av Emmeli | maj 1, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Igårkväll firade vi valborg, på det där viset som vi bara älskar;
Vi. Tillsammans. Jag och mina två.
Lugnt och stillsamt. Mannen grillade en köttbit så god att vi satt tyst under första delen av middagen. Sedan vande man sig lite, liksom, och då kunde man börja prata igen. Bredvid oss hade vi det vackraste av sällskap. Den lilla prinsen som låg ombäddad av sina två favorittrasor. Dom luktar mysigt, påstår han och borrar in näsan i dom.
Mat är vackert. Och varje gång (nåja, jag kanske inte kommer ihåg det varje gång) jag får äta så känner jag tacksamhet. Det är sån lyx att få äta sig mätt. Varje dag.
…Det tycker Liten också.
Efter middagen drog vi ut på den årliga hitta-en-brasa-rundan… bara det att det i år var jag, M och en liten bäbis med. Så häftigt! Och i vaaanlig ordning gick vi åt det håll vi såg rök på himlen. Och i vaanlig ordning var det ett ooovinnande koncept. Men, det där har blivit lite av en tradition; att vi finner en brasa som bara efter-pyr lite och en som ligger på någons tomt och kaaanske en som brinner… men som är ute på en ö. Eller nåt. Nåja, vi såg en eld och kände oss nöjda. Mest nöjda var vi ändå med den magiska solnedgången vi lyckades pricka in.
Det var så vackert.
Och ungefär där slutade vår kväll. Ja, vi tog oss hem såklart. Och sen låg jag och mannen och tittade på vår prins när han somnade för natten. Och uppenbarligen smittade han av sig med sin trötthet, för jag vaknade tre i natt och hade fortfarande inte varit och borstat någon tand, mannen låg med armar och ben utsträckta och min första tanke var;Han måste ju ha lagt sig på Liten, jag ser honom inte!? Jag fick lite småpanik. Men förstod ganska snabbt att mannen måste ha lagt LIten i sin spjälsäng. Och visst var det så. Huu. Första natten som vi inte hade honom på näranära avstånd. En meter bort. Alllldeles för långt bort. Men prinsen, han sov lika gott där, i sin säng, som bredvid mamma. En härlig känsla, ändå.
Ja. Det var vårt valborgsfirande. Ja, så firade vi. Och en natt följde med en Liten, lite längre bort än vanligt. En jobbig men härlig känsla. På samma gång.
Och idag vaknar vi alltså till en ny månad. Första maj. Det låter fint, tycker jag. Jag, med min tofs kvar ifrån igår, på huvudet. Version lite ostyrigare. Och mannen, med kaffedoften och vackerögonen. Vi ska njuta av solen som skiner utanför fönstret. En promenad väntar. Liten är sovsugen.
Glad första maj, Vänner!
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 18, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Träning
Det är natt och jag borde sova.
Men jag bara måste skriva om dagen, dagboken. Det är bara så.
Morgonen var strålande. Jag och mannen hann till och med köra ett snuskigt jobbigt träningspass ute i pappsens hardcoregym, innan långfredagsgudstjänsten. Det var en sorglig och vacker gudstjänst, precis som vanligt. Liten njöt, förrutom när han tyckte att orgeln spelade liiite för höga toner. Han är mest van vid låga, tryggt, mullrande toner, ifrån sin far menar jag.
Efter en stund av eftertänksamhet så återvände vi hemåt byn igen. Min älskade I kom och hälsade på. Vi fikade och surrade som galningar, i vanlig ordning. Så hiiimla mysigt att ses. Ja, precis som vanligt. Liten fick världens sötaste kläder av henne, som han hoppade högt över.
Sen blev det blev kväll och middagstid. Mamma dukade upp en buffébord som inte var av denna värld. Solen sken in genom fönstrena, efter att dagen i övrigt varit grå,grå, grå. Och det var helt ljuvligt.
Men så sa det poff och någon väldigt liten och gränslöst älskad, blev ledsen. Ledsen på ett vis som inte vi, jag och M, sett ett spår av tidigare. Ja, det är sant; om några timmar är det lilla knytet sex veckor och nä precis, han har inte gråtit sådär på riktigt, en endaste gång. När morsan är seg att servera mat och så, ja då kan han ju såklart säga till. Men ikväll var det annorlunda. Det hördes att han hade ont.
Om jag fick ont i mammahjärtat?
Ja, om man säger såhär. Till slut var det inte bara en som hade trillande tårar på kinderna. Jag veeet. Vi är galet bortskämda som inte hört vårt barn vara ledset förrän efter en och en halv månad i livet, men det spelar ingen roll. Han hade ont. I magen. Och jag höll på att smälla av.
Det var ingen lång stund. Men det räckte för att både jag och mannen skulle bli helt matta. När Liten blivit lugn och nöjd igen, gick hela Lilla familjen ut på en långpromenad i sena kvällen. Fåglarna kvittrade som i en sensommarnatt. Det var så vackert. Och jag och mannen njöt så oerhört av att se våran älskade där i vagnen, sovandes så gott. Att se det lilla livet må bra igen. Vilken känsla.
Men usch och fy.
Första storgråten är avcheckad och vi klarade oss, alla tre. Men mamma- och pappahjärtat gjorde minsann ont. Liten prickade in rätt dag kan man säga….. jag menar, långfredagen är ju en deppens dag.
Nu ska det bli så oerhört skönt att sova. Kropp och knopp är trött, trött,trött. Musklerna värker skönt och ögonen går i kors. Bredvid mig ligger två män. Dom jag älskar så mycket att det värker i bröstet. Dom sover. Och det finns ingen vackrare syn.
Långfredagen. Mestadels fin, men till viss del, alldeles huvaligen-jobbig.
GODNATT!
-Tack dagboken, för att du lyssnade. Återigen.
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 11, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen
… jag ska bara
…önska dig trevlig helg!
Vad vi gör?
Ligger i en hög i soffan. Så nära vi bara kan. Om det är varmt? Oh. Ja. Men, det är den bästa värmen jag vet. Den är så inifrån-och-ut-hjärtlig, liksom. Lilla familjen. Gänget.
Vi ser på Let´s dance. Deltagarna väljer låtar efter ett årtal som varit speciellt för dom, var och en. Jag vet vilken låt jag skulle välja. Men den hör inte ihop med årtalet jag skulle välja.
Årtalet… 2009. Året jag och M tog vårt förnuft till fånga. Blev Vi. En början till det underbara liv vi lever i, idag.
Ojdå. Jag skulle ju bara önska trevlig helg. Ja… som du märker så är jag inte så genomtänkt när jag dagbokar. Det kan bli hur som helst. Vi säger så.
ADJÖKEN!
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 11, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten i magen
Det var fantastiskt att vara gravid.
Jag vet. Det kan se så olika ut. Men för mig, var det helt fantastiskt. Jag slapp ha ont, mer än den relativt korta tiden av foglossning. Och jag slapp må illa, förutom när jag stod och stekte och fullkomligt badade i matos, under preggotetens första tid. När jag jobbade i somras,alltså. Och, kanske, kanske blev jag också en liiite mindre tam katt, än vanligt. Men inte så farligt….
I övrigt:
… jag kände mig vacker, stark och mycket priviligerad, över uppdraget och äran att få bära på vårt barn. Min och mannens tillsammansskapelse. Den vackraste människan på jorden.
Lycka för mig var att kunna känna mig stark, både fysiskt och psykiskt. Jag blev större och större och tyngre och tyngre, men det bekom mig knappt. Förrän det verkligen var på sluttampen. Jag hade massor att jobba undan för att nu kunna ha det såhär ledigt och skönt, med bara bäbismys hela dagarna, om jag så vill. Och det vill jag. Och allt det där, mäktade jag med. Jag hade en plan, men jag visste såklart inte om den skulle kunna gå att genomföras.
Ja, jag är tacksam.
Det är bara det jag vill säga.
Otroligt tacksam och lycklig. Och denna fantastiska tid, finns dokumenterad iform av bilder. Vill du se?
Titta här nedan…
(Fotograf (tack kära vän!!!) : Cecilia Lundmark. Du hittar henne HÄR.)
Bilder ifrån en fantastisk tid.
Och idag är det fredag. Jag har svårt att förstå det. Igen och redan, liksom? Det är mysdag, all in. Helgen är här och det är så förbaskat skönt. Precis som vanligt. Mannen är ledig med oss, hela helgen. Sån lyx som inte är allt för vanlig här hemma. Så, vi njuter. Jag och minimannen.
En kaffekopp ute på bänken, i strålande solen. Och en fredagspromenad. Det är planerna. Och att kvista ner på stan för att handla inför-helgen-goda grejer.
Magen var otroligt älskad. Den med det där livet inuti. Men alltså, tiden nu. När han ligger här bredvid oss, plutar med munnen i sömnen, lättnadssuckar till emellanåt och bara ser ut att må sådär fantastiskt bra. Den här tiden. Den är om möjligt, jo det är möjligt, ännu mer fantastisk. Varje dag är underbar med dig, Liten.
MÅ SÅ GOTT!
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 10, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Musik, Träning
Åh vilken skön känsla jag har i kroppen nu.
Nöjd, liksom..
Dagarna med Liten kan se så olika ut. Ibland gör vi knappt någonting, bara är och myser. Och ibland kan det vara på ett helt annat vis; massa mys men också en massa som blir gjort. Jag gillar båda typerna av dagar. Idag har det varit version två. Helt oväntat, faktiskt. Hade inga direkta planer i morse när jag vaknade. Men här har det grejats för fullt.
Det är renbäddat och vädrat, hur skönt som helst. Och mannen har hjälpt mig med en grej, att spela in några komp till gulliga barnsånger, som ska in på en skiva (svinkul ju! har aldrig tidigare gjort något dylikt.) Och vi har varit ute på långpromenad och fått kinderna rödsosiga, dom hettar till och med. Och när Liten sov så passade jag och mannen på att träna. Överkroppspasset gjorde att jag hade svårt att skura golven sedan, armarna ville liksom inte. Ja precis, det är nystädat också. Det vi inte la krut på idag var att stå och laga middag… vi rotade i frysen och hittade god broccolisoppa i en matlåda. Men med ett kokt ägg och en bit ädelost blev ju det värsta partymiddagen. Och nu, kanske det bästa av allt; är jag nyduschad och vi väntar på gullvänner som ska komma och torsdagsmysa med oss.
Liten har myst i soffan, morrat åt lejonet i sitt gym, ätit och sovit.
Härlig torsdag, alltså. Och massor är gjort och helgen kan börja redan nu. Tjoho!
MÅ SÅ GOTT!
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 5, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Idag blir Minimannen fyra, hela, stora, starka, matglada, lenakinder -långa veckor.
Vår älskade son. Så lycklig du gör oss. Oss alla i familjen. Både den lilla versionen och den taikonsstora versionen.
Vi firar med tidig lördagsmorgon. Ja, för Liten, mormor och morfar, i alla fall. Jag och mannen fick somna om tillsammans i någon slags efternattenvarm hög, bland alla täcken och kuddar. Helt underbart mysigt. Under tiden vi sov hade minimannen bjudit på sitt allra, allra bästaste jag. Firat av ett leende, dagen till ära, mot både morfar och mormor. Första leendet, mot någon annan än sina päron, alltså! Ja, för det har vi ju avverkat för drygt en vecka sedan, faktiskt.
Ett bad, massa frulle och en lyxig morgonpromenad tillsammans med morfar, för minimannen.
Nybadade småtår.
Kvalitetstid med morfar och Torehunden.
Och hotellgod, mammafixad frukost, dusch och tillpiffning av två lite morgonruffsiga päron.
Så nu är vi redo för lördag, hela gänget. En dag som kommer innehålla nya möten för den minsta. Fyra generationer ska luncha ihop och ikväll blir det mys med Mäjadalenkusinerna..
Viiilken lördag, tjohoo!
(Och! …min hunk är hemma. Tjohoo! Samtidigt som jag är mamma, så är jag bubblig i magen inför mannen… typ som om vi inte kommit fram till första kyssen ännu. Och, det kan jag ju avslöja, att, det har vi ju faktiskt. Så heja nykärskänslan! )
VÄRLDENS BÄSTA LÖRDAG.
-Det önskar jag Dig!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer