av Emmeli | jul 17, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Det här är sommaren vi Hemestrar här i vårt Höga Kusten.
Ungefär såhär går våra dagar till nu;
Det blir morgon.
Bebben morgonammas innan mamman smiter ut från hemmet. Motionerar och har såå lyxig mammatid längs slingriga älsklingsvägarna i byn, medan pappan hoppar i snickarbrallan, husjobbar lite och håller ett öga på dom snusande små. Sen brakar dagen igång.. alla är vakna. Och vi njuter frukosten ute på verandan.
Medan temperaturen är någotsånär human gör duktiga Snickarmannen några timmar på huset, medan vi andra steker pannkakor eller snor ihop pastasallad eller vad det nu kan vara. Packar matsäck storlek ska-räcka-över-hela-dagen. Små spadar, armpuffar, badkläder, små blöjor, större blöjor, massor att dricka, barnvagn och så vidare. Mammahjärnan går på högvarv och lika nöjda är vi varje gång när vi möts där i Rymdskeppet och svarar ”ja!” på varandras fråga; Är alla mee?
Sen drar vi iväg. På dagens äventyr.
Möter upp Storfamiljen. Och plötsligt är vi av bara farten 20 personer och minst två hundar. Som gör sommarliv tillsammans. Jag och M säger typ vi ses sedan! (och menar i bilen på vägen hem), för jädrans vilken fart det är sen… jag sitter i denna skrivande stund och fnissar åt bilden ovan. M ser så himla målmedveten ut; ”nu kör vi!”, liksom.
För ja, jäsiken.. vilken fart det är, att vara med tre små småttingar på badstrand.
Den minsta hänger för det mesta med mamman i skuggan, äter oftare än vanligt. Det är varmt. Helt galet varmt.
Dom större barnen leker i vattenbrynet och badar och badar tillsammans med pappan.
Om jag och Vackerpappan får en stund raklång med ögonen slutna, då är det sån bonus att det inte är klokt. Vi är så tacksamma som får vara med om det här.. vi har en riktig Tripp-Trapp-Trull-skara. Så stort och vackert att orden tar slut. Lapa sol och snarka på stranden, det kan vi göra sen. Men inte nu.
Det är lyxigt att sommarlivet innebär så mycket tillsamammanstid med Storfamiljen.
Vi är ett riktigt halligalligäng, förstås. Precis som alla familjer, kan jag tro. Och det är så charmigt med alla åldrar.. från 0 till snart 70 fräsiga år. Älskar synen av att lille Bertil myser runt i både morbrors famn och lilla kusinens. Att Juniflickan får bada med en moster en sväng eller krama mormor (det är då den här mamman tvärlägger sig på täcket och somnar på sekunden). Eller att Minimannen hänger på storkusinens rygg och tar en sväng. Alla människomötena är så fina.
Och när klockan börjar ticka alldeles för nära middagstid, så åker vi hemåt. Har stort sjå att hålla storasyskonen vakna, Lillebror får sova bäst han vill. Rullar in på Drömgården och bara älskar att komma hem efter dagsäventyret. Snor ihop middag, alltid med salt halloumi med på ett hörn. Vi sätter oss längst ner på verandatrappan. Där skuggar den stora björken just då alldeles perfekt. Så borstas små tänder och tvättas skitiga små händer. Nattningen går på en grisblink (för det mesta). Sen möts jag och han jag är gift med och älskar till månen och tillbaka. Tittar på varandra en stund, pustar ut och säger hej. Kanske tar vi en glass där ute, och känner oss busiga då barnen inget vet. Sen börjar vår kväll. M klättrar ut på ställningen och jag tutar in en tvätt i maskinen. Går ut på gården. Vattnar. Hänger en tvätt. Andas. 
…Innan vi tar lilla bäbisen som sover så gott i vagnen i alldeles underbar temperatur, och kryper ner bland sommarvarma små kroppar och bäddar dagen varmt i hjärteasken.
Det här är vår Sommar(hem)semester sommaren 2018. Alldeles prick vad som passar oss och Stora Lilla Familjen just nu i livet.
Lillafrun
av Emmeli | jul 14, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å, hej på er!
Har ni det skönt i sommaren?
Igår njöt jag såå av att det kom en rejäl åskskur. Jorden behöver det. Och Barnen jublar nästan lite ju. För lille B är regn något alldeles nytt i livet. Men ordningen återställdes snabbt och solen sken igen. Smått overklig sommar!
Igår var det fredagen den 13e. Och hesteguuud vilka dagar det varit. Överlevt. Lite så känner den här mamman. ha!
Ni vet där i förrgår när M var tvungen att susa iväg precis innan darling-gästerna kom? Han kom hem efter 10 timmar.. vi möttes kring 02 på natten. Några timmar sömn och sedan iväg på nästa. Man skulle kunna säga att jag ”tränat vidare på kaosiga stunder”. Fullt upp för brandmännen, fasiken vad dom gör det bra. I denna värme. Men ja, vi har jobbat på här hemma också.
Dock utan pengalön, men istället med lönen att kanske ha fått ner en väldigt hög feber, att lyckats tajma matlagningar och amningar och ha darlingar så nöjda det bara går i sjukstugetider.
..En sväng lekte jag visst 6barnsmor också.. ska säga att dom timmarna inte var svettigare än jag själv med mina småttingar. För min äldsta Gudson, 13åringen, var så hjälpsam och kunde passa Lillan medan jag spisade. Tänk så fiffigt…! Vi slog till med fredagsmanikyr, byggde höga torn med klossar och lunchade. 
Älskar den här synen!! än om jag vet hur svettig jag var där mitt ibland. Rikedom hela alltet.
När M kom hem efter att ha jobbat 17 av 24 senaste timmarna, var hans familj finklädda och färdigpackade för att kunna susa iväg till Mäjadalen på vad som blev en så underbar kväll.
Så himla skönt att landa där. Bland systrar (prick alla! För nu är älskade Thailandsfamiljen hemma i Sverige igen, hurra!) och kusiner och härlig stämning. Vi åt palt och det var hur gott som helst. Vi skålade för lilla Mormor i himmelen. Hennes paradrätt vi älskar så. Jag var så glad att se M igen också, förstås. Alltid en oro när han är iväg. Igår, där blixten slagit ner. Naturens krafter.
Idag vaknar vi till lördag.
Alla är hemma. Juni är lite piggare. Hemmet är helgfint (fråga mig inte hur jag hann det mitt i allt igår.. tvätta, bädda rent, städa..). Åh. Känns smått overkligt efter så intensiva dagar med denna lugna lördagmorgon. Ber för en lugn larmdag och lite teamande och familjehäng med vår egna storlilla familj.
Sommarlivet är intensivt. Och alldeles underbart. Vilken lycka att få ha Sommarlov tillsammans.
Ha en fin lördag alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | jul 13, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å, har ni sett! Finaste, finaste Idan. Och så jag.
…
Vilken dag det blev, det där. Det var igår..
Ni vet hur det kan vara; när det inte blir som man tänkt, men det blir himla bra i alla fall?
Jag och barnen kom precis hem till gården efter ett liten utflykt tillsammans. Packade upp och började dona i köket. Jourande Brandispsppan skulle strax avsluta dagens byggjobb och tända grillen. Så skjutsade jag färskpotatisen in i ugnen, dukade fint ute på verandan och serverade Lillebror mat.. det älskade teamworkandet, ni vet. Jag tror att jag hör i syne.. när mannens radio tjuter livet ur sig, samtidigt som efterlängtade vännerna rullar in på gården. Vilken osis, alltså. Det är stor, stor skogsbrand norr om oss, där det behövs hela länets brandkårar till hjälp, nu även här ifrån. Så när jag kramade min älskade Idan och hennes så himla rara F välkomna, fick jag samtidigt hälsa från den där skäggige.. för redan då visste vi att han ser vi inte mer på många timmar. Nåväl. Liiite, liiite (läs; jätte) rörigt var det då…med tre små, två som ville busa ute, medan jag behövde amma (S kan få vara ute lite själv, men Skrållan måste passas prick hela tiden),.. grillen som stod och var tokvarm och i köket var det ”smårörigt” och inte alls klart…..
