av Emmeli | maj 23, 2015 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år
Vart är näsan?
Gullekusinerna myser i hammocken, med den där pratande nallen som vill att man ska peta på sin egen näsa, sjunga med den och allt möjligt roligt.
Åh, vilken fin bil, säger Liten.
Moster M visar hur den fungerar. Radiostyrd och allt! Gjord för dom allra minsta. Vilken grej! Med tungan rätt i lillmunnen trycker S på knapparna tillsammans med moster och så småningom alldeles själv.
Ni har säkert redan förstått vi det här laget, att jag är en riktig vara-hemmahemma-älskare och att jag tycker att dom där gångerna när vi ses hela familjeklanen är så förbenat mysiga och festliga. Jag är så glad över min familj, både min lilla, min taikonsstora och M´s fina familj. Nu när vi har en Liten så betyder det ännu mer att träffa familjerna. Och det finaste jag vet, är att se hur Liten bara överöses av kärlek. Hur han älskar och blir älskad tillbaka. Till exempel storstadskusinerna som han inte träffat sedan julas, men som han bara tyr sig till på en gång i alla fall.
Igår när stora Storstadsfamiljen kom hem till Lilla byn, så hade dom med sig den största av Minimannen-längtan, mängder av fina ärveskläder och en kasse fylld av massa roliga leksaker. Kära nån så lyxigt! …säger både unge och päron!
Minimannen var helt lyrisk över deras hundar också. Två stycken damer i Torehund-style. Bara det att dom där damerna älskar barn, Tore tycker mest att barn är lite smådryga och vill gärna dra sig undan. Liten jobbar ju på med honom ändå; går efter vart han än går, försöker ihärdigt att lägga sig tillsammans med honom i hundkorgen och sådär. Nu fick han sitt lystmäte, Liten alltså, när hann fann hundar som verkligen ville gosa och lät honom ligga rätt över deras mage om det var så.
Här får Lill-Stinta sig en gosestund av Minimannen. Han som står där med ena knät nere i backen och minen betydande NÖJD.
Så tror jag Liten slog till och blev kär för första gången i livet också. Kusin E var så fin och mysig att vara med att Liten inte visste till sig hur nära han kunde få vara. Sitta bredvid i stora, vita fotöljen, hålla handen och bara må som en prins. Precis så, önskade han.
Åh. Sånt där gör mig varm i hjärtat.
GOD PINGSTAFTONSLÖRDAG!
Lillafrun
av Emmeli | maj 22, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen
Vi säger Fredag! med ännu en bubblig bild.
Idag har vi inga direkta planer alls. Känns skönt. Det vi vet är att vi innan kvällen är fulltalig taikonsfamilj, för första gången sedan i julas. Jag ser fram emot den här helgen, med familjestoj, konfirmationsfirande och att få se synen av hur Liten kommer att älska att hänga med sina kusiner. Han bryr sig nämligen inte ett dugg om att han bara är ett år och hans yngsta kusiner (på min sida, alltså) är en sisådär fem år äldre. Lillhjärtat.
Jag sa precis till M; har du tänkt på att vi håller på att uppfostra ett barn nu?
Varpå han mummelskrattar och säger ha, ja och hur går det egentligen för oss? (Han syftar i denna stund då på att vi kanske inte riktigt får våra ”nej Sixten, du får inte vara där! Du kan ramla ner” att nå fram till lilla huvudet)
Minimannen stod i talande stund på kökssoffan, på väg att kliva upp i fönstret. Nyss var han ju på en utav köksstolarna och dansade!? Trots två miljoner nej. Vi är Liten hack i häl, heela tiden. Det är absolut tvunget då han gillrar sina egna dödsfällor stup i kvarten och jag får hjärtat i halsgropen mer än en gång om dagen.
Ibland kan jag inte hålla min och gapskrattet är där i tid och otid. Som när han står och svajar någonstans han absolut inte får vara, och håller på att tappa balansen och då säger ”Åda!” (ojdå!) med småbekymrad min. Då boorde jag kanske hålla min. Men det, är jordens störta omöjlighet.
Liten är i alla fall världens finaste Miniman, med stort hjärta, lycka i blicken och en riktig höjdare på att pussas. Då är jag nöjd. Vi får helt enkelt vara apföräldrar ett tag nu. För Liten är nu helt klart mer som en apunge än något annat.
Nu tar vi fredag!
-himlen är blå, jag ska få lyxa med en springtur samtidigt som mannen ska göra viktigheter vid datorn och Liten sova vagnen. Sen väntar helg och taikonshäng. Underbart! Önskar Er en fin helg!
Lillafrun
av Emmeli | maj 17, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet
God morgon!
Morsan fick sovmorgon. Pappan var överlycklig över att få kliva upp och servera grötfrukost till sin son. Liten åt för glatta livet och hjälpte även sin Pappamorfar med elden. Mammamormor dukade fram hotellfrukost.
Finare söndagsstart får man leta efter. Jag känner mig bortskämd och lika tacksam som min morgonfrilla är ostyrig. Nu ser ju inte ni den, men ändå.
Två utav männen i mitt liv. Kärleken dom emellan är så underbar att se.
Lillafrun
av Emmeli | maj 9, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten ett år
Ja just det, ja!
Det var ju idag som vi skulle få finfrämmande till Lillabyn av två utav Litens kusiner. Så festligt! Och det har lekts, och lekts och lekts. Och det är så gulligt att se, hur Minimannen njuter av att vara med dom stora pojkarna och hur fina dom är med honom.
En liten man i familjen hjälper Minimannen där i sandlådan.
Och här;
Ena gummistöveln har åkt på tvären och sånt måste ju fixas. R hjälper till, på en gång.
Det är en ynnest med storfamilj. Det är det.
En lördag med en vind som virvlat hela dagen lång. Men vi har haft sol och så himla härligt. Det grönskar mer och mer, dag för dag och jag försöker tänka på att stanna upp, andas och njuta.
Njöt, gjorde jag idag efter att precis ha kommit tillbaka efter en barnvagnspromenad med Liten. Då damp jag ner i en sån där lyxig solstol några minuter bredvid den sovande. Och somnade själv. Med munnen som en fågelholk och med dregglet rinnande. Då vet man att man är avkopplad, liksom.
Sedan svisch iväg i skrindan det bar!
Hoppas ni har haft och har en god lördag!
Lillafrun
av Emmeli | maj 5, 2015 | Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Tisdag!
Regnigt och så, så grått.
Sovmorgon. Fick väcka bäbisen till slut. Extremlyxigt. Frukost- och morgonbestyr. Tvätta och hänga tvätt. Slita ut sängkläder, tvätta, tumla och bädda tillbaka våra favoriter i stora bäddsoffan. Pappamorfar, Torehunden och Minimannen lekte som galningar under tiden jag rejsade runt i ett stadrace; dammsög och torkade golv nere men piffade även på vår våning. Så en massa bus och lek och jagande (morsan springer som en tätting efter Minimannen) och läsning av Mamma Mu och annat som vi hittade i stora bokhyllan på vår våning.
Lunchfix. Sen bäddades Liten ner i vagnen och sov dagens första och sista lur (jag brukar bara låta honom sova en gång om han drar till med sovmorgon. Annars sover han alltid två, som sagt). Då passade morsan på att dra iväg på en sån där megajobbig cykeltur som inte tar en någonstans men som framkallar mjölksyra från avgrunden och sprutande svett. Endorfiner.
Sen uppfräschning av svettmonster.
(Förresten! Hittade hårborsten igårkväll, när jag febrilt letade nappen som försvunnit från ena sekunden till den andra. Jag sökte överallt. Jag hade ju precis sett den och sånt där kan göra mig knäpp i huvudet. Mitt i allt letande lyste jag bakom elementet i ett sista försök och där var hårdborsten.. och diverse annat som Liten, garanterat han, gömt där. Och nappen? Den hade han lagt i ett blöjpaket…)
Parentes. Vi går vidare;
Liten sov och sov och jag var sugen på friskluft. Så jag packade mellis och drog ut med Minimannen fortfarande sovandes. Jag förstod att han skulle vakna eftersom han sovit så länge, och mycket riktigt. Och sån himla mysig promenad vi fick. Vi såg huur många djur som helst; galopperande hästar som var helt galna (åååhå, hästabstinens), tre långhalsade saker som flög ovanför oss (tranor typ?), höns, rådjur, ännu mer hästar, ett litet föl. Ja, vi hann nog säga tittah! minst två hundra gånger innan vi var hemma igen. Hemma, där Minimannen fick utelek-kläder på sig och vi fortsatte vår utevistelse, med premiärande av något väldigt fiffigt.
Och nu är det pussar och kramar på löpande band till Torehunden och så har den pensionärsskolkande Mammamormorn kommit hem och tisdagen börjar nå kväll och vi ska samlas kring middagsbordet. Jag längtar redan efter att få krypa ner i den renbäddade sängen bredvid min gosebäbis. Men först ska vi ha mysig kväll. Lek och bus och sedan förvandlande av Miniman till pyjamaspojke och servering av den lagomvarma, mysiga vällingflaskan..
Jo, jo. En dag i ett Minimänniskoliv kan konsten att gå i ett nafs alltså.
Ha en skön kväll!
(10).
Lillafrun
av Emmeli | maj 3, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Just, precis, så.
Den här söndagen stoppar jag i hjärteasken, på direkten.
Trots att vi fick möta dagen tillsammans med klarblå himmel och strålande sol, så kände jag ändå där på förmiddagskvisten en moloken känsla i kroppen. Jag blev tvärlängtig på mannen och tyckte synd om Liten att han inte sett sin pappa på snart en vecka, och såklart synd om M också, som inte fått träffa sin gullunge på snart precis en vecka. Men, så tänkte jag om. Sov ner Liten i vagnen och drog själv ut till hardcoregymmet. Cyklade tills svetten bara droppade om mig. Lite styrka på det och jag klev ut ur det där förrådet som en ny människa. Med vi-ska-klara-det-här-känsla.
Vips;
söndagsfräsch i ljusa chinos från förra året och en ny tisha i en utav mina favofärger; korall. Det är vår för mig.
I köket doftade mammalagad lunch och en äppelkaka värd att längta på.
Sen, till dagens absolut bästa;
Min moster, tillika Gudmor. Min kusin och två av hennes barn, det vill säga Litens tremänningar, kom på besök. Så himla, himla mysigt. Det var längesedan vi sågs och därför nu så himla roligt att ses. Minimannen dundrade på i vanlig ordning och showade järnet.
Efter tre timmar sovning i vagnen hade han en del energi i lillkroppen, om vi säger så.
Så vi satt där ute på altanen och hade det gott. Åt lunch och fikade
..och pratade om ditten och datten och kramades och skrattade och lekte och drog leksaker av varandra (mest kidsen det sista, faktiskt) och vips var klockan sen eftermiddag och vi sa hejdå. 
Varma i hjärtana, efter en så mysig eftermiddag tillsammans.
Jag och Liten klädde då på oss och gick ut en stund i det helt ljuvliga vädret; eftermiddagslugnt, fågelkvitter, varm sol och med vår i luften. S hoppade i sandlådan en sväng innan eftermiddagssovning. Drog av ett avgrundsvrål när hans ohyggligt dumma mamma lyfte upp honom ur sandhaket. Hur kunde jag, liksom? Men han kom på att det ju var fasligt skönt där i vagnen och somnade.
Då, tog jag tillfället att dra iväg med skrindan, proppfull av saker och så med kameran på axeln. 
Ett litet fotouppdrag är gjort och jag bara ääälskar att fotografera. Så fantastiskt roligt! Håkan var min vän och följde med han också. Helkonstigt, sa han. Och jag kunde väl vara beredd att hålla med.
En extraordinär söndag med något heltkonstigt på toppen. Precis så.
Lillafrun
Senaste kommentarer