av Emmeli | jun 20, 2015 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Midsommar. Midsommarblomster. Midsommarfirande. Midsommarafton. Midsommar.
Det var igår, flaggan var i topp och vi firade på det där traditionsenliga viset jag bara inte kan tänka mig att vara utan. Det där firandet som börjar med brakfrukost som grund för att ge sig ut i lövskogen.
Släpa hem björk som ska räcka till en hel midsommarstång. Stången binder vi hela gänget tillsammans. Det är som en riktig tomteverkstad under den där stunden. Alla vet precis vad dom ska göra. Och vips;
… så stod den där. Finare än någonsin! (har vi hört den förut?)
Sen blev det bastu för vissa, en liten promenad för andra, en lång tupplur för den minste och en löptur för den där morsan som har som tradition att springa på midsommarafton. Det är så idylliskt att springa där på grusvägen som liksom omringas av alla vaggande blågula flaggor. Och igår var ju vädret helt makalöst också, vi som var inställda på kallt och regn, fick istället strålande sol och barfotaväder!
7 kilometer löpning, check!
Så piffades människorna upp, skjortor och flugor åkte på och klänning likaså. Det blev sillunch!
Och det fanns sååå mycket gott, så det åts så det stod ut genom öronen på oss. (Nästan).
Sen band jag kransar, såklart. Och tänkte mig ett litet familjefoto sådär… Lite snabbt och smidigt och ja, förra året gick det ju så bra!
Men.. 
Är det något vi inte ha en bristvara utav i Lilla Familjen, så är det vilja. Och den där viljan, växer för var dag och är såå mycket större denna midsommar än förra. Och vill vi något, då vill vi det. Och vill vi INTE något. Då jädrar, då vill vi sannerligen INTE det….. say no more.
Kransarna var vackra där dom låg som stor och liten på backen också..
… mamma kunde gott ha krans, tyckte Liten!
Min älskade Miniman.
… han som till en början var så taggad på det där med små grodorna, som vi ju övat i veckan, men som sedan bara tyckte det var trams och drog sin kos. Vansinnigt obehagligt med massa stora människor som började försöka framkalla någon smärre jordbävning och vicka på svansarna och göra monsteröron och nä, det där var inget för honom.
Men det här!
… det! var något för honom. Ja, han fick faktiskt smaka av hela mormorgjorda jordgubbstårtan. Han är så himla duktig och äter precis allt vi ger honom (han åt till och med sillunch för fullt!) så jag kunde liksom inte låta bli att ge honom lite tårta. Bara borsta tänderna extranoga så är ingen skada skedd!
Sen gjorde vi ett nytt försök…
Förrutom att mannen kände sig lite trampad på (!), så får det där klassas som årets upplaga av midsommarfamiljebild. Min älskade familj.
Och nä, dagen är låååångt ifrån slut här. Det är en fullspäckad dag, det där. Det är det.
Vi tog Torehunden och gick på promenad. Mot ängen och blomplockning!
Sen vandrade vi hemåt, med vacker blombukett och ett minne för livet; att ha fått gå där på grusvägen, med Liten i handen och plocka midsommarblomster. 
Sen satt vi där i solen, spelade och sjöng och sa ungefär tvåhundra gånger att kära nån, vilket väääder!
Vi var helt sonika bara tvugna att ta en kvällstur med gamla PlåtEmma på alldeles spegelblankt vatten, innan vi åt vickning för att sedan krypa till sängs kring midnatt.
Och finare midsommar, det kan jag inte tänka mig.
Hoppas att ni också hade det gott igår! <3
Lillafrun
av Emmeli | jun 18, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Norra Drömgården
Det var hon och jag.
Hon betydde och betyder så mycket för mig. Som att jag känner igen mig så mycket i henne och är så stolt över att vara en i hennes led i livet. Hon har påverkat och format mig, till stor del. I mitt liv var hon alltid ganska… många år. Med en krutig sådan. Och en gång om året, var det en väldigt, väldigt viktig tid. Som liten förstod jag inte riktigt det där. Men ju äldre jag blev, och ju äldre hon blev, växte jag upp i det där tänket och levde med henne hur hon tänkte i dessa dagar innan midsommar.
Saker som skulle göras. Fixas, ordnas, lagas, städas, bakas. Lampan i salen skulle putsas och alla fönster likaså. Det skulle piskas mattor och skuras golv. Gardiner och dukar bytas. Det skulle planteras, rensas rabatter… och så vidare. Allt skulle göras, Till midsommar. Sen var det lov att vila.
Och jag visste vad det där betydde för henne. Så när hon inte orkade allt vad hon önskade göra, då hjälpte jag henne. 13 år gammal, stod jag i hennes stora fönster och putsade, släpade ut dom tunga äkta mattorna och piskade. Kröp där på köksgolvet och skurade golvet med hennes tokblommiga, megastora avdankade bomullstrosor. Vi gjorde det tillsammans. Och det var en fröjd, dom där dagarna med allt göra Till midsommar. Det var hon och jag. Som ett team.
Dom där dagarna, och många andra dagar förstås. Har jag sparade i hjärtat. Det var hon och jag. Farmor och jag.
Idag har hon varit i mina tankar, hela tiden. Jag kände mig som lillfarmor, där jag gick ann med mina göra.
Slängde ut mattorna. 
Städade och plockade in nya blommor i hela huset.
Jag och Liten pausade en stund och gick ut på promenad och passade på att på vägen hem gå förbi affären och handla.
Liten somnade och sov länge, länge. Då hann jag laga maträtterna som Lilla familjens bidrag till helgens knytisar. 
Plötsligt var huset nyskurat och doftade blomster. 
Mannen klippte gräset. 
Och jag och Liten städade bilen. S var FAB i pappans solbrillor. 
Pojkarna hjälptes åt att gräva en lite grop… en grop för att reka lite…
Blommorna fick vatten.
Det packades midsommarfina kläder.
Och till sist drog jag av ett träningspass. Hade en nybadad, pyjamasklädd PT som tog kol på mig fullständigt. 
Sådär vansinnigt nöjda över en dag som tagits tillvara på till fullo och därmed hunnit allt Till midsommar, hoppade vi in i bilen som var fullpackad till bredden och drog iväg.
Hit. 
Till det där stället som jag bara älskar. Mitt smultronställe (läs HÄR). Det som min älskade morfar byggde en gång i tiden. Ännu en sak som gör mig varm i hjärtat. Tänk att jag är här nu, med min lille son och ska fira midsommar på det där viset som det firats midsommar här i såå många år.
Tänk, så fint livet är.
Önskar Er en god Midsommarhelg! Ta hand om er. <3
Lillafrun
av Emmeli | jun 15, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Norra Drömgården, Salen
Att en småregnig söndag kunna ta vagnen och gå på långpromenad. Välja vägen till Mäjadalen och förbi alla älskade där. Att träffa Storan en vanlig söndag, liksom. Att kunna vandra till byns bästa liljekonvaljställe och sätta sig ner på huk, bli småblöt, höra fåglarna kvittra och bara djupt andas in alla dofter som är just nu och plocka konvalj, för konvalj. Liljekonvaljer och lupiner att ta med hem som ett himmelsk doftande fång, så vackert att man får dåndimpen. Att sedan gå hem igen, smygsvettiga och göra sig redo för att åka på Litens kusins fotbollsmatch. Att där få träffa en människa som jag längtat efter och saknat massor och därmed bli så ohyggligt glad över kramar och utbytta ord från. Att bara vara här i kring, känna sig hemma, med hela hjärtat och med hela själen.
Bara en sån sak.
Det är så mycket som är fint med att ha flyttat hit, där vi en gång var små minimänniskor, både jag och mannen. Vi är hemma nu. Och titta, nu står liljekonvaljerna där i salen och är vackra, juninatt, som junidag.
Och idag är det måndag!
Regnet har dragit och solen är här. Likaså blåsten! Kära nån så det har blåst senaste tiden. Jag har lite olika saker på min agenda. Är sådär omåttligt peppad och håller näsan på att hoppa ur brallan. Jag behöver sandpapper, nån slags skrapa, en stor skopa tålamod, färg, pensel.. ja, dags att kila helt sonika!
Allt gott till Er!
– så roooligt att ni är så många som kikar in här om dagarna!!
Lillafrun
av Emmeli | jun 10, 2015 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Lyan, Träning
Förra veckan, den var jobbigare än jag kunnat ana att den skulle bli. Jobbig, på det där tokkänslosamma viset. Men på samma gång, så himla, himla fin. Vi tog vara på precis varendaste minut. Umgicks med vännerna, sa hejdå härsan och tvärsan. Gick våra favoritrundor, var runt grisan och tränade jagvetintehurmångagånger. Så blev det äntligen den där examensdagen och den kommer jag minnas för alltid. Jag och M la oss på kudden sent, sent på fredagnatt. Liten sov som en prins, nattad av världens finaste morfars och farfars.
Och det blev lördag.
Med både skratt och gråt innanför hjärtat stod jag där i morgonduschen och blev ren samtidigt som jag ryckte ner duschdraperiet och började flyttracet del två. Tillsammans med M, Liten och dom där fyra människorna vi älskar så (Litens bestepäron) så packade vi det sista, städade som tokar och gjorde lyan till ett skal helt och hållet, redo att överlämnas till någon annan som förhoppningsvis ska ta väl hand om den där gullelyan som vi har gjort. ”Aldrig har jag väl flyttstädat en så ren lägenhet!”, var ett citat från dagen. YES! , tänkte städ-jag. Bara en rolig grej, eftersom jag ju alltid städar så mycket och noga och rätt ofta blir småretad för det. Men nu var det himla skönt att slippa stå och gnugga kakel eller på andra ställen som lätt kan bli grisiga.
Och sen drog lassen iväg. Lilla familjen lämnade sist av alla. Vi hade kramkalas med vännerna och samtidigt som regnet föll, trillade tårarna. Jag var också ut och sprang ett sista varv runt grisan och den turen var helt magisk.
Och så hoppade vi in i bilen och drog iväg. Mot nya äventyr. Tack Lilla staden och världens finaste vänner för detta livskapitel!
”Packa ni! Jag ser på Pettson en stund” /Världens bästa Miniman
Lillafrun
av Emmeli | jun 7, 2015 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Musik
…som var så himla, himla fin; min examensdag.
Det var i fredags. Den 5e juni 2015. En oerhört efterlängtad dag.
Början vet ni ju redan (Annars, läs HÄR om du vill!). Efter frukost och så nära vi skulle ut genom dörren som möjligt, så drog lilla familjen på sig finstassarna. Minimannen och M körde på ett vinnande koncept med skjorta och fluga. Och morsan drog på sig den för-dagen-inköpta klänningen som hon kände sig så himla fancypancy i.
Världsbästa svärisarna kom och till sist var vi alla samlade och gick upp mot Musikhögskolan. Där väntade vännerna och en examensceremoni som var heelt makalöst fin. Jag kände mig faktiskt inte ett dugg vemodig då, utan bara, bara lycklig.
Den där stunden, där jag tog Liten i famnen och knatade upp på scenen tillsammans med vännerna. När vi stod där, hela gänget, blev uppropade en efter en. Fick det där diplomet, rosen och nålen. Den, var helt magiskt. Så släppte jag ner Liten och han rymde direkt, såklart. Och där rymmer dagens yngste student! sa dagens konferencier. Ett minne för livet. Hela alltet.
Vi körade hela klassen till ett gäng fantastiska musiker. Rev av låten Happy och hade vansinnigt roligt under tiden. Det var en helt ljuvlig stämning. Publiken stod upp och klappade och dansade och härliga dansarna kom upp på scenen och körde järnet och hela grejen var som på film..
Crazybananas-underbar. Så fint att få avsluta på det sättet. Med ren och skär lycka!
Vi fick vår examen. Jublade, förevigade. Klassbilden har ni sett. Och familjebilden från dagen också. Och här kommer en bild på mig och han som jag brukar nämna som E. Han var ju från början bara M´s vän. Men i ett nafs hade även jag fått en vän för livet. Och inte bara det, den där E han har liksom blivit som en bror för mig. En jag både kan gråta med, vara så arg på att jag vill knövla ihop honom till en boll och samtidigt kan jag skratta så jag nästan går av på mitten, tillsammans med honom. Tack för dig, E. Det säger vi, hela Lilla familjen.
Och hans världsfina C. Min vän och skrivarkompanjon. Vilken pärla du är, C! <3
Jag är så himla tacksam för mina fina vänner. Ni är guld värda, allihopa! <3
Kramkalas och sen skiljdes vi åt för en dag tillsammans med familjerna. Morsan bytte på stuberten om från dom där hemska klackarna till ballerinor. Hugaligen så skönt! 
Vi knatade hemåt. I Litens takt. Ibland går det väldigt fort och ibland står vi i ett dike eller så.
Vi landade hemma i lyan. 
Jag hade gjort kalla räkpajer och skulle bara garnera och hacka sallad. Perfekt förberedelsemat! 
Köket var dukat för examen. Vi blundade för hur det såg ut i resten av lyan. Så åt vi, hela familjen. Och det öppnades paket och jag kände mig så vansinnigt lyckligt lottad med en så fin familj som överöser mig med kärlek och såna presenter att jag blev alldeles häpen. Och att få en massa ord skrivna till mig från min älskade syskonskara. Sånt är så fint att jag blir tårögd av bara tanken. När jag tänker på mina systrar, ser jag en vacker blombukett framför mig. Alla tre så olika, men alla tre så oerhört vackra. Tillsammans, är buketten som allra, allra finast.
Sen blev det examenstårtadags!
Jag hade gjort den där favoriten som jag lämnade recept till er på häromdagen. Finns HÄR för den som missade det.
Sen hade vi bara en så fin eftermiddag. Jag hade önskat att inte packa en endaste kartong eller pinal under dagen. Och så blev det. Vi var ute på promenad hela gänget. Liten drog sin egen vagn och tyckte det var en fasligt festlig dag.
Senare, lagom till att vi börjat bli hungriga igen, hade min pappa bokat bord på en utav Lilla stadens finrestauranger. Så där åt vi en både vacker och god examensmiddag.
Älskade päron. Tack för er. <3
Sen lämnade vi den där lillprinsen till farmor, farfar, mormor och morfar. Bara sådär smålagom uppassad Miniman…. alltså. Han är så lyckligt lottad den där Liten! Vi med, jag och mannen menar jag.
Medan S hade fortsatt examenskalas med fyra av hans favoriter här i livet, så drog pappan och mamman på klassfest. Åhååå vilken underbar kväll vi hade! Skratt i mängder. Och gråt i mängder. En kväll jag aldrig, aldrig, aldrig kommer att glömma.
Examensdagen.
En utav mitt livs finaste dagar. Tack vänner för detta 5 år långa kapitel. Som vi har peppat, stöttat och kämpat tillsammans. Jag bara måste få skryta lite över oss. Vi är liksom kända på skolan som den där klassen som är så fin både mot andra men framförallt inom klassen. Vi tar hand om varandra, håller ihop och kämpar tillsammans. Helt klart en drivkraft att absolut iiinte, inte ta studieuppehåll trots att en Miniman kom till världen. Han var liksom inställd på sina pärons plan när han föddes. Så, där kring halvåret var han mer än redo för högskolan under några månader. Helt fantastiskt när jag tänker tillbaka, hur allt bara gått så bra. En tacksamhet jag inte med ord kan beskriva.
Men nog har det varit en utmaning allt. Lycklig och tacksam över att vi klarat allt.
Hurra!
Lillafrun
av Emmeli | jun 3, 2015 | Familj och Vänner, Lyan, Träning
En bild jag blir varm av att titta på.
Det var i söndags. När vi varit på rabarberjakt och bestämt oss för att det faktiskt var en festligare kväll än bara en rabarberkrämskväll, så vi drog till med en fantastiskt god rabarberpaj med vaniljglass till istället. Så gjorde vi myshörna i vårt vardagsrum som bara är tomt som ett skal. Bredde ut madrasser och filtar och kuddar och tog en tomkartong och la en duk på, perfekt finbord! Så spelade vi musik från lilldatorn och kolavippade av ungarnas gulliga danser. Spontant, opretto och så, så gott. För både mage och hjärta.
Idag har jag och mannen fått huur mycket som helst gjort här i lyan. Så skönt. Jag firade en lyckad dag med en förvånansvärt bra löptur i spåret. Mina ben är lite lätt möra från gårdagen, om jag säger så. Men det var bara skönt att springa av dom lite (okej, inte bara. det gjorde ganska ont mot slutet). Det har regnat hela dagen fram tills nu och det doftade helt makalöst gott ute. Massa syre och häggdoft i luften.
Nu ska vi traska iväg för middag tillsammans med vännerna. Vi ska laga onsdagstacos tillsammans. Men ikväll hänger vi inte på vårt vardagsrumsgolv utan hos fina hjärtevännerna, som inte ska flytta och har det värsta fancypancy. Med soffa, saker på sin plats och hela grejen!
Ha en fin kväll!
Lillafrun
Senaste kommentarer