av Emmeli | aug 24, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Musik, Sommarhemma
Det var en lördag, rätt så sent i augusti.
Kyrkan stod beredd, för att en Liten skulle döpas.
Och flaggan, den var i topp.
Familj och vänner strömmande från lång- och kortväga håll, för hans skull. Vi var många, trots att vi bara var de allra närmsta. Så häftigt och härligt, tycker jag. Och det finns inget som värmer mer i hjärtat att se, än hur människor tycker om, och gör saker för den skull. Av kärlek.
Lilla familjen, med en nydöpt son. Lycka!
Stunden inne i kyrkan var så fin och stämningsfull och så… så Sixten. Precis som vi önskade och lite till. Det var så fint att se hela våra familjer sitta där i bänkarna och le mjukt mot vår älskade Liten. Jag njöt av varje sekund, alldeles särskilt mycket när jag och M sjöng för honom. Från djupet av våra hjärtan, till honom. Inte för någon prestations skull, för att det behövde vara felfritt eller perfekt. Det var ord och toner till honom. Bara så. Det var den bästa sångstunden någonsin.
Och efter dopet. Då vandrade vi ut ur kyrkan och vidare in i församlingshemmet.
Där mamman och pappan till bäbisen, hade pyntat och grejsat där inne, i dagarna tre. För att dopkalaset skulle bli så bra och gott det bara kunde bli.
Storan hade bakat tårtan, och Litens Gudmor hade gjort den till en fantastisk syn. Tårtan, som var så god och vacker och pastellig och alldeles, alldeles underbar.
Vitt och vitt och vitt och rosa och turkost och pastelligt. Litens favoriter! Och så alla människor där inne och en massa gott.
Efter att alla ätit och fikat och sörplat kaffe klart. Så gick vi över på det där presentbordet som var helt galet. I bild nedan, ser du en liten del. En liten del, av alla fina, fina gåvor till lilla prinsen. TACK kära Ni. Allihopa! Det där kuvertet som lutar mot ljuset, kom på posten häromdagen och gjorde oss alldeles varma i hjärtat och längtiga efter gullvännerna. Och det där stoooora paketet?
Ja. Det innehållet, det ska jag nog minsann ägna ett eget dagboksinlägg åt. Snart. 
Jag och Liten satt och slet upp papper, rev i snören, ÅT på snören och hurrade över varje öppnande. Mannen stod där bredvid, med sitt lugn och höll i saxen för att underlätta lite så att jag inte slet fingrarna av mig, av ren lyckoiver. Inte klokt vilka presenter och vackra ord!!
Vilken dag det där var.
Litens dopdag.
En magiskt vacker stund inne i kyrkan, med den där gullebäbisen iklädd den vita, farmorsydda, dopklänningen med ljusblått band. Jag och M var så stolta och rörda att vi inte visste ord till. Och musiken som sjöngs och spelades, var underbar. Och Litens val av Gudmor, tillsammans med hans pärons tycke. Det, hade inte kunnat bli bättre. Älskade A, du är en ängel utan vingar. Och alla, alla, som kom och delade stunden med oss. TACK.
En dag, vi helt klart stoppar i våran hjärteask. Där vi sparar sånt som betyder något alldeles särskilt.
Och det galna? Det var att dagen inte tog slut där. Utan gjorde en liten vändning, bytte fokus, fast ändå inte och ja. Vi tar det där senare. Men dopet, alltså! Tjohooo, vad glad jag är över det!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Att vara varm i hjärtat från igår.
När det, varm i hjärtat, bara är förnamnet. Då vet man, att det var en bra dag.
Taggade päron!
Otroligt taggad morsa, med exakt samma outfit som förra lördagen. Helt klart ett vinnande koncept!
Igår hade jag min tredje mest underbara lördag i livet. Utan någon rang, så har jag mina tre guldkorn, samlade på lördagar; vår giftaslördag, vår när Liten kom till världen-lördag. Och så igår. Hans dopdag, som firades tillsammans med heeela familjen och dom två vackraste vännerna jag vet.
Jag har inte hunnit gå igenom alla bilder från gårdagen. Men av snabbtitten att döma, så gjorde Lillsvågge ett strålande jobb! Jag har valt ut några in-the-moment-bilder, några bakom-kulissen-bilder och den sista, när Liten var i sitt esse bland paketsnören och presenter upp över öronen. Mera bilder, och ord från gårdagen, kommer senare!
Att ha systrar och syskonbarn som förgyller med sång och musik. En Storan som lirade kantorsspel som jag vet inte vad (grym!). Sånt där alltså… vart hittar man orden för tacksamhet och stolthet?
Och här nedan, ser du en bild på föräldrarna som tog all kraft dom hade för att klara av att sjunga för han dom älskar mest av allt på denna jorden. Jag har velat så i veckan, om jag ska sjunga eller inte. Men jag visste att jag hade ångrat mig om jag inte gjorde det, och där och då, i stunden igår, så kändes det så rätt. Och vi njöt, jag och älskade M, att få sjunga för vår son.
Och sonen?
Han lyssnade och lyssnade. I sin älskade Gudmors famn. Där är han trygg. Och så älskad.
Mina två älskade. 
Prinsen hade en underbar dag igår och är nu döpt, in i den trygghet som vi värderar högt.
Och idag är det söndag. Vår sista hela vecka, har sin sista dag idag. Nu är det bara ett par dagar kvar innan vi åker norrnorrut. Men vi börjar inte packa några väskor idag, vi tar det imorn och dagen därpå, för att dra på det så länge det går. Idag tänker vi bara ha söndag och njuta av minnena från gårdagen och av dagen som är idag. Regnet fullkomligt vräker ner, sådär hejdlöst och utan uppehåll. Jag sov till elva, vilket aldrig händer om det inte är så att jag absolut behöver för att jag är så trött och urladdad efter något. Som nu. Så vi tar lugn mysdag, tillsammans. Här i vårt älskade Sommarhemma.
Alla inblandade i gårdagen: TACK för igår. Vilken dag!!!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 22, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Träning
Och som det förbereds, alltså.
Imorn är det en stor dag. Jag blir rörd av bara tanken och vette katten hur jag ska kunna hålla mammahjärtats stolthets-kärleks-rörd-till-tusen-tårar inom mig imorn, när vår älskade Liten ska döpas.
Idag, precis som igår, har vi förberett på alla de vis. Nu ikväll har slutpiffen gjorts, med blommor och sånt. Nu är det bara resten kvar… som att imorn tajma att lilla skrutten är lagom nyäten, nysoven, nybytt och så. Men hittills i sitt fem och en halv månader långa liv, så har han bara njutit sig genom livet. Så vi hoppas på en sån dag imorn också!
Förrutom att blåsa ballonger och duka fint, så har jag och M även hunnit med ett tufft träningspass, tillsammans med Storan såklart, ute på hennes gräsmatta, i lagom duggregn. Efter 80 axelpressar och 160 utfallshopp och en massa annat… då är man inte så kaxig. Men ändå lycklig, på det där viset, du vet säkert vad jag menar.
Och maten, TOmaten (!), smakade himmelkst till middagen. Dom där röda goda, som jag gick ut barfota, över min älskade gräsmatta, bort till gammhuset där tomaplantorna vilar mot väggen. Där, där hämtar jag dom. Och den där köttabiten och halloumin var också himmelska, förstås.
Nu har jag och M precis kommit från församlingshemmet. Det är piffat och klart och vi ska sno ihop varma kantarellmackor och bjuda svärpäronen, svägerskan med familj och Norge-morfar och A. Det är sista kvällen med gänget, på ena sidan familjen, och det måste vi verkligen ta vara på.
Trevlig helg och hoppas att Du mår bra, du med.
Och HÄR har du dagens pass, om du är sugen att prova det.
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 21, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Sommarhemma
Vad skönt att vi inte ska till stan idag, mumlar han, samtidigt som han häller upp morgonkaffet.
Oh, yes!
Det var en hård dag igår.
Alltså.. man ska inte åka till stan för tusen ärenden, inte jag i alla fall. Då är jag überstressad redan innan och svetten på ryggen är där från scratch. Mannen skulle iväg på ett uppdrag så han lämpade av mig och Liten och gänget där på stan, och alla började virvla runt för sina grejer. Jag provade hela stans klänningsutbud och iiiingen var bra. För stort, för långt, för damigt, för somrigt, för blommigt, frö dyrt för att bara tänkas passa nu, för oskön, för tråkigt… och så vidare. Den är nog någon som försöker säga mig att den där klänningen egentligen är totalt oviktig. Jag har ju en favorit jag bara använt ett fåtal gånger och Liten kommer garanterat bli döpt, oavsett vad jag har på mig!
I alla fall.
Liten hittade vad han skulle. En ny skjorta drog han med sig hem, och ett gäng bodies. Och presenter av olika slag blev köpta och den där megahandlingen på Willys blev gjord. Men efter den, Willysträffen, som var sista anhalt för dagen, där vid långt-efter-middags-tid-och-med-ingen-middag-i-magen-tiden… då var jag så trött att jag såg i kors. Men nu var vi ju hela teamet igen; mannen och syrran och jag och Liten. Så vi hjälptes åt och tog oss hem med alla grejer. Och sedan var vi bjudna att kila till mina svärpäron på middag, trots att dom redan ätit. Det var guld värt.
Sedan somnade jag och Liten i en hög, hemma i sänghavet, intrasslade i varandra. Jag med näsan intryckt i hans ena kind. Det sätt jag älskar mest att somna på. Och så med mannen på andra sidan, förstås.
Och idag är det torsdag.
Jag fick sovmorgon. Det behövdes efter gårdagen. Om man säger så. Nu idag, ska vi grejsa på med lite utav varje. Jag ska ta mig en promenad med vagnen till att börja med.
Allt gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 19, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma, Träning
Nu är det den där tiden på dagen som jag bara älskar.
När köket badar i kvällssol, blomhinkarna ute på bron är som allra vackrast upplysta, fjället där mitt emot är så mäktigt och när det näst intill känns som att tiden står stilla här. Det är så lugnt.
Och det har varit en skön dag idag.
Jag och M fick barnvakt till den sovande bäbisen, så vi stack iväg och körde ett backintervallpass på förmiddagen. Bara han och jag. Det var längesedan vi körde ett sånt pass, bara vi, och det kändes sådär fånigt romantiskt. Att kämpa tillsammans, backe för backe. 12 stycken blev det och innan den sista ropade vi nu springer vi för Sixten! Det var jobbigt… för vi båda skulle kunna springa benen av oss, för hans skull.
Efter förmiddagsdaten så lämnade jag dessa två.
Syrran rullade in på gården och hon och jag tog hinkar och glada humöret och drog till skogs. Alltså, vi skrattade så vi nästan kissade på oss under dom eftermiddagstimmar vi spenderade där, bland dom blå. Jag vet inte hur många ställen vi stannade på innan vi hittade dit vi skulle. Men till slut fann vi våra blåbär och plockade av iver, timme ut och timme in. Ja, förutom det där stoppet vi gjorde på mitten, då vi promt skulle åka iväg och se om det fanns ett äääännu bättre ställe, bara en bit bort…. 45 minuter spilltid, på att försöka hitta ett bättre ställe som inte alls fanns. Det bästa stället var där vi var allra först. Så vi hamnade åter där. Och lärdomen?
Man ska vara nöjd med det man har.
Så med dom orden ringandes, så uppskattade vi helt plötsligt dom där blåbären så otroligt mycket. Och vips hade jag min stora hink full och den där lilla halvfull och ett lock med några små pluttiga kantareller på. Vilken mysig stund, tillsammans med syrran.
Och nu är kvällen här, lugn och vacker och mina händer är blå som jag vet inte vad.
Världens gulligaste Norge-morfars A, hon kom precis in till oss och berättade hur man skulle göra för att få bort blå händer. Jag hade gjort asfel, typ på det viset man gör för att färgen ska fastna ännu bättre..äschdå. Men alltså, så himla mysigt det är, att ha M´s morfar och hans A, så nära. I en hel vecka. Dom bor i sin bobil (husbil, på norska, undra om jag stavade rätt?) på vår stora gård, eftersom ännu ett dop stundar inom kort. Och det hör liksom inte vanligheten att vi träffas så ofta annars, en vanlig vardag, att vi får möjlighet att bjuda just dom på kaffe eller bara ha dom nära och kunna säga god morgon och godnatt . Men nu, får vi det. I en hel vecka. Och det är något vi kommer minnas från denna sommartid.
Näpp, det är lika bra att sätta igång och rensa, paketera och frysa in. Min rygg gör så förbenat ont, efter att jag gått som en krok i skogen. Jag blir så ivrig, så jag rätar knappt på kroppen en endaste gång. Dumt, kan man tycka. Särskilt i efterhand…
Men kära nån, vad härligt med blåbär! Frysen vår, är riktigt ”dyr” nu, alltså.
Godkväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 18, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Det går upp och det går ner. Det kan kännas lätt, tungt, roligt och ibland alldeles förfärligt jobbigt. Ibland är förtvivlan större än hoppet. Ibland tvärtom. Det skrattas, gråts, funderas. Och känns.
Livet.
Är det inte så det är?
Det känns. Och det ska nog vara så, tänker jag.
Idag när jag vaknade, så det kändes det på ett annat vis, än igår. Men ovissheten, var fortfarande där. Jag satte direkt igång och sysselsatte mig, med bakning inför Litens dop. Jag vet att sysslor är bra, för hjärnan och snurrande tankar. Och idag fanns det sannerligen en lång lista som det bara vara att plocka att-göra-saker från; som att baka, tvätta, handla.. och kl 14 skulle vi få besök. Innan dess hade jag hunnit baka en paj, en vinbärskaka med marängtäcke, rullat en herrans massa chokladbollar, varit till kära svärmor och hämtat färska blommor, slängt in en tvätt och till sist, städat huset. Mannen gjorde hundra knyck han med. Och så var vi dom bästa päronen vi kunde också, samtidigt. Körigt. Om jag säger så.
Besöket kom. Och det var förväntan i luften. Kaffet smakade gott och vi pratade och pratade. Efter detta besök, var jag så lycklig att jag bara ville dansa och hoppa och ropa högt; HALLÅ!! Jag är faktiskt jordens gladaste just nu, hohooo!!
Och sen smet jag in igen, dukade bort, diskade och satte igång med ännu en långpannekaka. I samma veva som jag höll på mäta upp ingredienserna, så rullar dom här in på gården
Våra älskade grannar ifrån norrnorr. Hela familjen. Majahunden, med tratten och allt! Förstår du, vad paff vi blev?
Och dom där två? Dom stortrivdes. Så fantastiskt det kommer att bli i höst, med dessa två tillsammans.
Så vi bjöd in till middag. Jag, i mitt disträaste skede, fixade klart kakan, samtidigt som jag försökte prata ikapp en hel sommar och berätta och fixa middag och mata en liten. Men så himla mysigt det var. Det är ju helt underbart, att kunna säga kom in! vill ni äta med oss?
Mannen lagade hemgjorda hamburgare och vi åt så det stod ut genom öronen. Och vad jag njöt, av vänner som känner en utan och innan och som bara fyller hela rummet med en må-gott-känsla. (TACK för att ni kom!)
Vi var tvungna att bryta upp. Alla skulle iväg åt olika håll. Grannfamiljen norrut, M på ett jobbuppdrag och jag och Liten hade ju en viktig date…
Är du beredd, på jordens suddigaste bild, innehållande två blonda med galna ögon?
Alltsåå…
Hög på livet körde vi skiten ur varandra. Liten hade barnvakt av sina favoriter. Och den där blåbär- och jordgubbssmoothien efteråt, var himmelskt. Tyckte både jag och S. Japp, han fick smaka och fullkomligt älskade det. Med blåbär runt hela munnen, bröt han ihop när han inte fick mer.. taskig morsa…
Stora lilla killen. Han ligger nu här bredvid mig i sängen och snusar så gott. Vi är hemma, i vårt sommarhemma, alla tre. Efter en dag av… så mycket.
Nu ska jag sova. Gott. Och vill du veta vad det bästa är?
– … att idag var jag inte gråtig vid tandborstningen. Det kändes bara bra.
Godnatt!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer