Å, det känns som årets första måndag och jag tänker titta lite tvärt bakåt och gotta mig i några jullovsglimtar till utöver dom ni redan sett, innan vi blickar framåt!
Jullovet 2020..
Vi alla tryckte på slappna-av-knapparna och checkade in för energitankade.
Och oj som vi varit ute i vintern och friskluftat oss. Byggt snögubbar, åkt utför lobryggan, sprungit, promenerat, bara-vara-varit, ätit, fikat, hängt med hästarna..
.. och vännerna. Dom är Lycka! .. och att vi inte ser ut som ett gäng korvar med bröd, efter det här lovet, det är ett under! Förresten, var det rysligt gott med grillad lussekrans!!
Och så har vi hängt med familjen. Blir alldeles gråtig när jag tänker på alla fina människor vi är omringade av. Som vi kunnat träffa, ute, trots rådande pandemi. En hel hop längtar vi massor efter fortfarande och hoppas så att vi träffar snart, snart.
Och den där dagen i bilderna ovan, åt vi faktiskt INTE korv med bröd. Räseråkande med barnen varvades med fyllda pitabröd med köttfärs-paprika-vitkålsfräs och vitlöksröra. Och fika på toppen, förstås. Åhå som vi fikat detta jullov! Älskar det! Till sist byttes lussebrödet mot nybakta chokladiga mjuka kakor.. Bertan bakar ju helst varje dag så han har varit så lycklig så. Pepparkakor och hemkokta karameller på toppen!
Och det har åkts traktor (skotta, flytta tunga saker, fodra hästarna.. oj som vi är tacksamma över Pelletraktorn!) och ridits världens snällaste Lillponny.
En dag hade vi ombytta-roller-dag. Som barnen ÄLSKADE! På alla timmar under dagen fick mamman och pappan bara två ”nej” var på sig. Resulterade i mycket bus, som att vi bland annat tjavade ner med detta ekipage på byn och shoppade godis.. till lunch. Efterrätten blev tacos. Tokerier va!
En dag röjde vi i första delen av lagårdsstallet och det var så makalöst härligt. Vilket utrymme det blev. Nu är det bara ”resten kvar” där nere… målet är att skapa oss en uppställningsplats där inne, som Hovis kan använda till exempel.
Ja det där var verkligen Jullovet som kändes som balsam för själen och som önskades att det aldrig skulle ta slut. Fast till sist började jag ana känslan av att längta till rutiner, att inta första kaffekoppen i ottan istället för på halva förmiddagen, nya projekt här hemma, lite mindre sockerstint och lite ordning på både pinaler, hem och människor. Den känslan.. tyder nog ändå på att vi haft det väldigt fint tillsammans. Så tacksamma är vi.
…
Å, puh! Det gick ju rätt ok, det där. Att starta dagen med väckaklockering, alltså.
Vi väckte oss tidigt så vi kunde ha en lugn och skön morgon, hinna mysa och vakna till i lugnan ro. En skolpepp pojke lämnades på skolan och vi andra drog hem och gjorde morgon i lagårdsstallet. Många kalla grader, ungarna var inte alls pepp och lät därefter och med en SlarvMaja (undertecknad) som inte tömt vattenslangen på vatten så noggrant igår, så var det små frysproppar som satte stopp för vattenflödet… skit också. Bara bära in vattenslangen i vårt redan aptrånga duschrum. Beslöt mig för att skratta åt ”eländet”. Som ju inte alls är något elände. Så här är det, också! Drömgårdslivet. Väl inne i värmen blev minstingar glada och slang upptinad och mamman sörplade god påtår. Till sist fick hästarna sitt uppvärmda vatten (jo, det där har M fixat så bra. Isolerat och grejat så i hästarnas värmebalja serveras ljummet vatten vintern igenom och vatten fryser där)… hädanefter är jag mer noggrann med vattentömmandet efter vattning. Nu har ”Snösmockan” den utlovade dragit in över länet och det fullkomligt vräker ner snö. Klass-3-varning här hos oss… och vid kusten, där vi ju bor, som allra värst. Hujedamig. För spännande. I detta nu är M ute tillsammans med två genomgoda, hjälpsamma människor och strävar upp vår gamla, gamla lagård som vi länge tänkt att vi behöver göra något åt.. ifall att det skulle komma ett för tungt snötäcke på taket och den då skulle kunna ge med sig…. en sak vi inte kommit till skott med. Förrän nu ikväll, i smärre panik. Men vi har hjälp. Och som vi är tacksamma för det. Hoppas på att få vakna imorn till ett lugnt vinterväder med lagård och hästar lyckliga…. min högsta önskan för veckan. I övrigt, några fler planer? Självklart.
Veckans Önskeplaner:
– Välkomna vardagen varsamt! ... imorn är skolan stängd och vi tar hemmamysdag hela gänget. Det känns så jädrans mysigt! .. vi smygstartar vår mjuka vardag, helt enkelt. Gott.
– Jag ska unna mig stunder av rensa, röja, ordna och fixa. I ett hem som verkligen längtar efter just det!
– På Tjugondedag Knut dansas Julen Ut!
-Boka planeringsmöte med mig själv. Finula på innehåll för årets första månader, här på bloggen och instagram. Utöver texterna som bara kommer från hjärtat här och nu så ser jag fram emot att bit för bit få prata övervåning med er, planera årets Trädgårdsprojekt osv. Hojta också ni, om det är något särskilt ämne ni önskar!
-Röra på mig! Frisklufta! Andas häst! Januari är en utav dom månader jag behöver rörelse som mest. Jag vet att jag lätt pendlar mellan att känna mig pepp på ett nytt år, längtande och ivrig.. och också såå trött, orkeslös.. och på toppen kunna mötas av Skoskav i själen. Ångest, alltså. Mötte den för första gången, när det inte handlade om oro för någon annan i min närhet utan faktiskt ”min egen ångest”, för två år sedan. En jobbig men nyttig upplevelse. Läs HÄR.
-Städa! … längtar så efter nyskurat köksgolv.. nytvättad trasmatta utan pepparkakskladd och kanske den allra första tullisbuketten för denna vinter?
-Njuta av Januarihelg! .. vi har några planer som jag tror kan göra gott för oss alla fem.
…
Önskar er en god januarivecka. Ta hand om er. Allt ni bara kan, ok?
Senaste kommentarer