av Emmeli | jan 5, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Stora Lilla Familjen, Träning
Jo, ni må tro det var drömmiga timmar för en Liten igår.
Livets Första Bio.
Som han längtat (och undrat, vad egentligen bio är?).
Pappan ville inte missa den stunden, så efter att han jobbat klart, vi här hemma röjt och motionerat och gjort oss i ordning. Då drog vi mot staden. Mötte kusiner och Mormoster, köpte popcorn, baconchips och karameller och bänkade oss i salongen. 
Så spännande!
Jag och M var helt beredda på att måsta gå ut efter en liten stund, med tanke på att vi hade en 1,5-åring med oss. 
Men nähä då, hon satt koncentrerad första timmen, åt popcorn, chips och satt armkrok med mamman. Resterande tid… typ 45 minuter till, satt hon och skrattade åt oss, gänget, som gapflabbade. Och så roade hon sig med att mata mamman med ett och ett popcorn. Samt toppa hela alltet med att hälla ut stora bägaren, över mamman.
Ja, det var fest i luften och alla var så glada över stunden. Tjuren Ferdinand, rekommenderas! Var lite orolig att den skulle vara för svår för S, men det gick finfint.
Det där gör vi gärna om, sa vi!
När vi kom hem gick ögonen i kors på oss alla och vi hann mest få i oss middag och bädda in nya sängkläder i tomma Storsängen. Och sen somnade vi visst i en trasslig nattvarm hög, allihopa.
Vaknade i morse. Till Trettondag. Och alla hemma. En stund i alla fall. Så pass att vi hann med sovmorgon och långfrukost. Därefter pussade vi pappan hejdå när han åkte norrut på uppdrag. Min älskade allkonstnär och trygghet i livet.
Jag och barnen har haft fredag. Jag har svårt att tänka att jag tränade tabata igår eftermiddag, för idag låter jag som en jagvetintevad. Dunderförkyld. Vi har roat oss med att leka ute i snön och mysa inne i värmen.
Just nu sitter jag och pustar en stund medan barnen donar med sitt. Golven skurades precis klart och vinterkalla mattor har lagts på. Julen är ännu kvar och jag mår gott mitt i allt det extra ombonande. Kanske slår vi till med pannkakasmiddag jag och mina två stjärnor.. bara inte grädden är sur… Vispad grädde bara måste man ju ha till pannkisar. Det är sen skitgammalt.
Allt gott till er!
Lillafrun
av Emmeli | jan 4, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
Det är alldeles i början av Januari.
Ganska grått vinterväder. Fortfarande väldigt många mörka timmar varje dygn. En pojke får åka iväg med sina Gudpäron för en dag han med garanti, sparat i sin lilla hjärteask och nu pratar så varmt om. Den dagen var mamman och lilla flickan hemma, bara dom. En fin dag. Mamman tränade, medan lillungen degade med lera vid köksbordet. Vi pysslade vid pysselbänken och någon var alldeles lyrisk, över att få sitta på den där röda, höga pallen. Vi gick långpromenad och Lillan sov, i timtals. Mamman hann fundera. På livet och allt och lite till. Till kvällen kröp vi nybadade ner bland vintervarma täcken för många timmar av sömn.
Det är plötsligt isgata. Både ute och inne i hjärtat. Min treåring vet inte till sig, hur han ska ordna upp. Att hans mamma plötsligt ser så ledsen ut. Mamman vill ej heller berätta rakt ut för honom vad det är, bara att Mamma är ledsen, det är ingen fara. En vuxengrej, bara. Att vara ledsen och känna sig besviken… det tillhör livet. Det med. 
Så fortsätter dagen och mamman försöker hålla ihop. Den mjuka januarisolen lockar oss ut. Storebror drar Lillasyster på räserkälke. Vi leker med kusinerna som är på väg söderut igen, vilken dag som helst.
Idag vaknar vi. Till ännu en ny januaridag. Jag och dom två små, sov-varma, människorna. Dom som är så förbenat glada att se varandra när dom vaknar. Som om dom varit ifrån varandra i tid och evighet. Fastän dom ju lyckobusade det sista dom gjorde innan dom somnade. Sådär så att föräldrarna på ett sätt, gäspande, tänkte men soov nu julebusiga barnen!! fast dom kunde förstås ändå inte låta bli att le åt dom och bara älska stunden.
Dom sitter bredvid varandra och äter frukost. Ägg och tunnbrödmackor, fil och äppeljuice. Nora Jones spisas och ljusen brinner. Någon har precis fått reda på att det är överraskningsdag idag.. där eftermiddagen kommer innehålla något en liten pojke drömt om länge. Han skyndar sig att klä på sig. För att göra sig redo, liksom. Lillan står med filfläckar på plyschkläderna och levererar strumpa efter strumpa till Storebror.
Hon väntar. På att han ska ta hennes hand och dom ska börja dagen tillsammans, i vanlig ordning. Så till sist är Han färdigpåklädd, alldeles lycklig, nöjd och stolt. Och Hon, lyser hon också.
Och Syskonkärleken. Gör mamman, som skådar alltsammans, till en blöt fläck. Ingen har svaret, hur deras liv kommer att se ut i en framtid. Jag ber, från djupet av mitt Mammahjärta, att den förevigt. Förevigt. Ska fortsätta lysa.
Syskonkärleken.
Ta hand om er vänner!
Lillafrun
av Emmeli | jan 2, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen
Gott Nytt År, alla ni!
Vi firade vår Nyårsafton så alldeles lagom för en storliten småttingfamilj. Under dagen var päron ute och sprang, småttingar lekte i lugnan ro, förrätten som tilldelats oss lagades och ute skottades det snö i massor. Vi klädde oss festfina, tände tomtebloss, traskade lilla vägen hem till Svärisarna där Svägerskan med familj också var. Hade Nyårsaftonskväll, åt gott, njöt synen av treåringar som sprang runt och hade skattjakt och var hur nippriga som helst. Så fiffigt av Faster K! Och dom där två ettåringarna var inte mindre gulliga dom! Så skålade vi in det nya året. 2018. Lillan sov i vagnen, men Minimannen kämpade tappert för att se vad i hela friden som skulle hända där mitt i natten, egentligen. Typ ingenting, konstaterade han lättat. Mer än att himlen var ett enda fyrverkeri och att mamman åter och åter sa vaad peppigt med ett nytt år!! och så pussades hans päron. Massor. För kära hjärtanes, som dom älskar varandra.
Det blev Den Första Januari 2018. Nyårsdagen.
Kolaseg dag. Med ännu en låång sovmorgon för hela familjen, massor av sköna gäspar och långa stunder av bara-vara-tid. Vi såg Pettson & Findus-film allihopa, tittade på vackra granen och en liten, liten sväng var vi ute för friskluft.. i spöregnet. Mannen och jag skrev Våren 2018-lista för våra projekt här hemma och känner hur peppen (helt oförståerligt på ett sätt då det är så förbenat tråkigt… tycker jag) över att måla resterande fönster börjar komma. Måla nya, sätta in nya och förhoppningsvis ha huset fönsterbytt och brädfodrat klart till hösten. Kanske tar vi bara en sida till sommaren, kanske två. Livet får utvisa! Till kvällen somnade jag med barnen, sådär jättejättetidigt. Hur skönt som helst.
Och idag är det visst tisdag. På ett sätt en alldeles vanlig sådan. Mannen har börjat jobba igen och jag hade värsta å-nej-nu-är-lovet-slut-ångest i morse när jag vaknade. Det har varit så himmelens fint jullov.. och den där tiden när vi är alla tillsammans, är ju bara så fantastisk. Men morgonen, med nyvakna småkroppar med friska tickande hjärtan och busiga leenden, kan göra vilken deppmamma som helst glad. Vi tre, fortsätter ju faktiskt Jullovsmyset. Vi har hunnit äta två frukostar, sortera bort pyttebäbisleksaker, sortera och städa upp i lekrummet bland vad som kändes som en miljon leksaker som inte var på sin plats en endaste en. Nu sörplar jag kaffe, Lillasyster napar i soffan så sött och Storebror går runt och prov-bär sin badpåse som är så färdigpackad att det inte är klokt… S ska på äventyr till stora badhuset idag, tillsammans med sina Gudpäron. Ni förstår ju själva, lyckan!
Så. Nu kör vi, va? 2018. Häpp, häpp!
Lillafrun
Senaste kommentarer