av Emmeli | maj 31, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Åh.
Vilken helg, alltså.
Bakom kulliserna har här hänt massssor. I torsdagskväll anlände en utav M´s närmaste hjärtevänner. Det gicks igenom storslagna planer och pirrades i magarna inför fredagen. Fredagen kom och jag och Liten var på helspänn här hemma… men grabbarna?
Dom drog iväg. För hämtning vid flyget av fler killkompisar och sedan vidare för total blåsning och kidnappning av världens bästa E. Där följde en fredag av en Svensexa, med allt vad det innebär. Dagen verkade ha varit strålande lyckad och killarna var så nöjda. Den blivande mannen helt lyrisk. Något trötta verkade dom också…
Det blev lördagmorgon. Jag hade sovit några ynka timmar då jag av flera anledningar hade svårt att sova; möhippepirrig och så undrade jag lite när killarna skulle komma hem egentligen. För jo.. killarna, ja. Hela vardagsrumsgolvet har i helgen varit fullt av snarkande män utspridda på dynor här och där. Helt fantastiska män. M har så fina vänner att jag blir alldeles varm i hjärtat. S tycker detsamma.
Sen lördag, ja.
Solen sken och jag mötte upp hipporna.
För nu var det minsann dags för den där mön att kidnappas. Finaste C. <3
Vi hade en fullspäckad dag. Rolig, känslosam, trevlig och gapskrattig. På mitten svettig, då vi bjöds på en fantastisk dansklass av en av tjejerna som är en så vansinnigt duktig instruktör. Jag gladdes åt att få vara på den träningsanläggning som jag under ett tag här i Norrnorr instruktörade på.
Klev upp på podiet och tyckte att det kändes så fint att säga hejdå, även där. Sen var kvällen heeelt fantastiskt god och så rolig att jag inte senast minns närjag skrattade så mycket. Håhå, så härrrligt!
Jag bar nya silkiga byxor och ballerinor från Åhléns och ny blus från Kappahl. Värstans, alltså!
Och idag vaknade vi till söndag.
Och just det! Morsdag!
Lite så var det. Regnet smattrade mot rutan och vi alla (lilla familjen plus dom där fina extramännen i vardagsrummet) var lite småtrötta efter helgen. Helt perfekt väder en sån morgon. I alla fall. Jag går in i köket och ser där ett fång vackra rosor. Säger åh, rosor! lite undrande, varpå mannen ju kommer på sig själv och sina planer… Just det! Här älskling! Från Sixten. Rosorna är till dig. Och dessutom hade S fått hjälp av pappan att fixa en prenumeration på en utav mina favorittidningar; Drömhem och Trädgård.
Dom är finast i världen dom där två. Finast i världen.
Sen har söndagen spenderats med vänner, frukost och lunch i hjärtefint sällskap. Sen skjutsade M och tigern till flyget och jag passade på att ge mig ut i spåret. Sprang på grisan och njöt så. Först småregnade det, men innan jag sprungit färdigt så sken solen och gör så fortfarande. Ljuuuvligt! Jag har tvättat och städat efter helgen och nu ska vi strax iväg på rabarberjakt hos någon snäll tant här runt knuten. Jag tänkte koka rabarber- och hallonkräm och bjuda vännerna på. Vispad grädde till och ni har en utav mina favoritefterrätter! Vi vänner hänger konstant just nu och det är så mysigt att det inte är klokt! Spontanhäng härs och tvärs. Älskart!
Mina morsdagsrosor står i gräddkannan och är så vackra. Några vaser är halvsvårt att få tag på i denna flytthärva. Men det gör inget, det där går ju bra, det med. Jag är så otroligt tacksam över att få vara mamma till min älskade S.
Gulligaste, mysigaste ungen på jorden. Att mysa på vardagsrumsgolvet på stora dynorna, är just nu en hit!
Och den där rosen. Den är till min lilla mamma. Världens finaste mamma. Jag älskar Dig!
Vilken helg, alltså. Jag är varm i hjärtat.
Hoppas ni haft en härlig helg, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | maj 30, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Träning
Jag är lite vemodig, extrakänslosam och tänkande i dessa dagar.
Men jag låter det vara så.
Det är skönt att känna och jag tänker att det är fint att det drar lite i hjärtat. Det betyder att vi haft så fina år här och att vi, trots att vi är på väg åt andra härliga håll allihopa, kommer sakna det här livet på ett sätt. Studietiden här uppe har varit fantastisk, som vi har trivts, vilka roliga och trivsamma år vi har haft. Men nu är det här kapitlet snart slut och det är dags att säga hejdå. Skönt är att vi gör det här avslutet tillsammans, hela gänget. Det är liksom inte bara vi, Lilla familjen, som drar iväg. Utan många med oss.
Och återigen, känner jag mig så vansinnigt glad och stolt över att ha tagit och klarat mig igenom beslutet att inte ta något studieuppehåll, när livet förändrades och vi inte längre bara var han och jag. Det är precis dom här människorna, i min fina klass, som jag vill ta min examen med. <3 Det har jag vetat hela tiden. Liten var en hejjare i magen, lät sin mamma må toppen så att hon kunde pytsa ihop nästan två hela terminer på en. Kändes fantastiskt, att med den planen i kloss då få ett helt halvår av hel Liten-ledighet, tillsammans med världens mysigaste bebbe, och sen hoppa på tåget i höstas, för några månader. Några månader där Liten-ledighet med världens coolaste unge kombinerades med ex-arbete och sånt. Och att sedan bara få den här våren att landa, njuta, vara 100 % Liten-ledig och nu i början på juni få ta emot examen. Helt ljuvligt.
S är och har alltid varit en riktig hjältebäbis. Utan honom hade inte detta sista året på högskolan blivit så fantastiskt som det blivit.
Åh. 
Förutom människorna, är det några ställen jag kommer att sakna här uppe i Norrnorr. Som vid-vattnet-promenaden. Den som alltid, alltid är så vacker, oavsett årstid. Och lilla lyan, trots att vi känner att vi vuxit ur den nu på slutet. Och så det där stället, där jag spenderat många, många timmar. Tänkt och peppat mig själv. Varit rädd, arg, trött, ledsen. Känt mig lycklig, starkare än någonsin och inför-livet-tacksam. Varit nervös och tagit djupa andetag. Haft maxpuls, mjölksyra och kräkkänsla. Hållit mannen i handen, varit gravid, varit nymamma och ettårsmamma. Sprungit för livet och lyft av hjärtats fröjd. Känt barrdoft, ånga från barken. Plockat blåbär med solen i ögonen och fåglarnas kvitter i öronen. Funderat och njutit, bytt energi från gammal, till ny.
Det där stället, kommer jag att sakna.
Mitt kära Grisan. Jag kommer sakna det där stället. Och det har jag vetat om hela tiden.
Igår morse var vi där, jag och S. Hurt-traskade runt, stannade på mitten. Han sov i vagnen och jag tränade i utegymmet. Ren och skär eufori. Vandrade hemåt och lagom till att vi var hemma igen gick solen i moln. Vi hade tur med vädret, kan man säga och det kändes som att det var meningen. Den där träningsturen är en sån jag kommer minnas länge, länge. Ja, hela dagen förresten. Vi spontanhängde med vänner hela dagen lång sedan. Liten somnade som en prins efter att han lekt med grannflickan i tiimmar. Suttit i vagnen bredvid varandra, med regnsmatter mot regnskyddet och så massa, massa bus och lek i vårt lyanhus.
Och idag vaknar vi till lördag, ja….
Lillafrun
av Emmeli | maj 27, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år
Nu åker vi, samtidigt som häggen börjat blomma och det doftar himmel. Jo, jo. Så är det.
Det är så vackert ute nu att det gör ont. Jag vet inte hur mycket jag ska njuta, blir nästan stressad av mig själv där jag står mitt i det gröna och gastar till mannen seeer du vad vackert det är? Känner du vad det doftar gott! Ååh jag måste njuta, mer och mer och mer..
Ja, älskling, lugn . Jag ser och känner.
’Inget konstigt alls’- typiskt scenario mellan mig och min man; jag, yvig och fladdrig och med gester och stora ord. Han, klok och eftertänksam och lugnare än det blankaste vatten. Vad vore jag utan honom?
”…Det doftar av himmel på jorden. Det doftar av himmel här…. ”
Och där är vi, ja.
Morsan och Minimannen. Det var igår när vi skulle på den där konserten som var så bra att jag hade lökar under armarna av alla applåder och ständigt rest hår på armarna av hur berörd jag kände mig. Och stolt! Kära nån, så stolt. Jag satt i publiken och njöt (och fotade, massor) och pojkarna var på sånt där bra med-Miniman-sällskap-ställe, närmast utgången, så man faktiskt kan köra någon rusch här och där. Sånt behövs ju. Särskilt när man är ett och har så mycket spring i benen att det räcker för tre. Mannen berättade att Minimannen applåderade mellan varje låt, han också. Gulligt!
Så, så är det. Vi sitter i en bil på väg mot Norrnorr. För att avsluta ett livskapitel som känns både vemodigt och på samma gång så himla härligt. Konstigt. Det där med känslor som bråkar med varandra, alltså.
Önskar er en fin onsdag!
Lillafrun
av Emmeli | maj 26, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år
Så var han konfirmerad, lillplutten som nu inte är längre är någon liten plutt (innebär det att jag också blivit äldre? Nä, tänkte väl det!) och det fotades och förevigades där utanför vackra kyrkan. Så slog stora lilla kärnfamiljen till med ett familjefoto också;
Päron och päronungar och en nyfrissad lillebror som vände rumpan till. Japp. Jag är stolt över den där högen. Och rysligt tacksam. Bästa.
Så åkte vi hemåt Mäjadalen. Minimannen vaknade och var sådär småskakis på benen som han alltid är när han sovit länge och är precis nyvaken. Då kan det tänkas att han står sådär stilla några sekunder. Mamman skyndade sig fram med kameran!
Alltså, kolla! Finbyxa, vitskjorta och fluga. Jag dör söthetsdöden. Åhåå!!! Jag är så kär så jag får dåndimpen, i båda dom där två! 
Inne i vackra huset dukades mat fram, bland familj och släkt som svärmade och måtte gott, gott.
Så hyllades konfirmanden innan det bjöds till bords. Så vaaaansinnigt mycket god mat. Jag var på riktigt mätt fortfarande igår, 24 timmar senare. Det tråkigaste i ett sånt där läge, är när man känner hur magen håller på att bli full och mättnaden kommer. Typiskt tråkigt läge. Typiskt väldigt lyxigt läge. Så jädrans bra vi har det!
Kolla tallrikshögen! Sådär ser det ut när vi träffas. Vi är ett redigt gäng, kan man säga. Mysigt, alltså.
Buffe med pajer, lime- och chilimarinerade räk- och melonspett. Sallad, kycklingspett, specialitén ”lax på lax” (hiiiiimmelsk!!!). Och potatisgratänger och himlagott kött och sås och gudvetvad. Alllllt fanns. Vi åt och åt och pratade och skrattade och njöt och det öppnades paket och ja, en finsöndag, var vad det var. 
I timmar höll vi på.
Sen dukades maten bort och fram åkte det här;
Den godaste tårtan jag vet. Och jag kaaaan ha varit med och tjatat fram detta val till dagen. Som tur är, är det även en topptårta hos konfirmanden. Dajmglasstårta med nöt- marängbotten. Och så massor av färska jordgubbar ovanpå. Mmmm!
Det var så himla mysigt att bara vara med hela familjen. Vi hängde till och med så länge att vi fick duka fram middag också innan vi skildes åt. Det är ju inte så jätteofta vi träffas alla fyra systrar, till exempel. Så sånt måste ju tas tillvara på! Så blev det kramkalas och vinkvink, bil efter bil, då vi lämnade Storanfamiljen, efter en helt makalöst fin helg.
Alla nöjda, trötta och glada. Precis som det ska vara.
….Även den här typen, som sprang, till synes outröttlig, nerför i höggräset, gång efter gång. Även han var trött. Då vet man liksom, att det varit kalas!
Och det var den finfina majhelgen tillsammans med taikonsfamiljen .
<3
Lillafrun
av Emmeli | maj 25, 2015 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner
Det var en så himla, himla fin konfirmationssöndag igår.
Solen strålade mot den klarblå himmeln.
Vi var där, helahela taikonsfamiljen. Älskade A bekräftade dopet och blev konfirmerad. Och själva konfirmationen var så otroligt fin. Jag är ju en känslomänniska och har lätt både till skratt och gråt. Och är det något jag tycker är vackert och som drar åt hjärtat lite extra, då vill det gärna trilla en tår eller tjugotre. Igår var en sån dag. Allt var så vackert; mässan, att se familjen på samma plats, att vara i och vid den kyrka som är min och mannens giftaskyrka och för att inte tala om den där lilla Minimannen som jag på morgonen klädde i vitskjorta och fluga. Håhå. Livet är bra fint! som en systerdotter småskrattande sa, som för att hinna före sin moster som hon visste skulle säga precis så…
Vi kör ett litet bildregn tycker jag!
Lilla Familjen fick äran att agera skjuts för konfirmanden till kyrkan.
Passade prima då jag och mannen spånat ut en strålande plan; åka dit till en halvtimme tidigare för att sova ner Miniman så att han kunde sova sig igenom hela alltet.
Miniman sövs.
Mamman sportade nyklänning och luftade vårskorna. Trots smått snorkall blåst offrade hon sig och drog till med en titta-här-vilken-fin-klänning-jag-har-pose.
Otroligt skön och något som känns som en användbar klänning. Finns på Lindex.
Så Minimannen somnade och jag och M vandrade runt kyrkan och satte oss på bänken bredvid den där kyrkporten vi stod utanför för snart tre år sedan.
Det var en så himlafin dag, vår bröllopsdag. Och den här kyrkan ligger så vackert till. Och inuti är den också så vacker. Det var helt enkelt ljuvligt att stå där inne och säga ja till mannen i mitt liv, gå ut och mötas av denna utsikt, plus en herrans massa familj och släkt och vänner med hjärtevarma leenden.
Ja, lite sånt tänkte vi tillbaka på där vi satt på bänken och väntade på att klockan skulle bli elva någon gång.
Så gick vi till slut in i kyrkan.
Det var en så fin stund där inne. Jag njöt av alltihopet och det var så mysigt att sitta där med mina gudsöner och hjälpa dom att sjunga med i psalmerna.
Liten?
Han sov. Och sov. Trots orgelspel, hög församlingssång och predikande och hej och hå. Han hade helt enkelt inte kunnat tajma gårdagen bättre.
Stolt är moster över dig, bästaste A (och grattis på din födelsedag idag!) .
Det var del 1, det.
Men nu tar vi en liten paus tills del två kommer och möter måndagen och ser vad den har att erbjuda!
Lillafrun
av Emmeli | maj 24, 2015 | Familj och Vänner, Litens dagens outfit, Minimannen & Juniflickans kläder och ting., Träning
Tjingeling!
Har ni en fin pingsthelg?
Här är det taikonshäng hela helgen lång. Igår var det pingstlördag. Till en början en 4 grader varm och tokregnig sådan. Så då satt vi mest och sörplade kaffe där på morgonkvisten. Sen blev det sol och det tränades, drogs ännu en sväng till Mäjdalen, där vi den här veckan har varit ett litet familjearbetslag då och då, för att hjälpa till med det ena och det andra, en kväll bakade jag och Storan 90 minipizzor till exempel. Så avslutades kvällen med mammalagad middag. Och idag är det äntligen kalasdag; fina A ska konfirmeras och de ska firas! Dessutom fyller min Lillis, Litens Gudmor, år och henne ska vi också fira (grattis!!! <3).
Helt sonika en firarsöndag!
Liten har redan förberett sin kalasklädsel i minsta detalj. Han shoppade visst lös på någon randig butik häromdagen. En massa somrigt och fint som precis kommit in i butik som fick följa med honom hem (tack moster M som agerade shopper; Liten satt i FaceTime-luren och pekade på vad han ville ha och mostern sprang runt i butiken och roffade åt sig och morsan pejjade och alla var nöjda och glada!).
Jag ställde väckaren på tupptidigt i morse för att ge mig själv tid till en skön motionsrunda. Så jag har precis kommit hem efter min löptur. Det är ju så makalöst vackert ut nu. Trots att det var grusigt i ögonen i morse, så älskar jag att börja dagen ute i friska luften.
Nu ska vi strax dra iväg; tillpiffning och på med finkläderna för oss alla tre. Mot konfirmationsfirande och ännu mera familjehäng!
Lillafrun
Senaste kommentarer