Där;
En liten glimt av vårat nästan-färdiga kök. Samt synen av en lyxig måndagmorgon, tillsammans. Sådär ser det förresten för det allra mesta ut. Dom två hungrigaste bänkar sig först. Sitter i lugn och tystnad och äter… innan resten av familjen ramlar till bords, Jag Ska Bara 1 och 2, katten och så vidare..
Och idag har jag och mannen riggat för Överraskningsmåndag för barnen. Så himla roligt! Alla är omåttligt taggade.
Önskar er en fin måndag!
Så blev det söndag.
Med bakande tillsammans med Liten, Den Världssöte Bagaren. Söndagstränande. Spikande av foder. Och vännerbesök så vansinnigt efterlängtat. Idan och hennes F. Ni vet, min bästis sedan lillskolan liksom. Det är typ evigheter sedan vi sågs nu, men det spelade såklart ingen roll. Allt som vanligt. Kärlek på den. Och alltså, chokladkakorna jag och S snodde ihop till morgonen; succé. Lovar sända er det så enkla receptet! Mormorssockerkakan som vi doftade ”snö” på, gick inte av för hackor den heller. Så enkelt. Och så gott. Alla var väldigt taggade på det där fikat…
Det går nog knappt en dag nu.
Utan att jag tänker på, hur skönt det är att vi är här hemma tillsammans. Ingen Pappa M som uppdragar tre-fyra dygn i veckan på annan ord, menar jag. Inget gräv i magen för å-snart-åker-han-igen-tankar. Det är gudomligt att kunna ha mysigt fredagsmys tillsammans med gullisarna, till exempel. Och somna tillsammans i mörka novemberkvällen. Ingen mamma som ligger med uggleögon eller drömmer mardrömmar om hemskheter. I fredags, efter min och barnens fina kyrkorunda, var det en sån där njutarkväll. Vi såg lång disneyfilm alla fyra i Finsoffan och åt hjortronglass. Så himla mysigt.
Och så igår, då. Då hämtades småttingarna av Mormor och Morfar. Varpå jag kunde dra ut i gula huset och tvätta, slipa och måla första lagret färg på Minimannens nya säng. Såå pillrig att måla. Men den kommer nog bli fin när den är klar. Vad skönt det var, att jobba i lugn och ro.. kom på mig själv med att tänka nu vaknar nog J snart. Mannen jobbade inne i köket och njöt han med. Väldigt trevligt att mötas för han-och-jag-lunch inne någonstans på mitten av dagen. När mörkret fallit, tog vi pappsens bil (eftersom vi till morgonen bytt bilar med tanke på bilstolar osv.) och styrde mot Hemmahemma. Så himla mysig biltur alltså. Kändes som om vi var tonåringar igen. Lånade pappsens bil. Spisade tonårsmusik. Och var plötsligt 19 på nytt. Världslyxen sedan, att få pussa småttingar som haft det hur bra som helst, äta helt gudomlig mammalagad middag och sedan hoppa in i pappas vedeldade bastu. Himmelskt.
Vilka fantastiska helgdagar det har varit och är. Eftertänksamma, fina, med massor av Tillsammanstid både familj och vänner. Hoppas, hoppas att ni haft och har det gott, ni med. <3
Strax ska vi äta älgköttgryta och njuta söndagkväll. Det är så förbenat lyxigt… att vår helg fortsätter lite till. För imorn är det Tillsammansmåndag. Livslyx.
Med katten i sällskap, gick jag liten runda ute på gården till morgonen. Så otroligt vacker morgon. Frostig, solig och grann. 
Inte klokt egentligen, när man tänker på det. Att det ändå bara är tre år sedan Lilla Familjen var hemma på efterlängtad vilohelg vid sitt Sommarhemma… kommer ihåg hur jag, precis som i morse, vandrade långsamt genom frosten. Och njöt. Och drömde. Drömde. Om att vi kanske, kanske skulle kunna ro i hamn ett köp av gården vi bara plötslig blivit helt nerkärade i. Vi skulle ju bara över-sommaren-hyra, sommaren då Liten var pytte. Och nu, tre år senare.. är Drömgården våran sedan drygt två år och vi älskar den mer än någonsin. Vårat Hemma. 
Vackra lilla Sallekatt. Som är precis hur kelsjuk som helst. Alltså faktiskt, mer som en hund än en katt. Jag kan ropa på honom genom huset och han kommer. Han är precis där vi är. Han följer mig när jag går med barnen i vagnen längs lillvägen. Otroligt social. Tyvärr också, vilket nog beror på hans tuffa väg till livet, är han lite småknasig. Eller smart som M säger. Det råder delade meningar om det där. Oavsett, för det mesta så fin. 
Och där, den varmaste stunden denna vackra frostmorgon. Lillasyster går till sin idol Storebror, varpå han öppnar armarna och dom står där. Med armarna om varandra. Och det går liksom inte att ta miste på den. Hur otroligt stor och betydelsefull den är. Syskonkärleken dom ememllan. Gissa om jag om M njöt av synen (och av flaxet att ha kameran liggandes precis bredvid).
En god lördagsstart, mao. Nu ska gullisar hämtas av Mormor och Morfar för mysig dag där, medan jag och mannen ska ha drömmig arbetsdag!
Ha en fin lördag, alla ni.
Nu är det Allhelgonahelgen.
Och idag har jag och barnen, tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar och Torehunden, åkt på tur.
Först till vackra bygden, som är älskade pappas Hemmahemma. Och till kyrkan, där min Farmor och Farfar vilar. Därifrån vidare, till kyrkan som vi känner som vår hemkyrka. Där vi är döpta, konfirmerade och så. Där en massa hjärtan i min närhet är gifta till ett. Där även vi, jag och M, också hade gift oss om det inte vore för att kyrktrappan var ett plockepinn den sommaren och vi då valde kyrkan vid havet, som är så vacker så klockorna stannar och där M´s föräldrar är gifta. Det blev en fin anknytning, det med. Men vid denna kyrka, min uppväxt-kyrka alltså, där ligger min Mormor och Morfar och vilar. Så även där, var vi idag.
Tände ljus. Pratade lite. Och kände oss lite närmre. 
Jag är så evinnerligt glad. Att jag, trots att jag är ett riktigt sladd-barn och ju faktiskt är 19 år yngre än Storan som är först i vår syskonskara, fick så många fina år tillsammans med våra Mor- och Farföräldrar. En ynnest.
Att ha fått dagar, tid, ord, tankar, livsvärderingar och Livet. Tillsammans med dom.
Människorna, med så många erfarenheter och år på jorden, som hann lära mig massor.
Och om ni bara visste, vad dom finns i mitt hjärta… dom där fyra, som numera är Änglar I Himlen.
Minnen. Värme. Kärlek. Och musiken och dansen, pyssliga och kreativa jaget i mig. Är jag så tacksam över, både från min mor och fars sida. Framförallt, så gav dom tillsammans mig dom finaste föräldrarna på jorden.
Och faktiskt, så sitter någon av dom där fyra älskade gamlingarna på min axel, mest varje dag.
Gör jag palt, kokar mannagrynsgröt till barnen, eller bara tittar på min dotter. Min Juni Syrena. Ja, då tänker jag på älskade Mormor. Putsar jag fönster, knäskurar, byter kökshandduk med vackra handbroderade initialerna eller om jag bara undrar över något, önskar att prata om något som jag inte vill prata med någon annan om (mer än M alltså). Då tänker jag så på min Farmor. Och önskar så, att hon vore här. Ja faktiskt, precis nu. Och tydligen, är farmor och jag som kopior av varandra som unga. Utseendemässigt också, alltså.
Min Farfar lämnade jordelivet först av min älskade kvartett. Då var jag bara sju år. Men jag tror baskemig lite smått att min (faktiskt gaanska kontrollerad.. mer än vad jag själv trodde nu sedan jag blev mamma), pedantitet… kommer från honom. Hjärta på den, faktiskt.
Och så älskade Morfar. Med dom största, mjukaste örnsnibbarna att klämma på. Han som målade så vackra tavlor, snickrade och duttade på sig rakvatten så att han luktade så gott att det inte var klokt. Så satt jag där i hans knä.. och med den kärleksfullaste röst sjöng han; Lillan är ett skräääp. Och ett utav hans namn, var Sixten. Ni förstår resten.
Så himla fint att få denna tur tillsammans med barnen och mina föräldrar idag. 
Som vi avrundande med mysig stund i mitt Hemmahemma. Kanelbullen smakade extra gott. Mammas, liksom. Mitt hjärta är varmt. Lite sådär skört och tankefyllt. Livet är så vackert. Och så väldigt, väldigt skört. Varje dag är en gåva.
Ta hand om er, alla ni. Och fin Allhelgonahelg, till er. <3
Där;
Kanske Jordens Gråaste Morgon.
Det kändes så i alla fall. När vi tittade ut i morse. Regnet öste ner och världen var liksom tvåhundra nyanser av grått. Vi myste inne och efter frukost, när barnen pysslade med sitt så passade jag på att skriva ihop ett nytt träningspass och svettas järnet på köksgolvet. 
Med en liten Skrolla festandes i köksskåpen… sådär så att allt och lite till var ute på golvet. Tack och lov är det inte bara roligt att plocka ur saker, även i.
Och Minimannen, hade radat upp vad han behövde till dagens pyssel och satt och skrev namnen på sin Farmor och Farfar och klippte och grejade. Han taggade för något, förstår ni.
Passet blev för övrigt vansinnigt jobbigt och är helt klart något jag skickar vidare. 500-reps-pass är roliga. Byt ut till dom övningar du vill ha, bara underkropp, bara överkropp. Styrka. Puls. Jag blandade som ni ser. Och till sist hade jag alltså gjort hundra reps av varje övning. Lite peppigt ändå. Väldigt nöjd och svettig efteråt.
Ett dammsugningsrace därefter och plötsligt var det lunch. Trötta små sedan som bäddades ner i sköna vagnen. Vi mötte upp Storan och gick långprommis i ett då helt strålande novemberväder. 
Soligt och så vackert! Barnen snusade gott och jag njöt av Storan-tid. 
Sömntutorna sov och sov, jag hann både stryka, öppna paket och göra ingenting. Till barnens lycka hade mamman beställt hem ny godisbeställning… 
..som dom fick provsmaka när dom vaknat. Såå tokigt med godis på en torsdag, ju! (kan då för er avslöja att det där är sånt himla bra påfund som min Syrra tipsade mig om. Jag beställer hem från Apotea. Småkarameller gjorda av färska frukter som pressas ihop till formen av små tassar. Fria från socker och konstgjorda tillsatser. Hur bra? Och det är bästa är att kidsen älskar dom)
Mammas nyklippta Prins Darling.
…
Och nu plötsligt är det kväll.
S har nu varit iväg på eget äventyr i några timmar och jag längtar så efter honom. Vet att han har massor av mysigt att berätta och är sådär alldeles sprudlande efter att ha fått umgåtts med två utav hans favoriter i livet. Han har Farmor- och Farfardate förstår ni; blev hämtad i eftermiddag, för att laga middag och äta och mysa där.
Juniflickan har haft Pappatid, mysigt för dom <3. Först har det badats och så har dom tjuvlånat bjossans finfotölj och sett barnprogram tillsammans.
Nu nattas det. Drar lite i mammahjärtat då jag ju typ alltid, alltid har nattat barnen men det är fint att bytas av också, för oss alla.
Så. Jag sitter här i lugnan ro och konstaterar att det här är en torsdag som började fasligt grå, men som ju blev hur fin som helst. För både stora och små.
Glädjer mig åt dom precis-ny-skurade golven runt mig och ska inte göra ett skvatt mer ikväll. Senaste veckan har jag varit historiskt trött. Ja, egentligen både jag och M. Men när jag nattat, så har jag somnat med barnen. Finaste mannen på jord har istället då kämpat och jobbat med allt möjligt här i hemmet till sena natten. Som att dra slang från övervåningen genom spånet och ner i kökets smygar, så att det kan få bli el och så småningom fina lampor och ljuuuus där. Vi hjälps åt så gott vi kan. Teamkänslan oss emellan, är den häftigaste jag vet. Så stark. Kärlek, ju.
Nu ska jag ha vaken kväll, i finsoffan och vänta hem lycklig treåring.
Hoppas ni haft en fin torsdag!
Senaste kommentarer