av Emmeli | feb 15, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller en reklamlänk)
Efter en vecka av besök av en mycket ivrig Baseluska,
-som liksom fångat oss här hemma, en efter en på något vis, så var det som en skänk från ovan att få vakna till den här dagen.
Jag skurade klart det sista strax innan midnatt, innan jag kröp ner bland dom sovande människorna. Och känslan att få kliva upp i morse, i ett rent, okladdigt, såpadoftande hem. Var gudomligt. Men ändå inte det allra bästa. Högvinsten ihop med fräscha känslan, var förstås att inte ett streck feber härjar här hemma längre. Att småttingar är på bättring.. vi päron med, tror vi… man hinner liksom inte känna efter när det är så många älsklingar att pyssla om sådär extra, extra.
Barnens favo, järnmackor. Och jordgubbssmoothie. Till frulle.
Vi mixade jordgubbar plockade ur frysen från i somras, en liten skvätt mjölk, äppeljuice och banan. Mums!
Premiär med våra nya mixer. Vi är en smoothiegalen familj som nu levt utan mixer i vad som känns som en smärre evighet, så i morse var det fest. När den nya, så tyyysta mackapären kommit.
HÄR kan ni kika på vilken vår nye, inte alls så väsnige smoothievän är.
Mjuk musik. Tända ljus. Massor av kaffe till trötta mamman. Lugn morgon. Önskad frukost. Och fredag.
”Asså, mamma! Det här är ju liivets frukost!”, sa Storebror. ”Vaa mysit vi ha, mamma”!, sa Lillan.
(Älskade barn. Mamma håller så med er. Vilken lyx att få dela livet med er).
Och ser ni… söta blombuketten som gör mig glad varje gång jag tittar på den.
Jag fick inte bara den där söta lappen av mannen igår på Alla hjärtansdagen. Jag fick också en långprommis i mitt eget sällskap, med armarna svängandes.. såå lyxigt efter sjukstugebestyr som inneburit dagar med mycket tröstande och bärande på mammahöft. Och utöver det där hjärtefina, kom han alltså hem med en blomsterbukett bakom ryggen. Han är finast på jorden.
Jag är så lycklig som får dela sjukstugor, grusiga ögon, halvljumma kaffekoppar, febervarma barnakroppar tätt intill om natten och prick hela älskade livet, tillsammans med honom. Min klippa genom allt.
Den här helgen har redan börjat på ett sätt som vi inte alls tänkt oss. Ingen katastrof allt. Bara väldigt snöpligt. Så kan det vara ju, berättar mer senare. Nu ska jag fortsätta njuta fredagskänsla!
Önskar er en själagod helg! Ta hand om er. <3
Lillafrun
av Emmeli | feb 14, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Det är en egentligen aaalldeles vanlig torsdag i snart-mitten av februari.
På torsdagmorgonskräpiga hallmattan hittar någon en lapp, på väg mot jobbet.
I hemmet syns kärleksviskande spår… som barnen ger sig i kast med, direkt efter frullen!
Och någon, liten och snorig, verkar ha knäckt en hel massa koder under sin nattasömn… nu får storasyskonen passa sina pusselbitar på golvet.. dom har den där lillprinsen suktat efter ett tag nu, men brukar snarare komma till sidan eller halka längre ifrån sitt mål.. än att ta sig framåt. Men ohlala, guppandes fram i krypställning eller ålandes i någon slags hejdlös iver. Så, tänker Minsting köra sitt race nu. Gullvän, heja dig!
Skattjakten pågick. Fisk. Det var ledtråden. Att leta på fisknivå. Och det blev kallt. Och varmare. Och kallare. Och plötsligt..
Skatten funnen! Och ni kan ana småttingarnas lycka!
Som ni ser; småkinderna fulla av choklad och geléhjärtan.
Kramar strösslade till päron. Bästa kramarna som finns.
Och när HemmaMammaFrun öppnade sin hjärna… min älskade kalender.. så låg där kärlek på lapp, från min stora älskling. Han är bäst. Skriver som den läkare han hade kunnat bli om han bara velat. Men jag älskar hans små kråkor till bokstäver. Dom har sett ut så från att vi gick i sjunde klass, liksom. Att få några ord på en lapp, det värmer. Men det han ger oss här hemma, varje dag. Året om. I kärlek. Det, är livets största lyx för mig. Älskar att dela livet tillsammans med honom.
”Å puh, så jobbigt det här var, mamma!”
…
Nu ska vi ta hand om det där skräpiga- och torsdagskladdiga hemmet, såpaflaskan, små hjälpredorna och jag. Till kvällen tänker jag bjuda mina hjärtan på hemkokt ärtsoppa och ett lass tunnpannkakor med nykokt jordgubbssylt och vispad grädde. Sådetså.
I vanlig ordning. Kärlek. Behöver inte kosta något. Inte ett dugg. En liten lapp med kärleksmenande ord. En extra lång kram till någon du tycker om. Det lilla. Som blir det största.
KRAM från mig till er alla!
Lillafrun
av Emmeli | feb 13, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Solen smygvärmer, det droppar i rasande fart från taken, vinden tar i, regnet faller, himlen är grå, himlen är blå.
Alltsammans liknar april och vi har februaridagar på vår gamla gård i norr.
En halvdag i stan, så flärdfullt. Barnens ögon lyser bland restaurang-pannkakor och köpessylt, galet ivrig tid i favorit-lekhaket, följt av slumrande i bilen hemåt drömgården.. där alla tre barnen sitter och trycker på sina nya par strumpor. Alla nöjda. Och päronen lättnadssuckande trötta.. vi orkar hur mycket som helst här hemma på gården, jag och M. Men sänd oss till en stad en halv dag och vi ser ut som två vimsiga ugglor. Löjligt lyckliga lantisar är vi.
Vi väcker blommor ur vinterdvala.
Blommor delas, klipps ner och pysslas om. Ny jord strösslas. Allt följt av blomsterdusch.
Tjugo ompysslande ”gröna fingrar”. Tillhörande en mor. Och en dotter. I sällskap av en busig kattunge.
Jag promenerar med storasyster under mörk stjärnklar vinterhimmel eller mitt i ljusa dagen med solen tacksamt mot kinden. En liten bäbis ärver sin Storebrors basiluska.. är skör men tapper med sin snuva. Hänger mestadels på hemtama mammahöften. Storebroren träffar förskolekompisar några timmar två dagar i rad. Vi eftermiddagsmyser på storsängen, hela barnaskaran och den ganska så glanslöse modern. Den skäggige förärvsarbetar idogt. Till kvällen peppar vi varandra, och svettas genom olika utmanande träningspass. Kring köksbordet äter vi och pysslar hjärtekort tillsammans.
Kattpojkarna närmar sig med mer och mer kärlek och syskonrelationen syns. Vi blir så lyckliga över det. Tänk om allt katt-tjafs bara kan lösa sig till det bästa.
Ikväll känner vi oss alla så trötta. Snuvan är här och där i familjen. Gott att krypa ner i renbäddade sängarna och göra natt tidigt. Jag tar nattningen medan M gör ännu ett kvällsryck på övervåningen. Vid kvällssagan har jag stora pojken nära, en liten prins vid bröstet och en Juniflicka som gosar med sin mammas långa, ganska så slitna hår.
Alltsammans; Livet. -Mitt i livet. Varje dag är en gåva.
Lillafrun
av Emmeli | feb 12, 2019 | Tävling
(Tävlingen är ett stolt samarbete med Impecta Fröhandel)
Juniflickan har dragit en vinnare bland alla hundratjugotre tävlingsbidrag. Klassisk dragning med en liten lapp för varje tävlande, förstås.
Och vinnaren är…..
-Malin!
(instagram: @homebymaliin)
Grattis!
Jag hoppas så att du ska få strössla din sommar med dina önskade luktärter. Jag har sänt dig rymdpost, med drömmigt presentkort!
…
I vanlig ordning skulle jag vilja sända er alla var sitt presentkort. Men, det går förstås inte. Tack för er uppskattning av tävlingen. Det är för mig så roligt att ordna när ni är så peppiga tillbaka!
Vi säger Grattis till Malin och jag önskar er alla en fortsatt god tisdag!
Lillafrun
av Emmeli | feb 11, 2019 | Drömgårdsrapporten!
God måndag vänner!
Visst ser han väl ut att trivas ganska så bra här hemma på gården, lilla pyttekatten Frans Frasse Fransson?
Ni kan ana hur gulligt det är när barnen ropar på honom. Minimannen är noga. Heeela namnet ska med. Varje gång. En riktig tungvrickarövning. Lillan nöjer sig med ”Fjaaaaanssooon!”.
Det är för oss helt underbart med en katt som vi dessutom vågar gosa med. För nej.. det är inte vad vi är vana vid precis.
Vi tar det från början. Vår storkatt Salle… som föddes två dagar senare än sitt syskon och som egentligen inte skulle ha klarat sig. Han är lite skör från start, så att säga. Jag känner för honom som jag kände för bråkiga hästen i stallet.. den där tjuriga som man bara ville lära sig förstå och ge chans på chans. Så är det med Sallekatten också. Han är på ett sätt så fin, så tjusig, så hundliknande trevlig. För att på en sekund förvandlas och faktiskt bli prick hur otrevlig som helst. Inte alls någon passande barnfamiljskatt, egentligen. Men jag gråter av bara tanken på att göra som rådet varit så många gånger. Ni kan räkna ut vad. Men nä. Vi ger honom, chans efter chans. Men det går ej att låta barnen klappa honom ens en gång utan att vi päron är med och vakar. Ganska så krångligt egentligen. Men alla är vana. Alla har lärt sig hur Sallekatten vill ha det. Att han är helt urbota knasig (läs; halvmonster) under vinterhalvåret vet vi också. Däremot tyckte jag och M inte att det började kännas så bra när våra barn börjar bli rädda, för alla katter. Så… lillkatten Frans… känns pressen…
So far, so good.
Salle har nu slutat jaga oss här hemma, toppen.. dock, gett sig på lillkatten istället. I vanlig ordning vill storkatten nog främst leka och få ur sig sin jaktkänsla… men allt går liksom alltid överstyr. Inte sådär katt-vanligt busig eller klösig.. nej, här snackar vi läskiga hugg.
Uuäh. Inget trevligt beteende… den sidan. Och det blir inte bättre med tiden… Men så tittar han på mig, med sina småläskiga, ändå ibland snälla ögon, och jag blir blöt som en fläck. Min första egna katt, liksom. Hoppas att kattpojkarna ska växa samman och kunna busa på lagom nivå snart. Just nu pendlar det mellan att dom gosar, är hur gulliga som helst med varandra, busar lagom och att Sallekatten förvandlas till Monsterkatten och hela familjen ryter i för att rädda Frans… åhå..
…
Ok. Måndag alltså!
Kattpojkarna är skilda åt där hemma och vi, hela gänget, susar iväg norrut för en sväng till stan. Det är månader sedan sist. En drös ärenden ska göras och storasyskonen är lovade att gå till lek-haket med deras mor medan Vackerpappan ska till frissan. Några ruschiga timmar, för att vi sedan ska åka hemåt och fortsätta denna magiskt vackra solstrålande måndag, hemma. Den här veckan är spännande. Till helgen ska allt förarbete vara klart på övervåningen, för att vi på lördag ska kunna göra det där smått osannolika; Isolera våning två! .. förstår ni, så fräsigt? Jag tänkte bland annat bjussa på ett övervåningsinlägg denna vecka, förklara lite mer och visa er efterfrågade planlösningen.
Främst hoppas jag på att det här ska få bli en barnafrisk vecka med massor av småttingmys! … lite solvärme mot kind, vore en lyx också.
Just, ja! Ikväll, 23.59, avslutas tävlingen om det drömmiga presentkortet från Impecta Fröhandel. Vill du vara med och tävla men inte hunnit än? – klicka HÄR för att komma direkt till tävlingen!
Önskar er en god veckostart!
Lillafrun
Senaste kommentarer