Nu ska vi vila… och njuta av att lyssna till augustiregnet som smattrar…, sa vi, alldeles efter avslutad slåtter för tio dagar sedan.
Och just precis det, har vi gjort. Vilat på vårt vis. Ni vet, vi fyller på energi när vi får ta dagarna som de kommer, vara samlad familj, ta hand om gården och påta på efter feeling. Träffa människor vi mår gott tillsammans med. Fylla dagarna med liv, en i sänder. Låångt ifrån vardagsrutiner. Långt ifrån väderleks-stressande. ”Man blir inte människa förrän höet är inne”, sa någon till oss.. och nu förstår vi verkligen, att så är det. Som vi njuter, av doften av nyslaget hö när vi går in genom lagården om dagarna.
Sååå, vad har vi latjat på med då, senaste tiden?
Första kvällen efter avslutad höbärgning, anslöt vännerna då vi päron förberett överraskning för alla barnen. Nämligen att hela familjen B skulle sova över hos oss. Vi åt kantarelltoasts och myste inne bland tända ljus medan sommarkvällen gick från ljus, till lite mörk. Sen följde en natt av ett virrvarr av övernattande småvänner.
Morgonen därpå, hade Sivert sju gullungar som ville gosa med honom. Inte lille Sivert emot, han är den gosigaste på jorden tror jag.
Från det ena älskade sällskapet, till det andra. Vännerna drog vidare och vi fick nytt besök, av syrran och hennes kille. Så trevligt! Glad var jag över surdegsbrödet som låg i frysen och bara var att tas fram och gräddas. Perfekt att ha ”bake off-bröd” på vänt i frysen.
En annan kväll hade jag och M datenight. På vårt vis. Greja tillsammans, sånt gillar vi. Här donade vi med taket till hönshuset… det där som stod på vårens att göra-lista men som aldrig hann bli gjort då. Nu så… är det … nääästan helt, igen.
Första söndagen i augusti. Jag drog på mig långklänningen, packade hallonkaka och massa annat gott. Drog iväg till bästis-Idan och pratade i kapp sedan sist.
Och en stund senare fann jag mig och Mini-me ute i Gula huset, stor-röjandes bland kläder. Oj, oj, oj så mycket bäbiskläder som rensades ut. Det här blir ett utav höstens to-dos, fortsätta rensandet ute i gårdshuset.
Skördemiddagarna är här! Rödbetor och potatis tillagade i airfryer. Till en god fetaostkräm. Himmelriket!
Vi har badat och badat. Kvällsdoppen är en favorit hos oss alla! Så gott man somnar efteråt.
Det blev första dagen då konstruktörspappsen var tillbaka på kontoret. Jag tog ungarna, fikakorgen, peppiga humöret och drog till skogs.
Lystmätet! Att få plocka hallon.
Att spendera sex timmar i skogen med barnen. De hann vara superpeppade på att plocka hallon, mumsa hallon, bli less på att plocka hallon. Det lektes i bäcken, hojtades mitt i fantasilekar och skrikskrattades under kurragömma med dunk. Det syskonkivades, blev hungrigt, fikades, blev på bättre humör och sams igen. Tråkigt hann dom ha också, skatterna. Ja, skogen. Succé!
.. så anslöt M när det var middagstid och njutningen var fulländad. Och att grilla korv ute i skogen, det är tusan alltid en hit!
Och under ett par dagar hade vi denna pingla hos oss. Cecilia, som jag gick högskola med.. det är så fint, för allt är liksom ”precis som vanligt” när vi ses. Vi tar bara upp pratet där vi avslutade det senast.. nu var det på tok för längesedan vi sågs såhär. Så, så himla fint att få prata ikapp. Äta gott. Bada i lillsjön med barnen. Och ta oss en helt magnifik tur upp på favoritberget, Fäberget..
En augsutikväll att minnas.
Många morgnar med Mammabröd. Nybakt ofta, för det där brödet säger det bara slurp om, så är det slut.
Vi handlade go-grejer, dreglandes… som vi sedan gav bort till en älskad på hans födelsedag. Vi har den tjusigaste delikatessbutiken (och tunnbrödfabriken) i vår by. Så stolta är vi, över 1923 Mjälloms Tunnbröd och Deli.
Här satt jag och eftersvettades hemma hos mor och far efter att ha sprungit den klassiska ”tommelmorundan”. Barnen badade i lilla bubbelpoolen med Morfar som badvakt.
Och jag har ridit. Äääntligen. Lilla kolabönan har haft ett långt sommarlov, och nu var vi båda så glada över att få komma ut.
Hästarna har fått större bete också. Istället för att ta eftermiddagsfikat uppe på bron, bar vi det ner på lägdan, precis intill pållarna. Så mysigt litet äventyr, med Mormor och Morfar. Det stora i det lilla, sånt gillar man ju.
Tack vare Fjödur har vi en första svampplock gjord också. Han är min bästa ”svamphund”. Oftast har jag en påse med mig när jag rider, så jag kan plocka svampen direkt. Men inte denna gång. Så det fick bli ännu en tur till skogs, så fräsigt att bara gå direkt på svampen då och hoppa över det enerverande letandet.
.. och på feeling-körarna har inte paus, nej. Vi har fyndat ett fantastiskt skåp, till köket. Ni ser en skymt av det här. Och det skulle vara så fiiiint, just precis där till vänster om köksdörren. MEN! DET RYMS INTE! … sååå, vad gör vi? -flyttar dörren förstås. Är det inte helt rimligt!? Det tycker vi. Åhåhå, det kommer bli så fint! Att vi dessutom hittat en ”ny” dörr på tippen, att sätta där, gör det hela ännu roligare!
.. just så, det är vad vi påtat med sedan sist. Sa jag, med ännu en liten skörd från köksträdgården och växthuset.
Nu har den allra sista, hela sommarlovsveckan startat. Och vi har lagt i högsta njuta-utav-sommarlovet-växeln. Jag och barnen. Pappan är tillbaka på kontoret, nästan fullt. Så lyxigt att ändå kunna mötas för lunch (nära till jobbet, betyder nära till lunchdejt) och så är han ju hemma i god tid varje dag så vi alla får njuta utav honom. Jag och barnen har en härlig plan för den här veckan.. vi håller på och grejar på övervåningen för fullt. I sensommar och höst har vi tre större (och minst 20 mindre) projekt igång (ja, samtidigt), där inget av de innefattar ”göra i ordning brollerummet på övervåningen”, så istället har vi gjort en redig röjning i de två storasyskonrummen där uppe samt skapat en egen liten ”Bertil-hörna”. Och han är så, så nöjd. Sover gör han ju med oss andra, men så mysigt att få sin egna lilla vrå att ha sina egna saker på. Och så skördar vi. Gosar med djuren. Och prickar in varje bad- och glasstillfälle som bjuds.
Hoppas att NI mår gott!?
Att sommaren varit och är snäll mot er? Det är tusan lätt att tro att alla har det genomhärligt, hela hela tiden, eller hur? -särskilt om man kikar sociala medier. Nu har vi verkligen en helt ljuvlig sommar, jag är så ofantligt tacksam att vi fått vara friska och må bra, min närmsta lilla flock. Men tro mig, när jag säger att det stormar, lite längre ut från flocken. Så är liiivet, ni vet. Jag tror inte att det finns någon familj som är bekymmersfri. Det är ju det fina med att vara flock/familj, att vi får finnas för varandra. Ta hand om varandra. Ibland önskar jag bara att jag hade (ännu mer 😉 ) superkrafter, kunde bära älskade människor som inte mår bra. Men så funkar det inte. Och just det, kraschen i mig, när jag inser det, tär. Så ja, jag är lycklig och pirrig i kropp och själ, vi har en fin tid nu och framför oss. Samtidigt, är jag också ledsen och känner mig rådlös ..och lite fransig i kanterna, faktiskt. Livet ni vet. Allt ryms. Kom ihåg det fina ni, när ni kikar runt bland allas somriga flöden! Alla, alla, alllllla, har ett liv där bakom, med exakt ALLT vad det innebär.
Å käre tid, årets slåtter, den tror jag att vi kommer att minnas, för evigt..
Det är nu fjärde sommaren som vi tar in vårt egna hö, ungefär en tredjedel av skörden behöver vi till våra egna djur medan resten levereras till köpare som behöver vår skörd för att deras djur ska ha mat under vintern. Ett mäktigt uppdrag!
Den första sommaren (-21) slog vi marken i tre (!) omgångar, den sommaren var vädret enkelt, det var aldrig ens i närheten att komma regn i höet och vi konstaterade efteråt då, att vi inte hade lärt oss mycket alls efter den sommaren, eftersom vi inte stött på några utmaningar. Nybörjaflax liksom.
Sommaren -22, slog vi marken i två omgångar. Alldeles lämpligt mycket hö att bärga varje bal-party. Inga större problem att finna luckor i vädret heller. Dock utmanande deluxe, då vi hade utmaningar gällande hälsan istället. Det var fruktansvärt tufft, faktiskt.
Förra sommaren (-23) och årets väder… så otroooligt SKÖNT sommarväder ju, sol ömsom regn. Men alldeles OMÖJLIGT att finna slåtter-luckor för oss som måste ha in alldeles TORRT hö. Vi vill heller inte slå för tidigt på sommaren, därför att gräset då innehåller för mycket energi och det är vi hästmänniskor inte intresserade av. Men vi vill heller inte slå föör sent. Andra halvan juli är perfekt.
Slåtter, 28 juli 2024
Så, för att få till det i år, att slåttern inte skulle bli lika sen som den blev förra året (andra halvan augusti då=väldigt näringsfattigt hö), bestämde vi oss i söndags för att gambla lite.. prognosen visade nämligen kanonväder hela veckan, dock inte under onsdagen…
– ”vi slår idag, söndag.. på onsdag kommer det att komma regn men det gör ju inget, direkt efter kommer bra torkväder och vi kan därmed bala och få in höet, lagom till helgen”.
Det är ett sådant familjeföretag att få in höet. Pappan sitter i traktorn. Slår, vänder, vänder, strängar..Uppe på gården puttras det på med matlagning, bakande och förberedelser inför balparty-dagarna och alla barnen med vänner är ett sus i kring. Att tjava nerför lägdan och se hur det går för Pappa H, hör till. Dofta på det nyslagna … och varje år slås av, hur låååång lägdan är.
Men Pyttsan! vad det där väderprgnosen INTE stämde. När vi vaknade på måndag morgon och tittade väderapparna det första vi gjorde i vanlig sommar-ordning.. så bara tittade vi på varandra; ”SKIT!”. Regn onsdag. Regn torsdag. Regn fredag. Regn lördag…. osv.
Höet behöver sina dagar för att torka, gärna fyra-fem.. men den marginalen kunde vi omöjligt få nu.. med precisall mark slagen,allt spelat på ett kort, började stressen pulsera med ens.
Ny plan riggades.
”Vi vänder höet idag, måndag. Vänder det igen så snabbt daggen dragit på tisdag morgon. Strängar direkt efter. Har vi medvind på alla fronter, så är höet torrt nog och vi kan börja bala, redan på tisdag kväll och ända fram till daggen kommer till kvällen. Det blåser västliga vindar och är optimalt torkväder nu, med torrare luft och minimalt med dagg. VI KÖR! Vi får korta av vår vanliga längd av torktid,.. för att överhuvudtaget hinna rädda något av höet innan regnet kommer på onsdag och framåt”.
Sagt och gjort. Under måndagen raggade vi ihop vänner och familj och under tisdag eftermiddag stod Bondmoran klar med tidig middag för ett helt kompani och arbetslag..
Fantastiska människor vällde in och vi tankade oss med energi.. visste att det regnade, bara kilometrar ifrån gården..
-snabbt drog vi igång!
Ljudet av balpressen får det att pirra i magen….. magiskt med våra älskade Torparvänner som alltid finns för oss. Här i syn, Far och Son, på balvagnen.
Ett så otroligt teamwork pågick, på alla fronter.
Bästa Carolin pysslade om hela barnaskaran, totalt nio småungar. Kusin Emanuel, Grannen Per-Inge kastade hö och käraste Torparfrun Nathalie, vår fin-Emil och jag, kånkade höet på plats.
Martin körde balpressen och jag, ja tänka sig, i år fick jag också möjlighet att bära hö.. så otroligt roligt!! Om man älskar att röra på kroppen och ta i, tills musklerna svider, då är detta ett lystmäte.
Sixten och Vidar. Den ena med krycka pga äventyr dagen innan som resulterat i trampade på spik. Sorgsen var lillvännen över att inte kunna vara med och bära hö.
Alla kämpade på. Timme efter timme. Som ännu en skänk från ovan, skingrade molnen sig, kvällssolen sken, övre halvan av lägdan var intagen..
..och vi firade med slåttertårta, toppad med hallon från mor och far. Och så bondkakor till, förstås. Gott, efter att ha burit in strax över 650 höbalar.. med finfint, TORRT hö! Ni anar lyckan..
Satt uppe sent och umgicks, medan barnen spelade fotboll för fullt intill. Samtliga somnade ovaggade till natten. Med känslan av att höet till våra egna älskade djur, var säkrat. Etapp ett av bärgandet, klart.
På onsdagen vaknade vi, gode möra.
Ville helst inte kommentera alls, att det hade kommit lite regn under morgonen… jag pysslade om gänget med nybakt mammabröd och vi peppade oss att ”joodå, det här ska nog gå bra… trots att vi är en väldans mycket mindre skara arbetare idag, än igår”…. molnen svassade på på himlen, solen kom tvärt fram och det yttersta lagret av höet, torkade fort.
Vi drog igång, med sådan fart och skyhög puls på oss alla.
Sixten var så lycklig över att vara bättre i sin fot, det arbetades fröjdigt!
När vi sedan sitter och äter lunch, helt slut efter ett monstertempo med skyhög puls på både balvagn och i lagården… ser vi hur det
snabbt drar ihop sig..
Soligt över lägdan..
… men denna syn åt andra hållet….
”näeh, nu är regnet för nära.. vi hinner inte äta mer nu, nu kör vi igen!”.
Efter ännu en tömd vagn, hoppar nu Emil in i traktorn och kör pressen, medan jag, Sixten och Martin hoppar på vagnen och tar emot balarna.. vilket ÖGONBLICK. Att jobba och slita för vårt, med vår förstfödde så otroligt ivrig att få hjälpa till.
Fantastiska människorna som skulle hämta hö av oss stod beredda och bara matade in balar i transporter ute på lägdan. Nu var klockan tre på eftermiddagen, regndropparna började falla.. det fullkomligt flög balar.
Älskade Pappsen kom förbi och hjälpte oss i mål med det vi kunde.. för nu kom det, regnet, och det med besked…
Det gick nästan hela vägen utan regn… så nära, så nära. Några strängar allra längst ner, möttes av detta regn.
När regnet upphört, drog vi iväg till lillsjön. Olof pekade med sin lilla hand mot Emil och sa; ”DU, ska bära mig!”. Lilla Babybossen som charmar alla han möter, hängde tryggt där på höften och sen badade vi allihopa. Just vad vi alla behövde.
Hem igen sedan för att äta middag tillsammans med fantastiska familjen K som vi önskar att vi bodde lite närmre. Men tänka sig, att det klaffade så väl att darlingarna kunde komma och hjälpa oss i dagarna två. Det finns inga ord för hur tacksamma vi är för all hjälp under dessa två sanslöst hetsiga dagar då höet skulle pressas.
Regnet fortsatte att falla och vi kramade älskade vännerna hejdå innan de påbörjade sin resa norrut.
Det blev alltså några få strängar kvar längst, längst ner på lägdan.. och igår morse, torsdag.. skulle vi enligt prognos ha vaknat till regn. Men icke! Då vaknade vi till sol. Och BLÅST!
Höet hade torkat upp kanon på ovansidan.. så Martin och Olof bara kastade om de strängarna, (strängade om), så undersidan kunde få torka upp under några timmar. Fort var det gjort.. och vi avslutade slåttern på ett nyp oss i armen-vis; Team Drömgården.
Pappan och Lillminstingen i traktorn och Bondmoran, lill-Pigan och de två större smådrängarna, på balvagnen. Sista tonnet hö, var det vi, bara familjen, som tog in. Och med det, blev årets slåtter färdig.
Vilken otroligt välsignad slåtter vi haft, vi är bara så oerhört tacksamma..
..och kanske, har vi aldrig varit såhär inifrån och ut-trötta, som nu. Som vi gett järnet denna vecka. Många, många timmars arbete varje dag och alldeles för lite sömn. Kropparna är som spagetti, trötta knoppar också efter mycket orkande, logistik och rodd. Men wow, vi är inte det minsta skrämda… vi längtar redan till nästa år! Det här äär verkligen något vi gör med sådan lycka och kärlek till vår älskade gård, djuren, liivet! .. men oooh så arbetsamt det också är! Nu ska vi vila… och njuta av att lyssna till augustiregnet som smattrar…
….
Så det var slåttanna 2024, det.. en riktigt rysare!! Alldeles intill 20 ton hö har bärgats, 1460 stycken ”småbalar” har burits..
-TACK ALLA INBLANDADE, våra älskade vänner och familj!!! <3 ..
-utan er hade det inte varit möjligt. Tack också till ”Traktor-Micke” för lånet av en extra traktor och vagn, helt otroligt bra!! Och tack så himla mycket för alla knäppta händer, hållna tummar och hejjarop. TACK, det behövdes verkligen och gjorde susen!!
Vi började på ett helt underbart sätt; en heldag ute vid havet. Tillsammans med Mormoster och gänget samt Mormor och Morfar. Så stilla och varmt i vattnet. En dag som blev ett sommarminne med ens.
Till kvällen när vi kom hem, var barnen helt hejdlöst peppade på att vi skulle filma deras nya skolryggsäckar, från Beckmann.
Himmel så roligt vi hade, barnen fick helt bestämma hur vi skulle skapa filmen tillsammans. Med koden EMMELI25 kan vi ge er 25% rabatt på hela sortimentet hos Beckmann, (29/7-1/8), kika på alla väskor och ryggsäckar HÄR, vetja! OTROLIGA!
Julitisdag med regnskurar. Perfekt för att baka bullar…
.. och gå med nybakt och liten blomsterbunt till andra sidan lillåkern, för att gratta Tant G som fyllde 90 år. Förstår ni, så fräsigt!
Det här är också fräsigt! Att torra knölar och små frön kan bli vackra blommor till sist.
Mm.. många goda stunder ute i trädgården har det blivit.
Pauser likaså! En iskall jordgubbssmoothie, med bär från landet. Inte äckligt. Inte alls, faktiskt.
Kreativt kaos har rått. I vanlig ordning. Just nu har M ”ett litet semesterprojekt” för sig. Ett alldeles hutlöst oviktigt och alldeles underbart sådant. Ni som följer oss i storys har ju sett… verandan håller på att få sig en liten uppdatering.
… återkommer nog mer om det här längre fram.
Barnen har snickrat och pysslat. Älskade små kreativa själar.
Sommarlovsungar i syn!
Mot bad i lillsjön med kompisar!
Lilla morgonturen… för att ropa på Sallekatten som för första gången någonsin dragit på långtur hemifrån. Må han komma hem igen…
Luktärtsnjutet är enormt i år. Förra året gick det bara så dåligt för mig med luktärterna. Men i år får jag revansch,
… och plockar och plockar. Njuter och njuter. Doften är underbar!
.. den här doften också. Älskade Fjädern. Jag kan känna mig hur slut som helst (som efter en hejig dag mitt i småttinglivet, ni vet.. ), sen går jag till hästarna och pysslar om dom, kliar gosar, andas och är. Själagott så det förslår!
Söndagen fylldes med brödbak..
…gallring av morötter!
.. och SLÅTTER!
Ja, nu bara körde vi. Allt på ett kort. Prognosen såg finfin ut. Slagningen gick prickfritt, inget larm gick för sista-dags-jourande Brandismannen och allt på alla fronter höll ihop..
Idag är det måndag, alldeles i slutet av juli. Och vi vaknar till en för, för, för nervkittlande väderprognos.. det finns en chans att vi lyckas hinna få höet torrt och bärgat innan regnet kommer… men det finns en lika stor risk, att det bara blir pannkaka. Så, ja.. ungefär där har ni oss kommande dagar.
Knäpp händer, håll tummar och så vidare, är ni snälla.
Något säger mig att Bondmoran och hennes Bonden Blom om några dagar kommer att likna slumrande radarparet Bertil och Sivert, men just just nu, är energin på topp och vi kör på!
Slåttanna, så underbart lyckligt och arbetsamt på en och samma gång. Hoppas att juli får det avslut vi drömmer om…. att höet för våra djur, är intaget.
Önskar er alla ett gott juliavslut, så hörs vi snart igen!
Högsommar, första små färskpotatisarna upptagna och avnjutna, väntan på höslåtter, sol ömsom regn, sommarlovsbarn som leker med varandra och småvänner från morgon till kväll… besök ett efter annat här på gården och stor känsla av rikedom. Full fart, men ändå lugn o ro, på samma gång. Vi lever vårt bästa liv just nu, alla hemma tillsammans.
Några glimtar från senaste juliveckan kommer här!
Att bryta vardagen och dess rutiner är så gott nu och då.
Vila, pausa och ladda om. Det får mig att längta tillbaka till den älskade vardagen. …Rutinbryt, i lagom mängd alltså. Med det sagt, så finner jag ingen som helst anledning (för att jag älskar det och mår så oerhört bra utav det) att bryta på mina motionsrutiner. I vanlig ordning är jag en stjärna på att strunta i att till exempel vika tvätten, till fördel för ett halvtimmes tabatapass som ger mig såå mycket energi, tålamod, kraft, glädje och ork. Sommarlovsmamman kan njuta sommarlov och ivriga småungar ään mer, när hon prioriterat att pyssla om sig själv också. Sådetså. Men okej, ett litet rutinbryt är ändå, att kunna ge sig ut om lagom-tidiga morgnarna eftersom pappan är hemma.. så lyxigt! Jag är INTE den som tar mig upp 05 och morgongympar nämligen, vilket jag skulle behöva för att hinna innan M drar på kontoret.. men i lagom otta, älskar jag att börja dagen såhär om sommaren.
Sommarlovsmorgnarna! … som kan pågå lääänge. Bland det bästa med sommaren.
Att kvista ut i landet och i ett nafs plocka in flera liter jordgubbar, himmel så härligt. Inget vi varit bortskämda med tidigare, men förra året anlade ju jag och småpojkarna ett nytt jordgubbsland och det har verkligen levererat i år. Äter på morgonfilen, styckefryser och kokar sylt. Och bara äter som dom är, ljuvliga jordgubbarna!
Och titta titta! I år blir det gott om dill, rödbetor och morötter i det här lilla landet. För att vi orkade göra förarbetet bra i år, M fräste gång efter gång och vi brände också fårorna fria från ogräs innan sådd..och att vattna, ptjaa det går också som hejsan.. tack vara det HÄR bevattningssystemet!
Och titta däär då! En ruvande Hönan Herta! …. meeeen jag var så dum och ville lyfta på henne för att märka upp äggen, lägga under lite hö osv… vilket verkar ha gjort, att hon ruttnade ur på mig, totalis.. och klev av. Avbröt ruvandet och kvar blev åtta små halvutvecklade ägg som skulle ha blivit kycklingar. Suck. Så tråkigt, hoppas hoppas ändå på kycklingar framöver!
Vi har umgåtts med älskad familj och släkt. Så himla fint att se Lill-Olof leka bredvid Astrid och Moffe (Martins Morfar) , som åkt ända från Norge och strösslade kärlek, nystickade strumpor och gamla bilar som Lillminstingen lekt med jag vet inte hur många timmar senaste veckan. Själva bjöd vi på gofika och en rivig, högt Moffe-önskad tango… på felan och guran alltså.. det var kul!
Hemestrat med ”Kollektivet”, aka Familjen B, har vi också gjort. Vi är som ler och långhalm familjevis och älskar precis samma saker. Som att gå och ooh-a i byns hembygdsgård och vilja plocka med attiraljer och färgkombinationer med oss hem, både till torp och gård, med ens!
Myskväll i Drömtorpet! Följ Nathalie, Torparfrugan ”min”, och gänget, –HÄR på instagram vetja! Mitt favvis-ig-konto!.
Starta upp något nytt stort projekt? -Aaabsolut! NU! …. Hänga upp en sketen handdukskrok? -Nix, det kommer dröja ett år eller så…. ja, så funkar vi.
Men se nu, nuu har Badrumstvättstugan en nyloppad handdukskrok. Och till och med nysydda spetsgardiner, som ni ju redan sett.
Titta HÄR om du missat denna storslagna, ytterst världsviktiga nyhet.
Vi har också tagit det sista kattunge-farvälet. Det allra, allra jobbigaste. För Rolf, jag menar Rolfina, flyttade så långt. De andra småkissarna, kan vi lätt hälsa på och har så redan hunnit göra, så fint. Lilla Rolfina, lever nu en bit norrut.. på en absolut drömmig plats, på stor gård, med lugn och ro, kissar att leka med, fritt liv, gullbarn och härliga jaktmarker. Kattungekapitel (ett?) avslutat.
Hovvård för hästarna har också hunnits med. Minstdrängen checkade läget!
Trädgårdsplock! En ge-bort-bukett.
Så blev det fredag och tillsammans med den skäggige och Torparna, var vi och såg ”Höga Kusten, -Ett Bygdespel av Tomas Ledin”. Och det, var bland det bästa jag någonsin sett/hört. Lockad till gapskratt, jädrar anamma och snyft och gråt.. under en och samma föreställning. Ståpäls och 100% vidare rekommendationer att gå och se denna föreställning och du får möjlighet.
Jonas och Svea till vänster…Ma.. Jonas och Svea till höööger. Ni som fattar, ni fattar. Så mysigt att få vara iväg, bara vi fyra päron på vift.
Medan, levde våra kids livets liv hos sin Mormoster och gänget. Så otroligt lyxig kväll, för oss alla! Och där ser ni Kajsa-Stina, ja. Hon trivs i sitt nya hem. Tror jag det! Och till höger, en nynattad plutt… bild skickad från proffs-barnvakterna… typiskt skön bild att få som Hönsmorsa som undrade hur i hela friden lillungen skulle kunna somna utan ammemyset…
Helgen innehöll mys, sjödopp och sommarkvällshäng med barnens Mormor och Morfar.
Drömgårdens bageri jobbade på för fullt medan småvänner lekte intill.
In på sena lördagnatten höll M på och skruvade i alla slåttermaskiner och gjorde Pelle-traktorn redo för sommaren höskörd… ”imorn slår vi”, sa vi. Med pirr i magen.
Avslutade hela juliveckan, det gjorde vi tillsammans med mannens ena kusin med familj. Gofika, lek, häng, sommarmiddag. Fantastiskt trevligt och småpojkarna fann varandra i ett nafs. Tutade stortraktor och byggde pussel och babblade på. Så fint alltihopa. <3
Söndagkvällen var mer än vacker.. men som ni märker.. iiingen slåtter påbörjad. För vips var prognosen ändrad och vi fegade ur.. klokt sa proffsen…
Sista hela juliveckan är här och i full gång.
Vi donar med diverse småprojekt.. och den fortsatta enerverande väntan på att finna en väderlucka, så vi kan ta in höet. Dopp i sjö och hav, långa frukostar med kaffesörpel med det absolut härligaste sällskapet jag kan tänka mig. Köksträdgården växer på sig mer och mer.. och jag har börjat längta efter bärplock…
Vi varvar också sommarlovande med förvärvsarbete denna vecka, Brandmannen har jour hela veckan och jag har fotat och filmat (klippt, redigerat, textat osv) en kampanj som jag hoppas att ni ska tycka om (dessutom med en väldigt trevlig rabattkod! Håll utkik!). Ni vet; ”att välja, är att välja bort”. Och att kunna styra över vår tid, att kunna vara hemma barnen, ÅRET OM, är största rikedomen för oss.. och den friheten vinner vi ur vårt eget ekonomiska snurr.. det där som inte pausas, bara för att det är semestertider. Vi skulle inte byta bort Drömgårdslivet mot något. Men jag förstår, att det är lätt att tro att vi bara är hemma och lediga så mycket… om man inte ser helheten…
Ok, kompisar! Hoppas så att ni har det gott mitt i högsommaren! Så hörs vi alldeles snart igen. Jag har faktiskt något så himmelens roligt att berätta för er. Inget stort för världen. Men för oss här på gården… återkommer om någon dag eller så.
Att landa hemma, efter en hoper dagar ifrån. Oj, så nykära vi känt oss gamla i ”Drömgården” sedan vi kom hem..
Dagar vi fyllt med;
”Borta brabrabra men hemma bäst”-känsla. Har längtat på tid att stå vid min favorit-köksbänk och baka småkakor. Så mitt bland upp-packande, så gjorde vi just det.
Plockade in färska blommor från trädgården.
Och gosade extra-extra med denna lilla kisse, som var näst på tur att lämna vår flock..
Fast lyckligt nog, så behöver vi inte säga Hejdåets hejdå till den där lill-tjejen till katt. Kajsa-Stina, kommer leva lajvet hos Storan och gänget, några minuter från oss.
Vi hade förberett ett litet kit med godsaker och bra att ha-grejer..
Till kvällen klädde vi oss i kalaskläder och så drog vi ihop till ett litet sommarkalas med de närmaste. Firade några födelsedagar i efterhand och peppade upp det deppiga i att Kajsa-Stina skulle lämna oss. Jag hade bakat tårtan som det senaste födelsedagsbarnet, den skäggige, har som ”sin födelsedagstårta”, den äär så himla god.
Vill du ha receptet på den nötiga, marängsega bottnen.. vaniljfluffet med grädde, gräddfil.. osv. Ja då har du receptet HÄR! Kan berätta att jag inte fick tag på valnötter som det står i receptet, utan tog denna gång hälften mandlar, hälften jordnötter och det blev också så fantastiskt gott, det med!
Det blev en så, så fin kväll. Om än också så ledsen. Puh, vilken pärs att föda upp dessa små liv, vara så så sååå nära de varje, varje dag. Vi som ”alltid är hemma”, har ju hängt med dessa djur i massor. Och så ska vi SLÄPPA IVÄÄG de!? Förfärligt. Men vi har kämpat på tillsammans och klarat det ganska väl trots allt…
Efter en fartig första hemmadag, tog vi en desto lugnare tisdag.
Pojkarna byggde ännu ett fotbollsmål och jag fick hjälp av alla barnen att rensa och plocka ur jordgubbslandet.
Här, cyklades ”på vår gata i stan”… med lite mellis att ge vår fina Pinglan-Granne.
Livet fylldes med kompislek och bad i sjön också. Sånt där häng som man inte vill avbryta… så efteråt hamnade vi allihopa på Drömgården och åt middag tillsammans.
.. för att toppa den sommardagen med den här kvällen. Paddlande och fiske tillsammans med finvännerna. Rikedom!
En dag med ”mellanväder” skapade törst på kreativitet.
Tro´t eller ej, men äntligen fick jag ”ändan ur” och öppnade den där kartongen som stått och glott på mig sedan julafton… den med den otroligt generösa julklappen i. Symaskinen. Ni som hängt med ett tag vet av min hatkärlek till denna mackapär, därav den halvårs-höga tröskeln att ens öppna kartongen. Juni har sytt en hel del med sin Farmor, så hon kunde hjälpa sin lilla mor och ur alltsammans blev det en somrigare sortens gardin till Badrumstvättstugan. Ni kan inte förståå, hur nöjda vi är! ”Det är inte så noga”, ”det behöver inte bli perfekt”, ”huvudsaken vi gör!”, var ledorden. Och så roligt vi hade, jag och min lilla Skrållan!
Ännu en mellandag med regn, skapade Monopol-mys och tio liter nykokt saft. Saften gjordes på svarta och röda vinbär samt hallon. Fantastiskt gott!
Juni bakade tigerkaka som vi åt till den precis svalnade saften. Bjöd Farfars och Morfars och alla som susade förbi.
Under hela veckan har M gjort ett otroligt jobb nere i lagårn också. Stora högolvet, har inte bara innehållit hö förstår ni. Längst in; några meter av bråte, gammalt virke osv. Det har sett ut som ett slagfält ute på gården desssa dagar då allt flyttades ut, skotern ute mitt i juli bla… men nu tusan, är det ordning och reda efter oräkneligt många vändor upp och ner mellan högolv och höloft.. så vackert på sitt sätt, att ”vi” (bara bara M) gjort oss hemmastadda på ännu en plats på gården (höloftet alltså, dit virke, gamla strävor osv fick hamna).
Så goda dagar, en i sänder.. fyllda av sånt och såna vi älskar. Fejjande och återhämtande av olika slag, varvat om varandra. Kaffesörplande, barnaspringande, päron-tabatande, surdegsbrödsbakande, trädgårdsarbetande, ätande, fikande, diskande, städande, tvättande, lekande…. slumrande…. ljuva sommarliv. Sådan ynnest att bara få vara.
Det blev lördag, den där julilördagen vi haft i sikte ett bra tag nu. Wow, för att få hederuppdraget att sjunga och spela på vigsel, bland det häftigaste vi kan tänka oss. Det var ett helt sagolikt vackert bröllop <3
After wedding! – fika, bad och mys hos Mormor och Morfar.
Söndag. Och ännu ett kattöverlämnande. ”Fläckis” har vi gett till en utav storfamiljens småvänner, i dopgåva. Såklart i full överenskommelse med lillvännens päron. Så himla charmigt att nu få överlämna den 14 veckor gamla lilla coolingen till katt! Charmigt… men så himla skitjobbigt också.
Så var det bara två kvar. 14 veckor gamla småtussar. Känts fint att de fått stanna med sin mamma så länge. Blivit trygga, coola och redo för sina egna små äventyr.
Jag small av bredvid Lillminsting därefter (han som förövrigt vaknade med feber sedan… hej lilla sommarsjuka!) och botade sedan depp och trötthet med ljuvlig stund i köksträdgården, där är jag så lycklig. Och den lilla, ändå största hittills, luktärtsbuketten fick sätta god känsla för avslutet av denna julivecka fylld av sommar.
Förra veckans planer var att landa, komma i ordning här hemma, göra (genomlida är mer rätt ord för undertecknad) de flesta kattunge-hejdå…. plocka jordgubbar, baka småkakor och koka saft. Öva inför vigsel, tömma högolv, sjunga och spela på vigsel..
Den här veckan önskar vi bland annat att bli klara med städningen i lagården… eller har vi fått mersmak på ordning där inne och fortsätter i någon vrå till? Slåtter-vädret lyser med sin frånvaro, men det hade varit UNDERBART att få in höet, nuuuu!
Vi tar en dag i sänder och njuter till fullo av sommar och maxat med Alla-Tillsammans-Tid.
Ta hand om er och må så gott ni bara kan, ni med. Så hörs ni snart igen!
Det var så, så, såå nära att vi inte skulle kunna ta oss iväg…
Mitt oroshjärta klarade inte av tanken att åka till älsklings-ön och kanske måsta vårda sjuka barn där, vad skulle det bli för semester, tänkte jag först? Men, så tänkte jag; ”YOLO, känn ingen oro”, och så chansade vi. Lillungen som varit tvärdålig, piggade på sig och vi drog iväg. Många, långa milen från gården och hann med färjan över böljan den blå…
-kom fram till älskade gården som är bland det vackraste jag vet och bara pausade livet utanför, totalt.
Det blev en fantastisk sommarvistelse där, ett pärlband av dagar att stoppa direkt i hjärteasken och in på energikontot.. inget mer barn blev sjukt och vii har njutit så, vilat, och tagit hand om oss, i massor.. … äsch, nu ska jag inte babbla mer, här kommer ett gäng glimtar från årets tur till ”vårt Gotland”;
Att vakna första morgonen i lilla huset. Göra oss hemmastadda. Så himla mysigt. Pannkakslunch mumsades.
Njutbart. Att lyssna till den skäggiges gitarrspel. Och att sitta på lillbron och pusta ut, efter ännu en runda i skogen.
Jag hade längtat i många, många veckor på att baka surdegsbröd.. har bara bakat snabbare sorters bröd under vårivern, nu äntligen blev det nygräddat surdegsbröd. För ja, såklaart hade vi surdegen med oss i packningen. Inget konstigt alls. Och att baka och laga i lillköket, är så otroligt trevligt tycker jag!
Hänga på stranden… pussas i sanden…
Sitta uppe till sent och moffa godsaker, de vi fått i present precis innan vi skulle åka från gården och förstås tog med oss.
Och så efter ett par dagar bara vi på gården, så anlände vännerna. Familjen B följde för tredje året på raken, med oss hit till ön. En sådan hejdlös hit, på alla sätt och vis.
Hej älskade kollektivlivet, Gotlandsstyle!
Vi sålde av ett par pardörrar i våras, ”får vi den här såld, barnen! Då ska vi tusan unna oss Kneippbyn i sommar!”. Och så blev det, förstår ni. Dagen lång, karusellåkande, vattenlandsbus..
.. och förstås ”hälsade vi på Pippi”. Jag var lite osäker om Lill-Olof skulle kunna tämja springet i benen, under en hel teater-stund… som med mycket oro; så ONÖDIG. Han satt nämligen som ett ljus och var helt, helt uppslukad av varje sekund. Så fräsigt att gå in i Villa Villekulla sedan.
… inte trodde jag väl att jag skulle sitta på Pippis bro och amma min snart treåriga lillunge, men så var fallet och fräsigare kan jag ej tänka mig.
En dag firades Pappa Martin på sin 34-årsdag också! Och höger i bild ser ni glimtar av pressanger från frugan och barnen. Bondepraktikan, på ti’n att vi har en sådan i vår ägo, ju!
Kollektivet, på väg ut på vår absoluta favoritstrand.
Födelsedagsfest med grillande jubilar. Uppvaktad än mer, av slag frugan också jublade över! Så trevligt att ha en sådan ägghållare framme i köket, eller hur?
En dag drog vi norrut, först ett stopp på Rute Stenugnsbageri, alltid en gooood idé!
Sen vidare med lillfärjan, över till Fårö. Det är flera, flera år sedan vi var där nu, så det var så roligt. Äventyra vid Langhammars raukområde, bland annat!
M blev som ett barn igen och återupplevde barndomen med allt klättrande …. vad han inte hade när han var liten, var en skrikande fru som var helt övertygad om att han skulle ramla neeer och dööö, på fläcken. Tur allt gick bra… den här gången också. Tack söta lilla 10-åringen för att du brände av en bild på dina tokiga päron också. Ingen får oss att le på bild, såsom den lille fotografen. Tänk att det där fånflinande paret firade 12-årig bröllopsdag under resan också. Betyder alltså, att jag sänt er ord här inne, i 12 år…. vi får väl se om det blir 12 till 😉
Vi har strosat i Visby också. Strandpromenaden, längs havet. Tjava in, genom ”kärleksporten”. Gå igenom Botaniska trädgården. Sedan vidare,
.. längsmed små klappestensgatorna, med helt magnifikt blommande rosor.
.. och avsluta med Gute-glass, vid Utkiken. Barnen har ätit så mycket guteglass att det nästan stått ut genom öronen på dom. Själv provade jag deras mjukglass i år, med salt knäck-kake-strössel. Hejdlöst gott!
Ett pärlband av dagar med så många guldstunder. Solnedgången uppe på berget, så vacker. Morgonrundorna med ”frugan”, min fina Nathalie. Långfrukostarna, där vi päron lätt kunnat ta en tretår utan att bli avbrutna, för alla barnen har bara lekt och lekt och lekt. Sju småvänner som levt lajvet ihop, från morgon till kväll, i en hel vecka. Utflykterna. Samtalen. Storkoken och röjjiga middagarna. Semesterlyckan, tillsammans.
Så evinnerligt tacksamma för dessa dagar med våra fina vänner. Helt omöjligt att genomföra, om det inte vore för våra enastående gårdsvakter här hemma. Djuren har nog inte ens märkt att vi varit borta… den lyxen av gårdsvaktande, så ovärderligt för oss! Och som ni nog anar, är vi nu exakt hur glada som helst, över att vara hemma igen. Liksom nykära, i hela vår gamla gård igen. Men det där, det var alltså en hoper glimtar från årets sommartur till Gotland.
Hoppas så, att ni har det gott och kan njuta av sommaren. Vi hörs snart igen!
Senaste kommentarer