En städtrasa. Minimannens första pyssel från förskolan denna höst. En älsklingsblomma. En kär kaffekopp. Och godaste chokladglassen vi fann på lill-ica (icas egna märke, trippel choklad eller vad den nu hette.. suupergod!).

En bild med lite Livet kan man säga.

aaah, Första Vardagsveckan är avklarad!

Och precis det, Livet, firade vi med god fredagmiddag. Fredagsmys till och med, ju. Rätsida på dagarna. En känsla av nu-är-det-helg. Jo men, det börjar kännas härligt nu.

Denna käftsmällsvecka, där jag var på minus på energi redan i början eftersom jag varit sjuk och så.. ja, det började si och så. Men till sist kom vi i mål och allt som allt känns det som en så fin vecka. Vi har gjort den tillsammans, liksom.

Det är bra att bli tvärslut ibland, vila och komma åter. Är det inte svårare än så är det ju ingen fara liksom. Som jag sagt tidigare; jag är en sån som går på, har mycket energi och vill massor…men ibland får jag soppatorsk. Då vet jag, att det är vila. Massor av sömn främst. Som behövs. Sen är jag som en blomma som törstat och får vatten. Det är inte farligt att göra sig tvärslut, men! .. det är superdupermegaviktigt att återhämta sig.. annars kan det bli dåligt på riktigt.

… jaha, tänker ni. ”Så putsar hon fönster och säger att hon vilar!?” 

… jaa, sån är jag. Sömn och en lista, med saker jag önskar göra. Precis vad jag pysslat med i veckan, förutom att ta hand om mina tre barn så gott jag bara kan, förstås. Jag har norpat åt mig små sovstunder när barnen sovit på dagen och sen prickat av min lista. Som att städa skafferiet, rensa ur småttingarnas garderober och putsat fönster..! Ro i själen för mig.

Att påta och boa. Byta kuddfodral, gödselvattna blommorna och alltsammans framför tvärrena vackerspröjsade fönster. Det är viktigt för mig att göra det trivsamt för oss här hemma. Inte viktigt för alla. Jag vet. Men för mig. Och oss, faktiskt.

Jag tar ett rum i taget nu. Och tänker på min Farmor varje putsdrag. Vilka samtal vi hade, hon och jag. Samtidigt som jag putsade hennes fönster och hon stod och höll i mig i kläderna, för att jag inte skulle ramla ut genom fönstret. Bästa Fönsterputsreceptet lärde Farmor mig också.

Ljummet vatten. Några droppar diskmedel. Och ett par korkar ättika. Torka blött med en riktigt bra trasa och torka tork med helst ett gammalt avrivet lakan… eller Farmors gamla, tokstora, jätteblommiga trullor..!

 

Ikväll njuter jag.

Av samlad familj. Där, hittills i alla fall (peppar peppar), alla är friska. Hoppas så att det kan få vara så.. ett par rejäla sommarsjukor på barnen och mamman var, får helst räcka.

Tidigare ikväll. Medan jag stod och balanserade i fönstret, tittade ner på luktärterna som blommor så friskt ännu, så sprang hurtiga Vackerpappan iväg med storasyskonen i räservagnen. Jag fortsatte mitt drömmiga göra att ääntligen gno bort den fula flugskiten som jag nu tröttnat på. Och allra, allra sötaste sälliset hade jag också, ju..

Älskade Minsting. Vår Bertil. Som vi är så kära i hela hopen. Han som ler bara man tittar på honom, jollrar så sött att jag får ont i kroppen och doftar så gott att jag kolavippar en smula.

Älsklingar!

En med kikare runt halsen och en med glajjorna på minst sagt halvfjärs.

Älskade barn, alltså. Den där fyraåringen som är som den största lilla filosofen. Som alltid pladdrar på, frågar och har svar på tal. Han som i sommar bestämde sig i ett knyck för att lära sig cykla och så fick det bli. Med en kikare runt halsen är man ostoppbar…! Och så lilla Skrållan bredvid. Hon som med handen i sidan, stolt och glatt säger ”Ja ä Lillan!” när hon presenterar sig. Hon som är den coolaste jag vet, älskar att gosa med mitt hår och hon som svarar ”Lillan äkla dig, mamma!” med hjärtinnerligaste rösten när man säger ”mamma älskar dig” till henne. Åh.

Totaaaalt tvärslut har jag känt mig i veckan… men, den kärlek som jag badar i varje dag, den är värd allt och lite till. Och nu har faktiskt en Vardagsvecka checkats av… första jobbveckan efter långsemester, första inskolningsveckan, första HemmaMamma-rodd med tre små… mannen och jag highfivar och flinar åt varandra. Vi klarade det!  Det är min största lycka att få dela detta småkaosiga, så himmelens älskade Småttingliv tillsammans med honom.

 

Må så gott i helgen så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun