av Emmeli | maj 1, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Så idag har vi haft första maj och hälsat denna underbara månad välkommen.
Startade dagen, det gjorde vi kring det där frukostbordet som aldrig går av för hackor. Bland annat nykokt jordgubbssylt á la Mammamormor, serverades. Den, alltså. Jag konstaderade att jag känner mig snäll idag och samtliga drog en lättnadens suck.
Sen gick jag och Liten ut och satte oss i sandlådan.
Lekte med bilarna och byggde sandkakor för glatta livet (jag byggde och Liten rev i samma sekund en kaka var klar). Jag satt och tänkte på någon som jag råkar vara vansinnigt kär i, och plötsligt var där ett hjärta.
… men det fick inte heller leva så länge. Häpp.
Sen hittade vi på alla möjliga saker. Som att gunga i den där gamla trädgårdsgungan som stod i min farmors trädgård när jag var liten. Sen skjutsade morsan Minimannen i skottkärran och så busades det med Torehunden.
Dom är så himla gulliga tillsammans, dom där två. Ja, förutom när Liten inte fattar vinken och fortsätter försöka leka fånga svansen och Tore försöker säga till med ett litet morr. Oftast är dom sams och Liten älskar honom verkligen.
Efter lång lekstund ute la jag S i vagnen. Han somnade och jag hade bestämt träningsdate med mig själv. Gjorde tabben och råkade sätta mig i solen, som precis kommit fram och värmde så gott, och höll på att somna. Där satt jag en stund och bara njöt. Sen tog jag mig i kragen och körde det tabatapass jag tänkt. Ett pass jag körde även förra veckan och hade träningsvärk av i flera dagar.
Stora övningar, vanliga, okrångliga, ni vet.
Träning behöver inte vara så klurigt för att det ska vara bra träning. Jag älskar att känna att träningspasset är lättillgängligt och bara vilar runt knuten om jag så vill. Att träna med kroppsvikten som jag gjorde mestadels idag, är ett exempel på att träning inte behöver vara klurigt, innehålla en massa redskap eller så. Än om jag tycker det är roligt också, förstås.
Sen har vi lekt ute ännu en sväng. Denna gång med liten minikompis. Den ena gick och sa hej! till alla och den andre (Liten) sa tittah! tttittah!. Två små som kommunicerar, det måste ju vara bland det gulligaste som finns!
Och nu är middagen i magen och här konstateras att årets första maj varit otroligt fin. Nu väntar en kväll. Solen skiner, måsarna skriker som galningar och det är vår i luften.
Ljuvligt, må jag säga.
Hoppas ni haft en fin första maj!
Lillafrun
av Emmeli | maj 1, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Recept
Det blev en så himla fin valborgsmässoafton, det där. Visserligen kom regnet, och det var kallt så in i bängen när vi drog ut på byrundan. Liten satt ombäddad i vagnen och såg ut som en liten tomtenisse när han tittade fram från sin lilla lucka.
Vi gick upp på lillskolan, den skola jag gick på som liten flicka men som nu är nedlagd sedan något år tillbaka. Så himla. himla tråkigt, men det glädjer mig ändå att lokalerna används. Som föreningslokal och så. Igår var det tipsrunda och grejer där. Vi var såklart där och vandrande rundan.
Det slutade regna efter ett tag och högen av paraplyer kunde viras ihop och vi jobbade på med frågorna, där den ena var klurigare än den andra.
Ni vet, när man är en storfamilj och allt som oftast träffas alla, alla. Då kan det vara tokfestligt att som igår, bara ses en liten skara av hela skaran. Vi var verkligen ett så himla mysigt litet gäng igårkväll. Helt klart något jag kommer lägga på minnet och sent glömma.
Det är en gåva med en storfamilj. <3
Ja, så vi traskade rundan och när vi kom tillbaka till lillskolan då tyckte minsann prinsen att han suttit för länge igen.
Så, han drog. I vanlig ordning. Helt orädd och med noll och ingen tanke eller bryddhet över att morsan ropade hejdå Sixten, nu går mamma! . Han vinkar då bara och sätter i väg åt sitt håll i alla fall. Fulllll fart framåt!
Kolla här
En morsa som efter en heldag börjar vekna, bränslemässigt. I handen har hon en ettåring med så mycket energi och bus i kroppen att det inte är klokt.
Frusna och nöjda över lyckad tipsrunda drog vi hemåt.
Liten skulle gå själv såklart.
Så kom vi hem, värmde oss framför elden, kokade kaffe och dukade fram efterrätten.
Citronpaj med vispad grädde till. Och färska jordgubbar. Hå, hå så gott! HÄR finns receptet.
Syrligt och sött på samma gång.
Så kikades det på majbrasan uppe på balkongen ifrån. Alldeles lämplig stund av kyla efter den tidigare turen under kvällen. Minimannen hade show till för-en-ettåring-sent och det var helt enkelt bara en så himla fin kväll. Mamma, Pappa, älskade systerdottern, Liten och så jag. 
Vi somnade så gott i stora bäddsoffan, jag och S. Sa godnatt och tack april för den här gången! . Och idag vaknar vi till första maj. Det klingar fint tycker jag! Sköna maj, välkommen! . Minimannen bjöd på sovmorgon till strax efter 09. Alltså, tack älsklingsunge.
Önskar er en fin första maj-dag!
(14).
Lillafrun
av Emmeli | apr 30, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner
Glaaad sista april!
Hej från räkfrossan!
Vojne kalsojne, alltså. Vilken pruttdag.
Jag kände det redan när jag vaknade i morse, att jag typ hade röda ögon, horn i pannan och rök bolmandes ut genom öronen. Man kan inte vara go-och-glad-kexchoklad-glad jämt. Ibland har jag mina häxdagar och tydligen inföll en sådan idag. Stackars omgivningen. Å andra sidan älskar min mamma att reta mig och påpekar gärna tre miljoner gånger att jag är sur, och det gör ju inte det hela bättre, om jag säger så. Allt är med glimten i ögat och ena sekunden kan det vara taggigt och nästa kramas vi. Älskade Taikonsfamilj. Jag är så himla tacksam att jag och Liten får bo och vara här hemmahemma under dessa veckor. Jag kommer sent att glömma det här lilla äventyret jag och Liten har tillsammans. För det mesta är det så himla mysigt, och ibland, som idag när jag varit en häxa, så kanske jag önskat vara i mitt eget hem och stormat. Men det är å andra sidan till hälften nerpackat i kartonger och står på travar och bara väntar på framtiden. Så som sagt, tack mamma och pappa. Ni är guld värda<3
Sista april, alltså.
Och här har städats och grejats. Traskats en långrunda med barnvagnen och Torehunden (som envisades med att trassla in sig i mig och vagnen och dra åt alla håll och inte aaalls kände av vad hans gångare var på för humör. Morr.), motionerats så svetten på tröjan såg ut som på en gruvarbetares efter långpass. Men inget av det där har hjälpt. Jag har känt mig som ett hopplöst fall. Passande nog, valborgsmässoafton till ära, har jag precis snott ihop en utav mina favoritefterrätter; Citronpaj.
En utav mina älskade systerdöttrar har kommit hit och det är så himla mysigt, vi har haft räkfrossa och ska strax klä på oss varma kläder för en sån där tradiotionsenlig runda på byn; tipsrunda och majbrasa! Jag har kastat häxhumöret i soporna och vill önska er en fin sista-april-kväll! April, bara svischade förbi i år tycker jag. Nu är jag stentaggad på att se vad maj har att erbjuda!
Kram till er!
/ Lillafrun…
Ja, eller Det rykande pärfatet.,Tickande bomben, Etterpåsen, Surkarten eller Vrångstruten…. kärt barn har många namn.
av Emmeli | apr 29, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Det där är Minimannen, det.
Mycket människa i en liten kropp.
Han tyckte helt sonika att det där med att åka vagnen, när han ändå bara skulle vara vaken och inte sova, var tvärtråkigt helt plötsligt. Ska tilläggas att han suttit där en bra stund när han lessnade, vi hade nämligen varit iväg och gjort byn; jag hämtade ut ett paket med något så fint som ni kommer få se så småningom, så var vi på lilla mataffären och slutligen på loppis (lovar att visa mina loppisfynd imorn!). S älskar sin vagn och har alltid gjort, det är jag väldans glad för. Men idag fick jag en sån där jag-tror-jag-fattar-vad-som-väntar-känsla… snart kommer säkert min kavata lilla ettåring vilja gå själv när vi ska någonstans. Som idag, när vi då varit iväg på den där turen som resulterade i en hel påse fylld av massa loppat. Den synen, av det där lilla livet som kämpade med stora vagnen framför sig. Alldeles lycklig och småflåsande. Den synen, gjorde att mitt mammahjärta slog volter om och om igen.
Så liten men ändå så stark.
Så trygg och orädd och nyfiken på livet.
En halva-halva av mig och mannen jag älskar så starkt.
Han, M, jag nu börjat smyglängta efter, så här dag tre ifrån.
Livet alltså. Fint som snus.
Finonsdag. Småkall och lite med våren på paus. Fick mig ännu en lyxig löptur i förmiddags; med S sovande i vagnen hemma på altanen, noga vaktad av Mormor och Morfar. Lyxigt, ja. Så tog vi den där svängen på byn och när vi kom hem var vi så trötta allihopa att vi somnade härsan och tvärsan. Det var längesedan jag sov en eftermiddagslur, så himla skönt!
Onsdag, jo jo.
Lillafrun
av Emmeli | apr 28, 2015 | Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Det har varit en så himla, himla fin dag idag.
Vi hade förmiddagen här hemma i lilla byn; Liten hade sin förmiddagssovning och jag körde ett tvärsvettigt träningapss. Efter lunch gjorde vi mellispackning och hoppade sedan in i bilen; Mammamormor, Pappamorfar, Torehunden, Liten och så jag. Och vi landade vid det vackraste stället jag vet;
Sommarstugan.
Den som min älskade snickar-morfar byggde en gång i tiden. Det är han som målat alla dom vackra målningarna ni såg här ovan. Jag älskar det där stället. Och idag var det helt makalöst härligt att vara där; höra måsarna, vattnet som kluckade mot bryggan, känna doften av hav och bara vara-vara.
Pappamorfar och Liten dom hade däremot inga planer på att bara-vara-vara.
Det behövdes ju krattas och gullvivorna i rabatterna ville mer än gärna bli fri från sitt lövtäcke.
Men vi gjorde annat också;
Som att vara ner till vattnet.
Det var väldigt spännande. Både havet och den där vårbäcken som porlade.
Så gick vi över den där grusvägen igen, den jag bara älskar att både springa och gå på och har gjort sedan barnsben. Det bästa är att gå barfota på den om sommaren.
Vi satte oss och åt mellis och sörplade kaffe i solen och sedan gav Mammamormor, Torehunden, jag och Liten oss iväg på en långpromenad.
Vi stannade för att plocka vitsippor. Och den stunden, där i vitsippsbacken, var ännu en sån där jag bara drömt om. Jag älskar min tillvaro just nu. En riktig dröm. Och jag vet, att vi inte kommer att ha det såhär lyxigt hela livet, men det gäller att njuta av varje period. Och just nu; Liten-ledig med min älskade Miniman, med våren som är här och sommaren som är inom räckhåll. Då njuter jag så det står ut genom öronen på mig. Det är så lyxigt att det inte är klokt!
Jag har upplevt så mycket vackert idag har jag nästan har lite ont i hjärtat. Jag är så ödmjuk inför livet och så himla tacksam. OM jag fick be om något mer, så vore det ett besked, och väldigt gärna ett glädjande sådant, som liksom skulle förändra livet för oss och göra det ännu, ännu mer fantastiskt än det redan är. Men just nu njuter jag nuet och väntar med spänning på framtiden.
En promenadvy som inte går av för hackor. Höga Kusten, alltså. Så vackert att det värker i kroppen lite.
Det har varit en ljuvlig dag och nu är jag så trött, så trött. Väntar på att natta Minimannen som just nu haft en lugn stund framför Pettson. Tack Gode Gud för Pettson. En liten stund då och då, ja då är han tusan guld värd, den där mannen med katten.
Liten har varit busigare än vanligt idag. Och det, det går ju typ inte. Han har liksom haft räserfart från att ha vaknade 7 i morse, till nu. 12 timmar senare. Visserligen med glapp för två sovstunder. Men han har hunnit stå i duschen med sockfötterna plaskandes i vattnet, rivit i skåp med porslinsgrejer, stoppat alllllt han hittat i munnen och suttit i Mormors pelargoner ute på altanen. Rivit bort nån dörrlist här och där, plaskat med lillhanden i Torehundens matskål. Ja, förresten stod han med fötterna i den skålen ett tag också. Tag och tag. En sekund eller två. För det mesta är jag steget före honom, men idag har det känts som att jag ständigt varit steget efter. Jag har fått mig otaligt många gapskratt. För det går liksom inte att vara arg på det där lilla livet, där han står med ruffsig frilla, den ständiga bulan i pannan, skrapsår på näsan, dom där rödblommiga kinderna och det där tokbusiga leendet. Älskade busunge. Att vara mamma till dig är det bästa jag vet!
Ja. Den här tisdagen sparar jag i hjärtat.
Lillafrun
av Emmeli | apr 26, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år
… idag är det din dag, Mamma.
Min älskade, älskade. Du som alltid finns där, du som jag kan prata om precis alllt med. Du som svarar i telefonen jämt och alltid, lyssnar och är en sån där mamma alla borde få ha. Så skämmer du bort oss alla, hela familjen. Med det där omhändertagandet som är något utöver det vanliga. Proppar oss med mat så god att vi ofta inte vet vart vi ska ta vägen. Lagar, bakar, fixar och donar. Sen är Du världens bästa mormor också. Svärmor, likaså.
Mamma. Du, med ett hjärta av guld.
Idag fyller Du år. Och vi har firat, hela dagen lång.
Grattis på födelsedagen älskade mor!
/ Lillan
Hur dagen varit?
Så fin;
Kring tupptid var vi uppe och sjöng och uppvaktade med frukost på säng och stort paket.
Jag och mannen kröp sedan ner och la oss bredvid bäbisen som fortfarande sov. Och jag somnade om, i tryggt förvar i mannens famn. Otroligt skön stund. Sen drog M iväg på uppdrag och jag och Liten hjälpte Mammamormor att duka och grejsa.
Liten hoppade sedan i vagnen, slumrade på altanen med regnet smattrandes i en rasande fart.
Jag? Såg min chans att dra ut i hardcoregymmet. Jag drog ett stenhårt pass på den där gammhärken till cykel, som är så bra på att få mig slut att det inte är klokt. Och när jag var så svettig och slut, så köttade jag på med ett snabbt och intensivt pass styrka också. Kittlade dödsskönt…
Dubbla pass, som gjorde mig boostad av jag-ska-klara-dom-kommande-tre-veckorna-jättebra-känsla. Välbehövligt…
Så piffade vi till oss, jag och min Miniman.
Minimannen drog till med finbyxa, mormors födelsedag till ära.
Sen var allt plötsligt dukat och klart och det enda som var kvar, var att vänta på gänget från Mäjadalen.
Liten?
Han hann göra alla möjliga hyss under den tiden av väntan.
Kasta boll är det roligaste som finns just nu. Särskilt när mormor hivar den upp i taket och den studsar ner i en väldans fart. Ja, ni ser ni ju själva. Det där leendet, alltså.
Till slut satte han sig i Torehundens korg…på Tore..
Så kom gänget och det blev varsågod till den godaste lunch jag ätit; mammas potatisgratäng, rostbiff, nåt annat köttigt, hiiiiimelska såser, sallad, goda pajer, hembakta frallor ….
Och jag var hungrig, ja. Och njöt, ja. Håhå, mammalagad mat. Så himla, himla gott!
Så vi blev bjudna på finlunch och hade det så himla fint. Åt, mådde gott, hurrade och sjöng för vår älskling-B, skrattade, pratade i munnen på varandra och saknade det gäng av familjen som inte satt kring bordet men som ju ringt, 50 mil ifrån, och sjungit och hurrat genom telefonen..
Och det öppnades paket, såklart och åts tårta och sånt där kalasigt;
Och Liten var i vanlig ordning ständigt uppassad av någon nära och älskad. Vem vill inte ha en show av idolkusinen innan sovstund?
Återigen konstaterade jag idag, att det är så fint det här. Med familj. Jag är så oändligt stolt och tacksam över min stora fina taikonsfamilj.
Så det var vår söndag; med en Mammamormor som fyllt år och firats hela dagen lång. Massa gott för kropp och själ; träningspass, massa god mat och tid med familjen (förutom älskade mannen..).
Nu har vi sagt godnatt, huset är mörkt. Mannen är hemma igen och vi, Lilla familjen, är vakna tillsammans och packar och peppar oss inför morgondagen…
Lillafrun.
Senaste kommentarer