av Emmeli | aug 25, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma
Och så har en helg bara svischat förbi.
Fylld av en massa gott. Massa skratt och pirr och kärlek och tacksamhet och lycka. Och familj! Och vänner! Ja, dom är ju allt det där tillsammans. Och Sixten! Vår älskade, älskade bäbispojke. Nu är han döpt.
Och pappa-morfar?
Jo, han fyllde ju år där i lördags. Preciis samma dag som Liten döptes. Så det var med andra ord kalasens dag, denna dag. Först dopkalas, sedan svidade vi om till jeans och tjockiströja och håret i en svans. Alls för att kunna mysa till max, ute på päronens alltan, med långbord, massor av tända ljus, en överlycklig pappa över fina presenter (kanske säärskilt den som han lurades kom från Västervik? Men som han egentligen klickat hem själv och skrivit ”Grattis L” på.. så typiskt pappa!) och att precis heela familjen var samlad. Det var fantastiskt. Och gott.
Vad vi åt?
Kräftor såklart! 😀 Och massa pajer och bröd och ostar och kex och frukt och kära nån vad vi åt. Och söplade och skrattade och skålade för Liten, för familjen, och ropade till varandra över långbordet; kan du skicka mig osten!! och barnen virvlade runt, runt utanför och Torehunden passade på att ta sig en egen tur, vilket han mer än gärna gör, bara han får chansen. Och det fick han då, när en dörr var på vädring. Vi var rädda innan middagen, att det skulle bli kallt i uterummet, så det var minst sagt preppat för värme, den där kvällen. Ooh så gott vi hade det där, ingen frös på långa vägar.
Trots en sen kväll i augusti.
Vi skrattade så tårarna sprutade på oss. Och den stunden, när vi bara satt och fyllde i varandras ord och liksom drog skämtandet ett snäpp till och ett snäpp till och ett snäpp till. Den stunden, är helt klart en utav mina favoriter på hela sommaren.
När natten var sen, så åkte vi hemåt. Det var inte alls mysigt, kolsvart och vräkregn och jag var livrädd för att någon älg skulle hoppa upp på vägen. Det kan inte hjälpas, den där kvällen med krocken, den sitter i. Så är det bara.
Men vi kom hem och stupade i säng. Och sov, ja du vet ju allt det där, hur länge som helst. Sedan hade vi en mysig och lugn söndag. Var och hejjade på R som spelade fotboll, köpte en hamburgare av Storan som stod och stekte för glatta livet, där utanför planen. M tvättade järnet, alla dukar som vi använt till dopet. Och efter middagen kom mamma, pappa och syrran.
Jag snodde ihop en blåbärspaj som, om jag får säga det själv, var himlarns god. Jag lyckades med att inte få den sådär blöt, som jag alltid fått mina blåbärspajer tidigare. Vi hade en mysig stund här i det solbadande köket. Bland tända ljus, små kaffekoppar, blåbärspaj och älskad familj. En sista stund för sommaren, tillsammans. Vi kramades, sa sedan hejdå och att vi ses snart!! Love you!!
Och pappa svarade Tooo ,och det finns inget svar jag älskar mer, än det.
På toppen av söndagen drog vi till Mäjadalen och jag manglade alla dom där herrans lakanen som vi hade under spetsarna, till dopdukningen. Sen hade jag sån speed uppe att jag visst packade ihop en massa, bland annat allllla våra kläder, ur alla garderober här i huset. Så ja, det blev sent igårkväll. Men nu, när det idag är måndag, är vi på god väg med vårt packande och det känns både bra och som att jag vill slita upp allt ur väskorna, nu.
Jag är oändligt tacksam över denna helg som vi har i backspegeln. TACK igen, älskade familj och vänner!
Och nu kör vi måndag. Vår sista dag här. Det är med blandade känslor. Det må jag säga.
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Musik, Sommarhemma
Det var en lördag, rätt så sent i augusti.
Kyrkan stod beredd, för att en Liten skulle döpas.
Och flaggan, den var i topp.
Familj och vänner strömmande från lång- och kortväga håll, för hans skull. Vi var många, trots att vi bara var de allra närmsta. Så häftigt och härligt, tycker jag. Och det finns inget som värmer mer i hjärtat att se, än hur människor tycker om, och gör saker för den skull. Av kärlek.
Lilla familjen, med en nydöpt son. Lycka!
Stunden inne i kyrkan var så fin och stämningsfull och så… så Sixten. Precis som vi önskade och lite till. Det var så fint att se hela våra familjer sitta där i bänkarna och le mjukt mot vår älskade Liten. Jag njöt av varje sekund, alldeles särskilt mycket när jag och M sjöng för honom. Från djupet av våra hjärtan, till honom. Inte för någon prestations skull, för att det behövde vara felfritt eller perfekt. Det var ord och toner till honom. Bara så. Det var den bästa sångstunden någonsin.
Och efter dopet. Då vandrade vi ut ur kyrkan och vidare in i församlingshemmet.
Där mamman och pappan till bäbisen, hade pyntat och grejsat där inne, i dagarna tre. För att dopkalaset skulle bli så bra och gott det bara kunde bli.
Storan hade bakat tårtan, och Litens Gudmor hade gjort den till en fantastisk syn. Tårtan, som var så god och vacker och pastellig och alldeles, alldeles underbar.
Vitt och vitt och vitt och rosa och turkost och pastelligt. Litens favoriter! Och så alla människor där inne och en massa gott.
Efter att alla ätit och fikat och sörplat kaffe klart. Så gick vi över på det där presentbordet som var helt galet. I bild nedan, ser du en liten del. En liten del, av alla fina, fina gåvor till lilla prinsen. TACK kära Ni. Allihopa! Det där kuvertet som lutar mot ljuset, kom på posten häromdagen och gjorde oss alldeles varma i hjärtat och längtiga efter gullvännerna. Och det där stoooora paketet?
Ja. Det innehållet, det ska jag nog minsann ägna ett eget dagboksinlägg åt. Snart. 
Jag och Liten satt och slet upp papper, rev i snören, ÅT på snören och hurrade över varje öppnande. Mannen stod där bredvid, med sitt lugn och höll i saxen för att underlätta lite så att jag inte slet fingrarna av mig, av ren lyckoiver. Inte klokt vilka presenter och vackra ord!!
Vilken dag det där var.
Litens dopdag.
En magiskt vacker stund inne i kyrkan, med den där gullebäbisen iklädd den vita, farmorsydda, dopklänningen med ljusblått band. Jag och M var så stolta och rörda att vi inte visste ord till. Och musiken som sjöngs och spelades, var underbar. Och Litens val av Gudmor, tillsammans med hans pärons tycke. Det, hade inte kunnat bli bättre. Älskade A, du är en ängel utan vingar. Och alla, alla, som kom och delade stunden med oss. TACK.
En dag, vi helt klart stoppar i våran hjärteask. Där vi sparar sånt som betyder något alldeles särskilt.
Och det galna? Det var att dagen inte tog slut där. Utan gjorde en liten vändning, bytte fokus, fast ändå inte och ja. Vi tar det där senare. Men dopet, alltså! Tjohooo, vad glad jag är över det!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 18, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Det går upp och det går ner. Det kan kännas lätt, tungt, roligt och ibland alldeles förfärligt jobbigt. Ibland är förtvivlan större än hoppet. Ibland tvärtom. Det skrattas, gråts, funderas. Och känns.
Livet.
Är det inte så det är?
Det känns. Och det ska nog vara så, tänker jag.
Idag när jag vaknade, så det kändes det på ett annat vis, än igår. Men ovissheten, var fortfarande där. Jag satte direkt igång och sysselsatte mig, med bakning inför Litens dop. Jag vet att sysslor är bra, för hjärnan och snurrande tankar. Och idag fanns det sannerligen en lång lista som det bara vara att plocka att-göra-saker från; som att baka, tvätta, handla.. och kl 14 skulle vi få besök. Innan dess hade jag hunnit baka en paj, en vinbärskaka med marängtäcke, rullat en herrans massa chokladbollar, varit till kära svärmor och hämtat färska blommor, slängt in en tvätt och till sist, städat huset. Mannen gjorde hundra knyck han med. Och så var vi dom bästa päronen vi kunde också, samtidigt. Körigt. Om jag säger så.
Besöket kom. Och det var förväntan i luften. Kaffet smakade gott och vi pratade och pratade. Efter detta besök, var jag så lycklig att jag bara ville dansa och hoppa och ropa högt; HALLÅ!! Jag är faktiskt jordens gladaste just nu, hohooo!!
Och sen smet jag in igen, dukade bort, diskade och satte igång med ännu en långpannekaka. I samma veva som jag höll på mäta upp ingredienserna, så rullar dom här in på gården
Våra älskade grannar ifrån norrnorr. Hela familjen. Majahunden, med tratten och allt! Förstår du, vad paff vi blev?
Och dom där två? Dom stortrivdes. Så fantastiskt det kommer att bli i höst, med dessa två tillsammans.
Så vi bjöd in till middag. Jag, i mitt disträaste skede, fixade klart kakan, samtidigt som jag försökte prata ikapp en hel sommar och berätta och fixa middag och mata en liten. Men så himla mysigt det var. Det är ju helt underbart, att kunna säga kom in! vill ni äta med oss?
Mannen lagade hemgjorda hamburgare och vi åt så det stod ut genom öronen. Och vad jag njöt, av vänner som känner en utan och innan och som bara fyller hela rummet med en må-gott-känsla. (TACK för att ni kom!)
Vi var tvungna att bryta upp. Alla skulle iväg åt olika håll. Grannfamiljen norrut, M på ett jobbuppdrag och jag och Liten hade ju en viktig date…
Är du beredd, på jordens suddigaste bild, innehållande två blonda med galna ögon?
Alltsåå…
Hög på livet körde vi skiten ur varandra. Liten hade barnvakt av sina favoriter. Och den där blåbär- och jordgubbssmoothien efteråt, var himmelskt. Tyckte både jag och S. Japp, han fick smaka och fullkomligt älskade det. Med blåbär runt hela munnen, bröt han ihop när han inte fick mer.. taskig morsa…
Stora lilla killen. Han ligger nu här bredvid mig i sängen och snusar så gott. Vi är hemma, i vårt sommarhemma, alla tre. Efter en dag av… så mycket.
Nu ska jag sova. Gott. Och vill du veta vad det bästa är?
– … att idag var jag inte gråtig vid tandborstningen. Det kändes bara bra.
Godnatt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 18, 2014 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta
Hej ifrån rödvinbärsbusken!
Nej, jag sitter inte där ute precis nu. Jag sitter på den där röda pallen framför köksfönstret, datorn står på bänken och jag har min favoritutsikt framför mig.
Idag är det måndag. Och inombords?
…så känns det lite bättre. M är ju hemma! Så bara det, är ett bra utgångsläge. När han kom hem i natt, öppnade jag dörren till honom och borrade direkt in ansiktet i hans bröst. Hej älskling, sa han. Med den där varma, förstående rösten. Och det bästa?
Han hade saknat mig också.
Regnet har stått som spön i backen, utan uppehåll, ända sedan igårkväll. Vårt sommarhemma, det som är 9 meter högt ända upp till nocken, har omfamnat oss under natten. Det har mullrat på taket och vi har sovit så gott. Ett lagomvarmt sovrum, med varma människor runtomkring sig och så det där smattret utanför. Väldigt rofyllt. Och nu, är det faaaantastiskt blött ute! Äpplena ser frusna ut och röda vinbären likaså.
3 dl rödvinbär. Precis vad jag behöver till den där kakan jag ska baka nu.
Jag är i full fart redan. Det här är en fixarvecka som precis startat. Istället för att svara typ samma sak till alla er som frågat, så säger jag såhär
- Liten kommer att döpas. Om bara få, få dagar, faktiskt.
- Klänningen jag hade på mig i lördags, köpte jag i ett hafs för typ två år sedan (du kan läsa om det HÄR, vettja!). Det var tredje gången jag använde den i lördags, och jag har känt mig så fin i den vaarje gång. Sånt är roligt!
..och NI! – TACK, för att ni är världens bästa pepp. Alltid och oavsett. Alla borde får ha en hejjarklack som jag.
Tack, goa NI.
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 14, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Träning
Sitter här vid köksbordet…
Sörplar iskall hallonsmotthie, som är gjord på årets plockade hallon. Det smakar gudomligt gott. Och på frukostmackan ligger basilika, den jag nyss var ut och hämtade i mitt lilla växthus, du vet, och som står där bland tomaterna som fullkomligt klasar sig och gör grenarna tunga.
Livskvalité.
Jag funderar lite, på vilken mysig dag det var igår. Först en massa tvättande och minimerande av tvätthögen (jäääättemysigt, verkligen). Sen åkte vi till Mäjadalen och tränade tillsammans med Storan och Lillsvågge (som jag ju kommit på inte aalls är min svåger… eftersom Litens Gudmor inte aalls är min syster, egentligen. Men det känns ju som så. Som att hon är min Lillis, Litens moster och då blir ju Lillsvågge, min Lillsvågge. Äsch. Nu säger vi så!). Passet var jobbigt och roligt, bra kombo! Liite vemodigt var det ändå.. för nu har minsann delar ur sommartränings-teamet återvänt till vardag och det kommer bli svårt att mötas en vardags-dag för att svettas tillsammans. Men kvällar och helger finns, sån himla tur!
Och efter vi ätit middag och fräschat till oss så drog vi till Litens farmor och farfar. Och morsan var ute till den här krusbärsbusken som det bara dignade krusbär om och fick sig ett ryck. I ett nafs hada jag plockat 1,5 liter krusbär, satt igång marmeladkok och knådat ihop en sconesdeg. 
Så till kvällsfika serverades nybakta, grova, scones med linfrön i. På dom kunde man gegga på en alldeles nyykokt krusbärsmarmelad som var himlarns god. Och till det, fanns det en hög av goda Gotlands-te-sorter att välja bland.
Ett riktigt tea-party. Såå mysigt!
Och idag är torsdag och jag har skön träningsvärk i hela kroppen, sörplar hallonsmoothie och på agendan står allt-möjligt-fix. Bland annat ett bvc-besök.
Hej hopp och ha en bra torsdag, vänner!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 13, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Ett dagboksinlägg som aldrig blev publicerat… från några veckor sedan. Från en utav sista kvällarna på älskade ön. Jag kom att tänka på den kvällen nu, när vi satt ute på gräset och åt lunch och jag kände att jag frös lite, för första gången på hur många veckor som helst. Den där kvällen, den jag inte berättat om… den var varm..
Vi var på date igår, jag och mannen.
En sån som vi går på varje år, när vi är här på ön. Där, på Trädgår´n, du vet. Restaurangen på Hästgatan, som har blivit lite av vårt favoritställe. Dit vi går och vet preciiis vad vi vill ha. Behöver liksom knappt kolla menyn. Det är så självklart.
Det var såhär.
Efter timmar på stranden, så åkte vi hemåt för att göra oss sådär extra fina. För varandra.
När M krånglar fram det där urgamla strykjärnet och den där strykbrädan som står gömd bakom både dörr och fåtölj, då vet jag. Att han gör sig till. För mig. Och den känslan? Den älskar jag.
Jag och Liten hade också gjort oss för; den ena med spetsig blus och kjol, och den andra med ljusrosa body och sommarblå jeans. 
Så åkte vi in, till staden med dom små slingriga gatorna. Med kullesten på marken och vyer att dåna över. Med rosor längs väggarna och med en värme och sommarkänsla som kryddade vår date, på det där viset man inte kan bestämma över. En värme och kvällssol, som bara är förundrande och att tacka och ta emot, när det bjuds.
Vi hamnade här. På Trädgår´n.
Satt förväntansfulla och väntade. Sådär kärlekspirriga i magarna. Och förundrade över att här bredvid, står en barnvagn, med en bäbis i. Bäbisen är hur söt som helst. Och den är våran, dessutom!? Vi satt här förra året också. Och sa: undra om vi kommer vara här nästa år? Och det var vi. Med samma liv, men med en guldkant så förgyllande stor, så stor. Vår son.
Och maten kom in. Black Rock Grill. Antagligen det godaste vi vet (förutom palt,då) , både jag och M. En 400 grader varm lavasten, som kommer in på bordet med den köttbit man valt i menyn. Som vanligt valde vi oxfilén och höll, som vanligt, på att smälla av
Så gott att man dör den där godhetsdöden. Flera gånger om!!!
Man skär små bitar utav den stora köttbiten, och steker, tugga för tugga, på lavastenen. Och njuter. Tillsammans med dom tillbehör man valt att beställa in. Vi hade vitlöksbröd, rödvinssås, färskpotatis, primörer och en tryffelpuré att kolavippa för.
Det. Var. Så. Gott.
Sedan vandrade vi en tur längs gatorna. Han och jag och Liten, som legat vaken men knäpptyst i vagnen (kände han att mamma och pappa önskade ha det så?) under hela middagen. Jag kände mig som världens lyckligaste.
Minimannen somnade och jag och M gick vidare för att njuta av solnedgång och efterrätt, vid utkiken. Guteglass. En salmbärsglass som var gjord igår under dagen. Om den är lite, lite mjuk, så är det för att den är gjord idag, sa tjejen i kassan.
Alltså… det var den godaste glass jag ätit.
Vilken kväll. Den stoppar jag i hjärteasken. På en gång.
Date med mannen. Sådär kärlekspirrigt och mysigt. Och som krydda på toppen? En bäbis, i en barnvagn som vi nog fått tvåhändigt antal beröm för under dessa veckor här på ön, så underbar och beundrande. Så älskad. Av oss; mannen jag älskar och så jag.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer