Lekstugan 2.0!
Den är som ett smycke för vår gård, den där Farfarsnickrade Lekstugan.
”Lilla Vackerhemma”! som barnen döpt den till.
Insidan var vår uppgift att göra som vi själva önskade den… och jag har tänkt länge att ”så fort jag bara får läge, då!”… och i våras började jag. ”Äsch, ett litet extra sidoprojekt bara!”, sa jag… M flinade mot mig när jag sa att ”det kommer gå snabbt! jag gör det här när du är på jobbet!”…. tjohej. Det tog förstås längre tid än jag anat, ibland var saker mycket krångligare än jag tänkt, innebar fler moment än jag räknat in och så vidare… men tusan så roligt jag haft och så mycket jag lärt mig. Ofta är det ju Byggmästaren som snickrar, men nu ville även Arbetsledaren (hehe 😉 .. jojo, har ni inte förstått att det är så indelningen är!?). Okej, färdig fort hade den varit om jag fått stunder på rad att greja.. men jag har tagit det när läge varit och då tar det ju längre tid, men jag minns också alltsammans med glädje. Haft världens bästa Byggmästare M som bollplank, läromästare.. och då och då har jag lejt in honom. När jag behövde ett halvrunt foder, eller två.. eller när jag tröttnat på att gera lister.. eller när jag i piffet saknade en liten hylla.. då har han på stuberten ordnat. Min bästa M. Världens bästa pappa och skäggig man.
Och hur såg det ut innan, minns ni?
Inte pjåkigt alls, men jag saknade ”den rätta känslan”…
Vilket gäng, va!
Förståår ni hur jag nästan brann upp av det där gycklet kring lilla halvrunda fönstret och i nock? Men tusan! Med pärlspont. Vackra foder och lister. Färg i tak och på väggar. Och det rätta piffet förstås.. ja då blev det väldans gulligt till sist…!
Grönt är skönt, visst?
NCS-koden för ljuva kulören är S 2020-G30Y
Jag är så nöjd över att Bertilen nu inte bara säger ”pappa donk donk”, som att det bara är pappsen som hamrar och spikar. Mamma kan också! Sådetså! Om vi delar upp oss på två håll, jag och M.. då är det ju ofta jag som gullar ungar och grejar hemmet, medan mannen snickrar. Vi mår inte dåligt av den uppdelningen, tvärtom! Men mer och mer blir jag också modig att prova nya saker i renoveringen och inte bara haka på när målarpenseln ska fram. Och det är så himla roligt! Med det här lilla projektet njöt jag också så enormt av känslan att ”ääh det är inte såå noga”, och vågade gasa på på egen hand med alla möjliga verktyg. Sen är jag ju en Fröken Noga, och skulle ljuga om jag sa att jag inte blev jättenogrann till sist i alla fall.. det här var föör roligt liksom, för att inte göra dögulligt!!
Välkomna in!
Sådärja, hej lilla ”hallen”!
Vi går vidare in till köket, eller hur?
Älskar den gamla knopplisten jag fann på övervåningen. Fäst med handsmidda spikarna.
Att få leka med tomma skafferipaket i lekstugeleken, är något jag själv minns sedan barndomen som väldans festligt.
Visst blir man alldeles matlagningssugen?
Så det var lilla köket, det.
Då går vi vidare då!
(åhåhå jag veet, jag KAN INTE dölja hur roligt jag tycker detta lilla projekt var!!)
Lilla matrummet.
Med den fina trämöbeln.
Och småbagarna här hemma, hade förstås bakat en liten minisockerkaka till deras ny-invigningskalas.
Visst blev den lilla bonaden så himla söt där ovanför lilla kökssoffan!?
Vi gillar ju fönster i den här familjen…! Särskilt fönster med fasta spröjs och klädda med vackra foder.
Och nu går vi ut igen och ropar hit småpluttarna och ser deras reaktion!
Älsklingar…som proppade kinderna fulla av sockerkaka och sörplade mjölk i ett nafs.
Leken igång, med iver!
Så himmelens härlig syn för morsan, som kämpat på med detta pyttehus.
”Mamma-Pappa-Barn”.
Och bit i tungan på föräldrarna som stod och smygkikade och smyglyssnade på konversationerna. ”Men älskling, ÄLSKLING!” ….”nej! det tänker jag inte”… ”UNGAR, NU ÄR DET MAAAT!!!”….
Så, så gick det till. När Lilla Vackerhemma blev med insida lika dögullig som utsidan och Tripp Trapp Trull firade det hela med ny-invigning. Minisockerkaka och fantasilek i massor! Jag tror jag smäller av. Så gulligt!
Tack tack tack igen och igen, Farfar.. för att du gav barnen denna pärla som inbjuder till så mycket härlig lek!
Senaste kommentarer