Hoho i stugorna! Jag som skulle kika in här igår, i vanlig måndagsordning, hade full rulle hela dagen och till kvällen när skrivtid fanns så hände något så väldigt bra och välbehövligt; jag somnade vid barnens nattning och sov en lång, lång natt. Vi river därför igenom en redig Drömgårdsrapport nu istället! Sedan senaste rapporteringen… har vi;
Kunnat äta våra egna hemägg till frulle.
Till lucia bakade jag och Bertil en hoper lussekransar och ännu ett litet gäng lussekatter.
Vi var till lilla bönhuset i byn och sjöng in julen tillsammans med unga och gamla bybor. Så fint.
Jag började slå in julklappar. Som för att överbevisa min älskade skäggige som tror att vi, i år igen, kommer att stå natten till julafton och slå in. Nämen alltså, så dumt när det blir så. Att sätta sig i lugnan ro, såhär en hop dagar innan, känns så trevligt. Klar blev jag dock inte.
Julkort skickades också. Bland det mysigaste jag vet. Småsockarna hamnade hos en ny liten vän här på jorden som jag längtar massor massor efter att få träffa en första gång. Sockarna, av goaste ull, hade jag införskaffat för en pyyytteslant på röda korset. Fantastiskt!
På instagram tipsade jag er bland annat om det här som vi gjort varje år i jag vet inte hur många år. Skapa julgranshängen och julepynt, av trolldeg. Något alla barnen älskar.
Vi kokade en första karamellsort. Fast den lilla sockerbagaren fick bara vara med alldeles i början, vid ihoprörandet, för hujedamig så otäckt varm karamellsmet är.
Jag lovade bildbevis på min sömnad, ju! Här har ni ”mästerverken”. Ja jag vet, omtag till gardinerna av det aaallra enklaste slag. Men jag är så URBOTA NÖJD! Hon som inte kan sy på symaskin, har ju faktiskt sytt på symaskin. Sådetså. Så, titta inte mer noga nu. Det är inte läge att ”syna i sömmarna”!
Livet pågick. Med allt vad det innebär. Sårmunnar och gäspiga morgnar, trötta päron och jullovslängtiga barn. Lycka så stor, över att äntligen få vara en helkry familj.
Fuffensfredag! Höll här på att slå in en liten julklapp. Till vännerna. Framkallade bilder med sommarminnen. En himla trevlig julklapp att ge och få. Vi hade sedan en så busrolig fredag. Men mer om den en annan dag.
Lördag och hela världen kändes blå. Barnen rejsade bakom skotern tillsammans med pappan och jag fick gå min första långpromenad på vad som kändes som en evighet. SOM jag saknar min älskade motion senaste fyra veckorna.
Lördagkvällen spenderade jag i hemmahemma-kyrkan lyssnandes till Kyrkokören och Kusin Emanuel som sjöng otroligt julefint. Det var en fräsig kväll för morsan, jag drog iväg helt solo förstår ni. Hade sällskap av Mor och Far som efter konserten bjöd på det ljuvligaste fikat. Så fint att få sitta ner och bara vara Emmeli och dotter för ett slag.
Söndag och tredje advent. Största pojkarna i familjen var iväg på en hoper timmar av hockeyspelande. Vi andra höll ställningarna här hemma. Tog hand om djuren och var till Tant G med fika och firade mini-jul.
Till kvällen klädde vi julgranen tillsammans. Vi har aldrig tagit in granen såhär tidigt som nu (chilla vanilla, ni med stress-snörp över synen; ni hinner, lugn ba lugn!). ”Bästa pyntet!”, körar vi överens😄 Så i år fick den flytta in lite tidigare där i Salskammaren. Alla hjälptes åt att klä och joodå, nog är vissa grenar tyngda med trippelhängda pumlor, liksom klädda i klasar av pynt, skapade av småfolk. Det operfekta. Vackraste som finns. Eller vad säger du?✨
Vi lämnade en helt otroligt fin tredje adventsvecka, med känslan av att livet återvänt lite efter så många dagar av energisugande sjukstuga.
Det blev måndag och efter lång och lugn hemmamorgon, susade vi ner på byn för att ordna några julklappar. Vi har fantastiska tunnbrödsbageriet med en otroligt fin delikatessbutik, med så mycket gott. Ett varmt, varmt och stolt tips från mig till er! Kika in 1923 Tunnbröd & Deli
Hela måndagen ägnade vi sedan åt kompislek i massor.
En ivrig måndag avslutades med att jag tränade mitt första pass efter sjukstugan. Så lycklig morsa där! …. som ja, blev tvärslut och däckade med barnen sedan.
Perfekt. Då vaknade vi med god energi idag igen allihopa. I nattsärkarna sattes en storstöpa deg. Som till sist blev till Mors Juliga Rågsiktslimpor.
…
Önskeplaner för den fjärde adventsveckan, självaste Juleveckan!
-Greja och feja! Något litet varje dag. Vila och njuteri bland allt. Vägrar vakna tvärslut på julafton. Sådetså.
-Susa en sväng till stan för några små ärenden! (checkades av i eftermiddags, puh så skönt. Att ha med mig alla fyra kidsen gjorde att jag var tvungen att vara svin-effektiv också, hehe. Minimalt med stadstid, därmed..vilket passar mig topp.
-Baka Mors Juliga Rågsiktlimpor! (check <3)
-Baka pepparkakor med barnen! Mamma har varit snäll och gjort deg till oss så det är liksom bara sätta igång när andan faller på. Så ofantligt lyxigt och mysigt!
-Julstäda! .. verkligen inget dra fram varendaste möbel-storstädning. Nix fillipix. Längtar däremot efter nyskurat köksgolv och att få lägga på Julmattan.
-Få njuta synen av skolbarn som får JUL-LOV! .. och ja, hela familjen!
-Fira Jul! .. önskar så att vi ska få vara friska och fira tillsammans med älskade nära och kära. Önskar er så detsamma!
….
Juleveckan är igång! Och jag vill sända er några väl valda ord, som kom till mig en decembernatt..
”Det är inte hur många julklappar som ligger där under granen till julaftonen som spelar roll. Ej heller hur många sillsorter det kommer att finnas hos oss när det blir jul (psst! -noll). Det är helt ointressant huruvida dammråttorna där i vrårna, är bortskrämda eller väljer att dansa två och två eller i ring, (tack årets mörkaste tid, precis ingen seeer ens det där..). På fönsterrutorna syns otroligt tydliga avtryck av småhänder. Jag struntar helt, i att göra minsta anspråk till att ta bort dom. Vet du varför? – Jo, jag ser det som livets största charm. Och gåva. Våra älskade barn. Klart det ska få synas att här lever inte mindre än fyra sådana mirakel🙏🏻. . Vi närmar oss julen, med vinterstormiga steg. Att få vara tillsammans, stöka och greja med barnen, utefter vad som passar livet. Sitta ner och långfika, ha tid och ork att tjava på andra sidan lillåkern för att bjuda den gamla ensamma människan på en stunds jul. Det spelar min största roll. Att ta mig tiden för en extrastund i kyrkbänken och omfamnas av julmusiken, susa iväg med sparkarna och fyllas av ljudet från småungar som tjuter av lycka. Dra djupa andetag av friska luften medan decemberhimlen dansar ovanför. Där, har ni mitt julefokus. Fundera över ditt. Och håll dig till det. Nu är juleveckan här, kör lugnt min vän! ”
Okej? <3
Goda goda dagar innan jul önskar er! Så hörs vi under veckan!
Tjohej, det där var den andra adventsveckan, det! Några glimtar kommer här!
Decemberveckan som gick, fylldes med;
En sån måndag. Där allt och lite till kärvade. Min sjuka hade tagit en ny vändning, igen. Jag kånkade en annars så nöjd lillunge på höften, nu så väldigt onöjd med en lika opepp ponny i andra handen.. muttrade över frusna vattenslangar och trytande ork. Där och då var det apdrygt, men med lite distans känns det ändå som världens lyxigaste måndag.
Tisdagen var desto mjukare i kanterna. Lång sovmorgon för den lille, som vaknade på strålande humör. Pappan bytte av och tog skolskjutsen vilket gjorde att vi verkligen kunde det ta det piano. Sticka några varv och sörpla kaffe i lugn och ro. Det satt som en smäck. Femåringen kom till mig titt som tätt och peppade med orden ”vad låångt du har kommit, mamma!”.
Barnen klådde sin mor i memory otaligt många gånger under veckan.
Ett nytt ryck gjordes med symaskinen. Svärmor var ännu en gång världssnäll, hade nu laddat upp med en hop nya nålar. Denna gång kom jag i mål också. Fyra omtag till köksgardinerna hittepå-sydda. I syn; en utav alla (till känslan) MILJARDER gånger som nålen hoppade ur. undertråden tog slut, ”någon” gasade väl hejjigt…. men alltså, det GICK ju! Har ingen resultatsbild, kanske borde fixa det, så ni får bevismaterial att Den Hopplöse Symaskinisten, har klarat av att sy! 😉
Och det HÄR hände! Våra söta småhönor började ploppa ägg, som femåringen säger. Det blev pannkaksfest med ens… ett hemägg och en hoper köpes-ägg, men barnen var ÖVERTYGADE om att ”vi KÄNNER hur gott ägget smakar, mamma!”.
Jag tog med barnen på en fräsig eftermiddagstur med mellis på byn och en redig loppistur. Kom hem med allt möjligt. Bland annat det söta lilla lilla kruset som hamnade på juliga paradhyllan i köket. 15 kronor gav jag för det. Fantastiskt!
Så blev det helg och en stund hade vi extramånga goungar i hemmet, för att i nästa stund ha ovanligt få barn hemma. Ett gäng drog till Farfars på övernattningsdygn.
Den skäggige och jag snörvlade i kapp och tog oss inte för några stora projekt men däremot några små, himla trevligt. Att äntligen ha gardin där i Badrumstvättstugefönstret.
Det blev andra advent och julskyltning på byn. Så himla trevligt!
Ljuständandet blev först till kvällen. Det skötte dom geschwint, Småbrollorna (med brandispappan precis utanför bild, så ni kan pusta ut och vara lugna!)
….
Önskeplaner för den tredje adventsveckan
-Försöka göra denna morsa kry! … och hålla övriga krya. Det cirkulerar sån viruscoctail nu. Jag själv är inne på vecka fyra nu. Men vem räknar…..Alla barnen och den skäggige har hunnit vara krassliga och blivit krya. Men för mig bara vandrar det runt. Är inte sjuk… men snörvlig, slut och vågar inte motionera pga hostan. Ändå så tacksamt, att alla övriga mår bra. Det finns kanske någon meningen med det här, tänker jag…. lugnare decembertempo har jag nämligen aldrig skådat.
-Frisklufta oss! Att vara ute och se när småungarna sparkar utför lillvägen, hjälpa dom att putta sparken uppförs för att stå och pusta medan dom susar utför, igen. Lagom och så gott, för oss alla. Det är helt otroligt härligt med all snö vi har!
-Beta av en massa jox! … ja, sånt som inte syns, som är ganska aptråkigt, men som måste göras. Admin-jox.
-Välja och välja bort! .. bland kära bestyr, menar jag. Det blir inga sju sorters kakor, särskilt inte i år när vi varit i en så otroligt seg sjukstuga senaste månaden.. särskilt haltande blir det när båda päronen också halkade dit. Men en redig stöpa med lussekransar ska vi försöka få till, då är vi redo för en hoper gofika under Lucia, Julen och Jullovsdagar. En gran också! Jamen det bara måste vi få till, vi brukar vänta till någon dag innan julafton med att klä granen… men jag vill ha in den nuuu. Frågade barnen igår vad som är viktigast pyntet för dom, ”granen!” svarade dom i kör. Alla överens. Några julklappar till ska ordnas. Sen blir allt annat en väldig bonus.
-Fira tredje advent! .. som nästan känns lite som sista advent för i år, eller hur? Bäst att verkligen hålla sig till punkten ovan… så inte dessa ljuvliga små ynka adventsdagar susar förbi alldeles för fort. Passa på, att passa av. Insupa december. Så mycket vi kan, liksom..
…
Önskar er alla en fin tredje adventsvecka! Så hörs vi snart, snart igen! Ta hand om er och sjåa lagom!!
Så det där var veckan där november mötte december.
Den första adventsveckan!
Vi fyllde den med;
Lugnt pyssel och skapande kring köksbordet. Storebror var åter i skolan, först in och först ut, ur sjukstugan. Storalillasyster var fortfarande hemma och myste på med oss andra någon dag till, för att ladda upp energidepåerna igen.
Vattenpärlor är himla kul! Lite som pärlplattor fast man bara sprutar vatten på för att limma ihop alltsammans.
Solstrålarna är otroligt dyrbara denna tiden på året.
Någon kämpade på och tog alla tillfällen att blunda och vila. En ammemysstund nere i lagårn. Mysigt och välbehövligt.
… medan ponnyn åt sin dagliga foderhink där inne.
Jag suckade över den enträgna sjukstugan som ställt till det så senaste veckorna.. vi har en hop med saker vi gärna, gärna hade varit klara med vid det här laget när vintern verklignen är här.. punkter, som knappt är påbörjade, känns det som. Som hönshuset och Projekt Städa Lagårdsstall. … här är vi dagligen och jag vill ha ordning och reda, men nu är här allt annat än det. Men, så får det vara! I bild, några typer som njöt av dagens ”långprommis”, sträckte på påkarna genom en tur ut till dörröppning och tillbaka, för se snöstorm var inget för de fjäderklädda!
Typisk syn efter att vi precis har kommit in. Och alltså, kan vi bara prata lite mer om den där mackapären på väggen. ÄLSKADE RADIATOR!
Jojomensan, man kan vara överförtjust i ett element. Vi njuter varje gång vi kommer in från kylan och kan hänga upp handskar och dylikt där ovan.
.. och som med det tidigare nämnda grejerna vi velat hinna innan smällkalla vintern, var förstås också att ha hunnit in med fler radiatorer. Men, se det har vi inte heller hunnit. Och desto mer kär blir jag i det här som vi faktiskt har hunnit få på plats.
Snön yrde ner! Snötäcket på hästarnas ryggar vittnar om hur bra pälsarna fungerar. Häftigt, visst!
Men strunt samma om vi nu inte hunnit så mycket som önskat pga. Sjukstugan. Huvudsaken små parvlar mår gott igen. Här i syn, lillvännen som var sist in i febersjukan men som nu piggnat till och började orka leka igen. Himmelskt!! hurrade mamman!
Jag fick feeling och lånade hem Svärmors symaskin. Fållade några gardinlängder. Gick som hejsan! Sen skulle jag avancera och skapa några omtag av det jag klippt av från längderna… men då gick nålhelsicket av. Nåväl. Nu tänker jag i alla fall kasta bort dom där fastetsade orden sedan skoltiden… Syslöjdsfröken tyckte att jag var sååå duktig på att brodera, anundsjösöm som trettonåring, ”iimponerande”. Farmor Gertrud, broderimästaren, mäkta stolt minns jag. Men se det där med symaskin, det var inte min grej, menade Syslöjdsfröken. Och dom där orden har suttit i och jag har inte vågat närma mig en symaskin sedan dess……förrän nu.
Vi adventsstökade!
Barnen bakade saffransbröd i alla de former.
.. och pyntade själarna med snölek. Röstlösa morsan och älskade små.
Mattorna hängde på vädring och himlen var sagovacker.
November blev december och helgen tog vid.
Första adventsmorgonen… och barnen jublade när dom möttes av årets ”Tillsammanskalender” på väg ner. Fyra små paket. Ett för varje advent. Innehållet är helt sonika bara små påhitt, som vi ska göra, alla tillsammans. Och barnen älskar det! Vi päron också. Väldigt ojobbigt är den att ordna, kostar nästan gratis (beroende på vad man hittar på) och är bara så, så mysig.
När vi ätit adventsfrukost och Lillminsting fått vara med och tända det allra första ljuset, då svidade vi om från pyjamasar till finstassarna, förberedde lite adventsfika och iväg det sedan bar på Adventsgudstjänst.
Tillsammans med familj som mötts upp i kyrkan, susade vi hemåt Drömgården igen, för att fika Kyrkkaffe. Något som har blivit lite utav en så himla kär tradition. Det var så fantastiskt gemytligt eftermiddag där vi bara var tillsammans, fikade, surrade, stickade.. allt med busiga krya (!) småbarn i kring. En stund som gav mig sån stark känsla av rikedom.
Till kvällen makades det pepparkakshus (av köpes-kit, givetvis). Just denna tillsammanssyssla delade vi på oss lite för.. Lillminsting fick skotta snö med pappa ute i traktorn, väldigt uppskattat. Och storasyskonen fick i lugnan ro pyssla småhus med mamman, väldigt uppskattat.
Avrundade den första adventsveckan på ett underbart sätt; att tjava till kära grannen med lite gofika och nygjort peppishus. Skänka glädje åt andra, bland det bästa och mest hjärtevärmande vi kan göra, eller hur?
Det blev en himla fin vecka, allt som allt.
Önskeplaner för Andra Adventsveckan!
-Njuta en decemberdag i sänder! Det här är en så otroligt mysig tid, tycker jag. Har inga advents- eller julemåsten, vi fixar och donar med det som faller oss in.
– Skapa små stunder med lite extra decemberglitter, tillsammans med barnen! .. som att gå på julig loppistur och låta barnen, för en liten peng var, köpa ett litet ”årets julepynt”. Dom är hejdlöst rädda om det pynt dom hunnit samla hittills. Under pynten deras, har jag skrivit namn och årtal… kära små pinaler hos småfolket.
-Sy färdigt omtagen till julgardinerna! … alltså, det var så KUL att sy!!
–Påbörja arbetet med årets sista kampanj-jobb! Ny samarbetspartner och känslan av snart jullov. Pirrigt!
–Möta Den Andra Advetnshelgen! ..med förhoppningsvis en hoper härliga önskeplaner som får slå in!
…
Önskar er och oss en god andra adventsvecka! Kom ihåg att äppelröda kinder och djupa andetag är ett alldeles ypperligt julpynt som uppskattas av SAMTLIGA! Ta det lugnt, menar jag! Njut decemberdagarna, allt du kan. Ta hand om er, så hörs vi snart igen!
Fjorton dagar av november, som till stor det blev som en paus från allt vad omvärlden utanför vår lilla gårdsbubbla är..
Det stavas Sjukstuga av mycket elak sort.
Glimtar från senaste veckan? Finns det ens? Vi ska se..
Måndagmorgon i lagårn tillsammans med småbrollorna. Jag tränade därefter ett hårt träningspass, kände mig stark, fick ny energi.. men timmarna senare började hela kroppen värka.
Så, dagen efter var det här min vy.
Helt. Däckad.
I samma sjuka som barnen. Tack och lov med lite lägre feber. Men helt sänkt, otroligt jobbig hosta osv. Och för den totala ovanlighetens skull, behövde den skäggige vabba och vaffa i ett par dagar… vårda barn och fru, mao.
En stund med lite mer kraft, verkande febernedsättande osv. Och vi tog oss en kreativ stund kring köksbordet.
Torsdag och hopp om liv! , mumlade jag för mig själv.
Hemmamamman kunde återgå till ÄLSKADE ”arbetet”, slut men på bättring. Med alla barnen på ”vintersemester” (som ena ungen så gulligt sa och menade att vi hade det bra mitt i allt, vi andra höll med <3 ) så kunde vi ta dagarna i piano från morgon till kväll, inte den minsta skoltid eller dylikt att passa. Fågelskåda från våning två, rätt ut i äppelträdet, är alltid en mysig start.
Klädhögen i hallen när alla barnen skulle ut för en pyttestunds friskluft efter dagar bara inneliv. Väldigt ovanligt för att vara vi, som är ute ”jämt”.
Denna dag var alla feberfria och det firades stort.. ni ser ju vädret! Sagolikt.
Två pillemariska typer i lagårn, väntandes på att ponnyn skulle äta upp sin mat.
Så blev det fredag och ännu en hel helg fylld med sånt här. Någon med ok temp och någon på väg uppåt.. feber, feber, feber. Och en hoper andra förkylningssymptom givetvis. Långt ifrån det där trevliga släktkalaset som det laddats så för.
Vi kunde konstatera på söndagkvällen när vi hann titta på varandra för en minut, jag och den skäggige. Att sjukstuga med fyra så, så sjuka småbarn, samtidigt. Var en pärs.
Ni vet livet, särskilt med småbarn.. det är så otroligt intensivt? Så på ett par veckor är en ny vana invand eller en ny utvecklingsfas påbörjad… och det känns som att det allltid har varit så, förstår du hur jag menar? På så vis känner jag, med 40-gradig feber. Det har varit så intensivt här i sjukstugan. Helt otroligt vad vi tampats med feber senaste veckorna. Covid-test, en hel hop, är tagna. Men samtliga negativa. Småvänner som drabbats av samma lika. Så det verkar ”bara” vara ett annat så otroligt elakt virus, som en långdragen influensa-variant som drabbar småungarna allra hårdast. Aj våra päronhjärtan när litet barn för tionde (!) dagen behövde utstå ännu en 40-gradig febertopp. Helt förskräckligt jobbigt. Denna mor har inte sovit en hel natt på alla dessa sjukstugedagar, har vakat som en hök över mina ungar flera timmar per natt och känner mig icke som människa idag. Jag vet, jag vet.. det finns småttingpäron-heroes som aldrig får sova hela nätter. Till dessa höjer jag händerna till luften.
November lider mot sitt slut och december och första advent närmar sig.. vi äär människa för människa på väg ut ur sjukstugaisoleringen och tacksamheten över det, vet inga gränser! Årets mysigaste tid väntar!
Önskeplaner för Första adventsveckan:
-Göra allt vi kan för att alla ska få bli friska! .. denna långa sjukstuga håller på att ta ut sin rätt. Den där dyrbara energidepån känns som bortblåst.
-Lajva livet med Hemmaskola! .. tillfrisknande i mycket varsam takt, inget annat alternativ när man är liten människa som haft feber i så många dagar.. men energin börjar komma åter och vi ska försöka skoljobba lite tillsammans kring köksbordet.
-Välkomna årets sista månad! .. plocka fram julböckerna och mysa massor. Något av allt vi ser fram emot.
-Promenera genom snön! .. efter en vecka där vägen mellan sofflocket, sängen, badrumstvättstugan, spisen, lagårn.. varit enda, enda rörelsen som orkats med, så drömmer jag dregglande nu om en god tur runt småbyarna. Men att bara frisklufta ute på gården räcker gott som start ur sjukstugan, också. Att vara ute hos djuren, är livet.
-Dona för advent? ÄLSKAR att fixa och greja i advent- och juletid. Men livet, ni vet. Det får bestämma. Vi får se vad vi hinner/orkar/har lust till..
-Tända det första adventsljuset, tillsammans! Det blir fint.
…
Önskar er alla en god första adventsvecka! Lova mig en sak; taaa det varligt. Känn in livet. Och glöm för Guds skulle inte hur tjusigt pynt det är, med en morsa/farsa som inte fullständigt stressat ihjäl sig (oftast över hittepå-måsten ihop med livets faktiskt riktiga måsten) utan har kraft att ha gott humör istället. Ej heller glöm, hur gott det är att bara drösa ner i snön med barnen och flaxa till en snöängel? Kanske ännu härligare nu som vuxen! Ja, du fattar. Ta hand om dig! Och ni som kämpar i sjukstuga, KRYA PÅ ER! <3
Så hörs vi under veckan, både här och inne på instagram (@dromgardsliv)!
Det blev måndag igen! Efter en vecka som känts lite som ett töcken…
Veckan som gick, fylldes med;
Mycket god veckostart. Här hade vi precis kommit hem från glädjande femårskontroll och landade hemma på sofflocket sedan.
Det älskade Hemmaskrotandet. Och en trött mamma ur bild. Jag skrev en text, till er. Och vilken kärleksstorm jag mötte. TACK fina, fina ni.
En välbehövlig guldstund på ingång. Hade fyllt saftflaskan Fru B gett oss saft i tidigare i höst, nu fylld med vinbärssaften vi kokade för någon vecka sedan. Tog alla barnen och drog iväg..
Till drömtorpet och drömvännerna! Där vi i vanlig ordning blev så bortskämda, med både gott i magar, lek i timmar och hjärtegott mamma-babbel. Saffransvåfflor med vispgrädde och hjortronsylt. Kära hjärtanes, så gott det var!
Nu var veckan igång och läxor lästes och pyssel pysslades, i Salskammaren. Men i rummet intill, pågick plötsligt sjukstuga..
Mitt i veckan och ett stycke päron-team, som jonglerade vobb och diverse uppsopande av ”jädrans så tidigt vintern kom i år”-sysslor…. som att ta in studsmattan. Det brukar vi kanske inte ha gjort tidigare andra år heller, men nu var den snötyngd och ett jädra bök att få ihop. Till sist så. Check på den. Småcyklarna där under snön ligger fortfarande kvar. ”Tar det en annan dag, sa vi”……. är det bara vi som överrumplats av tidigt snöfall?
Blå timmen och en utav veckans flera helt ljuvliga motionsrundor i syn. Men nä, jag kände mig slut, inifrån och ut och skippade den, ändock så efterlängtade, löpningen. Jag gjorde vad jag ju lovat mig själv mer utav; lyssnade på kroppen. Och bara tjavade istället. Det var helt magiskt härligt, det med.
Någon jobbade på sitt tålamod och ”jitade”. Lade också till en hel hop med nya ord i sitt ordförråd. Så otroligt charmigt.
Det blev fredag och vi hade varit igenom första vågen sjukstuga. Ni vet, sån där småttingsjuka med feber som är och svassar mellan 40 och 41 grader och man gör allt, allt, allt för att lura ner febern och få lillungen att må så bra det går… att febern nu var borta, solen sken och det var fredag, var en hejdlöst härlig kombination.
Byggmästaren checkade av bit för bit på hönshuset. Nu är det dags att måla! Längtar så efter att fjäderbollarna ska få flytta in här i deras nya lya.
Dessa tu firade in helgen med en liten promenad. Dreamteam, där han där till vänster inte minns ett liv utan sin ponny.. som burits av sin ponnyvän sedan ett års ålder och liksom handskas med honom som om det vore det mest naturliga man kan göra. Noll rädd, med stor respekt och mycket kärlek.
Om den hästtokige morsan som själv drömt om häst sedan barnsben är sådär löjligt glad över delat intresse? stolt? ..och så till sig över detta dreamteam? – Ja. Ja. Ja.
Lördagkväll. Och sjukstugevåg två för veckan var i full gång. Nästa unge. Skyhög feber och dunderförkyld. Jag tog mig sedvanliga kvällsturen till djuren. Andades djupt och grejade med kvällssysslor. Då det varit så otroligt kallt senaste dygnen, så pysslades djuren om extra.. extra mat till samtliga och täcke på den minsta hästen, som inte är av lika härdig ras som stora hästarna. Här var klockan 23 och jag njöt ute i svinkylan och kolmörkret.
Sagolikt vacker och iiiisande kall novembernatt.
När jag kom in möttes jag inte bara av god värme utan också av bland det mest hjärtskärande en förälder kan tänka sig; en lillunge i storgråt, totalt otröstligt. Förtvivlad till fullo över att nu ena örat börjat värka också. Puh så maktlösa vi kände oss, jag och den skäggige. Öronont, på nivå smått outhärdlig. Inte många timmar sömn den natten. Inte alls, nästan.
Söndagmorgon… kaffekoppar och långsamt degande på sofflocket, i både bildlig och bokstavlig mening.
Jag drog iväg med Lillminsting på långtur följt av ”medicininköp”. Glass. I stora lass.
Många minusgrader och sagolik vinterdimma. Rimfrost och hästar som tuggade hö febrilt för att hålla värmen. Katter som studsade in genom dörren lika tvärt som dom kommit ut. Googlande av ”öroninflammation barn”. Gäspar på rad. Tacksamhet över att ena lillungen mådde lite bättre, hade lite mindre ont, medan vi konstaterade att nu tredje ungen, också fått feber. Tända ljus, varma täcken i finsoffan. Kura. Kurera. Alla tillsammans.
Där har ni oss. Så även nu. Måndag och ny vecka. Vi tar en dag i taget-tid pågår, mao. Med gott hopp!
Önskeplaner V.47:
-Pyssla om små sjuklingar! … har klarat oss så väl denna höst från sjukor, men se nu slog sjukstugan till och det med besked. Hög, hög feber, dag efter dag.. snörvel, röda, röda ögon och småhosta. Och så öroninflammation till på köpet för (än så länge bara) ena lillungen. Puh alltså, mitt mammahjärta. Så jobbigt när barnen är sjuka.
-Göra sjukstugan så mysig vi kan! .. ja det ska vi, tusan!
-Baka! Har lovat att hjälpa till med bakning inför helgens släktkalas. Är inte sjukstugan för eländig så är baka en himla trevlig syssla i alla lägen, tycker vi.
-Planera och ställa för en himla, himla mysig kampanj som jag ser mycket fram emot. Sen ska det då fotograferas, filmas, redigeras, skrivas… och så vidare. Kul!
-Möta sista helgen i november!
…
Önskar er och oss en god novembervecka, trots trötta tider, härjande småttingsjukor och så vidare. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. <3
Det var helt magiskt. För oj som min energi var låg denna vecka. Jag vet att jag orkar mycket ändå, men jag är långt ifrån ”Sommartidens energiknippe”, just nu. Som sig bör. Lyssnar på det så mycket jag kan. Blir ändå lite frustrerad stundvis. VILL ju så mycket, ni vet…
Läxläsning! .. och kaffesörpel bredvid en hoper garnnystan. Lilla B undrade nämligen om hans halsduk snart är klar.. så det är sannerligen dags att börja med den. Just sånt mys jag är pepp på nu men nix, inte har sådär jättemycket utrymmemför, förstås. Men ändå, småstunder av stickning, så himmelens härligt ju!
En nybadad liten människa som undrar varför i hela friden småtårna är så skrövliga efter badet. Lilla vän. Så mycket att upptäcka.
Efter att ha susat till stan och gjort några ärenden, var det himla gott att komma hem sedan. En tur till skogen var precis vad vi alla behövde då. Vi fann bland annat lummer, som ni anar.
L I V E T PÅ EN PINNE. Skogen. Så, så själagod. För både stor och liten.
Så blev det plötsligt fredag.
Dagen där jag skulle ha hunnit jobba i kapp med en massa saker, men regnet vräkte ner och fotoljuset var ooobefintligt och jag kände mig inte alls på banan och sannerligen inte in the mode för att ställa mig framför en kamera, så nä det gick bara inte. Jag la ner det projektet. M fick byggtid i hönshuset istället och jag hängde med barnen. Till kvällen möttes vi upp allihopa i ett nystädat hem.. Bonde Söker Fru-marathon i Salen, himla mysigt. Lill-Olof satt i Salskammaren intill och grejade med kulbanan.
Lördag morgon! … och synen av någon som sovit länge och gott och vaknat med ny energi… dessutom hade iskalla spöregnet nu gett upp och ner föll ljuvlig snö. Helt underbart! Nu är jag så redo för det vita. I mitten av oktober kändes det lite, lite tidigt… jag behöver en hop blyertsgrå dagar för att landa i november… men oh, så gott det känns nu.
Till grannbyn vi drog senare, för att heja på älskade Storebror S..
För jo, sedan någon månad tillbaka är det här en ny kär pusselbit för oss alla och särskilt vår förstfödde; Hockey! Pappan som spelat i många år, får uppleva islivet som pappa och tränare nu. Otroligt roligt alltihopa!
Jag och minsta trion var hejjaklack tills Lillebror behövde långlura i vagen, då susade vi hemåt… medan han sov, passade jag på att göra ett nytt försök med fotandet/filmandet av jobbet jag lagt ner dagen innan. Och vet ni, nu gick det som hejsan. Ni vet, ibland behöver man bara släppa saker.. lägga ner.. ta nya tag en annan dag. Jag är inte den bästa på att ”ge upp”, därför så glad att jag gjorde det, den här gången.. svårigheten är väl kanske att veta när man faktiskt ska ”ge upp för stunden”, ta nya tag en annan stund.. och när man faktiskt borde kämpa på, lite till…..
Söndag och Farsdag. Älskade Pappa M blev uppvaktad av oss hela gänget.
Farsdagsfrukosten. Med hela gänget samlat, nybakta mammabröd, bullar och varmt kaffe..
Jag kan inte tänka mig något mysigare än det här. Skulle vara om vi hade en eldstad av något slag i det där rummet… så vi kunde tända en eld och omfamnas av govärmen… det, är verkligen en dröm.
Ut det bar sedan, för djursysslor, snölek och senare utelunch. Vinterns första järnmackor grillades. Varm choklad i småmuggarna..
.. och kaffe i träkåsorna, vilket var vad som gömde sig i pappans farsdagspaket.
Resten av söndagen var ett endaste gott farsdagsfir. Först av min älskade Pappa hemma i barndomsbyn, följt av firande av kära svärfar tvärsöver lillvägen. Det är så förbenat lyxigt att ha dessa människor i vårt liv. Så nära, på alla sätt.
Och det var den veckan, det.
Det känns gott med en ny vecka nu.
Känslan efter jourveckan är alltid densamma. Puh. Frihet. Det äär sånt meck med den där jour-pusselbiten. När M har Brandisjour, är det jag och barnen som sitter ihop konstant. Älskar ju det, men i alla fall någon liten stund på veckan mår jag så himla bra av en friskluftstur, springandes/promenerandes, bara jag…det är inte alla jourveckor jag känner såhär, men det där var verkligen en sådan. Jag hade verkligen behövt få tanka mig med i alla fall en bara-jag-tur… men sånt uteblir totalis under jourveckorna. Och det märker jag av, direkt. Energin dippar, opeppen kryper sig på, orken tryter. Just så, så är det. Det är ”inte bara”, alltid. Vill inte klaga, bara att ni ska veta att det inte alltid ”går av sig självt”, inte här heller. Mitt i det småkämpiga, är jag så tacksam. Varje pusselbit, är en del i vårt vardagspussel. Och vår vardag, den är vårt guld. Kämpigare veckorna, dom hör till, dom också.
Önskeplaner för vecka 46
-Pusta ut! ..efter en vecka med många bollar i luften…
-HemmaMamma! … jag ger dom mitt allt. Och är så tacksam över den möjligheten. Älskade barnen. <3
-Motionera! …kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar efter att springa, rensa hjärnan, tanka ny energi. Ska ge mig ut på egen tur så fort möjlighet ges. Börjat veckan med ett tufft styrkepass! Det kan ingen jourvecka i världen stoppa mig från 😉 Är mig en kär rutin också, starta veckan så.
-Ta mig i mål med en deadline jag jobbat så idogt med senaste veckan… det blir några kvällar med kvällsjobb vi datorn, mao. Med vad, får ni se så småningom!
-Försöka hinna skapa trevligt innehåll till er... älskar ju att skriva och sända er post…Men jag vill leva som jag lär. Och just nu när jag haft någon vecka med lite lägre energi, så varken vill eller orkar jag slå dubbelknut på mig, för mycket. Tänker som sagt, att jag vill leva som jag lär. Att vi ska utgå från livsläget som är. Uppskattar så, att ni då ändå så troget hänger kvar.. trots veckor där det blir glesare mellan posterna. <3
-Träffa Fru B och småfolket! .. längtar omåttligt.
– Ha Novemberhelg! … drömmer om en lugn helg.. där vi bara ”pang tjong” blir typ-klara med hönshuset? Det bygget känns så drygt nu när det är kallt och mörkt.. men det måste göras.
…
Okej, häpp häpp, PEPP PEPP! (säger till mig själv lika mycket som till dig, min vän!). Nu gör vi den här novemberveckan till vår, så härlig det bara går! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hoppas jag att vi hörs alldeles snart igen!
Senaste kommentarer