av Emmeli | mar 25, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Träning
Aah, vilken jädra berg-och-dalbanedag det här har varit.
Vaknade i morse, på gott humör liksom hela familjen. Sen sköljde en sån där orosdusch över mig. Jag kände plötsligt hur himla liten jag är, här på jorden mitt i allt stort. Det är förstås en hel del vi har framför oss nu som ska falla på plats. Vi är i förändringens tider, om man säger så. Och som den kontrollfreak jag är, skulle jag helst stå här med ett litet facit i handen. För att inte veta, är tusan ännu värre än att veta, än om det man vet inte är vad man önskat. Hängde du med?
Men det är smått omöjligt, faktiskt. Vissa saker vet vi. Men jag är ivrig, så himla ivrig. Mannen också. Men nu gäller det bara att göra det bästa av den här spännande situationen och liksom flyta med, lita till att allt löser sig…
Jag och mannen riggade hemmagymmet när bäbisen somnat. Njöt av lyxen att få träna tillsammans, en onsdagförmiddag liksom. Passet blev helt och hållet galet. Vi var så fokuserade båda två, lyssnade på Lalehs En stund på jorden, om och om igen. Peppade varandra, pushade varandra och med tiden kände vi oss på ett sätt bara svagare och svagare. Men på ett annat; bara starkar och starkare. Emellanåt utbrast vi att vi ska klara det här!
Det ska vi.
Köksfönstret badar av vackra blommor, riktiga lyckopiller.
Träningen blev en skön urladdning och plötsligt var vi på toppen igen. Kände oss lite bättre till mods, lugnare i själarna och kunde fortsätta att ta vara på dagen. Efter lunch tog vi apostlahästarna ner på stan. Vädret är strålande här i norrnorr, idag också. Vi drog till ögonstället jag var hos i höstas när jag köpte mina glajjor. Gänget kände igen oss, Minimannen började rejsa där inne på direkten och inom två minuter var liksom hemmastadda. Det funkar lite så nu, Liten gör att vi blir kompis med hela världen, typ. Jag stod där och hängde i disken och bad om hjälp med linser. Jag använder min glasögon så mycket nu att jag är sugen på linser. När jag är ute och springer är världen allmänt dimmig, så att säga. Så ja, där var vi. Och i vanlig ordning när jag fått en idé, vill jag ha resultat nu. Ögonflickan i kassan såg det på mig och sa, när hon stod och skulle hitta en tid ”så småningom”, eller vill du komma in nu på direkten? -JA! , sa jag. Fick en snabbkurs i det där med lösögon och korades tydligen till den snabbaste jag någonsin varit med om, på att kunna sätta i och ur och fatta galoppen. Det hade helt sonika att göra med att jag höll på att få klaustrofobi av bara tanken att inte få ut den där linsen hon just hjälpt mig med. Jag bara haffade tag i hela ögot i princip, och slet ut linsen. Braa! , sa ögonflickan glatt medan jag satt där och blinkade febrilt. Jag hörde Minimannens VA!? och tala-vett-talan i vem det nu var där ute, och skyndade mig att slänga på en lins på varje öga, tydligen perrfekt på en gång!, för att kunna svischa ut ur ögonstället så snabbt som möjligt. Så ja, nu är jag alltså med linser. Oh, så bra! Vi var även och köpte nya löparskor till mannen. Blev tjenis med skosnubben, såklart, innan vi traskade hemåt igen.
Nu väntar kvällen, med laxmiddag och spännande hockeymatch på teveapparaten. Så ska jag krama på ungen som är livet självt och gör mig till lyckligaste morsan i världen!
Berg- och dalbanedag. Fint när dalen är mindre än toppen, får man ju ändå säga.
Lillafrun.
av Emmeli | mar 24, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lyan
Det har varit en otroligt skön tisdag idag.
Jag har verkligen tänkt på att stå på bromsen. Och känner nu att jag behövt det. Och kanske en dag till. Och en dag till. Det bästa i det hela, är att veta att det är helt möjligt nu.
På torsdag och fredag ska vi skriva sista rapporten… några fjuttsidor i jämförelse med ex-arbetet. Och efter att gårdagens seminuarium nu är över… så känns det ju så om ”moderkakan” är mer än halvvägs ute (läs här för att förstå vad jag pratar om) och jag njuter så. Äntligen är vi här.
Idag har vi mest tagit det lugnt. Varit på dubbla promenader. En sån där svettsnabb och en mest för att leta videkissar och lapa sol. Det blev en solig dag istället för snöyrig så vi har passat på att frisklufta oss.
Och ni..
.. nu har jag äntligen tagit mig tiden att fixa ett instagramkonto för den här lilla dagboken. Jag har ett privat konto redan, som jag ser att en hel drös av er har hittat till, men där jag inte har accepterat eran förfrågan. Det är helt sonika för att jag vill ha ett konto för familj och nära vänner, där jag bara är Emmeli, liksom. Men såklart ska ni också få vara med, så nu finns det ett konto som heter lillafrunsdagbok där det säkerligen kommer dyka upp bilder som kanske inte landar här också. Ett helt gäng med bilder ligger där redan nu.
Så, följ med, på instagram också genom att klicka på ikonen nedan!
@lillafrunsdagbok
Ha en skön kväll!
Lillafrun.
av Emmeli | mar 24, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lyan
Har det rätt så rysligt gott just nu.
Varit ute i ishavsvindar och snöyra, som sedan byttes mot enbart storm och en värmande sol. Minimannen sover fortfarande i vagnen efter vår runda. Jag passar på att sörpla kaffe och fixa och dona lite.
Skickar mail, svarar på mail, ringer och har mig. Det händer saker här bakom kulisserna, som ni säkert förstår. I vanlig ordning berättar jag såklart, men inte nu. Ännu. 
Finaste almanackan används flitigt. Nu är den sådär skönt lagom-blank. Men dom där sidorna som går att använda till att anteckna, skriva listor, kludda på drömmar inför framtiden… dom sidorna, är väl använda nu.
Blommorna framför mig får mig att stanna upp och bara andas en stund.
Å ena sidan tycker jag att jag är rätt så bra på att njuta av nuet och av stunden här och nu. Å andra sidan är jag jättedålig på det och istället världsbäst på att trumma på, dundra på som en maskin och gå på autopilot. Målinriktad, minst sagt. En drivkraft, på ett sätt. Men ibland, som precis just här och nu, får jag säga åt mig själv att bromsa. Bara sitta stilla en stund, inte göra nånting. Jag är dålig på det, att bara-vara-vara.
Blommorna? Dom sjunger på sista versen men är vackra i alla fall.
Så ja, här är jag. Precis nu. Och andas. Bravo.
Lillafrun.
av Emmeli | mar 23, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Lyan, Recept
En sån med pretto-frukost med nybakt bröd. Det är inte så pretentiöst som det låter. Brödförrådet tog helt enkelt tvärslut igår.
Så jag satte en deg innan vi gick och la oss. Vi har inte köpt bröd på jag vet inte hur många år. Det är ju så mycket godare med hembakt. Och ingenting behöver kastas för att det möglar i någon plastpåse i skafferiet, varje bröd tas ju ur frysen och värms och är som nybakt varje gång. Och jag prioriterar så gärna ett par timmar någon gång då och då, för att baka. Än så länge funkar det finfint. Sen får man se när vi har ett dussin ungar och asstort slott till hus och jobbar 300 % och hej och hå….
Idag blev det återigen mitt favvobröd. Det HÄR. Bästa brödreceptet på jorden!
Det är ju så vansinnigt gott att få äta precis-nybakt-bröd till frukost.
En typiskt bra start, helt enkelt. Så känns det så fint att få skämma bort päronen, på precis samma vis som vi alltid blir bortskämda hemmahemma.
Ha en fin måndag, alla ni!
Lillafrun.
av Emmeli | mar 19, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen
Torsdag!
Tidig morgon. Traskade ner till låtsasjobbet. Rev av tre föreställningar (puh). Gick hem. Hade den obligatoriska pussa-och-krama-ikapp-stunden med Liten. Sen fick jag ett ryck och städade ur kylskåpet innan vi drog på införhelgenhandling.
Monsterhandling, med trött Liten familj. En tappad sko när vi väl var framme vid kassan. Bara traska genom hela affären igen. Hittade den. Tillbaka framme vid kassan.. jädra avstämning… såklart. Ni vet, då man blippat själv, packat alla varor i kassar, och så måste man upp med dom i kassan igen, stämma av så man blippat allt och sen packa ner igen. Alla varorna var inblippade. Det var ju tur. Men det slår aldrig fel, det där. Har man massor av varor, då blir det avstämning.
Så har det idag samlats en massa nytvättad, tokblöt, monstertvätt tänkt att traskas med till tvättstugan där några hundra meter bort för att utnyttja stora torktumlaren. När M väl fick läge att gå, kom han kånkandes på allt tillbaka nästan direkt.. det var fullt.. Typiskt. Nu får lyan invaderas av blöt tvätt istället… det går bra det med.
Ibland får man vara lite tjurigare än man kanske egentligen tänkt, helt sonika. Det är ju ändå bara hungriga, trötta och alldeles vardagligt småotursdrabbade vi är. Det hade ju kunnat vara något värre, minst sagt.
Nu ska här tankas ny energi!
Snart är middagen klar, något nytt vi testar. Kycklinggryta av något slag. Verkar väldans gott!
Så njuter jag av att klockan är efter fem och solen fortfarande skiner in i vardagsrummet. Och av kassen full med gula påskiga blomster jag norpade åt mig på affären. Dom lyser så fint.
Tête-à-têtes, mina påskfavvisar!
Efter middagen ska här städrejsas… längtar tills jag får krypa ner i den renbäddade sängen ikväll, bredvid mina två pojkar, i en lya som doftar nyskurat. Målbilder, målbilder, målbilder…. dom är ofta mina superkrafter!
Hoppas ni haft en fin torsdag!
Imorn är det helg, hörreni! Jädrar vad jag längtar till just morgondagens fredag…!
Lillafrun.
av Emmeli | mar 13, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan
Klockan är strax innan sju. Det är så tyst, så tyst.
Går man upp mot villakvarteren är det garanterat ett gäng föräldrar som håller på och sätter fast sina småttingar i bilstolarna för att åka på förskola och skola och sedan vidare mot jobb. Och går man ner mot vattnet vågar jag nästan lova att du möter ett helt gäng av farbröder, med varsin hund, som kommer hälsa glatt på dig när ni korsar varandras vägar.
Men här, där vi bor. Är det ännu alldeles, alldeles tyst. Jag älskar den här morgonstunden.
Jag älskar den här tystnaden. Fönstret är öppet, det är bara den där lyckolåtande fågeln som hörs. Genom fönstret strömmar frisk luft. Sval och skön. Här i lyan är det varmt, varmt då ena halvan bara badar i solsljus. Att det går mot vår och ljusare och ljusare tider, det gör mig alldeles lycklig. Och pirrig. Vi närmar oss med stormsteg ännu ett nytt kapitel i livet. Ett oskrivet sådant. Hur spännande kan livet bli? Nästan så man går sönder lite? Nästan så att det är lite jobbigt? Ja, nästan.
Idag vaknar vi till fredag. Och är tacksam och njuter av stunden där vi vaknar till en ny dag tillsammans. Idag, bredvid varandra, alla tre. Tänk att få vakna igen…
Jag var helt slut igår efter att ha hållit på som en galning hela dagen och jag och Liten somnade bredvid varandra i en hög i storsängen. Mannen upptäckte oss när han kom hem i natt och bäbbade om oss för att sova vidare alla tre. Men det var det så värt, att jobba på lite alltså. För idag är allt gjort och vi har en tillsammansdag framför oss att fylla med precis det som faller oss in.
Lyxigare än så, blir det inte.
Lillafrun.
Senaste kommentarer