….men aaaalltså. Det blev en så himla fin kväll i alla fall att jag är alldeles varm i hjärtat ännu. En kväll jag kommer minnas. Idan känner mig utan och innan. Inga knuslierier, det minsta. Tjopp, tjopp stod hon där ute och grejade grillen. Grillade kött och halloumi med utbristande Miniman; ”Kan du grrrilla!?” (Baah… jag måste börja spika brädfodring och grilla tror jag…. vi är lite väl steriotypiska ibland och trivs med det lite för bra). Gullige F passade kiddos. Jag kunde sno i ordning i köket och syta bebben. Teamwork! Till sist satt vi där ute på soliga verandan och åt en så god sommarmiddag tillsammans. Pratade livet, högt och lågt. Skrattade. Sörplade kaffe. Pratade minnen. Åt jordgubbar, bondkakor och glass. Det enda som fattades var ju den där skäggige.
Storbarnen myste i Storsängen med barnprogram framför näsan… nej, inte den nattning dom är vana, men jag ville så träffa vännerna istället för att avbryta för nattning och kiddosarna klagade inte.
Och hur fantastiskt är det inte, när två vänner, med ganska så fullproppade liv, som inte hinner ses jätteofta, väl ses… och det liksom bara är prick som det alltid varit? Att ha en vän som hon. Idan, min barndomsvän och brudtärna. Det är så dyrbart. Och något jag är så tacksam över. 
5veckors-Bertil sov gott i hennes famn och jag är så lycklig över att ha synen förevigad.
Efter underbara timmar tillsammans kramade jag vännerna hejdå.
Plötsligt var jag tvåhänt igen, med tre små. Det är ju nemas problemas… OM inte flera hjärtan behöver min famn samtidigt, vill säga. Som ett väntat, men så himla oönskat, brev på posten.. kom Juni nämligen småklagande i rösten.. jättevarm. Febrig. Storebror fick vara duktig, trots att han också är liten, var trött och så. Men småsyskonen behövde mig mer. Jag jobbade verkligen på bristningsgränsen.. så nära att börja gråta jag med. Två ledsna små, någon som ville äta, någon med hög feber och en som behövde vara lite för duktig… och mitt mammahjärta som gick av lite.
Meeeen, till sist var hela älskade lilla trasslet utrett.. Pjuh.
Jag vet att jag kommer klara dessa småkaosiga lägen framöver, lättare än med denna ansträngning som igårkväll… för; ”man blir bra på den man tränar på”.. och jag har inte tränat så länge på att vara trebarnsmamma i småstruligare lägen… hittills har allt gått som en dans och det vet ju alla att så funkar det ju inte prick jämt…..! Men jag ser så otroligt mycket fram emot det. Att trebarnsmorsa-träna mig, menar jag. För som jag bara älskar det här. Att få vara mamma till dessa tre älskade stjärnor.
Klart slut. Som man säger, om man vill vara lite snitsig som Brandisfru…
Dagarna just nu är lite smågalna. Mycket blir inte alls som tänkt. Men mitt i allt, har vi det gott och skapar sommarminnen att stoppa i hjärteasken, och det är det viktigaste.
Lillafrun
av Emmeli | jul 10, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Laga, Baka, Äta, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
För prick en vecka sedan fyllde pappan här i hemmet 28 år. Hoho, hans fru är såå mycket yngre..! (några månader till i alla fall!) Vi tittar tillbaka på dagen tycker jag!
Vi firade från födelsedagsmorgon till sena kvällen. Bertil gav bort sig själv i förevigat format.
Dagen var varm och härlig som typ precis alla dagar denna sommar. Vi kalasfixade och teamade i köket.
Konstaterade att det var smått sjåigt att ordna kalas för 20 personer med tre mycket små hjälp(stjälp- ibland förstås)redor.
Men det blev ju himla trevligt till sist, trots att jag en sväng mitt i dagen var hur stressad som helst. Någon (jag nämner inga namn) hade fått en idé om att ”det ska ju bli hur varmt och skönt som helst på din födelsedag, ska vi inte dra kalaset till Mäjasjön och fira dig där, älskling?”. Det nappades på så det var därför det var lite extra många saker att tänka på… så drygt att glömma några pinaler och måste vända hem flera gånger, ju.
Till sist var allt packat, alla var rena, kalasklädda och bara en amning bort från att lämna gården!
Så till kvällen den där tredje julidagen, var vi på plats med matpackning och vaniljkräm i kylboxar och kaffeflaskor och brickor och servetter och ni vet, allt man kan tänkas behöva (och lite till) på ett 28årskalas!
Mäjasjöns fäbodar!
Rätt så idylliskt, visst?
Kalasklädda barn är inte ogulligt heller! Spelar ju roland vad man klär dom i.. dögulliga i allt.
Det blåste hårtorksvarm storm, pappmuggarna flög, dom där spetsdukarna jag hade tagit med mig var inte ens någon vits att försöka lägga på det där gamla träbordet. Men himmel! Så mysigt kalaset blev, i alla fall. Vår vackra, fina, älskade Storfamilj som kom i små klungor.
Med kramar och paket, födelsedagssång och badvilja så småttingar hade sällis där i söta sjön.
Vi åt vad som faktiskt blev himmelskt gott. En pastasallad med massa kärlek och gott i. Goda ostar, kall fräsch pestosås, kex, gott att dricka och så det där alldeles nybakta brödet som vi gräddade färdigt precis innan vi åkte hemifrån Drömgården.
Ett snurrbaguettbröd med lagrad ost och färska örter i (recept kommer inom kort, ni vill inte missa det!).
Så rika med denna Storfamilj!
M´s favvistårta till kalasfika. Den HÄR tårtan, med massa goda nötter i och en vaniljkräm så fräsch. Jordgubbar i massor och den minsta lilla bondkakan ni kan tänka er till hela alltet. Så där lagom-sött, allt för Honom, ni vet.
Till sist hade vinden lugnat sig och kvällssolen var så vacker. Barnen lekte, det badades i sjön tills varma fleecen till och med behövdes. Födelsedagspaket öppnades och när solen började gå ner, kramade vi hejdå till familjen och åkte hemåt gården med känslan kvar i kroppen efter ett så himla härligt Mäjajönskalas. Det gör vi nog om någon gång igen!
Nöjd kalasfixarfru och kalasklädd Lillprins.
Lillafrun
av Emmeli | jul 7, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M
M?
6 år, ju. Som makarna L.
Det där som började, när du och jag blev Vi, och kändes alldeles för sagolikt för att vara sant, det blir liksom bara bättre och bättre med tiden som går. Hur är det ens möjligt, liksom?
Du är min bästa människa. Varje dag.
Den här lördagen för 6 år sedan hade vi den mest magiska dagen framför oss. Vår Bröllopsdag.
…
Jag kan fortfarande komma på mig själv med att tänka; å, han är min, när jag ser dig. Inte varje dag… För livet är fyllt av så mycket mer än bara tankar och tid för dig och mig nu. Livet är fyllt med precis allt och lite till. Vi har tre små barn tillsammans, Tripp, Trapp, Trull. Storebror, LillaStorasyster och Lillebror. Sixten, Juni och Bertil. Ja, dom har många små smeknamn, för som vi älskar dom där tre. Det vackraste kärlekskvittot. Som vi gör allt och lite till för. Men vi är noga, med att aldrig glömma bort varandra.
Jag älskar dig så, M.
..för att du behandlar mig som en prinsessa. För att du alltid lyssnar. Alltid försöker förstå. Jag älskar att du vet precis hur mycket mjölk jag vill ha i kaffet, jag älskar dig för att du aldrig skulle få för dig att låta irriterad över att jag alltid (ja, nu erkände jag det för dig fastän jag nekar i sten) slänger plastgrejer i slasken så du står där och miljöhjärtaplockar innan komposten kan tömmas…. du tittar ändå fortfarande på mig med kärlek. Jag älskar dig för att när du ser mig stressad, nere eller ledsen.. alltid finns där, berömmer mig i överflöd eller börjar prata om hästar, mina drömmar och alltid vet precis hur du ska få mig glad. Jag älskar dig för att vi gör det här som kallas livet, tillsammans. Ingen mäter sig med den andre. Vi är ett team. Ett Vi. I alla väder. Jag älskar, att du alltid har en hand att lägga på min rygg, alltid en kyss på vänt än om den tar en sekund i förbifarten.
Jag älskar dig, för att du alltid gör precis allt, för mig och barnen. Du är deras Vackerpappa, med det drömmiga lugnet, tålamodet, kunskapen att kunna berätta om mycket och med kärlek till bredden, med alltid ork till bus eller en kram på lut. För att i nästa sekund snickra något vackert, spela på gitarren, konstruera ett hus, ordna ljudet i nån tv-sändning eller varför inte susa iväg och rädda någons liv med Brandismannenkläderna på. Du kan så många saker. Men framförallt är du så mycket. Ja, faktiskt Allt. För mig.
Ett liv för mig. Är ett liv med dig. Doften av ditt hår. Varje liten tår. Gör mig mera säker på. Att ett liv. För mig. Är ett liv. Med dig. Vi gör varandra starka och teamar så bra. Men både du och jag, vet att vi inte är starka, prick varenda dag. Då finns den där, kärleken oss emellan. Som ger oss vingar, och känslan av att Vi klarar allt, tillsammans.
Du och Jag. Jämt och jämt och jämt.
/Lillafrun
av Emmeli | jul 3, 2018 | Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Älskad, sovande, Fyrklöver…
Alldeles smånervös ( i onödan förstås) för att väcka Honom, krånglade jag mig ur trasslet av små armar och ben.. och klev upp och fortsatte där jag avslutade i natt, vid sena födelsedagsfixet. 
Den tredje julidagen och den där älskade, skäggiges födelsedag.
Kaffebryggaren puttades igång, födelsedagsljuset tändes, kanelbullen värmdes och så vidare. 
Svart kaffe, kanelbullar, bondkakor, kalljästa brödet och fruktsallad.. hans favvisar.
…. jag ser födelsedagskortet symboliskt för vår Stora Lilla Familj. 
Storebror hjälpte mamman till morgonen med det sista fixet. Lillasyster lät vi sova, lugnast så…
.. Med fullproppade frukostbrickan, paketen på hög, nyvakna småttingar och morgonrassliga födelsedagssången, väcktes den där Vackerpappan i morse…. med sin minsta favoritflicka tätt intill sig, och dom där två människorna han med kärlek kallar för Bill och Bull (jag och Minimannen… likisar är vi) sjungandes i kör…med gullebäbis någonstans mitt ibland allt.
Det var minsann rätt så sjåigt att få med oss både födelsedagsbrickan, paketen, lilla bäbisen och oss själva.. men jag tror vi klarade det, pappan log gott när han slog upp ögonen… målet med det hela, ju.
Och som ni ser, hade M det vääldigt serverat. Behövde varken öppna paket eller äta bulle själv….
Födelsedagspresenter. Kramar, lite snyggelisnygga kläder och ett par (astråkiga, men för någon mycket önskade) arbetsshorts. Och något jag får hjärtekramp utav..
En förevigad Lillprins med midsommarkrans och guldig ram.
Födelsedagsmorgon, för honom, vår M.
Och nu en hel dag och kväll att fira den där människan jag beundrar, varje, varje dag. Mina barns Vackerpappa.
Grattis min bästa människa på din 28årsdag! Du är den finaste jag vet. Och vi älskar dig så.
/Lillafrun
… och dina tre småttingar!
Senaste kommentarer