av Emmeli | jan 29, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 7-9 månader, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Det där var igår morse. När Minimannen var så otroligt taggad på dagen.
Den här helgen känns liksom som en endaste varm kram.
Dagar som gett massa härlig energi. Tillsammans med mina pojkar och gulligaste Juniflickan på jorden. Dagar som varit hjärtehärliga. Roliga för både stora och små. Innehållit häng med både barnens Mor- och Farföräldrar. Vi har fått sol på nosarna. Det har också varit alldeles grådassigt men inte gjort ett endaste dugg. Det har getts utrymme för sköna sörpla-kaffe-på-kökssoffan-stunder, måleri-stunder. Och så vidare. En sista Januarihelg fylld av massa gott.
Ska vi kika några fler bilder som kameran fångat?
Sidär. En skitglad morsa. Som precis varit ute och sprungit med favoritmusik i öronen och med solen i fejjan. Kräkjobbig, alldeles fantastisk tur.
När jag klev in i huset såg det ut såhär;
haha! Hejja mannen!
Det är bra det där!…så fick han lite omväxling mot sina flashiga gym-pass under veckorna! (Ja, M brukar passa på att träna på hotellens gym, när han iväg på långuppdrag).
Och sen då?
Jamen, titta!
Världens Bästa Mormor och Miniman. Där, alldeles precis innan dom drog iväg på brandbilsåkning. Ni må tro att det var fräsiga timmar för en liten Miniman, det där. Ja, vi andra tyckte också det var fasligt fräsigt, faktiskt.
Såklart att jag och pappsen också skulle åka en tur.
Mannen instruerade olika grejer.
Och coola, älskade kusin H, var inte sen att testa!
Alltså. Jag smäller av. Sötaste Brandmannen jag har sett.
….
Sen föll mörkret och Mormor och Morfar följde med oss hem till Drömgården. Det fikades och mystes, innan jag och M och Junflickan gjorde oss festfina och drog iväg på god middag tillsammans med hela Brandkåren. Ja, eller Räddningstjänsten, som det heter nuförtiden. 
Alltså.. <3
Minimannen hade världsfestlig kväll här hemma tillsammans med sin Mormor och Morfar, medan jag och M var iväg. I stjärnklara kvällen mötte vi sedan gänget här hemma. Storebror sov som en liten björn efter dagen.
Och så blev det söndag.
Och titta rosorna! Helt och hållet makalösa.
Idag har det varit svingrått väder men ändå skönt, liksom. Pojkarna har varit ute och fixat med olika saker. Kört lite skoter fram och tillbaka på lägdan, inspekterat senaste inköpet (En spånsug. så himla roligt köp!! Skulle jag inte tyckt för några år sedan. Fast nu betyder det liksom att vi ska börja suga gammalt spån från golven där uppe)..
Där ser ni en nöjd, men ganska så skittrött liten pojke.
Jag har utnyttjat att M varit hemma och dessutom inte haft jour..så jag gav mig ut på en löptur idag igen. Så förutom lite målning och massa mys med gänget, har morsans ben kutat ännu en gång. Uuuunebaat!
Nu är det söndagslunk som råder här. Ja, förutom den där skäggige som testar ett pass han fått av sin fru (njuutbart att sitta och titta på när någon tränar, haha!). Lillan sover ännu en långsovning och Bjossan är lika taggad som vi andra, på att alldeles strax få gå lilla vägen till Farmor och Farfar och njuta Söndagmiddag.
Älskade Helgdagar.
Hoppas ni haft det gott ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jan 22, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Titta där då;
flickorna redo för kalas.
Vår älskade lilla Juniflicka, där på dagen prick 7 månader. Älskade, älskade 7 månader. Kära nån vad jag är tok-kär i livet med mina två småttingar. Och den där skäggige, förstås.
Lördag, sa vi?
-Det var en god sådan, rakt igenom. God på alla sätt, liksom. Jag kände bara hur jag som gick på moln. Över den där grejen att faktiskt ha helg, när det är helg. Att mannen hade jour just igår, ja det gjorde ju inte så mycket, vi hade han ju hos oss i alla fall förutom när han var ute på vift, förstås.
Vi fick skön nytta gjord, typ en insamling som totalt svämmat över. Den, hamnade där den skulle. Och det målades balkongdörrsfoder. Och päronen tränade. Mamman kände sig världslyxig som fick, nästintill, några minuters hemmaspa. Haha. Ja, alltså; duscha i lugn och ro och packa in håret i inpackning och därefter hinna rosa kinder och till och med torka håret torrt. Ta på sig den där nya blusen. Ja, det behövs verkligen inte mycket eller många minuter innan det känns som om man varit iväg på tre dagars spa. Typ så. Underbart!
Sen följde en kväll i Mäjadalen. Hos den där familjen vi älskar så, med den där purfärska 10-åringen som hade ett så hjärtemysigt och kalasigt kalas.
Minimannen och födelsedagsbarnet i full färd med att fixa det sista på den där goda, goda tårtan.
Vi åkte sedan proppmätta och hjärtevarma hemåt i stjärnklara natten.
…
Idag är det söndag,
…och jag vill typ gasta M E N!! NÄÄJ! när jag och barnen vaknar som tre kraxande kråkor. Igen. Vi hade ju lämnat den där Basiluskan bakom oss. Och visserligen. Hon drog. Men nu är det en ny variant här. Jag tror visserligen inte att jag träffat en endaste människa senaste tiden, som inte varit Basiluskig på något vis. Så det är väl helt sonika bara att acceptera. Vi kör ett race till, när vi ändå var igång, liksom…
Äsch. Det ska nog bli söndag av det här nys- och- kraxhaket, också!
Mannen åkte iväg i morse och är just nu i kyrkan med våran gospelkör och sjunger på gudstjänst. Jag tittar och njuter härifrån datan och livesändningen som ordnats så fint. Lillan sover gott ute i vagnen oc..,hoppsan! nu ropar min andra darling inne från ”Pott-huset”! Måste kila, mao!
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | jan 15, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Det var ett långt ord;
V i n t e r h e l g s b e s t y r.
Precis så.
Vi har påtat och pysslat med allt möjligt här i familjen.
Allt från att mysa hemma i ullstrumpa, till att klä på sig ny snyggtröja eller finklänning.
Ritat hemma på köksgolvet, lekt hemma hos Mormor och Morfar och Farmor och Farfar eller byggt den där jättefina tågbanan här hemma i lekrummet.
Mannen har slutfört utbildningen mot den där barndomsdrömmen (att på sidan av sitt vanliga jobb även kunna jobba inom Räddningstjänsten som Brandis). Och vi har blivit bortskämda hos älskade Päron/Svärpäron.
Njutit Lillabyn-luft, grillat korv, vandrat Tommelmorunda.
Och när den där rökstinkande darlingen anlände, var det såklart först en Miniman som fick med-pappa-leka en stund, innan jag och M drog ut till min papps vedeldade bastu och blev sådär inifrån-och-ut-varma. 
..Så avslutades den kvällen med vad som är höjden av lyx; mammalagad mat med godaste efterrätten; vaniljglass och varm hjortronsylt. 
Och vi har haft full fart med olika gårdsfix. S fick starta sin söndagmorgon med att åka stor, stor traktor med sin Morbror. Morbrorn som var här och hjälpte oss hem med världsklassigt virke för olika projekt till övervåningen. Bland annat så att det nu kan börja tillverkas fönsterramar för nya fönstren. Håhå så roligt!!
Svärfar hjälpte sedan mannen att stuva in allt och därefter blev det söndagsfika med både Farmor och Farfar och Mannens kusin. ElektrikerKusinen som sedan hjälpt oss att dra lite ny el.
Helgen har innehållit många timmar i det ljuvliga vintervädret. Lek ute i snön med busiga Bjossan och en liten flicka har gjort sin första pulkatur, och bara älskade det. Blev alldeles röd om nosen och så, så sömnig.
Till sist har vi nu ett hem som söndagkvällsuckar skönt. Är sådär precis-nyss-söndagsstädat och mysljust, bara med en massa levande ljus här och där,och med en surrande tvättmaskin och sovande barn på toppen.
Kvällsfrid, mao!
Och helger som den här. Det får jag aaaldrig för många utav.
Hoppas att ni också haft det gott i helgen!
Lillafrun
av Emmeli | jan 9, 2017 | Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Ja, titta!
På Julafton levererades den där ursöta, klarröda skapelsen till Lill-spark. Med brett rött sidenband och rosett. Till Minimannen.
S rusade ut och blev mäkta stolt. En aalldeles egen spark.
Undertecknad fällde några tårar för hur underbara, omtänksamma och kärleksfulla människor våra barn är omringade av.
Lillis, som är min systerdotter men som snarare känns som min lillasyster, då det bara skiljer fem år mellan oss och vi alltid levt så nära varandra. Och så Lillsvågge, hennes gullefästman som alltså inte alls är min svåger men som ju typ är det, i alla fall. Dom, är Minimannens Gudpäron. Lyckliga S.
Och idag?
Idag, äntligen, äntligen. Kunde vi premiära. Det var inte föör halt, föör grusat, för stormigt, för mörkt eller föör kallt. Det var helt perfekt sparkföre. Och den där lilla människan satte iväg. Varvade med att rusa fram och försöka göra som man kanse oftast gör när man tar sig fram på en spark.
S.
Och så kommer efternamnet efteråt såklart, men lite hemlisar vill han ha, Minimannen.
Stolt, som ni ser.
Älskade unge.
…
Och i övrigt?
-Jullovets sista dag.
Mysigt och lite småvemodigt. Men vardag är ju bra fint, det med. Och den här avrundande dagen har varit så fantastiskt mysig, vi har avslutat med stil, om vi får säga det själva. Förutom den där premiärturen ovan, gjorde vi ännu en premiär idag. Premiärande av något jag tror den skäggige längtat på länge. Men mer om den fina turen, imorn eller så. Barnen sover och mannen är på brandövning. Snart, snart är min M klar och kan titulera sig Deltidsbrandman också, utöver allt annat han pysslar med. Coolt. Tycker jag. Den här mamman ska ta en lång dusch. Urlyxigt, ju. Vi längtar massor till nytt badrum med skönt badkar, men tills dess är vi bara så glada över att ha den där lilla, men himla sköna duschen.
Må så gott!
Lillafrun
av Emmeli | jan 9, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år.
Där;
Vad som Minimannen fick med sig hem i lördags, från min Morbror S.
Om ni bara visste. Vad det betyder. Mycket.
Från Pappa och Mamma. 1936.
Det är ord från min Mormor och Morfar. Till deras son.
Och nu. Har min son, fått överta den där kartongen. Med den finaste, starkaste och mest välgjorda lilla järnväg med tillhörande lok, kolvagn och vagn, du bara kan tänka dig.
Den allra, allra sista Jullovsdagen. Kan knappast börja bättre…
S är stormförtjust. Skruvar upp loket och tjoar där det tuffar fram. Runt, runt, runt…
Vi ska bevara det här, på allra finaste vis. För att vi lovat. Och för att vi vill.
…
Vid 80 coola, coola år. Kände han att det var på sin plats att tåget tuffade vidare. Att den där barndomsleksaken från hans egen mamma och pappa, tuffade vidare till någon han anade skulle uppskatta det.
Nämligen den där lilla, lilla pojken med det stora, stora hjärtat. Han som heter Sixten, precis som åttioåringens Far (det vill säga min Morfar). Pojken som om några månader fyller 3 år och knappast kunnat få en finare present.
Samtidigt som hjärtat kramas åt och tårarna, på vackervis, bränner. Så blir jag så varm.
1936. Det här tåget har tuffat sedan dess. Gavs till en liten pojke, från sin mamma och pappa. Generationer senare. 71 år senare. Fortsätter tåget att gå. Framåt. Stannar inte upp. Bara för att leken kanske tonat ut, något, något där den en gång började.
Den där mannen, 80-åringen, min Morbror S. Är en människa vi kallar för ”Den yngste av oss alla”, i alla lägen. Vi var på hans 80-årsparty förra veckan. Han är Festen själv och har så alltid varit. Och det känns stort att den här kartongen, med både min Mormors skrift till sin son, nytt 2017-årtal och hälsning med namnet Sixten. Från min Morbror. Och innehållet. Att alltsammans, har hamnat här. I min lilla sons ägo.
Liv som flätas samman… och bara fortsätter.
Det är så vackert.
Att klockorna stannar.
Lillafrun
av Emmeli | jan 8, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Vår sista Jullovshelg.
..För den här gången.
Har innehållit. En massa. Sånt där Hjärtegott. Ni vet…
Som att ha hela familjen vid frukostbordet.
Och premiär, med båda barnen i varsin stokke. Pappan kom hem med ännu en häromkvällen. Önskar sig bara lite färg så passar den stolgänget perfa.
Och utanför fönstret, särskilt under lördagen, så makalöst vackert. Strålande sol och gnistrande snö.
Minimannen stod där på köksbänken, den mot lagårn. Tittade ut genom fönstret och utbrast, ”å, jag måste få korta på snön, mamma!” ,varpå pappan fyllde i med orden, ”Lill-Emmeli!”.
Såklart fick han låna kameran, inte första gången precis.
Så stod han där, knipsade bilder på livet samtidigt som han förde en redigt peppande monolog; ”oouj, riktig snygg bra!”, ”mamma, kan du ställa dig där bredvid pappa?”,”åh mamma, Du var en riktig snyggin!”. ”Säg omelett”, ”åh, det var snyggt!”, ”åÅ, den här blomman vill jag gäärna korta…”..
51 bilder senare var han färdig.
Minimannens foto, som jag bett om och fått lov att få låna, precis som sig bör när man själv inte är fotografen (!).
…
Sol. Friskluft. Långa promenader. Rödblommiga småkinder.
Så skönt.
En sväng på blomsteraffären också. Bästa, bästa. Som, i vanlig ordning, band en så himla fin bukett. 
Sköna stunder inne. Mys på Kökssoffan.
Och en sväng piffade vi till oss också. Någon hoppade i klänning, en annan i nystruken snyggskjorta. Som han toppade med Branhjälmen. Såklaart.
En lördagkväll hos mysiga Morbror S och Moster G. Blombuketten hamnade i precis rätt ägo och vi hade det så fantastiskt gott och gemytligt. Proppmätta åkte vi hemåt i vinterkvällen. Minimannen åkte dessutom hem med något han var så himla, himla glad över. Han kanske visar er någon dag.
Och där är hallen, ja. När Adventskalendern nu flyttade upp på vinden igen, så bara väntar den där väggen på att få sina nya tavlor uppsatta. Det får bli någon dag. Jag längtar!
Jo. Jag pausade lite från lampletandet innan jul, nu när stjärnorna hängdes dit. Jag drog ju bort all jul häromdagen, det barrade så förfärligt. Men tyckte faktiskt det plötsligt kändes lite vemodigt, samtidigt som det var skönt att få barrfritt, ljust och städat. Så dom där stjärnorna, och dom jag hade glömt ta ner på övervåningen, får hänga kvar ett tag till. Mysigt med lite, lite vintervit jul kvar. Sån som inte barrar…
Ja, ni ser ju. Lite stjärnor här och där, som fick vara kvar. Den där slingan vid Storebrors lilla säng, är så himla trevlig tycker jag.
Sånt där har den här helgen också innehållit. Älskad träning!
Lördag med TRX-bandet och söndagspasset blev ett tabatapass med olika hopp och övningar med fria vikter. Två grymma pass. Men nu ska den där träningstokan har vilovecka. Minsann! Jo, jag känner att det var cirkus tre evigheter sedan… Om man inte räknar någon liten vecka efter Junis födsel, eller återhämtningen efter operationen i höstas.
Jag slutar aldrig tycka att kroppen är så himla cool. Till exempel; Från stor bebbemage. Till tom-på-bäbis-mage. Till att magmusklerna tränas ihop igen. Till att ett halvår senare känna sig hel och skitastark. Älskart! Och vilan, är en stor del i det hela. Bara inte min starkaste sida…
Lek i Lekrummet har vi också ägnat oss åt.
Och ätit skitagod glass!
Typ så.
Vilken fin sista Jullovshelg.
Ha det så gott tills vi hörs igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer