av Emmeli | jun 6, 2014 | Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma
Och så körde gullvännerna in på gården.
Och vi, tre gringos, mötte dom med tre stora leenden. Dom är fina, dom där två. E och C. Liten är kär i dom båda. Mest i C. Hon är så jädrans snygg tycker han, och jag är inte sen med att hålla med honom. Kolla bara detta snygga ekipage. Världens gulligaste bäbis, snygg tjej och den där barnvagnen.
Vi hade underbara timmar i solen tillsammans. Idag är det verkligen sommar. På riktigt. Ingen fjöstemperatur eller så. Nä, termometern visade 25 grader och solen konkurerar inte med ett endaste moln. Hemmahamburgare stod på lunchmenyn. Och till efterrätt en knäckig rabarberpaj med en ohyggligt god vaniljglass. Mannen hittade den i ica-disken. Den hette.. någon ort på A… Alvesta, tror jag. Som hemmagjord glass. Ja, så nära man kan komma genom att köpa alltså. Tips!
Ja, så där satt vi i gräset. Och mådde som prinsar och prinsessor. Liten snarkade så lägligt så vi vuxna kunde sitta och prata om allt möjligt, utan att bli distraherade av minimannen som lätt skäl allas uppmärksamhet. Gick en rundtur på gården gjorde vi också. Och jag ska erkänna att jag och M håller på bli ruskigt alldeles rysligt förälskade i det här stället…
Och nu landar vi hemma hos mina päron. Mammalagad middag väntar. Och jag kan inte tänka mig ett mysigare och godare sätt av avsluta denna dag på än hemma hos mina älskade, ma och pa.
Världens bästa man och pappa. Som jag älskar Dig, M!
Åh. Den här dagen är och har varit en endaste guldstund.
Och du. Trevlig helg!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 1, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Shopping, Sommarhemma
… dom här dagarna alltså.
Idag var vi på den där efterlängtade monsterloppisen. Den var bra. Riktigt bra.
Jag fick veckopeng av mannen, två lappar. Dom räckte till hur mycket som helst. Porslin, världens gulligaste Majas Alfabet-spel till lillen, en fönster lampa, en kökslampa till köket…. sådär mycket att mannen sa men, hur tänkte du här? när vi skulle lägga tillbaka Liten i vagnen. Vagnen som var fullproppad med loppisfynd och inte hade någon plats för en bäbis. Jag hade nämligen fått lov att handla så mycket som rymdes på vagnen. Perrrfekt tänkte jag. Och köpte. Och lastade. Och gick ett varv till. Lämnade fram pengarna i öppna handflator, likt en 5-åring som får gå och handla godis för första gången. Här, räcker det här? Egentligen är jag en hejjare på matematik, men det glömde jag där och då. Jag var loppis-hög. Helt enkelt.
Men vi tog oss hem. Mannen drog vagnen, med bäbis och klirrande tallrikar i. Och jag hade en kökslampa hängandes över axeln. Det blev lösningen. Och hem kom vi, som sagt. Porslinet diskades och den nya kannan fylldes av äppelkvistar och ställdes på den där gamla, gamla kommoden i sovrummet.
Och sen har dagen fortsatt sådär fruktansvärt steriotypiskt; mannen har klippt den megastora gräsmattan. Och jag har dammsugit, diskat, lagat middag och bäbismyst. Vi skulle absolut ha kunnat bytt sysslor, såklart. Och sen har jag spelat fiol också. Liten sov ute i vagnen då, så då gick det ju himla bra tyckte han… som annars brukar klaga på ”oljudet”/ojludet….
Och grannarna kom på besök också. Sa välkommen och lämnade världens godaste choklad som vi njöt av till eftermiddagskaffet. Alltså, så himla, himla gulligt gjort! Jag och mannen tänker stanna här för evigt säger vi.
Liten trivs också.
Nu har vi diskat undan middagen; couscous-sallad, halloumi och korvar med 85 % kött i. Solen har värmt oss hela dagen och gör så fortfarande. Dom ljusa kvällarna är magiska och vi ska precis ut och ta tillvara på ännu en, genom en pw. Målet är också, förrutom friskluft och en ökad puls, en stooor liljekonvaljbukett.
Lika suddig som den här bilden är, lika lycklig är jag. Och ser du äppelträdet!? Helt galet vacker ju!
Jösses Amalia. Eller tjoosanhosan. Eller, gode Gud ..
-Jag är så himla tacksam för livet.
Nu ska vi njuta av söndagskvällen här.
PS. Gulliga läsare som kom fram och hälsade idag; hejjj! Jag blev alldeles rosig om kinderna. Blyg liksom. Men åh så roligt jag tyckte det var att få ansikten på några av er! DS.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 1, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta
Vi hade inflyttningsfest här igår.
Med dom bästa päronen i världen. M´s och mina, alltså. Dom som alltid ställer upp, i vått och torrt. Med alltifrån att låna ut en badrumsmatta till att bjuda oss på middagar till ja, vad än vi behöver, känns det som. Vi är tacksamma för dom där fyra. Ja, det är vi.
Så igår var det dags för oss att bjuda igen, tänkte vi. Till förrätt åt vi kantarellstuvningsfyllda krustader. Och tillvarmrätt, en utav mannen specialitéer; risotto med god rökt skinka, svamp och morötter. Precis som min farmors risotto. 
Och till efterrätt serverades sommarens första rabarberpaj. Vi gjorde en specialare där, blandade två recept och det blev faktiskt dubbelt så bra. Vaniljglass till, såklart.
En god lördagkväll, för både hjärta och mage.
Torehunden mådde också gott.
Och idag, är det äntligen söndag! Och första juni, vilken grej. Klockan har passerat 11 för en stund sedan…. monsterloppisen är med andra ord öppen. Och här sitter jag!? Inte bra. Mina älsklingspojkar väntar på mig och är redo för en galen morsa, virravrrandes runt på loppis. Jag längtar.
Ha en fin veckans sista dag-dag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 31, 2014 | Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Recept, Sommarhemma
En deg sattes sent igårkväll. I morse välde den över, ja redan när klockan var fyra och ljuset fortfarande var försiktigt och fåglarna kvittrade. Då var jag uppe och vandrade ett varv genom huset. Nu, några timmar senare, doftar det nu nybakt i huset. Mangosmoothie och nybakt bröd till frukost.
Så borde alla lördagsmorgnar starta.
Och det är raggsocksgrått idag med. Det är bra på sitt vis, då blir det mycket gjort här inne istället. Jag ska nog ta mig an ännu ett rum idag. Det där minsta, till vänster innanför hallen. Där Liten, han som idag fyller 12 veckor och bär en byxdress så pepparkaksbrun och gullig att jag får ont i kroppen, har sin garderob, där det står en frys med en massa skogshallon i och där just nu alla våra träningskläder och träningsredskap ligger huller om buller. Det är som ett litet förråd, med andra ord. Men det kan det nog egentligen kanske få fortsätta vara. Vi behöver liksom inte alla rum. Förstår du vad härligt? Att ha såna ytor att vara på. Att ha en hall så stor att Litens vagn kan stå där, ostörd. Att sovrummet är så stort att vi dragit dit två meter säng och den märks knappt av. Att köket är så stort att vi kan dans långdans. Ja, i våra lyaögon är här stort.
Jag sitter fortfarande i morgonrock med ostyrig knut på huvudet. Men vi har några små uppdrag idag, som att kila till Storan och vattna växthus (Jag är asnervös, hopppas att jag inte tagit död på hennes plant och tomater. Förutom skräcken att ta kol på dom där gröna liven, så fullkomligt älskar jag grejen med eget växthus. Det ska jag också ha någon gång!) och sedan väntar en god kväll. Vi kanske hörs innan dess, vi får se. Det är liiite tjorvigt med nät för mitt dagbokande just nu. Men mannen håller på och fixar och donar. Så inom kort kommer det att gå som hejsan!
Så tills vi hörs igen, när det nu blir- Allt gott!
Recept på brödet finner du HÄR.
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 25, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Jag har en speciell känsla i kroppen.
För ett år sedan denna dag, då var jag inte mamma. Idag, är jag det. Och jag är så oändligt tacksam för det. Jag har aldrig varit lyckligare än jag är nu. Och tänk, vad mycket som har hänt på bara ett år. Från att bara vara drömmande om att få bli mamma, till att vara preggo och bara älska det, till att springa det där marathonet som gick som hejsan och resulterade i den vackraste pojken på denna jorden.
Tack älskade Du, vår Sixten, för att jag får vara din mamma.
Så idag firar vi. Att jag är mamma och att jag har världens bästa mamma.
Mamma.
Du finns alltid där. Jag vet att jag kan ringa dig viiilken tid på dygnet, när som helst. Du svarar alltid. Och dig kan jag prata med om allt. Inget är varken för stort eller smått. Och en sån mamma som du är, en sån drömmer jag om att vara. Jag älskar Dig. 
Det regnar idag. Men det spelar ingen roll. Jag har haft min första morsdag och det är viktigast. Och du, presenten jag fick av Liten i morse. Hör på dom här orden:
En avslappnande behandling för dig som är nybliven mamma. I behandlingen ingår ansiktsrengöring, peeling, ansiktsmassage, mask, ögoncreme, dagcreme, vårdande foundation, kroppspeeling, avslappnande massage, kroppsinpackning, dusch och bodylotion.
…”Och fransfärgninig, förstås”, hade han lite snitsigt skrivit till. Älskade miniman.
Alltsåå…. Jag kommer ju vara som en ny människa efter den där dunder-spa-grejen som Liten gav sin mamma. (Mannen verkar ytterst med på det hela… eftersom det på lappen stod ”pappa har lovat att paya!”). Mina älskade pojkar.
Så ja. Idag är det söndag, en regnruskig sådan. Och det är morsdag. Förrutom att pussa på dom där två, M och miniM, så har jag och mannen tränat veckans sista träningspass. Det var tungt och svettigt. Liten hade mys med sin gullmormor under tiden. Efter passet var bastun varm. Och det var himmelskt skönt för musklerna att få sätta sig i den och låta kroppen bli sådär varm och avslappnad, inifrån och ut, liksom. Och vips satt visst Storan bredvid mig också. Med kofta, långbrallor och sockar på. Det vara bara att skratta åt den nya versionen av ”Farbror Melker”, som badar med kläderna på. Lillhjärtat R, systersonen, hade spelat fotbollsmatch i detta kalla busväder och mamman, Storan, hade helt enkelt blivit svinkall. Helt klart dagens roligaste stund. Den synen alltså.
Och nu är det kväll. Och vi ska äta morsdagstårta. Gräddtårta med färska jordgubbar. Det finns ingen annan tårta jag hellre vill ha. Den är bakad av hon jag älskar så det gör ont i kroppen. Mamma.
Och efter det ska vi ut på kvällspromenad. Jag ska göra något efterlängtat!
Grattis till alla er andra mammor!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 20, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Vilken dag det var igår.
Du vet en del, men inte allt. Vi skulle ju iväg på lyx, som jag sa. Middag hos gullvännerna. Och attt bara få gå bort en vardag och få middagen serverad, är ju lyx. Men att middagen nu visade sig vara i klass med Nobel och jag och mannen grämde oss lite över att han inte hade knutit på sig slirren och jag inte kammat håret lite noggrannare. Det var ju bara för lyxigt för att vara sant. Och gott.
Det. Var. Så. Gott.
För det första; att promenera längs med vattnet dit. I den ljummaste eftermiddagen som lillastaden, hittills i år, har bjudit på. Jag kunde inte se mig mätt på allt det så-grönt-som-det-bara-är-den-här-tiden-på-året-gröna. Den där blåa himmelen och så det där färska, gröna. Jag stannade en sväng och bara andades och blundade. Mannen sa lite retsamt vad gör du nu då? Nå töcke den yoga eller? Jag njuter, svarade jag. Den här tiden är helt ljuvlig, men har en tendens att bara säga svisch.
Så, vi gick där, som två flåsande typer och lät vårdoften sätta bo i näsan på oss.
Sen kom vi fram. Till gullvännerna. Och där serverades vi världens brakmiddag. Förrätt: ljuvlig räksoppa. Varmrätt: Egenfjällfiskad röding. Efterrätt: Creme brulee.
Alltså, jag höll på att smälla av. Min mor skulle varit nära mig, hon brukar sitta och titta på mig när jag äter något som jag tycker är himlagott, åh, nu ser jag att du njuter! brukar hon säga. Och det hade hon fått upprepa typ 1000 gånger igårkväll.
För andra gången i livet åt jag creme brulee. Så makalöst gott! Och som om det inte vore nog. Så fick vi paket också, både jag och mannen. Vi hade tydligen varit snälla och hjälpt till med en grej, något jag och mannen bara tyckt varit roligt att kunna hjälpa till med, men som betytt mycket för gullvännerna. Så fint, alltså. Med vänner och den där grejen att kunna hjälpa till.
TACK tack tack, sa vi. Och sen rullade vi hemåt. Ja, en av oss i alla fall. Mamma och Pappa Gringos gick faktiskt. Tog längs-vattnet-vägen även på hemvägen. Och det var lika vackert då. Alldeles stilla, stilla. Och tyst. Bara några kvällspigga fråglar som kvittrade. Och så vi; snurriga familjen. Jo, precis; veckan hade knappast kunnat börja bättre.
Och idag fortsätter den, veckan menar jag. Med en tisdag, där regnet hänger i luften och vi gnuggar sömnen ur ögonen. Jag är otroligt mör i kroppen och går och mumlar för mannen en bastu. en massage. ett varmt bad…vore skönt för denna kropp. Det hinns inte nu. En dusch, ja! Och sedan väntar frukost, bäbismys och sedan ska vi iväg på lite måste-fix. Men vi följs åt, hela familjen. Det blir roligare så, helt enkelt. Liten har lovat att viska till mamma när han hungrig. Viska. Han är ju som han är den där minimannen; ljuvlig.
Ha en bra dag!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer