Det blev Julaftonsmorgon 2020.

Småungarna vaknade en efter en och hittade snabbt åt den där strumpan… som visst inte rymde Morgonjulklappen. I det stora paketet, låg en liten lapp. Och ”bäbiskattmat”. På lappen stod det, att det om några veckor anländer en liten lurvtuss hit till oss, barnens alldeles egna kissekatt. Jubel!

Vi gick ner (så märklig känsla hela tiden.. nymodigt minst sagt!) och dukade fram Julefrukosten. Sallekatt fick sin julklapp. Rysligt illaluktande geggig kattmat.. som han älskade!

Så åt vi julefrukost med tomtegröt, skinkmackor och våra pepparkakor i former av traktorer, granar och hästar. Alla var smått vimmelkantiga efter en väldigt knackig nattsömn.. alla fem var vi så pirriga över första natten uppe. Så trötta kände vi oss, men så glada!

Så klädde vi oss varmt, lager på lager och gav oss ut på gården. Matade småfåglar och fodrade hästar och sa God Jul till dessa älskade djur.

Så tog vi med oss ett gäng små julklappar och annat smått och gott och drog iväg till Huset Vid Havet och älskad familj.

En ynnest att kunna ses. Här, dessutom. I ett decemberväder som var det vackraste vi kunde tänka oss. Ute i friska luften. Så vackert och väl ordnat och inbjudet, Storan och Storsvågge.

Nytvättade händer, handsprit, servering och goda avstånd. Det gick så bra. Och ändå fick vi känna oss nära varandra. Underbart.

Vi facetimade. Och hade det roligt… kan man nästan ana!

Och Mamma och Pappa var mina kärleksförebilder som alltid och det fångade jag nu minsann för evigt, genom ett knips med kameran. Den där synen, är imponerande på riktigt. Snart, snart gifta i 50 år och innan dess, kärlekspar sedan flera år. Så vackra! Svar ja, jag älskar dom så det värker i bröstet och är så evigt tacksam över att få dela livet så nära, nära med dom… än om jag nu inte fick krama dom själv, så fick jag ju i alla fall njuta av detta.

Lagom till att solen sjönk, åkte vi hemåt Drömgården igen. Susade förbi den ena vackra synen efter den andra. Höga kusten har en så magisk natur. Må vi aldrig bli hemmablinda!

Tröttsamt att fira jul också, ju. En liten lur satt gott.

Innan vi landade hos Farmor och Farfar för Kalle och en Julafton som var mycket annorlunda jämfört med andra jular när vi brukar vara många, många och sitta trångt, trångt.

Allt har sin charm. I det lilla sällskapet uppstod en helt fantastisk Afton. Julevangeliet lästes, Svärmor och Svärfar bjöd på så gott julbord och vi blev omåttligt bortskämda med julklappar.

Saffranskakan landade gott innan vi knatade lilla biten hemåt.

… en stund av lek med nya julklappar och lite juligt pianoplinkande avslutade aftonen.

Innan alla tassade en trappa upp. Och nu, natt nummer två här uppe, var barnen längtande efter att provsova i sina egna rum. Så Storebror kröp ner i sin säng och Minstingarna i StoraLillasysters säng. Päronen i sitt rum. Och till skillnad från natt nummer ett, somnade nu alla i ett knyck och sov som grisar, hela natten. Denna Julafton glömmer vi aldrig, av flera anledningar.

Emmeli