Det är junidagar.

Och jag vill aldrig att dom ska ta slut.

Mannen jobbar halvdagar och vi här hemma ”skolas in” sådär på lyxigt mjukstartvis. Testar på det där Riktiga Vardagslivet med tre små.. innan vi om ett par dagar checkar in för Drömmigt Sommarliv igen.

Jag var nervös på söndagkväll över att få ihop alltsammans med tre små själv. Men det har gått nybörjartursaktigt bra. Så kommer ju darling M hem mitt i dagen och det har varit/är så lyxigt att det inte är klokt. För alla.

Då har vi mest hunnit ha sommarlovsmorgon här hemma, frukoststökat, slängt in en tvätt, ammat, myst, cyklat och hoppat första svängen studsmatta tillsammans… Storasyskonen och mamman härjar och Minsting…

Ja. Precis så.

Jag har redan fått frågan några gånger… ”är det stor skillnad från 2 till 3?”..och som jag sa till mannen senaste veckorna av preggoteten, när jag liksom blev högpreggotrött och ospringig av mig, och barnen tvärtom..att  ”det kommer nog tusan kännas enklare att ha tre att hjärta och ta hand om, än att vara höggravid med två småbusar i kring”.

Och precis så känner jag, efter dom små, så stora, 20 dagarna som trebarnsmor. Likt efter dom andra två förlossningarna, så är jag liksom mer än hög på livet. Bubblar av energi och är så lycklig och tacksam att det nästan går på rus allting. Jag njuter så. Och ja, det är fantastiskt tacksamt med ännu en så välmående liten småtting. Man kan ju sväva på moln för mindre, menar jag. Sen kommer det giiiivetvis komma dagar som inte är så rosenskimrande som det är just nu. Men, det tar vi då.

Nu har vi dom allra sista junidagarna för året.

Tack och lov har vi vårt alldeles egna juniljus och den där Sanna Sommardrömmen J, som gör mig Junilycklig alla dagar om året. Så, jag behöver inte ha lika grav vill-inte-säga-hejdå-till-juni-ångest nu, som förut.

På eftermiddagarna gör vi små, alldeles lagom stora äventyr, hela familjen.

Som att traska lilla promenaden och hälsa på nyhitflyttade kusinfamiljen från söder (hurra för hela den grejen!!). Äta glass och leka i lekparken nere på byn. Eller susa till lilla Mäjasjön för årets allra första dopp för småttingarna… Juni var salig och den som badade allra mest. Lite sånt pysslar vi med.

Och kvällarna är bara så fantastiskt vackra. Vi går gärna en vacker promenad. Barnen nattas så gott i vagnen och jag och mannen hinner prata massor och insupa vackra naturen. Så kommer vi hem med sovande små. M börjar sitt kvälls/nattskift med husjobb. Jag donar i hemmet, går trädgårdsrundan, njuter alla olika pioner som blommar nu, vattnar och mer än gärna bär jag med mig lilla B i sjalen, nära nära. Så möts vi mitt i natten och nattafikar, jag och M. Innan vi kryper ner i småttingtäta Storsängen och somnar som en hel björnfamilj.
Ute är det ljust och alldeles hänförande vackert.

Och jag tänker, med hjärtat varmt av tacksamhet, att.. Det här är livet jag alltid drömt om. 

Lillafrun