av Emmeli | maj 16, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen
Att äntligen få se den där älskade mannen igen. Att få höra det där lilla glädjetjutet från Liten, det ljusaste av eeeeij! (heeeeej!) som han gav ifrån sig när han såg sin pappa komma gående från flygplanet. Att för mig få borra in ansiktet i M´s famn och suckandes säga jag är så glad att du är hemma igen. Min klippa. Att få känna den där varma, trygga famnen hålla om mig. Tillsammans bubblade vi nästan över av känslor. För ja, det är många såna nu. Främst en stor, stor lycka, lättnad och tacksamhet. Och jag är så stolt, över min M. Men det råder också viss förvirring här i Lilla Familjen. Vår lille prins är glad men försöker samtidigt också uttrycka sig och vill nog gärna veta var har du varit så länge, pappa?
Idag släpper vi inte taget om varandra. Är en enda kramhög och bara njuter. Av varandra. Och av det där finaste som finns;
Att vara tillsammans igen.
tack snälla, för alla, alla peppande ord och hejjarop ni givit under detta äventyr. Tack. <3
Lillafrun
av Emmeli | maj 15, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år
Tjohoooo för den här fredagen!
Idag kommer M hem. Jag tänkte bara berätta det, fallifall det har undgått någon, liksom.
Mannen landar först ikväll, så vi har några timmar kvar att längta. Men det går ingen nöd på oss och den som väntar på något gott, ni vet…. HEN KAN HA VÄNTAT ALLDELES ONÖDIGT LÄNGE. Jag tycker inte om det där ordspråket. Vänta hit och vänta dit.
I alla fall;
Fredag! Finfredag. Liten gav sin morsa en redig sovmorgon, så vi är fortfarande pyjamasklädda och myser i stora bäddsoffan. Liten gosar med napp och trasa och dom där småfötterna i kors. Alltid i kors. Han måste ha legat så i min mage, för så fort han sitter eller ligger, så åker dom där vackerfötterna ihop och har så gjort sedan han var yttepyttepytte. Vansinnigt gulligt! Jag njuter av att berätta för honom att Idag kommer pappa hem. Än om det för han inte säger någonting, men för mig. Nu ska här mysas vidare, ätas frukost och sen ska det tränas (morsan) och långsovas (Liten) och möjligtvis drar vi en liten sväng till lillstan. Det är mycket och många festligheter här framöver och Liten behöver lite nya finkläder, till exempel. Mysiga fredagsplaner.
Men det bästa av allt;
(0).
Idag kommer han hem.
Öskar Er en fin fredag också!
Lillafrun
av Emmeli | maj 10, 2015 | Jag och M, Lilla familjen
Alltså.. nu längtar jag efter det där;
Mannen och Minimannen i samma blickfång. Med händerna i varandras och lyckliga båda två.
Jag längtar efter den där famnen att krypa in i. Känna hans händer om min kropp, hur han kramar och håller om mig med den där kärleken som är så stor. Jag längtar efter att kunna ropa Maaartin!! , kanske be honom om något, eller fråga honom om vad jag nu undrar över, och få ett svar. Jag längtar till och med efter att sopsortera i minsta detalj och vara den som offrar sig och går ut med kompostpåsen.
Mest längtar jag efter han, såklart. Den där tryggheten och den där människan som gör att jag känner mig hel och komplett. Min M.
Nu får dagarna gärna gå jättejättefort.
(5).
Lillafrun
av Emmeli | apr 27, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år
Okej, nu kör vi.
Äntligen, på ett sätt. Åhåjaja, på ett annat.
Men nu har han alltså åkt, vår älskade pappa och man. Han vi är så vansinnigt kära i, tacksamma och så, så stolta över. Han är helt enkelt bäst. Och inte bara som människa i livet livet. Skrotar vi Jante för en stund, så tar jag chansen att skryta över honom (eftersom han aldrig, aldrig någonsin skulle komma på att göra något dylikt om sig själv); han är ett sånt där smartskaft, ni vet. Alltid varit. Helt klart den intelligentaste människan jag känner. Vad än han tar sig för, gör han det med bravur.
(Se bara på val av fru….. hrm.. )
Nu har han dragit iväg på storuppdrag till Tjeckien. Som pojke hade han nog ramlat av stolen om han visste att han en dag skulle få åka på Hockey-VM. Om någon hade sagt åt honom att han dessutom skulle ha en stor uppgift i själva produktionen av hela spektaklet, sitta vid rodret och sända detta pådrag till typ hundra länder…han som högsta positionen inom hans område, då hade han nog inte trott på det. Min lilla man, liksom. Han som direkt efter sin examen bestämde sig för att köra sitt eget race och som det bara gått så himla, himla bra för. Det är så häftigt.
Vi är så glada för hans skull. Människan med det största hjärtat jag vet. Den drivna och duktiga. Och med ett lugn och mod jag skulle vara lycklig om jag bara hade en liten del av.
Kör hårt nu älskling! Vi hejjar på dig här hemifrån, Lillafrun och Minimannen! <3
(18).
Lillafrun
av Emmeli | apr 24, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet
Före;
Toklångt, tovigt, typiskt golvmoppigt. Nött och med en rejäl utväxt, så mörk att jag knappt känner igen mig. Det hände något när jag födde Liten, plötsligt blev jag så, så mörk i botten. Det hör till, hormoner och grejs, ni vet. Och nu har jag bara låtit det växa och inte gjort någonting åt det där mörka jag brukar sudda ut om vintern. Tänkte att sommaren ju snart är här och då blir jag alltid jätteblekt av solen. Men så för någon vecka sedan fick jag ett ryck och bokade en tid hos en tjej jag blivit tipsad om. Nu var det minsann dags för lite egomamatime och det finns ju knappast något som känns mer lyxigt för en morsa än att gå och sätta sig och bli ompysslad under några timmar. Min frissa är ju i himlen, som ni kanske kommer ihåg. Och jag har inte hittat någon jag riktigt anförtrott mig till, någon som kan ta hand om min hästman/ruffsiga skurmopp/tokblonda- och samtidigt hormon- och utväxmörka hår…
-förrän idag.
Jag är så nöjd.
Helhet, heter Salongen. Dit ska jag gå igen. Till precis samma frissa; Camilla W. Fantastiskt duktig.
(Tack söta M för tips!<3)
Och hela den här fredagen har bara varit så himla, himla fin.
Vi drog iväg i morse, efter morgonlöptur, tillpiffning och hejdåpussar till Liten. Satte oss i bilen och drog iväg norrut mot Örnsköldsvik. Det var så konstig och samtidigt härlig känsla att sticka iväg, bara jag och M. Vi älskar ju Sixten över allt annat på denna jord, men några timmar att bara vara man och fru, var faktiskt obeskrivligt härligt. Än om vi pratade om S det första vi gjorde, om hur fantastisk han är och ja typiskt päronsnack…
Men, vi avbröt oss och lät oss sväva iväg i våra drömmar om vad som komma skall. Vi pratade non-stop och vips var vi framme. Alldeles löjligt pirriga i magarna klev vi in på Mamma Mia och åt en himmelskt god lunch. Det var så konstigt att inte ha en vagn att dra, inte vara toksvettig som man kan vara nuförtiden när Minimannen plötsligt rymmer iväg någonstans. Ja, förresten har jag varit tvärsvettig varje gång jag varit på stan med bäbis, ända sedan han föddes. Det är helt enkelt ett svettscenario, oavsett. Så det var lyxigt; rena kläder, svettfritt och bara vi, mannen och jag.
Efter lunchen gick vi sedan lite på stan innan jag checkade in hos frissan. Och där var jag i nästan tre timmar. Tre timmar, av total avkoppling. Jag vara så nära sömn där jag satt, i massagestolen och fick håret tvättat på mig (fiiinns det något skönare än när någon tvättar håret på en?).
Så mötte jag sedan upp mannen och han bara log. Vad fin du är, sa han. Och vad…. slätt och kammat det ser ut…
Han är min kärlek, den där mannen.
Och ja, jag ska försöka borsta håret lite oftare. Det var småpinsamt där jag satt i frissastolen idag och det tog åtminstone tio minuter att få ut alla tovor…
Jag lägger tiden på annat, hrm..
Så kom vi hem till lilla byn och möttes av två lyckliga morföräldrar och en sovande bäbis. Minimannen hade skött sig exemplariskt, ätit som en häst, varit helnöjd och charmat hela gatan.
Så slog han upp sina blå, såg sina föräldrar för första gången på typ 6-7 timmar. Tvärledsen. Vi fick inte lämna rummet, varken jag eller M, för då blev han ledsen. Lilla vän. För erfarna päron som Mammamormor och Pappamorfar, är det tydligen helt naturligt.
Nu har vi fredagsmyst tillsammans och det där ledsna har gått över för längesedan. Pyjamaspojken snusar här bredvid mig och jag ska strax krypa ner bredvid honom, tacksam och glad över en helt makalöst fin dag.
Vilken fredag, alltså.
Önskar Er en riktigt trevlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | apr 24, 2015 | Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år
Vi var i blåsippsbacken igår.
En sån där stund, där träden vajade av vinden och skogen gav oss lä och jag njöt så att hjärtat kändes alldeles varmt. Det där är ett sånt där drömscenario för mig; att få sitta i den där blåsippsbacken som min pappa alltid åkt till med mig varje vår, för att plocka blåsippor. Att få åka dit, tillsammans med sin egen unge. Vilken dröm.
Och Liten?
Han var jätteintresserad,
…och nyfiken… 
…på maskarna i backen. Blommorna var fina dom också, tyckte han.
Det var en sån mysig stund. Och naturen, den är ett under. Annat kan man inte säga.
Vi kunde såklart inte låta bli att plocka, bara några stycken, blåsippor med oss hem.
Så lekte vi lite till innan vi gick ut ur skogen, spatserade på grusvägen till där bilen stod parkerad och åkte hem igen. En stund att spara i hjärteasken.
Och idag;
-är det fredag! Solen skiner ute, frukost dukas fram och det här kommer bli en bra dag, det känner jag i hela kroppen. Efter jag smält frukosten lite ska jag få ge mig ut på en springtur, som uppladdning inför dagen; jag och mannen ska ha date-fredag. Vi ska sticka iväg till stan, äta lunch på något fint ställe, hålla handen, hinna avsluta meningar och ha en stund att bara vara vi, E och M. Så ska jag till frissan också, inte en endaste sketen dag för tidigt! Liten? Han ska mysa hos mormor och morfar, kasta sin nya röda boll och bara ha det kul, så ses vi till kvällen. Det är en höjdarfredag idag, minsann!
Allt gott till er!
Lillafrun
Senaste kommentarer