av Emmeli | feb 7, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta
Idag är det fredag.
Som vanligt, så är det så himla skönt att kunna säga så; Idag är det fredag.
Sovmorgon och långfrukost. Och nu väntar ett besök hos morskan. Bättre förmiddag kan man knappast ha. Frukost på sängen till en älskad man. En självklarhet idag. Jag smörade extra genom att koka hans favvogröt, grahamsgrynsgröt. Och göra kaffet preciiiis som han brukar; mala,väga, mäta,ta tid,bla,bla,bla…. Ja, trodde jag i alla fall…. jag är verkligen inte bra på det där. Antingen smakar det rävpiss eller vatten. Idag: vatten.
Men heey!
Det är fredag, och inget kan stoppa oss! Visst? 😀
Ha en bra dag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 6, 2014 | Jag och M, Laga, Baka, Äta, Liten i magen
Det blev torsdagkväll.
Lyan blänker och doftar nystädad. Klockan är bara åtta men jag undrar ändå om man kan gå och lägga sig… att krypa ner i en renbäddad säng, det är nog bland det skönaste jag vet. Men nä, en stund i soffan först. Bland tända ljus, iskall jordgubbssmoothie och…
…fötterna värmda i dom där händerna som är dom vackraste jag vet.
Ja. Ser du vad jag ser, eller drömmer jag?
Han är hemma. Av samma anledning som förra veckan; jobbat in fredagen för att kunna åka hem till sin lilla familj; Preggofrun och den där vilda magen, innehållande ett liv, som vi kallar för Liten. Det gråsuddiga, närmast i bild…. det är helt enkelt Liten som också ville vara med.
Inga ord behövs. Du förstår nog att jag är sådär överlycklig och att det var det här jag så kryptiskt smyghoppades på.
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 4, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M
…nä, inte för något allvarligt. Bara för preggot….
Jag har haft en fin dag, känt mig vid gott mod och ja, dagen har rullat på. Men så kom jag ut i mörkret, med hjärnan tömd åt en rapport. Traskade hemåt och fick en gråtklump i halsen. Jag veeet att det inte är dugg synd om mig och blablabla. Men, det är verkligen så himla drygt att ha M så långt ifrån just nu. Det enda jag vill är att borra in mig i hans famn och bara vara där. Det snurrar tusen frågor och funderingar i huvudet på mig, såna som jag kan tänka mig är vanliga att tänka i högpreggotider. Återigen, jag äär så glad för M´s alla fina uppdrag härsan och tvärsan, men ibland råkar jag glömma bort det och vill istället bara ha honom precis här, där jag är.
Bara vetskapen om att kunna säga kan du hjälpa mig med det här? (det kan vara att dra på strumporna när magen bara känns för i vägen och fogarna strejkar…eller vad tusan som helst.) Vetskapen av att kunna och det avslappnande,trygga, i att honom nära. Vetskapen, tryggheten. Det är inte så att jag ropar på honom och ber om tusen tjänster när han är hemma, tvärtom är jag tjurigare än någonsin och vill klara allt själv. Men ja… känslan nu, av att inte kunna be om hjälp eller fråga och fundera tillsammans. Den är dryg.
Nu har jag sovit middag i en liten stund och ska klä på mig för att traska bort till fina vänner på middag. Återigen, tack för er. <3
Har suttit och kollat på mina favoritbilder på mig och M. Några finns här nedan…
I blå lagunen på Gotland.
Ute på promenad efter älskade grusvägen. Den finaste. Den vid sommarstugan.
På scoutläger. Redo att traska upp på berget för lägerbål.
Så galet mycket pirr i magen den här bilden ger mig.
Och det här … på min älskade man och en utav mini-männen i familjen.
Nä. Nu ska jag lyfta hakan och försöka tänka positivt.
ALLT GOTT!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 3, 2014 | Jag och M
Tiden heter tupptid.
Och jag går och svär högt för mig själv och känner hur tårarna bränner på kinderna. Jädra skit-hejdå.
Ny vecka, ännu ett hejdå älskling, vi ses på fredag-hejdå och ännu ett, bestämt bit ihop! från mig själv, till mig själv.
Jag är tacksam över att idag inte behöva sitta på en buss i en massa timmar, till skillnad från förra veckan, utan att faktiskt vara på plats här hemma i norrnorr. Och jag är tacksam över att knappt har något ont i min foglossning. Jag vet att måndagmorgnarna är värst, när det gäller det där dryga; att säga hejdå. Sedan bestämmer sig liksom veckan för att dra igång och då är det ju bara att åka med. Men nu är det ju den där förbaskade måndagmorgonen.
Tiden heter tupptid.
Och jag går och svär högt för mig själv och känner hur tårarna bränner på kinderna. Jädra skit-hejdå.
Men det är måndag och vi är redan igång med vecka tre. Det är jag tacksam för. Det gäller att tänka positivt.
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 2, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Liten i magen
En söndag.
Med huckle på huvudet och en bulldeg så stor att jag på mitten höll på att ge upp.
Jo precis. Vi drog iväg på en promenad på förmiddagen. Det snöade och jag passade på att inviga mina ”moonboots” som jag fick utav mannen till julklapp (HÄR kan du hitta likadana!). Jag frös inte, om jag säger så. Och handla jäst, det var dom bra på minsann. Så fort vi kom hem till lyan igen satte vi en bulldeg, modell större än vi tänkt oss. Den jäste utav bara vettet och till slut blev det visst både choklad- vanilj och kanelbullar. Perrrfekt! Nu har vi bullar till bjuda-hem-fika, efter att Liten har flyttat ut från sin vattenballonglya och bestämt sig för att minsann bo här ute i stora vida världen istället.
En snart-mamma med bullar i alla ugnar.
På tal om mamma, så var nog dagens roligaste när min mor ringer, med facetime, och bara gapskrattar och utbrister men huuuur kan det här gå till!? Ja det undrar jag också, svarar jag. Och skrattar minst lika mycket jag. Teknikens under, som vi säger! Det är i alla fall himla fiffigt det där, och jag kunde visa bullarna som gräddades i ugnen och bullberget på bänken, fastän vi var så långt ifrån varandra så kändes det som om mamma var bredvid mig. Vilken grej alltså.
Jag och mannen plockade ihop ett gäng bullar med olika fyllning, blandade en tillbringare med svärmors svartvinbärssaft och traskade sedan upp till grannarna och bjöd på eftermiddagsfika. Och bullarna vart faktiskt himlarns goda! 
Myssöndag. Och idag kände jag mig verkligen som en bullmamma. En riktigt en.
Fridens, vänner!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 1, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta
Åh, nu vill jag stoppa tiden igen.
Jag mår så förbaskat bra när jag får vara tillsammans med M, jag njuter av varje sekund. Idag har vi bland annat varit ute på en promenad, i snöfall och en kämpande ljusgul sol. Och sedan har vi varit iväg till ett ställe som vi båda älskar att åka till, eftersom människorna där är oss nära hjärtat, och fått snusa på en alldeles purfärsk liten miniman som kommit till världen. Så vacker. Och dom blivande päronen, jag och mannen alltså, satt som två förstelnade och kunde liksom inte sluta säga Åh titta! Nämen titta nu vilken söt min! Åh.
Och nu har vi lördagsmys. Lyan ser ut lite som det garage mannen än så länge bara kan drömma om…. verktyg och slipdamm i hela hallen…och ett skötbord som håller på att ta form. Emellanåt äter vi tacos och jag mumlar om att jag måste klicka hem lite mer bäbiskläder i minsta storlekarna och samtidigt känner jag mig alldeles nipprig. Ja, jag fattar liksom att det kommer behövas städas efter att mannen är klar med det där skötbordet. Precis… ett par, små, hästar kanske inte riktigt är på rätt sida hagen… men det har jag väl aldrig påstått heller 😉
En lördagkväll hos oss.
Hoppas att Du har haft en bra dag och får en lika bra kväll!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer