av Emmeli | dec 21, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Långpromenad i gnistrande snö och strålande sol. Jag och mannen fick feeling och blev kramsugna. Där, mitt på vägen. Utan att vi det minsta lagt märke till, att det kommit en bil, som saktat in och liksom stod och väntade på att vi skulle kramas färdigt…någon himla gång! (man hörde det på brummet, liksom).
Hrm.. Lite småpinsamt, kanske. Tyckte den ena av oss. Den andra, hon är för uppe i det blå för att tycka saker är pinsamt, verkar det som. Rätt befriande!
Hela familjen i en enda skugga. En mamma, en pappa och en bäbis i vagn.
Sen åkte vi iväg till Litens mormor och morfar och klädde julgranen. Helt enligt tradition. Och sånt, är viktigt! Traditioner, alltså.
Liten åt get så det stod härliga till! Nytt för i år var den där bäbisen som gör mig hög på livet. Älsklings-Minimannen!
Vi tog en paus i klädnaden. Pustade ut och blev bjudna på så gott fika. Jag smakade mammas biskvier, den första för i år. Koooolavippar så god den var. Får jag bara den till jul, då är jag nöjd sedan. Det är min favoritkaka. Jo,jo! Ska det va, så ska det va! 
Sen slutförde vi vårt arbete och konstaterade att årets gran det ääär den finaste någonsin..
Nu är vi hemma i huset igen. Det kokas tomtgröt och griljeras skinka (livets första, cooolt!) som ska ätas i vårt Juliga Sommarhemma, ikväll. Familjen kommer över på en liten lilla julafton. Det ska bli så mysigt!
Fjärde och sista advent. Årets mörkaste dag. Bara tre dagar kvar till jul. Ho, ho!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 21, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Recept, Sommarhemma
Åhå!
Vilken sovmorgon som bjöds denna fjärde advent. Vi svarade uppenbart JA,tack! på den, alla tre. Idag skiner solen igen och himlen är isande blå. Så himla, himla vackert.
Och kvällen igår?
Så mysig.
Vi dukade ut bordet åt alla håll och gjorde det så stort det orkade med.
På varje tallrik låg en liten miniminigran och en röd rosett. Som för att säga välkommen!, ännu lite extra.
Vi åt färsk lax som fått gotta till sig i ugnen med mängder av dill. Pressad potatis, sallad och en god sås. Så enkelt. Så gott. Oftast är ju det enkla, det allra godaste.
Och efterrätten?
Jordgubbsparfait med varma jordgubbar kokta i vanilj och en liten maräng på toppen!
Jordgubbigt, kan man säga. Som en liten tvärväg från allt juligt vi kommer äta kommande vecka.
(HÄR är parfait-receptet jag använde mig av. Av alla äggvitor som blev över i parfait-makandet, så gjorde jag maränger. HÄR är marängreceptet! Jordgubbarna strödde jag bara lite socker på och massa vaniljpulver och lät det koka länge, länge).
Så satt vi där, arm-mot-arm-nära varandra, bland tända ljus och en julmusik som spelade idogt. Åt och åt, pratade och beundrade dom där två små liven som vi fått i gåva detta år. Liten och hans söta kusse! Som han är hela EN dag äldre. Läckert, va?
Det var vår lördagkväll, det. Och idag är det söndag och vi har minsann börjat med en höjdarsovrmorgon. Nu ska vi klä på oss vintermunderingen och gå ut!
Önskar dig en fin fjärde advent!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 20, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Förstår du hur mycket jag njuter av den här lördagen?
Vi är lediga, alla tre. Den här hösten har ju innehållit en herrans massa lördagar med uppdrag, för mannen. På ett sätt en förutsättning för att allt ska ha kunnat gå ihop på veckorna, så det har ju varit bra när han istället kunnat hålla sig hemma en vardag och jag och kompanjonen har fått skriva.
Men oooh, det här är så ljuvligt!
Lördagen har visat sig från sin allra vackraste sida. Det har varit så himla härligt vinterväder. Några kallgrader och strålande sol. Efter att vi klätt julgranen var bäbisen mer än redo för förmiddagsvilan. När han somnat rullade vi över han till sin farmor och farfar, och stack sedan ut på en löptur tillsammans. Det äär så guld värt, det där; att bara få en halvtimme här och där. Att bara vara vi, E och M. Att springa tillsammans är så romantiskt så jag blir pirrig i magen av att bara tänka på det. Att kämpa tillsammans, liksom.
För ja, idag var det ren och skär kämpan. Solen gjorde oss taggade, det var så läckert. Men det var såå tungt att springa i snön, utan broddar. Ett steg fram och två bak. Rödblommiga och toksvettiga sprang vi mot målet; att komma hem så snabbt som möjligt till den där sonen vi pratade om i alla fall halva vägen. Nu är det bara sista backen; mot Sixten!!!
Och ikväll kommer svärisarna och min svägerska med familj, över på middag. Så mysigt! I frysen står något kallt som ska serveras till efterrätt. Hoppas det blir bra, jag testar något jag aldrig tidigare gjort, nämligen. Till, ska vi äta minimaränger och något varmt och gott som jag ska sätta igång med nu. Ja, vi får se om det blir gott, så kan jag ju tipsa såklart!
Innan mörkret föll för dagen, var vi ut ännu en sväng. Denna gång för att Liten skulle sova eftermiddagsvila. Han är som en hund. Älskar friskluft oavsett väder, så man tar sig liksom alltid, alltid ut. Det gillar jag! Dessutom ser han ju ut som en liten hundvalp nu också, där han kryper på alla fyra med tungan torr och hängandes utanför munnen. Ha, ha!
Nu ska jag öva lite fela. Sen ska här dukas och lagas middag!
Ledig lördag, alltså. Halleda, så skönt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 19, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Sommarhemma
Bland det bästa..
..med att ha jullov tillsammans, är all den här tiden. Kvalitetstid i all ära, när man lyckats fånga dom där små stunderna i vardagen när den tuffar på i en rasande fart. När man försöker hitta det där lilla extra, som gör så mycket. Men nu, när det finns oceaner av tid, då kallar jag det för kvantitetstid. Och den, fullkomligt älskar jag.
Vi behöver inte tänka att varje ledig stund ska utnyttjas, för vi har tid. I massor. Tid att göra saker, hälsa på, vara hemma, bara vara, pyssla, lata sig.
Självklart är det kvalité, den här så kallade kvantitetstiden också. Du förstår säkert vad jag menar.
Idag har dessutom jag och M fått tumanhand-tid. Vi lämnade hemmet såhär
Nystädat och piffat till det yttersta.
Dom små vackra pumlorna i fattigmanssilver, kommer från mitt favoritställe; himlen runt hörnet.
Doftenpåsen som doftar wintercream, är från samma ställe.
Nu kan ni få börja blomma, hyacinterna!
Det är så mysigt att sätta granris i dom där kockums-grejerna jag loppade i somras, under mitt loppisrus.
Ja och där ser ni ju gardinen också. Fin, va?
Efter att ha varit ute och gått i snöyra, tvärstädat och ätit lunch. Då lämnade vi byn som då lugnat sig och var helt magiskt vacker. Så åkte vi till Litens mormor och morfar. Vi, jag och mannen, fick lyx i form av ett träningspass ute i pappsens hardcore-gym och sedan direkt hoppa in i en varm, varm bastu.
M.a.g.i.s.k.t.
Så det är vår fredag. Fylld av tid, att bara göra vad vi vill med. Lyx! Och nu är vi på väg tillbaka hemåt igen. Men bara för att jag ska få dra på mig ett par kalasbyxor och slippa ha dom här rosa långkallingarna till kjolen (hade visst glömt…), för sedan ska vi på middag till svärisarna. Håhå, är det lagligt att ha det såhär bra?
Trevlig helg, allihopa!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 17, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Sommarhemma
God onsdag!
Titta vad jag möttes av när jag klev upp i morse
Min man satt och sydde som en galning. Ha, ha! Åh. Vad har jag gjort för att förtjäna honom?
Vyn av dom vackra vidderna genom köksfönstret, och synen av den där älskade mannen. Det gav mig en varm-i-hjärtat-start på denna lill-lördag.
Det är bara den där gardinen till det där köksfönstret, som är kvar. Innan det är helt färdigpiffat här, alltså.
M försökte väcka mig och Liten vid kalendertid i morse. Men det var stört omöjligt. Trots att han tvingade på mig Rutger-glasögonen och allt. Men vi somnade om, jag och bäbisen. Så skönt och mysigt. Men till slut vaknade vi och klev upp till det där. 
Lilla hundvalpen vi har här hemma, kröp det snabbaste kan kunde för att få tag på dom där rutiga sakerna som ska bli banden till en hissgardin. Jag har en bild i huvudet, som vanligt, hur jag vill att det ska se ut i slutändan. Och mannen gör nu verklighet av det. Jag syr inte på symaskin. Den avskyr mig och jag känner väl inte sådär jättestor kärlek tillbaka. Om jag säger så.
Kvällen igår?
Åh. Fantastisk! Den där konserten är alltid så fin! Dessutom! Hann jag knappt in genom kyrkan innan jag träffade en massa kändisar. ”Gamla”, goa, lärare som levererade stora kramar på löpande band. Jag njöt och blev stundvis Lill-Emmeli igen. Som när min lillskolefröken dök upp. Min älskade I. Det var tider, det! När jag gick i fyran och stannade kvar på skolan varje dag. För att vara med fröken, städa och plocka ordning i klassrummet. Jopp! Det är sant. Jag har alltid varit såhär; städtokig och småknasig.
Nä. Nu ska vi pausa allt vad som pågår här hemma och packa in oss i bilen för en tur till stan. Några småärenden ska uträttas. Jag var visst inte heeelt klar med julklapparna, hade glömt julklappsleken. Mammamormor dyker upp när som helst, så vi får dessutom finfint sällskap med oss!
Så det är vår lill-lördag, så långt.
Må så gott idag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 15, 2014 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Sommarhemma
Vi är vid vårt mål. Här, i vårt Sommarhemma.
Och det finns ingen annanstans i hela världen, som jag hellre vill vara just nu, än just här.
Resan gick nästan helt snopet bra igår. Så skönt! Lunchpaus hos en nära vän i Umeå bara, och vips var vi sedan framme. Svängde direkt och kramade Storan och gänget. Sen åkte vi hit. Vi möttes av världens sötaste gran på gården, med ljus i. Ljusstakar i fönsterna. Och på köksbordet låg paket och hemstöpta ljus. Älskade familj.
Vi packade snabbt in oss, slängde in allt innanför dörren typ, och landade sedan hos svärisarna för så god middag. Lyx! Sen, gick vi hem.
Hela kvällen spelade vi julmusik så det dånade om det. Mannen roade Minimannen och jag gick ann som en tok.
Vi gjorde jul.
Packade in oss i garderoberna, städade (rekord i städning på ett dygn hos undertecknad! Ja, om man inte räknar med mitt sommarjobb som grovstädare av stora bussar, dom där somrarna för x antal år sedan. Håhå vilket jobb det var!). Så hängde jag upp stjärnor, tände ljus och håll i dig; putsade fönster i svarta natten och hängde upp gardiner. Sen gick vi och la oss.
Jag låg där i stora sänghavet, bredvid mina älskade två, under det varma duntäcket. Liten sover i sin säng om nätterna nu, men ibland kan jag bara inte låta bli att ha honom näranära. Som i natt.
Och känslan? Att vara här?
Obeskrivlig.
Det är städat, inpackat, gardinerna hänger där dom ska. Men det här, är definitivt en före-bild. Idag ska här pysslas och påtas. Vi ska ut på granris- och minigrans-jakt. Bland annat!
Trots att det är så ohyggligt snuskigt väder, glashalt och regn och kallt, så tycker jag ändå att det är mysigt att vara här. Det här har varit mitt mål hela hösten. Att få landa här med min lilla familj, när skrivandet är över och bara kunna njuta.
Jag har inte riktigt förstått att vi är här än. Igår när vi kom hit visste jag återigen inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag kände mig mest tom, liksom. När man har kämpat för något en hel höst och plötsligt är man i mål. Då känns det ganska snopet, på något vis. Men nu ska här varvas ner, slappnas av och sånt…. (jag menar: pyssla,påta, fixa,baka…)
Vi hörs snart igen!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer