Kräftpasta. Eller ”kräftstjärtspasta”, som barnen säger.
Deras favorit. Alla barnens! Ja jag och den skäggige tycker också jättebra om denna superenkla pastarätt så ja, rätt gissat är att detta är en riktig helg-favorit här hemma, året om faktiskt.
I vanliga fall lagar vi förstås inne på spisen i en redig gjutjärns-stekpanna, men för prick en vecka sedan gjorde vi ett otroligt bra blocket-fynd i denna stora, stora muurikka och sedan dess vill vi bara laga mat på den, ute i varma sommaren.
Kräftpasta!
Du behöver:
-Färsk Pasta Fettuccine (eller torkad, tagliatelle, med ägg i gärna)
-Kräftstjärtar
-Olivolja
-Chili
-Vitlök
-Persilja
-Salt & peppar
Mängd? -Tänk 1 chili, 2-3 vitlöksklyftor, en burk kräftstjärtar i lag, per ett paket färsk pasta. Det kan inte bli fel här, bara olika lyxigt och smakrikt. Persilja strösslas på toppen av allt, efter tycke och smak! Till vår familj (som nu älskar det här) gör vi på 3-4 paket färsk pasta.. har vi tur blir det över till lunch dagen efter då.
.. på ett ungefär, gör såhär:
Finhacka vitlök, chili och persilja.
Koka pastan och häll av den.
Fräs vitlök och chili i rikligt med olivolja.. pass på, det här tar en liten minut eller två.
Strössla i kräftstjärtarna lite i taget i olivoljan, ha inte för bråttom, det ska ogärna bli för mycket blött på en gång.. låt fräsa någon minut.. alltsammans går i ett hujj!
Blanda ner färska pastan i stekpannan/på stekhällen, tillsammans med allt det andra. Rör om och beblanda alltsammans.
Salta, peppra och strössla över persilja!
Ät och njut!
Enklaste (och godaste) Kräftpastan! Där har ni ungefär-receptet!
Vi upplever just nu ett pärlband av otroligt varma julidagar.
Idag har vi haft 32 grader här i Höga kusten.
Om kvällarna.. när solen sjunker och temperaturen med den, dras djupa njutande andetag och jag finner mig gärna i köksträdgården..
Vattnar, täcker bäddarna med nytt gräsklipp.. bara är.
Nu har luktärterna börjat blomma och den lilla blomman gör mig lycklig ända in i själen.
Tycker att den är så vacker mot rostiga portalen.
Blommor och ätbart samsas.
Vänstra bilden, en bädd fylld med grönkål, praktvädd och astrar. Längtar till alltsammans blommar, okej inte grönkålen då.
Till höger, rödbetor med blomstertobak i mitten… det kan bli härligt..
En bädd med en självsådd kärleksört som jag är så glad för. Och vitlöken! Som vi satte i höstas… och som hönsen sprätte upp i våras.. som jag försökte sätta ner igen och kaanske, kanske tror att det gick vägen. Så fort blasten vissnat ska vi prova dra upp en och se..
Här, en riktig ”radgard-bädd”.
Sockerärterna ryckte fåglarna upp första veckan i juli så de såddes om och kanske hinner vi knapra någon ärtskida innan frosten kommer, men kanske inte. Årets experiment, frilandstomaterna, ser däremot lovande ut.
Så här är det med trädgård och odling, det går upp och det går ner.. det svänger hit och dit. Som livet…..
Broccolin är lika vacker som god. Och lejongapen står ståtliga.
Grisklippet dräper ogräset, behåller fukten och när alla blomster och grödor. Fantastiskt bra, mao! Prydligt ser det också ut tycker jag, med täckodling.
Även lilla Pettson-växthuset har fått gräsklipp. En tvärkik där inne?
Gurkor och tomater kors och tvärs.
Förra årets tomatplantor var låga, knubbiga och gav mängder av tomater… men vi saknade tomatdjungeln minns jag. I år har vi en tomatdjungel, med högre tomatsorter igen, och det äär så gossigt att gå in där och mötas av solvarm-tomat-doft.. ser fram emot tiden när barnen kan gå in där och plocka sig sitt mellis i farten.
Luktärterna.. så sagolikt vackra och så doftar de ju så himlagott också.
Efter försommarveckor med varannandagsväder, blev det nu juli och äntligen fickvi Alla-tillsammans-sommarlov,
.. i samma veva som ett lovande väderfönster för slåtter visade sig… ”Vi slår till veckan”, sa vi! … ”Men ska vi våga slå hela lägdan, det ser lite hotfullt ut med regnet där på lördag kväll och söndag…?”
Det blev tisdagen den 8 juli och väderprognosen såg nog stabil ut för att vi skulle våga.. M drog igång. Pirret!! .. du som varit med om det här med att ta in torrt hö, där vädret är din enda tork-vän, du vet, vad det där pirret innebär.
Dag 2 och Dag 3 vänds höet.
Dag 4 strängas det.
Det är varma, stekiga dagar och Bondmoran varvar skötseln av djur och småungar uppe på gården, med badutflykter och att söka åt Bonden Blom där nere på åkern för att leverera fikapackning och också titt som tätt; pappa- och traktorsugna småungar.
Här är det på slutet av dag 4 och sista strängarna gjordes,
..samtidigt som jag lagade storkok och bakade inför slåtterparty där uppe i gammköket. Vi var nu rätt trötta efter varma, idoga dagar men såg fram emot morgondagen ändå.. och tacksamheten var enorm, över att slippa väderstressen eftersom prognosen stabiliserat sig och bara, bara visade värme och sol, sol, sol…
Så blev det Dag 5.
Och in på gården vällde älskade människor in.
Människorna, som gör det möjligt för oss att få in höet.. vi klarar en del bara vi familjen, men den stora mängden, behöver vi absolut hjälp med.. att det då står människor på rad och erbjuder sin hjälp/ svarar ”självklart” på frågan om de vill hjälpa till…
det, gör oss helt otroligt rörda och enormt tacksamma.
Här i syn, min snart 77-årige far.. som jobbade mer som en 30-plussare, hurtisen där!
Kära svärföräldrarna mina jobbade som det starka dreamteam dom är!
Och små, superstarka 11-åringarna kånkade balar i massor. Mannens fina Storkusin Emanuel, bar och bar och bar, han också, ännu en slåtter.
Med jämna mellanrum ropades arbetarna upp mot skugga, vila, mat- och fikatankande.
Pastasallads-lunch under äppelträdet smakade gott!
Ett annat pausande, serverades en suveränt god hallonkaka, med vaniljvisp.
Vill du ha receptet så finns det HÄR, det är bara till att byta ut blåbären i receptet till hallon i stället. …
..blåbär OCH hallon måste också bli hur mumsigt som helst när jag tänker efter!
Tittade ut genom köksfönstret och såg Frugan, aka. Nathalie, slita på där ute i värmen.
I år, med stor bäbismage, koncentrerade jag mig gladeligen ”bara” på barn- och köksfix.. än om kroppen känns god och stark så tror jag inte att den skulle ha uppskattat en massa bal-kånkande, faktiskt.
Lyxens lyx var också att både mor och älskade hjärtevännen Carolin var mig behjälpliga i köket. GULD värt!
Arbetsivern och samarbetandet vet inga gränser denna långa ”Balpartydag”.
Alllla hjälps åt i värmen! Här drog min far och bäst-Jonas iväg med ivriga 9-åringar.. med två ekipage (tack Micke för lånet av traktor!!), dvs. två traktorer och två balvagnar, kan vi hålla tempot så gott.. första åren körde vi med en traktor och en balvagn och hela alltet tog en evinnerlig tid och kraft.
För varje år har också mängden balar minskat, tacksamt.. det är nu femte året vi tar in hö själva och 2021, det första året, var lägdan precis nysådd och gödslad och hade verkat för ko-foder under många år..nu avbröt vi arrendet och tog över vår egen lägda igen.. vi slet in 2400 balar då.. nu, har det minskat lite för var år och stabiliserat sig till ett mer lagom antal på cirka 1200/1400 balar… det är alldeles nog att få in.
Fyra älskade flickor (och ett fotande, flåsande preggo efter de) som gick neråt för att kolla läget..
Där möttes vi av denna syn.
En hövagn med höbalar och en hel skock av gulliga, glada ungar! Den här dagen är något alla våra barn ser så fram emot och för varje år arbetar dom mer och mer och mer, helt på egna bevåg.
Och tänk, att Emil och Carolin var på Hemmahemma-visit just under slåttern, i år igen. Fy farao vilken lycka!
Det går ju liksom inte att planera i förväg.. allt beror på vädret. Emil varvade med att stå på balvagnen och att köra traktorn med balpressen, så himmelens perfekt.
Här hade vi beslutat att vi var klara med balandet för dagen, ”det lilla som är kvar kan vi själva ta imorn”, sa vi, lättade över att vädret bara skulle fortsätta vara stabilt. Lättnaden hos denna människa i bild, var stor här, vill jag lova.
Årets slåttergäng 2025!!
(Kusin Emanuel fotade denna helt otroliga bild. Min Mamma och Pappa hade preciis hunnit åka också, därför hamnade de tre inte med i bild.. <3 )
…men alltså, wow, wow, wow.. i år gick slåttern verkligen som hejsan!
PUSS på toppen av en otroligt arbetsivrig vecka! Slitig.. och helt UNDERBAR! Vi älskar det här!
I flera år nu, har det inte bara varit pirrigt med hur vädret ska te sig utan till och med lite små-ångest och en redig skopa stress kring detta.. vädret har varit så svängigt och prognoserna har ändrats hittan dittan från ena dagen till den andra. Senaste två somrarna har vi måstat ta in höet väldigt sent och energin i gräset har känts låg till och med för oss hästägare som önskar lägre energi än bönderna som matar sina kossor.
I år, stabilt. Vi kunde slå i alldeles perfekt tid utifrån hur vår mark är i energi just nu. Helt underbart! Vi var klara i god tid under baldagen också, så efter detta förevigande, drog vi till lillsjön och badade allihopa innan kvällen fortsatte med välförtjänt slåtterpartaj ute i trädgården!
Mor Birgits goda lasagne serverades. Och ”Mammabröd” förstås. Jag hade också gjort en massa Rotsakslasagne. Stora och små njöt av gott att äta, dricka och av välförtjänt viiila.
Här var klockan en rejäl bit efter midnatt.. julinatten var tyst och ljus.
Jag gick runt och plockade disk, städade och bara njööt.. hade absolut inte somnat om jag lagt mig på kudden med ens alla hjärtemänniskor lämnat gården. Jag var alldeles för upprymd av dagen. Det doftade ljuvligt av höet och det var så fint med hästarna som stod och betade alldeles intill middagsplatsen..
Barnen hade tidigare under kvällen haft svårt att accpetera att slåttern var över för i år.. tills vi då kommit på att vi ju faktiskt lämnat lite, lite hö kvar till dagen efter, där längst ner på lägdan… då, kunde snyftandet upphöra..
Och dagen efter, var det tre storasyskon som var mer än peppade att få stå SJÄLVA, utan vuxna, på balvagnen och ta in det allra, allra sista höet för i år. ”Mamma! Du får INTE hjälpa till! Vi kan SJÄLVA!”, sades det på skarpen…
Lillen satt i traktorn med pappan. Och jag fick bara njuta och smått, av kärlek, kolavippa över synen av detta gäng. Så små och redan så rediga, arbetsglada och kapabla.
Det var den allra första junilördagen och Prins Bertils födelsedagsmorgon.
Födelsedagssång, kramar, hurra och egengjorda små paket från syskonen…
Blåsa ut ljuset på plätt-tårtan..
.. och läsa långa brevet som låg i det ena paketet… där det stod något kryptiskt om att gå ut till lagårn (i vanlig födelsedags-ordning) för att finna ännu en present..?
Gänget på väg ner mot lagårn!
Tokigt! Och roligt redan här! Vad doldes där i paketet? -ANKÄGG förstås! En strålande 7-årspresent ju!
12 stycken ägg, som knasmorsan ordnat med att en ank-duktig man i Göteborg (låååångt från höga kusten, mao!) hade skickat till oss tidigare under veckan. På vinst och förlust, tänkte jag inombords.
Kramiga lillungen njöt av att ha alla hemma, hela dagen. Och förstås skulle äggen delas med syskonen. Juni satte med ens igång att sticka en halsduk till sin blivande anka.
Piltavlan blev en hit med en gång också! Det lektes och grejades och så susade jag iväg med barnen en sväng mitt i dagen, tillsammans med kompisarna. Vi fikade på Gårdsbutiken och susade förbi Världens Snällaste Marie… för att låna en kläckmaskin.
Till kvällen dukade vi fint i Salskammaren! Jämngamla kussarna, Morfars och Farfars kom på litet kalas.
Kalasfikat enligt önskningar!
Chokladbollar, snickerskakor, knäckig rabarberpaj med vaniljvisp, kanelbullar och rabarbersaft.. och Morotskaketårta, med vackerljusen i som är stöpta av barnens Mormoster!
Älskling!
.. som var lycklig över sin högst upp på önskelistan-önskade present, en sparkcykel… med lufthjul(!). Ni anar lyckan, för en grusvägsunge! Inget ”den där går inte att köra på grusväg, den behöver asfalt”, inte!
Och som avslut på hela födelsedagen?
.. så lade vi då de 12 ankäggen i kläckaren som skulle ”ruva äggen” i 28 dagar (21 dagar för höns, 28 dagar för ankor).
En ny upplevelse för oss då vi bara låtit våra höns naturruva fram sina kycklingar. Men nu tog vi till maskinhjälp, alltså. Fyllde behållare med vatten och vattensprayade äggen innan vi stängde igen den nästan 38-gradiga kläckaren.
Och därefter, i 24 dagar framåt, har äggen legat i dessa vaggor och vänts automatiskt under dygnet och vi har också manuellt sprayat vatten på äggen minst en gång per dygn.. allt för att efterlikna det naturliga så gott som möjligt. Ankisar badar ju varje dag och skulle det ha legat en riktig ankmamma på äggen, så skulle äggen ha blivit blöta och fuktiga minst en gång om dagen av sin nybadade mor. Så, mycket fukt har vi gett… förhoppningen har inte varit stor, äggen hade rest långt och fick vi bara tre-fyra ankor av tolv, så skulle vi ha varit urnöjda.
Dag 24, plockades ”vaggorna” bort och äggen slutade vändas och nu förberedde vi för kläcket och gav ännu mera fukt. Ett par uppblötta wettex-trasor lades in i botten av kläckaren och manuella sprutandet av vatten ökades till 2-3 gånger per dygn.
Och så, dag 28, som efter en klocka, började vi kunna se små upp-pickade hål på några utav äggen. Spänningen var oliiidlig nu men vi lät maskinen vara, helt i fred, öppnade inte i onödan..det kan ta 1-2 dygn för en liten anka att ta sig ut..
I måndagskväll, dag 30.. flyttade vi nyfödda skapelser till sitt BB, håll i er nu, titta här!
7-åring med sin nykläckta födelsedagspresent i famnen, kärlek vid första ögonkastet.
Och nu lever vi med NIO (hej och hå, någon som önskar sig ett par ällingar kanske??) uuursöta Svensk Gul Anka och är upp över öronen förtjusta allihopa. Ankbäbisarna bor i odlingsrummet just nu, för att vi inte ska behöva vara rädda för att dom fryser ihjäl den första kritiska tiden. Ank-BB, en stor trälåda med spån i botten, med värmelampa till en början. Uppblött bäbis-anka-foder och hårdkokt äggula serveras. Och ett litet plurr men det kom visst inte med på bild.
Men jag tror att jag törs lova, att fler bilder kommer för kära hjärtanes så söta djurbäbisar, eller hur!?
…
Så , så gick det till den där 7-årsdagen när ankäggen kom till gården och vi nu 28 dagar senare, äntligen är med ankbäbisar!
Senaste kommentarer