av Emmeli | feb 1, 2014 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M
Det är lördag idag.
Det känns väldigt lyxigt, med tanke på att gårdagen var en fredaglördag. Vi tog den där långa promenaden, hamnade nere på stan sörplandes på en gräddig hummersoppa till lunch. Råkade shoppa en kasse full med minikläder som Liten bara tvunget, måååste ha (Jag måste sluta nu nu. Måste.). Och vår vita soffa fick ännu en kuddvän i pastell. Vi travade sedan hem igen, och förberedde inför en fredagkväll som kom att bli hur mysig som helst.
Fylld av näranära vänner. Såna som säger Alltså, det är ju luugnt. Vi kör dig till BB om M inte hinner hem! och såna man bara kan skratta, äta och umgås med och tiden på klockan bara säger poff och till slut funderade vi på om vi kanske skulle bädda ner dom på vardagsrumsgolvet, fastän dom bara bor 10 minuter bort. Ja, en lyckad kväll.
Ja du vet ju det, vid det här laget. Att jag älskar att bjuda hem och fixa och greja med dukning och sånt. Älskar att stå i köket tillsammans med mannen, där vi slingrar armar, slevar och ingredienser om varandra. Ibland stöter vi ihop, hetsar varandra. Jag tycker att han jobbar för lugnt!! och han svarar med att han tycker att det är bättre det, än att det ryker…Jag försvarar mig med att temperament är bra, det smakar gott. Han små-ler, kysser mig och sedan fortsätter vi. Kärlek.
Igår fick jag chansen igen. Och jag njöt.
Och idag är det alltså lördag.
Jag bara tackar och tar emot.
MÅ SÅ GOTT IDAG!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 31, 2014 | Jag och M
Och så blev det fredag.
Den som jag längtat efter och den som jag inte kunnat fantisera om att den kunde bli bättre, än att mannen skulle ramla in efterjobbet-tid. Det skulle ju ha varit underbart nog liksom. Att få kryssa ännu ett grönt kryss och få en extra kväll och dag av tillsammanstid, mer hade jag inte kunnat önska mig. Inatt har jag i sömnen legat och hållit fast den där älskade, ungefär som om jag trott att han skulle dra iväg igen. Och han har mumlat i sömnen, åh, vad skönt att vara hemma! .
En liten sovmorgon var helt självklart denna morgon. Och en lugn frukost. Med det där kaffet som jag längtar efter på veckorna. Mitt smakar nämligen rävpiss.
Jag har liite mini-to-dos jag måste göra idag, mannen också. Annars ska vi ta dagen ledigt. Vi ska bland annat dra ut på en långpromenad, med sparken som tredje hjulet (ja, nu när värken är mycket mindre så tänkte jag ta mig en tur igen. Näää… tok heller! den är med så jag kan få skjuts ibland, såklart ).
Fredag, vänner!
Njutbart.
Ta hand om er.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 30, 2014 | Jag och M
Idag är det världens bästa torsdag.
Jag och vännen jobbade på så bra med rapporten att vi till slut inte kunde fortsätta längre, förrän vi pratat med vår handledare om hittan och dittan. Så vi tog helt enkelt eftermiddagen ledigt och räjsade ner på stan tillsammans. Jag shoppade gulligt till Liten (visar vad en annan dag), några nya ting till lyan, hämtade tre stora paket på posten och handlade (äääntligen!). En lyckad tur. Men ett preggo blir trött av sånt där, så är det bara. Så när jag kom hem åt jag lite mellis och somnade en stund. Men jag hade mitt mål med kvällen; städa som en galning så att jag fick lägga på den nya mattan (japp, det blev ett byte till den större storleken) och att allt bara skulle vara klart tills M kommer hem imorn.
Dammat överallt, dammsugit, mattorna har hängt ute i kylan och blivit minuskalla och fräscha. Och golven är skurade (Liten och jag är ett bra team där, det är ännu roligare att knäskura när man har någon som peppar en med kickar). Och den där grejen att lyfta vardagsrumskistan, för att ta bort gamm-mattan, vika ihop den, lägga på den nya stora mattan och sedan masa tillbaka kistan… ja, det var lite småjobbigt ska jag erkänna. Men jäädrar vad duktig jag kände mig efteråt.
Och sist men inte minst, när jag var så trött så jag såg i kors, då skulle jag bara göra det sista. Det tråkigaste, städa toan. Med största lökarna under armarna och utsmetat smink i hela ansiktet, så klappar jag mig själv på axeln och sa Nu är du färdig, hejja! DÅ RINGER DET PÅ DÖRREN!!!
Vem tror ni står där?
Han. Med det där leendet och en tung blombukett i famnen.
Alltså….
Ja, nä… nä.. äh, du förstår nog. Jag kastade mig i famnen på honom och började storgrina. Glädjetårar och några jag-kämpar-varje-dag-med-att-hålla-humöret-uppe-men-nu-kan-jag-slappna-av-tårar.
Han är hemma. Och ska så vara heeela helgen. Han har jobbat som en galning den här veckan tydligen, något jag inte alls kunnat ha koll på. Och jag är ledig imorn, så vi kan ta helg. Nu.
Jag som hade tänkt vara lite piffig när han kommer hem imorn. Istället har jag sladdriga preggo-långkallingar, skurvattensblöta sockar och föör stora lökar under armarna.
Men veeem bryr sig!?
HAN ÄR HEMMA!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 29, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M
GOD MORGON!
…..ordagrant, mitt i frukosten! 😀
Idag är det onsdag. Ny preggovecka och ännu ett kryss på mitt peppschema är kryssat.
Gårdagskvällen var så himla mysig och jag la mig med ett leende på läpparna. Trots att jag var helt solo här hemma. Men med all teknik idag, (nu lät jag som mormor 88 år), så kan det ju kännas som om människan 20 mil bort, är precis bredvid en. Lurar i öronen och den där efterlängtade på en bild på datorn. Jag trodde ett tag att det spökade, när muspekaren helt plötsligt började röra sig på min dator här hemma. Som vanligt tänker jag att M har svar på allt och sa Säääg att du vet varför pilen rör sig!?!?! . Han visste, såklart.
Det var han som styrde den ifrån vår andra dator som han hade i sitt knä där nere i södra norrnorr. Crazybananas, jag fattade ingenting. Men det hela slutade med att jag kunde be M om tjänster precis som om han vore hemma. Jag går in i skruttrummet nu och slår på skrivaren, kan du trycka på ”skriv ut”… Eller: kolla på dom här söta brallorna (jag pekade på dom på min skärm) dom vill Liten ha. Poff låg dom i min varukorg, för att M klickat i dom…
Alltså vaaa? Nä, jag fattar ingenting.
Jag är verkligen inget teknikunder. Det ska bara fungera. Och igår gjorde det verkligen det. I tre-fyra timmar umgicks jag med mannen, vilken vardagslyx!
Näpp, nu ska jag iväg på ett möte!
TJINGELING!
– kika in under dagen. Då kommer den där rackarns listan upp! 😉
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 28, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten i magen, Shopping, Träning
Att hålla fokus på rätt saker, det är inte alltid det lättaste.
Men jag är tjurig och vägrar deppa och tycka synd om mig själv, som dessutom bara gör det hela sämre. Igår var det en pissdag, men det fick räcka med en. I morse när jag vaknade, efter att ha sovit bästa natten på länge så kände jag att Yes, det här ska bli en bra dag! . Jag klev upp, öppnade den hemliga dörren och satte ännu ett kryss..
Japp. Jag har pysslat ihop ett pepp-schema. Ett kryss för varje dag som gått. Alla sätt är bra, förutom dom dåliga….
Efter rapportskrivandet så hoppade jag på en buss ner mot stan. Det var bara jag, ett tokgammalt par och busschauffören. Ur högtalarna spelades medryckande Michael Jackson-låtar och jag kunde omöjligt hålla mig från att börja sjunga med och låtsas att jag var med i någon flashig musikal. I ett nafs var vi framme och jag hoppade av bussen, och hade sedan en stund att snurra i affärerna. Köpte med mig ytterligare ett 99-kronors baslinne ifrån gina tricot (dom är sååå sköna över magen!) i en ny färg. Partade till det med ett grått.
Till slut landade jag på rätt plats; i den där gröna, noppriga stolen, med ett lugn som jag bara får när jag är precis där. Hos min kära morska. Och alla mina värden var bra, Liten hade växt och hon gav mig beröm för att jag fortfarande höll igång min träning, och sa att Det där kommer du att ha igen sedan! . WöhööW!
Sen tog jag apostlahästarna hem till lyan igen. En skön promenad med glädjerus i kroppen. Jag kände mig sådär löjligt duktig på något vis. Jag vet inte varför, jag bara kände så, som vanligt när jag varit på mitt favvoplace helt enkelt. Ramlade in i lyan, åt en sen lunch och nu ska jag vila under filten en stund.
Alla gröna kryss betyder att M är hemma då, eller att dom dagarna redan passerat. Förra veckan fick jag så kloka ord i en kommentar här inne…
“missing someone gets easier every day, because even thought it’s one day further from the last time you saw each other, it’s one day closer to the next time you will.”
Det stämmer. Så jag väljer, så länge jag bara orkar, att inte fokusera på att det är en hel drös med tomma rutor som hänger där på dörren. Utan istället fokusera på att dom där okryssade rutorna blir färre och färre, vilket betyder att vi kommer närmare och närmare mål. Och dessutom, närmare Litens touchdown!
En tisdag alltså. Med gröna, peppande kryss. Ett lyckat rapport-grejsande, en rolig busstur, ett lyckat morskan-besök och en preggonad. Hejja!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 27, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten i magen
Vilken dag alltså.
Jag vaknade redan fyra i morse, av det där lilla livet som (jamen, nästan!) håller på att jag göra mig lite småtokig. Jag är öm i revbenen efter alla kickar och i övrigt så är rörelserna så crazybananas starka och stora och pågår mest hela tiden, att jag ibland tror att Liten är på väg ut genom den vägen som man trodde när man var 8 år ungefär; ut, genom magen alltså!
Mitt i det där lite småonda så tycker jag förstås att det är himla häftigt och mysigt, men i morse var det också så att jag hade så förbaskat ont i fogarna, att jag inte riktigt såg tjusningen i det hela. Hur kunde jag vara så urbota dum i huvudet som spark-racade igår!? Det var för roligt för att jag skulle känna efter hur ont det egentligen gjorde. Det förstår man ju, att det är världens sämsta rörelse om man har foglossning (ojämn belastning). Men helt ärligt så kändes det inte dåligt just då, inte igårkväll och på morgnarna när jag ska ur sängen så brukar jag nästan alltid, sedan några veckor tillbaka, ha svinont. Jag behöver bara komma upp så brukar jag liksom rekas igång och det blir genast bättre. Men i morse, var det annorlunda. Jag kunde inte lyfta fötterna utan att vilja skrika rakt ut.
Det kändes då något jobbigt att veta att jag dessutom skulle säga hejdå till M. Och jag såg på honom hur jobbigt han tyckte att det var, att han inte skulle kunna hjälpa mig, utan vara tvungen att stanna på halva vägen och vinka hejdå till sin megapreggiga fru som för en gångs skull hade slut på jädrar anamma-bensin och mest bara ville gråta. Och jag gruvade mig för att komma hem till en tom lya utan någon som kan hjälpa mig av och på med skorna när jag har såhär ont. Jag visste att kylskåpet skulle vara tomt. Och att jag skulle åka en busstur som skulle stanna på typ 25 ställen och ta längre tid än vanligt (oskönt att åka buss med stormagen). Och sista klumpen i magen, handlade om att jag skulle måsta gå ifrån stan och hem, med väskorna. Dessutom, höll vi på att missa den där bussrackarn som skulle ta mig till norrnorr, eftersom det var så mycket trafik, snörök och tunga lastbilar som somnade uppför backarna.
Jag är inte den som gnäller och klagar i onödan, faktiskt. Biter allt som oftast ihop och bara kör. Men i morse förbjöd mannen mig; Avboka det du har idag. Och be någon att komma och hämta dig. Punkt slut.
Och ibland är det så skönt när någon annan säger åt en. Jag har liksom inte förmågan själv. Så dagens to-dos avbokades, ingen katastrof. Men det där kruxet att jag skulle ta mig ifrån stan var fortfarande olöst. Men det hela löste sig, 1000-tack och lov, på bästa vis. Tack vare vänner. Jag var så glad så jag brann av kärlek och tacksamhet när kära vännen C kom och hämtade mig vid bussen, med grannarnas bil. Med ett leende Heeej! Jag tar din väska! . Sedan stannade vi på affären på vägen hem och jag kände mig ungefär som mormor 88 år, där jag stod och fick varorna packade år mig. Att be om hjälp, det är inte heller något jag har lätt för. Men det är ju helt fantastiskt, att be och att få. Jag älskar ju att hjälpa andra, varför är det så himla svårt åt andra hållet?
Nååväl.
Många, långa rader. Mest för att jag känner ett så stort behov av att bara skriva av mig. Och för att säga TACK till alla goda jag har runtomkring mig.
Nu är jag hemma, med en brummande tvättmaskin, en mätt mage (tack älskade mamma för lunchlådan! <3) och ett lugn i kroppen över att vara på plats. Hemma, i lyan. Dom flesta dagarna blir min foglossning bättre av att gå och röra på mig, men nu är det bara vila och att ligga still som gäller. Och definitivt ingen sparktur, såvida ingen vill skjutsa runt på mig. Den idén nappar jag nämligen mer än gärna på! 😉
Nu ska jag lägga mig under filten och vila. Åh, jag är så barnsligt glad över att vara hemma.
Hoppas att Du har en fin måndag!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer