av Emmeli | jul 31, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma
Jag tror knappt att det är sant!
Vi är hemma.
Redan!
Det är nästan så att man kan tro att vi har flugit alla milen från Gotland och hem till vackra Höga Kusten. Men icke! Färjan gick 00.50 i natt, vi sov tills att kaptenen hojtade att vi var framme i Nynäshamn, 04.05.
Efter många överväganden under gårdagen, kom vi fram till att vi skulle försöka gasa på hemåt, på en gång. Inte ta den där älskade svängen förbi Ekerö och storasyster. Det, gjorde såklart ont i hjärtat, men för Litens skull förstod vi att det här kunde vara något bra.
Om det var det?
Ooooooh yes!!!
Hallelujah!
Jämfört med nedresan, som ju var lite av en fars, var det här som en plättlätt pannkaksresa. Hur bra som helst har det gått. M gasade på till Tönnebro, där vi åt frukost och rastade en Litens hoppsugna, om än lite nyvakna, små ben.
Det har väl aldrig varit så vackert på detta ställe, som denna morgon! Alldeles lugnt, och nästan bara vi där. God frukostbuffé och en mysig utsikt. Vi var positivt överaskade!
Liten myste runt i sin pyjamas. Som han tackar älskade Tant Trisha och Farbror Melker för. TACK <3
Vatten är oerhört fascinerande, för både stora och små.
Efter en skön rast där, åkte vi vidare. Liten sov, mannen tutade och körde och jag broderade. Vips var vi framme i Sundsvall. Då var M tvungen att sova en stund, vilket gjorde noll och ingenting. Jag och Liten smet i väg. Sixten, ska du och mamma gå på Lager 157 en sväng?
Jag hörde det där, sa mannen.
M somnade och vi, jag och Liten, hamnade i himmelriket och kom ut med en påse med några plagg för hösten. Japp, du hörde rätt. Höstkläder! Det är ju den allra, allra roligaste shoppingen, om du frågar mig! En gammelrosa kofta, en shabby-blå blus och ett par nya jeans senare, så drog vi vidare.
Och nu är vi hemma.
Jag har gått ann som en gasell sedan vi kom hem. Flög på blommorna direkt, som ju vuxit som tokar under dessa veckor (tack kära vattnignshjälp!!). Plockade gammblommor, klappade om och sa att nu är jag hemmma!
Och som jag älskar det här stället.
När vi rullade in på gården drog både jag och M den där sucken; Borta bra, men hemma bäst och fy tusiken vad vi älskar det här stället-sucken. Och som kompensation för att M kört hela vägen hem, så tog jag tag i packningen på en gång. Så nu är allt tillbaka på sin plats igen. Galet skönt att bara ha EN överfull tvättkorg att ta tag i, och inte en hel hög av tvättkorgar, som vi nog skulle haft om inte svärpäronen fixat den där überbraiga tvättmaskinen till sommarhuset. Färska blommor är inplockade på köksbordet och nu är det precis som vanligt igen. Jag har duschat och kletat in mig med alla smörjor jag kunde hitta, och sprutat parfym och typ raspat gaddarna. Allt, för att känna mig fräsch efter en lång, men väldigt lyckad resa.
Nu ska vi vila ute på sommatäcket, på gräsmattan. Kära nån, vad jag njuter.
Vi är hemma!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 30, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Träning
Jo, vi kom fram till Blå lagunen.
Och hittade en alldeles perfekt plats för en minihippiefamilj. Massa plats i solen och en tall nära, bara bredvid, som Liten kunde chilla inunder. Han slog sig ner, läste lite bok och spretade på tårna. Jag och mannen? Vi gjorde något som till och med jag kände mig helt knäpp av att göra, och då har det gått långt. J och A tog över päron-rollerna (än så länge, inget konstigt alls!) och tog hand om Liten. Riggade lekhörna under tallen och S njöt, och brydde sig inte ett dugg om att päronen tog täcket och drog till skogs…
När jag är här på ön så älskar jag att träna, ännu lite mer än vanligt. Det är liksom så mysigt och härligt och hela ön inbjuder till svettfester. Den här dagen hade jag och M bestämt att vi skulle köra ett tabata-pass tillsammans. Egentligen tidigt på morgonen, innan vi drog hemifrån. Annat kom före, men vi tänkte att äh, vad tusan, vi drar in i skogen, tar ett täcke med oss och kör ett pass där inne i skuggan i stället. Haha! alltså… behöver jag säga att vi kände oss helt galna när vi stod där inne i skogen, typ 30 grader varmt, steksol (hittade ingen skugga) och stod och hoppade och studsade. Gjorde armhävningar, upphopp, utfallshopp och diverse coreövningar som gav både ett och två stön ifrån sig. Vi konstaterade att det var varmt, att vi kände oss galna, men att det var ett grymt pass som vi nog aldrig kommer glömma. Efteråt?
Sådär löjligt nöjda och hysteriskt svettiga! Och badet efteråt?
Otrooooligt skönt! 
Liten hade haft världens bästa stund och föräldrarna kom tillbaka med ny energi och med en halvtimme av egentid i bakfickan. Värdefullt för alla parter! Sen fortsatte dagen med bad i det turkosa sötvattnet. Vi längtade alla efter att det skulle bli efter lunch någongång, så vi äntligen skulle få öppna den där papperspåsen…
Ja, det var ju inte så att vi inte fick äta bullarna precis på en gång. Men, vi ville liksom dra på det lite,så det skulle bli så där vaansinnigt gott när vi väl sa fika! . Om det var gott?
Alltså…. en god kaffekopp och nybakta rutebullar… det var så himla gott!
Och mer än så behövdes inte.
För att donnorna skulle bli sockerchockade och få skrattanfall på skrattanfall. Älskade A? När du föddes, då var jag 5 år och 7 månader. Fy tusan vad svartis jag var på att du fick ligga där i vagnen och få all uppmärksamhet. Så svartis att jag till och med gav mig på att börja suga på napp, sådär vi 5-6 års ålder, för att se bäbis ut, liksom. Bra försök. Men åh vad jag är glad att du finns. Som världens bästa lillasyster, kompis, minimoster till S, Gudmor, lillSvägga till M… we love you. 
Ja. Blå lagunen en sån här dag, är rätt svårbeskriven i ord.
Vi hade det alldeles, alldeles underbart.
Hängde där, till framåt middagstid. Sedan traskade vi till bilen, körde en raggardusch. Bort med allt kalk med hjälp utav Litens våtservetter. Jag stod där med blöta bikinitrosor, klackeskor på och med aftonklänningen på snedden. Håret i ett rufs och redo att amma (alltid, redo att amma, haha!). Alltså, den synen finns på bild. Men vi tar inte den här. Det blir bäst så.
Sen drog vi iväg. Mot Visby för middag ute på mysig restaurang, guteglass till efterrätt, där precis vid utkiken. Där, där det är så himla vackert!
Och sen tusan blev det bråttom. Vi sprang över kullersten med barnvagnen, Liten låg där i vagnen och undrade vad i friden vi höll på med. Jo, vi skulle se solnedgången på Högklint. Jag och mannen ville visa A och J, och Liten förstås, som aldrig hade varit där tidigare, hur sanslöst vackert det är där.
Särskilt precis vid solnedgången…
Så med den vyn på näthinnan, åkte vi hemåt.
Och den här dagen, den var så fin. Lång. Och fin. Blå lagunen. Visbymiddag. Och solnedgång på Högklint, som vi hann med (!) Men det var på jäsken!
Det var en sån där dag som kändes som tre.
Värdefull.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 29, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
I fredags packade lilla hippiefamiljen in sig i bilen och drog iväg.
Mot blå lagunen.
A och J, Litens Gudmor och Lillsvågge, dom har blivit som ett par extraföräldrar till Liten. Nä, nu är han trött! Japp, nu är det dinnnnertime! Han vill inte ligga där längre nu, han vill upp och stå… och så vidare. Dom känner S nu och det är så mysigt, tycker jag.
I alla fall.
Det var smällvarmt, klockan var morgon, matsäcken packad och vi drog iväg. Med Babblarna beredda att slås på ajfånen och med en karta framför näsan, på oss i baksätet. Jag har i alla år tjatat om att jag vill äta Rutebullar. Så vi drog först till Rute, hittade en skylt där det stod Stenugnsbageri och drog dit.
Till ett ställe som var så himla mysigt, där man såg in i köket hur dom bakade av den största bulldeg jag någonsin sett, där det låg nybakt bröd, limpor, frallor,
kardemummabullar,
sockerkringlor, kanelbullar, i mängder. Vi höll fullkomligt på att försmäkta där i ökenvärmen och skyndade oss att handla bullar och äppelmust, för att sedan dra vidare.
Vi sjöng, räknade kyrkor, det finns typ 92, 98 eller 102 (kan ha as-fel, men också jätterätt) kyrkor här på ön. Och till slut kom vi fram.
Till det där stället som är så läckert att det inte är sant. Blå lagunen, ett kalkstensbrott på norra Gotland. Där vattnet är så turkost att man tror man befinner sig på Cypern, snarare än i Sverige. Men Gotland, är ju faktiskt även kallat kalkstens-Hawaii, och det stämmer ju bra. Den här veckan har verkligen utlandsfeelingen var på topp, topp!
Vi tar en bit i taget. Det här var en långingsdag. Men nu vet ni ju, att vi ju var vid Blå lagunen i fredags. Hur det såg ut där, vad jag och mannen drog med oss täcket till skogs för och om vi hann till allt vi ville?
Det tar vi senare.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 29, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M
Enda anledningen att vi hade män med oss till Minimalen, krukmakeristället, det var att dom visste vart vi skulle sedan. Dom tidigare smidda planerna, handlade om det här
Gocart!!!
Det slutade med att det bara var alla killarna som körde. Och jag. (haha!) Jag kunde liksom inte låta bli, trots att den ena bruttan efter den andra, i gänget, bangade.
Taggat gäng.
Och si på klå´n! Vem som var först!? … ut ifrån startfållan, alltså.
Sen hade jag iiinte en chans. Grabbarna var som galna. Jag körde helt enkelt mitt eget race, väntade in dom ibland…
Körde picnictempo, hann göra peacetecken och sådär. Sen, när dom varvade mig, då gasade jag på utav bara vettet igen. Äsch, jag bjöd alla runtomkring banan på ett gott skratt. Och roligt hade vi, allihopa!
Yeah!
Och som avslut på dagen, följde hela klanen syrran till flygplatsen och vinkade henne hejdå, för att sedan åka in till stan och äta en sista middag. Och på kvällen så packade Lillsvågge och Lillis ihop sina saker och åkte med färjan, hemåt fastlandet, dom också.
Sista dagen med gänget. Ett slut, på topp!
Och idag är det tisdag. Och vi tar en dag på stranden! Varmt, soligt och gott. Jag har nog aldrig fascinerats så över vädret, som dessa sommarveckor vi lyckats pricka in här på ön i år.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 28, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Idag har vi bara varit hemma.
Suttit, i timmar, där ute på bron. Med en citrongul gammal Rörstandskaffekopp i handen (jag blir tokig av det gulliga porslinet som är här). Lyssnat på åskan och vilat ögonen på regnet.
Vilsamt, är ordet.
För regnat, det har det gjort
Rutorna var alldeles tårfyllda ett tag. Det regnade slätt och fint regn. Men luften var fortfarande varm. Och vi njöt.
Förflyttade oss inåt, för en stund.
Liten blev serverad en miniportion mosad banan, till efterrätt. Vi har börjat ge han så kallade smaksensationer nu, inte så att det på något vis ersätter morsans mat, utan bara för att han ska få smaka. Och, han älskar det. Allt vi ger honom gapar han stort för, tuggar runt med sin tandlösa mun och sväljer. Sen nästan skakar, hela den där lilla kroppen; meera, mera mamma och pappa. Jag vill ha meera!
Det är mysigt här inne i huset. Gamla ting, blandat med nya. Mycket vitt, röda pinnstolar kring matbordet, höga vackra golvlister, gulliga fönster. Fotöljer med mormorsrutiga plädar , vävda trasmattor på golven och ett hushjärta, med värme i.
Det här har varit en lugn dag. Vi har inte åkt iväg någonstans. Bara suttit under tak och njutit av regnet. Regnet som sedan i ett knyck, byttes ut mot knallblå himmel och sol. Det gjorde att vi tog oss en långpromenad tillsammans. 6 km räserfart i denna kvava värme. Svettigt och mysigt och bara Vi, Lilla familjen.
Mina två, vid middagsgrillen. ”Jag lär Liten hur man grillar”, sa han. Och jag blir alldeles varm i kroppen. Mina två.
Och den här ön alltså, den gör någonting med mig. Och den här lugna, oflängiga dagen, var precis vad vi behövde.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 28, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Vad den här veckan har svischat förbi, alltså.
Fönstret står på glänt i sovrummet. Både Liten och M sover fortfarande. Jag har legat och bara tittat på dom, en lång stund. Det smattrar mot fönsterrutan, åskar där långt borta och det är måndag och veckan som varit, kommer jag aldrig att glömma. 
Det finns inget vackrare.
Svisch sa det. Men samtidigt har vissa dagar varit som tre, eftersom vi varit så måna om att ta vara på precis heeeela dagen. En vecka av tidiga löpturer i skogen, runt min älskade Röda rundan, mängder av internskämt och skratt, mysiga frukostar ute, gemensamt fix med matsäckar och allt som behövs för att en miniversion av Taikons ska ta sig till stranden och kunna må som prinsar och prinsessor. Bilturer med live-babblarna…. googla på ”babblarna första låten”, så får du ta del av vad jag och mina nära går och nynnar på non-stop nu, vi kan hela tjofräsen utantill nu, så numera kör vi familjekör, ingen ajfån som hjälper till. Allt för att Liten skulle tycka om dom varma bilturerna så bra som möjligt.
Och vi har ätit gott, sovit gott och badat och badat och badat. Och värmen (!!!). Vilken värme det har varit! Nu är det lite svalare, men ändå väldigt skönt. Syrran, Lillsvågge och min Lillis har åkt hem nu. Det är bara jag och pojkarna kvar i huset, och det känns väldans tomt.
Jag har så mycket jag vill skriva om i dagboken. Jag halkar lite efter och tänker att det gör precis ingenting. Jag kommer i kapp, när jag kommer i kapp. Nu ska jag väcka min älskade man och bjuda upp till frukostdate, här ute där jag sitter nu; på den där gulliga bron som tillhör huset jag tycker ser ut som ett sagohus.
Hörs snart igen!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer