av Emmeli | sep 7, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan
Fönster och dörrar står på glänt. Det är bara fåglarna som hörs där utanför. Kung på natten, kung på dagen? Näpp. Lilla familjen sover gott på natten och är kungar på dagen. Men dom flesta här i området har det lite tvärtom, vilket resulterar i väääldans lugna helgförmiddagar. Och det är bland det skönaste jag vet med det här stället.
Frukostgröten ligger i magen, jag har kaffekoppen kvar och den ska jag njuta av länge. Idag är det söndag. Och jag tänker på gårdagen, vilken bra dag det var och vilken fin kväll vi hade, hos älskade hjärtenära vänner, som är som familj. Dom, vännerna, syrran och så vi. Så förbaskat mysigt.
Jag älskar morgnar.
Särskilt när det är helg och det är tomt på tider att passa. Man vaknar tidigt utan att ha vaknat av väckaren. Solen skiner in genom köksfönstret och pelargonerna fullkomligt blommar som tokar. Man har en bäbis som vaknar på ett strålande partyhumör och gör vilken morgon som helst, till den bästa. Och så mannen, förstås. När han maler bönor och fixar det godaste kaffet som finns.
Särskilt såna morgnar, älskar jag morgnar.
Och jag vet, det där köksfönstret såg ni ju bara för någon dag sedan. Men, jag är så himla mallig över det. Eller mallig och mallig. Glad! Glad är jag. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tittar dit, dels andas det mitt Sommarhemma och sen andas det mormor och farmor. Pelargondrottningarna själva, jag älskar så starkt, trots att jag inte träffat dom på flera, flera år. Dom vandrar inte här på jorden längre. Men, jag vet att dom ser mig och tycker att det är härligt att se; lill-Emmeli, yngsta barnbarnet, nu har hon ett eget köksfönster fullt med pelargoner.
Söndag.
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 6, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Träning
… som i vansinnigt (!!!) skön, alltså!
Den här lördagen.
Vilket väder det är! Jag blir alldeles lycklig i själen och börjar tro att jag blivit galen, haft sovmorgon över hela mörka hösten och vintern och sedan vips vaknat upp till sommar igen. Det är så varmt och skönt och vindarna är ljumma och ja, livet blir helt enkelt lite enklare, på stuberten. Sommarväder och sommarkänslor, det är något särskilt. Så är det! Att kunna ha Liten ute i vagnen med bara en tunn filt, att ha dörren öppen till uterummet, sitta på trappen med näsan vänd mot solen.
Jag känner mig så glad idag. Bara är det, jag har det ju så bra, tänker jag. Jag och hela min lilla familj är friska. Jag har en man som älskar mig oavsett och en bäbis, som vi fått i gåva och som ju bara är den underbaraste människan på jorden. Man kan bli toklycklig för mindre, liksom.
På förmiddagen tog vi det lugnt, lugnt. Vi hade lite lekbesök av Litens kompis, grannflickan som är nästan precis lika gammal som han. Så mysigt och häftigt att vi har jämnåriga små, vi kompispar emellan. Pappa M var ute i spåret och sprang och tränade i utegymmet, under tiden vi mammor och bäbisar lekte i bäbisgymmet. Efter lekdaten, när M kommit hem, då byttes vi av. Och jag drog istället ut. En grisanrunda på drygt 5 snabba springkilometrar och sedan hem för ett överkroppspass. En kvalitétspass, där jag både sprang som en stucken gris och orkade med styrkan väldigt bra. M och S satt på sidan och hejjade på. S bara skrattade åt mamma när hon gjorde konstiga ljud vid axelpressarna… Om jag njöt när jag fick sätta mig på trappen sedan?
Oh, ja. Bästa bästa känslan.
Och nu är vi tillpiffade alla tre. Vi ska iväg på lördagsmys hos vänner. Dom som är som familj och som bor där ute på landetlandet, du vet. Och syrran är fortfarande där och hälsar på sin bästis, så det blir en liten familjekväll, helt enkelt. Så mysigt!
Vissa dagar är bara lite bättre andra.
Allt gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 5, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Lyan
Hej i fredagen!
Här är en extremt Litenledighetsnjutande morsa idag.
Alltså. Vilken himla håll-käften-vecka det här blev. En rivstart. Jag som, på riktigt, inte har tänkt och använt huvudet på typ en hel drös med månader, känner mig helt yr och är oerhört taggad på helg. Det blev en grej extra den här veckan, när M var tvungen att vara borta under ett par dagar och det just då, krockade med en massa annat för mig. Så kommer det inte att vara framöver. Tack och lov. Så ja, idag njuts det järnet. Ledig fredag, med älskad bäbis och man. Det var helt fantastiskt att se Litens glittriga morgonögon, hur han tittade och log mot sin pappa. Åh, pappa! Äntligen är du hemma igen!
Kärleken mellan dom där två, det finns inget vackrare.
Pappan jobbar hemifrån, så vi har honom nära. Jag och Liten har myst, busat och sjungit våra favoritsånger. Och S har fått rejsa bland sin mors musikpryttlar; typ lekt med alla färgglada rytmägg (en höjdare!) och så har han spelat på pianot. Jag blir sådär lycklig när han sitter där i mitt knä och trycker ner tangenterna med sina små, bestämda fingertoppar. Sen har vi fredagsstädat också, så nu är det så otroooligt rent och fräscht här och morsan är överförtjust!
Jag måste visa en sak!
Liten fick ju en alldeles fööör lyxig och rolig och uurtjusig present av sin Gudmorsa i doppresent. Du har sneglat på den hittills. Men kolla här!
Ja. Den är perfekt. Det tycker Liten också. Han önskar sig liiiite, lite längre ben bara. Sen kommer den där gå varm här hemma!
Det är sådär sommarvarmt ute och solen skiner så denna fredag kan knappast bli bättre! Lunchen får ätas ute, med andra ord. Fredag alltså, så förbenat skönt. En sovande bäbis, nystädat och en älskad doppresent på toppen.
Tjohoo!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 4, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Musik, Träning
Om jag bara kunde hitta ett ord som beskrev den…
Känslan jag har i kroppen, just nu.
Nöjd. Lugn. Välmående. Pigg, fast trött. Trött, fast pigg. Kär. Tacksam. Småduktig. Lycklig.
Och så blandar vi dom där känslorna, till en.
Den känslan, har jag nu, ja. Men om jag säger såhär; den har inte riktigt funnits där, hela dagen….
Jag visste redan från början, att det här skulle bli en småomöjlig dag. M 100 mil bort, jag med en heldag inplanerad, med bland annat en föreläsning på drygt tre timmar. Det där ville jag få ihop, och samtidigt känna att jag var världens bästa mamma till S. Svårt läge. Mycket svårt.
Men på förmiddagen gick det som hejsan, jag och C, exarbeteskompanjonen/gullvännen, du vet, vi jobbade på och kom en bra bit på väg, på en gång. S sov gott, och anade inte att mamma tråkade sig. Vi tog sedan lunchpaus. Och efter lunch, då började allvaret på riktigt. Föreläsningen sändes så vi kunde se den på nätet. Så E (han som är C´s kärlek och min typ-som-en-storebror), C och jag och Liten bänkade oss framför stora dataskärmen. Omvandlade vardagsrummet till en föreläsningssal, fastän med fotpall, flera koppar kaffe och fotöljer istället för hårda stolar och kaffetorka. Och så en bäbis mitt i alltihopet.
Utan att tveka måste S varit sötaste studentprinsen någonsin. Det var inte heeelt lätt att koncentrera sig på vad den där gubben i den lilla rutan, på den stora skärmen, sa. Särskilt inte när ljudet krånglade så den lilla stackaren fick ta om typ 20 minuters föreläsning. Lilla gubben satt i ett rum på universitetet i Luleå, med en mick och en kamera framför sig. Och vi, hela klassen här från Piteå, satt utplacerade i våra vardagsrum och hade det gott. Sååå konstig grej!!! Dagens teknik, säger jag bara! Liten hade det inte dåligt han heller, men helst hade jag förstås sett att han var med sin pappa istället för att behöva ”Leka föreläsning”. Särskilt, när lilla Minimannen visst bestämt sig för att inte sova mer än förmiddagsblunden, på typ hela dagen. Så jag vaggade och vaggade och lekte lite och serverade bäbis mat och försökte samtidigt lyssna och lyssna. Efter dom där tre timmarna var jag så trött att jag knappt visste vad jag hette.
Men, då visste jag att mannen var på väg hem. Och jag ville faktiskt fixa en del tills han kom hem.
Så vardagsrummet förvandlades igen. Den där jädra tvättapan, som legat i maskinen från i morse, hängdes. Och sen började vi laga middag, jag och S. Han, som ville vara med, hängandes på höften, mest varje sekund. Punkt slut.
Och helt plötsligt, när vi precis pustat ut och konstaterat att vi var färdiga, när vi tittar ut genom fönstret. Så kom han. Pappan, mannen, den efterlängtade.
Och med hjälp av en massa svett, inget blod och inga tårar, så hade vi åstadkommit detta…
Köttfärsbiffar, ugnsrostad potatis, fetasost- och vitlöksröra och en sallad. Samt tänt ljus överallt, sprutat ett sprut parfym på mamman och torkat bort eventuella kräkor från samtliga…
M, han blev så glad. Det är oftast han som lagar maten här hemma. Så det kändes så bra, att jag hann. Att jag fick ihop det, trots en liten bäbis hängandes på höften som bara ville ha mamma nära, nära och ingen annanstans. Då tänkte jag. Tack Emmeli, för att du kämpar på och tränar, vecka ut och vecka in. Nu får du lön för mödan. Du går ann som bara den, bär och lyfter, tungt med varje hand. Länge och mycket och om och om igen och Du orkar det! Det har du dig själv att tacka för!
Att träna. En investering i livet. Jag lever inte för att träna. Jag tränar för att leva!
Så efter middagen som faktiskt blev väldigt lyckad, där vi skålade för att vår älskade M var hemma igen och efter att jag lagt Liten för natten, så tog jag mig en efterlängtad halvtimme, bara för mig. Ett träningspass, där jag kände mig som en björn. Stark. Bland tända ljus och allt!
Och nu. Sitter jag här, i fotöljen, med benen högt. Mannen har precis serverat mig en hallonsmoothie och vi ser fram emot en hel helg tillsammans, utan några som helst planer.
Ja. Du förstår att känslan är vad den är. Obeskrivlig och underbar.
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 3, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Liten 4-6 månader
Och så var det kväll igen.
Jag och Liten röjde på på förmiddagen; tömde tvättmaskin, fyllde tvättmaskin, hängde tvätt, vek tvätt och sorterade in på sina ställen. Och bäddade rent i storsängen. Sedan fick vi sällskap ett helt gäng timmar, mitt på dagen. Av syrran och hennes bästis L,hon som är som min extrastorasyster. Och så ännu en liten bäbispojke. Fasligt trevligt. Vi lagade god tortellinigratäng till lunch, med färsk tortellini, massa basilika, ost och så snodde Syrran ihop värsta goda såsen över hela grejen. Så jag har minsann ätit det där både till lunch och middag. Yes! Ni vet ju vid det här laget, hur jag är. Är mannen borta; då gräsänkar jag sönder hela världen och äter sammasammasamma. Och finns det inga rester att värma, då kokar jag ägg. Eller steker. Eller sväljer råa. Nä, okej, så långt har jag inte gått. Än.
Ikväll har jag och S varit ute på en promenad tillsammans. Vi gick längs vattnet och det var så spegelblankt och vackert att vi häpnade. En miniliten igelkott såg vi också. Och nu har jag precis tagit in det sista ute på tvättlinan. Blev så gaalet nöjd då jag kom på värsta braiga sättet att vika lakanen på, alldeles själv, liksom.
Nu ska vi onsdagsmysa, jag och min Miniman. Han, som tyckte det var supertrevligt med kompissällis idag.
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 3, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner
Vilken kväll det var igår!
Som värsta, bästa sommarkvällen. Jag behövde bara svepa koftan om mig innan vi gick till vännerna. Så himla skönt. Och om vi hade det mysigt och trevligt och gott och sånt? Oh ja. Det är som alltid när vi umgås med dom där två, och det är ju bara helt underbart med såna vänner.
Jag tisdagsmyste i pojvänsjeans från Lindex, stor sedan-jag-var-preggo-tisha från Gina, den där rosa hatälskade koftan från Lager 157 och så mina favvopjucks från Nike, Scorett.
Och idag vaknar vi till onsdag.
Mannen var uppe tidigt, tidigt. Han flaxar idag till huvudstaden för ett par dagars jobb. Jag och Liten är kvar här hemma och håller ställningarna. Men innan M åkte iväg i morse, så hann han iväg på ica och hämta ut några paket, varav ett tydligen var till mig.
Alltså. Morogngåva på en onsdag, sånt gillas! Visar sedan!
Ha en fin dag!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer