Att ha det lite tankspritt och mycket just nu.

Åhå, alltså…

Dagarna nu.

Helt underbara på ett sätt, för att jag får vara hemma och julemysa, pyssla och påta, med båda kidsen hemma. Galet mysig tid! Mannen är ju också hemma denna veckan. Varvar familjepappande, med att vara uppe på övervåningen och jobba, samtidigt som han också har sina första jourdagar. Jour? ..undrar ni nog nu. Och ja, jag har inte nämnt det tidigare tror jag, men det är också något som ”hänt” här bakom kulisserna senaste tiden. Mannen har förverkligat något han drömt om och som kändes självklart nu när vi hamnade här i hans barndomsby. Det var ju inte riktigt tänkt så, men vi blev ju kära i den här Drömgården ni vet, för två och ett halvt år sedan. Så, när drömmen slog in och vi blev med Drömgård här Hemma i vårt älskade Höga Kusten, så tänkte också mannen att han någon gång skulle vilja gå med i Räddningstjänsten. Jobba som Deltidsbrandman, mao. Smartskaftet, aka Den Skäggige, gick Natur med inriktning Räddningstjänst under gymnasiet och hade lite skönt ”försprång”. Så det här är något han funderat på ett tag, helt enkelt. Nu jobbar vidare med sitt eget i vanlig ordning och kombinerar det med att samtidigt vara den finaste Räddaren i Nöden.

Ja, ska vi döpa det här inlägget till Lillamannensdagbok, kanske?

Näpp..

…

Utöver familjemys och jourhavande, julstädande, pyntande och julepysslande…

också Långpromenader med tung, kärlekslastad syskonvagn… ..och..

Juleblomsshoppande och päronkroppstränande.

En helt vaaansinnigt tvättig vecka…. ( jo, det hålls på med ett visst Pott-projekt här hemma. Som visserligen går helt fantastiskt bra bara på några dagar… men som ju såklart också medför typ en miljard extra tvättmaskiner också. Av överkast, kuddfodral, mattor, kuddar…. you name it. Men det är det fett värt, för vi är så glada över den där lilla som själv är så ootroligt stolt över sig själv).

Utelek på vårt Skepp! (träden som fortfarande ligger på hög och väntar på hämt..)

Ja, utöver allt tidigare nämt, så kantas dagarna av en otrolig oro. Det är fruktansvärt jobbigt och det gräver i min mage, konstant. Vi har en älskad som ju inte alls mår bra och det är precis hur jobbigt som helst. Ovisshet och väntan. Jag bara ber om en enda Julklapp i år. Ingen sån inslagen i vackert papper och med krulliga snören eller rosetknutna band. Det enda jag önskar mig är en fridfull, så-frisk-det-bara-går- Jul, tillsammans med alla våra Hjärtenära.

Det händer inte ofta, alltså. Men nu vet jag knappt vad jag skrivit. Det är med andra ord lite tankspritt och mycket just nu. Men som så många gånger tidigare, hjälper orden mig. Jag finner det vilsamt i att skriva. Och bilda.

Ta hand om er!

-nu kom precis min andra halva in genom dörren efter att ha varit ute på livets första larm… 

Livet, alltså. Jag säger då det.

Lillafrun