Frågor om var våra fönster kommer ifrån, om krönlister, ja faktiskt hela bärdfodringsresan.. då finns två matiga inlägg med många bilder att titta på. Från start till mål med hela brädfodringen och alla fönster- och dörrinsättningar.
Har jag inte prickat in just din fråga, så ställ den gärna här i kommentrasfältet så svara jag där, så blir det här inlägget ännu ”fasad-nyttigt” för oss alla!
Vi funderade och funderade men kom fram till att en klassisk trappa, som den vi ser på gamla bilden från drömgården för längesedan.. med steg åt tre håll och inte så mycket mer. En sån skulle det bli. Mannen skissade och började snickra!
Rejäla doningar till kombinerade bärlinor/vagnsstycken gjordes .
Grunden grävdes och jämnades till, betongplattor kom på plats och i ett nafs såg det sedan ut såhär. Sen följde en viss leverans-väntan… då vi denna gång bestämt oss för att prova den typ av virke vi länge varit nyfikna på.
Tjusiga virket anlände och mannen fortsatte.
.. ofta med medhjälpare/heja-på-are vid sin sida.
Till sist när trappan var klar kom vi visst på att lite grus vore fint också.. bort med torv (tusen stenar och bråkiga rötter) och dit med markduk och grus.
Och nu är trappan en självklar del av södergaveln!
Trappan är klädd med kärnfuru. Värt sin väntan. För tusan, så vackert! Kärnfuru är, om jag förstått det hela rätt, den innersta delen av trädet som har ett naturligt rötskydd. Som när ni köper tryckimpregnerat ni vet? Fast det här är naturligt. Ja, ännu lite dyrare än ”tryckat”, men värt det. Och det lite gråa ni ser på stegen, är träskyddet (från Organowood) vi penslat på.. gör att trät grånar så fint.
Såhär skriver SCA om kärnfura…
Varför ska jag använda kärnfurutrall?
Allt virke röntgas för att säkerställa att det består av minst 99 procent kärnved – vilket är den högsta andelen på marknaden.
Naturligt skydd mot röta, svamp och skadedjur.
Kräver ingen behandling eller inoljning för ökad livslängd.
Den kupade ytan gör att vattnet lättare rinner av, vilket ökar virkets livslängd och minskar sprickbildning.
Den får en jämn och vacker silvergrå nyans med tiden.
Kommer från skogsbruk som är certifierat enligt standarder från FSC™ och PEFC™
Stegen till sidorna är lite grundare än stegen rakt ut. Blev en fin effekt.
På tal om effekt, så har ni nog förstått vid det här laget att mannen gärna lägger lite extra tid på detaljerna..
.. som att fräsa stegen en liten pärla. Sån liten detalj, som gör så mycket. Och denna fräsning hade inte (!) gått med tryckimpregnerat ju! Dels blir det en annan färg i tryckat om man skulle fräsa och sedan skulle inte frässtålet må så bra…
Så, där på trappan hänger vi mycket just nu. Kliver ut om morgonen och dricker morgonkaffet. Spelar yatzy mitt i dagen. Eller som ikväll, när jag bara satt där och doftade äppelblom den för dagen nyutslagna syrénen..
Livets doft. Näst efter bebbedoft.
Ni är väldigt många som i dessa måla-ute-tider frågar om färgkoder och sånt gällande vår fasad. Svar på alla dom frågorna finner ni HÄR.
…
Ska vi ta en liten Före-efter-bild kanske? Sånt är kul tycker jag! Här kommer en bild från när vi just börjat byta fönster och jobba oss mot en vacker fasad..
-Tada!
… Och så efter, som det ser ut just precis nu, denna junikväll!
En viss liten skillnad, va?
Älskade hemmet. Vi har älskat dig, från första steget över tröskeln.
Där, vid södergaveln, blir marken grön igen, hästar tuggar hö och Minsting är i full huggning med att bära snickerigrejer fram och tillbaka..
Vinbärsbuskarna knoppar sig och Fransson tvättar sig vårsnygg.
Här är det så himla varmt och gott när solen skiner.. och lagom skuggigt av äppelträdet.
…och vad händer mer? Va va va??
Jo, nu får det vara nog med hitte-på, sådetså!
Hitte-på-trappan är riven.
– En trappa från (blivande) Matrummet ska göras.
Vi har funderat kring denna trappa så många varv att ni anar inte. ”Vi gjuter en trappa… vi lägger en stentrapp.. vi Bygger en trall… vi gör ett ”trädgrådsrum” med jättejättemycket grus där ikring..” …Inga funderingar som känts bekymmersamma, men vi har verkligen inte kunnat bestämma oss för varken material eller form eller användningsområde på det där stället… och då vi ej är göra-lös på denna gård, så har vi matat på med annat.
Vi är väldans sugna på mer grusade områden här på gården, så vackert med grusgångar. Kanske blir det det, så småningom. Och kanske, om en hop år, byggs där en punschveranda.. men framtill dess, så blir det en klassisk, gammaldags trätrappa. Med steg åt tre håll.
April bjuder på finväder och Byggmästaren M är i full färd att trappsnickra.
Ser redan framför mig hur jag tassar ut där och sörplar dagens första kaffekopp, med morgonsolen mot kinden. Bredvid mig blommar syrenen för fullt och det doftar av himmel på jorden…
Det finns hopp om syrenblom i år. Förra året hade vi en endaste blomma, trötta buskar efter brädfodringssomrar på rad. Men nu så, har både syrener och människor hämtat sig från det mastodont-görat.
Sensommartorsdag med regntunga moln. Naturen håller på att ändra skepnad och jag bara älskar färgerna. Och känslan. Rönnbären gör mig trygg på något vis.
Där är Drömgården, ja. Och så spännande dag vi haft idag. Rolig också. Kändes lyckat. Så kul!
Det spelar ingen roll vad det är för tid på året. Vilket väder det är. Den här vyn tar andan ur mig gång på gång.
Välkommen in!
Grilliga korkmattor samsas med drömdörrar och linoljefärgsmålad pärlspont. Så är det. Vårt hem. Bästa jag vet om.
…
Jag och barnen firade att ”Tidningsflickan” varit här, med att tjava ner på byn tillsammans. Möta upp torsdagslediga kusiner och deras päron. Ungarna fick glass på sötaste Glassbaronen och förstås efterföljande lek i lekparken. Mysigt!
När vi sedan gått vägen hem igen, var jag så trött att jag såg stjärnor. M kom hem från arbetet och erbjöd sig middagskocka.. jag och Juniflickan tog en lur tillsammans. Såååhåhå skönt.
Ikväll har jag haft tre skruttar i sällskap under kvällsgympapass. Nu är det sena kväll. Ja, sen för en treåring. Små brorsorna sover nu gott. Medan min lilla flicka, är supersuperpigg och har show för sina föräldrar. Nog för att det är gott med kvällslugn och alla barnen sover, så är det himla charmigt med någon sån här småtokig kväll nu och då också.
Vi lyssnar på regnet som smattrar mot rutorna och gosar i finsoffan i Salen.
Hoppas att ni haft en god torsdag och har en skön kväll!
Det är lätt, att bara tuffa på. Visst? Vad än det gäller, liksom.
Absolut bra och härligt med mål och drömmar och känna sig pepp på nya utmaningar. Små för dagen eller stora på längre sikt.
Men också väldigt gott och viktigt, att stanna upp, bara vara, här-och-nu:a.. och också titta lite i backspegeln och låta sig förnöjsamt bli påmind om olika saker, som tidigare var dom där stora drömmarna och målen men som nu är uppnådda och var dags lycka.
Jag pratar förstås till mig själv nu. Men kanske träffar orden någon fler av er?
Jag är en målmedveten skapelse (min make likaså), drivs av målbilder och tycker på riktigt att det kan vara peppande trots att det på vägen mot ett mål, kan vara tufft. Inte tufft som i att någon far illa på riktigt. Men jag är liksom inte rädd för att kämpa, svettas, ta i. När det tar emot, pressar vi på ännu lite till. Så kan man inte hålla på med prick allt man tar sig för, prestera överallt liksom. I perioder får fokus ligga på olika saker. För att kunna hålla balansen mellan att göra, målinriktat och att energitanka och bara-vara-vara. Hänger ni med?
Några morgonfunderingar som bara landade och blev till ord här. Jag skulle ju egentligen bara visa er några husglimtar!
… och det var väl kanske där tankarna började. För ooh, vad vi målinriktat jobbat för att få huset att se ut som det gör nu.
Jag får ofta frågor om fasaden, kulörer, verandan, verandaräcket osv.. HÄR finns ett inlägg som svara på dessa frågor!
…
Tycker så om dom handgjorda träfönstren, kommer från Allmogesnickerier och gör sig som smycken. Kan absolut fortfarande frysrysa av tanken att M har handmålat allesammans. Hujedamig vilket arbete det var. Jag gjorde inte många penseldrag i det stora hela, ”tog bara hand om barnen och hemmet”, ni vet.
Varje fönster, med sina fyra bågar plus karm. Alltsammans målade med tre lager av linoljefärg. Smått psykande arbete alltså, hah. Men nu är det gjort. Så vackert!!
Kultrulglasen är så vackra, både från insidan med sin sommarstugekänsla och utifrån med tavlan som blir med speglingen från omgivningen. Och, vi älskar att se penseldragen och ångrar inte beslutet att penselmåla för hand, än om det var ett väldans göra.
Om vi nu i dessa rader fortsätter att inrikta oss på mål gällande gården och renoveringen, så väntar i höst en rad önskningar och uppfyllda mål.
Kan vi flytta upp till jul?Är det ett rimligt mål..?
Med tre småttingar som vi vill ge allt och lite till. Och framförallt, är det rimligt med tanke på att Snickaren, både är trebarnsfar, jobbar näst intill heltid som huskonstruktör, är deltidsbrandman och ror eget företag.. där han heller inte har en outtröttlig fru som kanske behöver andas egna andetag stundvis och som ju har sina egna små uppdrag också?
Mmm.. vi får se. Vi är otroligt peppade och konstaterade nyss att trebarnslivs- och renoveringskondis nog aldrig varit bättre.
Vi gör prick allt själva (med undantag för någon, (ovärderligt tacksam förstås!) punktinsats av någon älskad ibland, som i vintras när vi isolerade övervåningen på en dag).. och det tar förstås längre tid än om vi hade fler händer som jobbade med oss, men teamkänslan mig och den skäggige, är på topp.
Vi tittar bakåt, på vad vi klarat av hittills och peppar framåt. Och så är vi så himla överens om att det här med renovering är en lyxgrej att få göra, att det är så jädrans oviktigt egentligen, men väldigt roligt. Men inget som får ta plats om inte livet vill, liksom. Livet är vår vägvisare!
Jag längtar massor tills det börjar handla om moment där jag känner att jag kan hjälpa oss framåt. Som att susa upp och måla (kanske tapetsera!?) när barnen somnat om kvällen.
Ok. Vilket fasligt spretigt inlägg. Om ”Här-och-nu:a, Husglimtar och Höstens mål!”.. typ så. Helt enkelt, svaret på en mycket vanlig fråga; ”när tänker ni vara klara? har ni någon tidsplan?”.. så svarar vi bara; Liiivet får utvisa, det här är en renoveringssaga med kärlek.. både när det gäller att ta hand om hus och familjemedlemmarna som ingår i drömgårdsteamet. Häng på!
Solen sjunker sakta ner. Fåglarna sjunger. Himlen är sagolik. Dagen landar i kroppen. Barnen snusar i vagnen härs och tvärs. Han och Jag, påtar med ditt och datt.
Och det doftar av himmel på jorden.
Jag går en tur runt gården. Älskade, älskade gamla gård. Du är skitjobbig ibland, gör att vi tröttar ut oss så infernaliskt. Fast för det mesta, mesta. Helt underbar. Vilket lycka, att få ge barnen sin barndom just här.
… så doftar jag en sista gång. Och bara en gång till.
Innan jag lommar vidare..
Förbi gamla bagarstugan som är igenspikad och som gör oss väldigt nyfikna. Genom lilla skogsdungen. Det prasslar under fötterna. Det är kvällslugnt och så tyst.
Så möts jag av något som gör mig alldeles varm.
Vårt hem.
Med solnedgångens vackerhimmel som bakgrund och det där äppelträdet bredvid som kan göra vem som helst salig, det är jag säker på.
Till sist är jag framme. Hemma igen. Och inget kan få mig så lycklig, som precis just det.
Sensommartorsdag med regntunga moln. Naturen håller på att ändra skepnad och jag bara älskar färgerna. Och känslan. Rönnbären gör mig trygg på något vis.
Det spelar ingen roll vad det är för tid på året. Vilket väder det är. Den här vyn tar andan ur mig gång på gång.
Några morgonfunderingar som bara landade och blev till ord här. Jag skulle ju egentligen bara visa er några husglimtar!
Jag längtar massor tills det börjar handla om moment där jag känner att jag kan hjälpa oss framåt. Som att susa upp och måla (kanske tapetsera!?) när barnen somnat om kvällen.
… så doftar jag en sista gång. Och bara en gång till.
Senaste kommentarer