjärta, alltså. Ibland nästan önskar jag att jag skulle kunna stänga av några känslor…. skulle säkert vara lättare ibland, men ack så underbart det är att känna!

IMG_6107Jag och Lillan har haft jättemysigt hemma också. Varit ute och snott Bjossans tramptraktor, åkt rutschkana och myst på kökssoffan.

I övrigt?

Ptjaa…

Jag börjat träna igen. Mer än bara promenader, menar jag. Efter två veckor ifrån. Känns alldeles underbart och som ännu ett steg åt rätt riktning. Idag har jag prick hur mycket träningsvärk som helst efter igår, och hade nästan svårt att få kroppen att dra kidsen runt långrundan idag. Älskar ju när det är så.

Så det småbarnsfamiljelevs, brandisjouras, hallondejtas, gäspas, längtas, skrattas och gråts. Livet lever. Helt enkelt. Och det finns inget att vara mer tacksam över.

Ha en fin kväll, alla ni <3

Lillafrun